JDB stories! :)

Det kom ut en vakt tillsammans med Pattie.
“What has happened here?” frågade han.
“I have a Pierce of glass in my foot,” sa jag. Jag kände knappt någon smärta, den var som bortdomnad.
“Let’s take a look,” sa han, “Can you stand up?”
“I guess so,” sa jag och ställde mig upp och stödde mig på det andra benet.
“Chelsea, don’t,” sa Justin, “I’ll carry you.”
“Nah, you don’t have to,” sa jag.
“It’s okay, you’re not heavy, I’ll do it,” envisades han. Han ställde sig framför mig och böjde på sig, jag hoppade upp på hans rygg.
Han följde efter vakten i något slags personalrum och han släppte ner min i en soffa.
“Let’s take a look then,” sa vakten.
Jag nickade.
“I’ll have to take this out now,” sa han och plockade fram en pincett.
Jag nickade igen, och Justin höll min hand.
Jag kände hur det smärtade i foten, jag höll Justins hand hårt.
“It’s okay Chelsea, just breathe,” sa han.
“Are you okay honey?” frågade Pattie.
Jag nickade bara.
Efter en halv minut var han klar.
“So that’s it, I’ll just put som bandage around it now,” sa Vakten.
Jag andades ut, “great.”
Han satt på ett plåster och lite bandage runt om.
“Come here,” sa Justin, och jag hoppade upp på hans rygg.
“Thank you so much!” sa jag till vakten innan vi gick.
“No problem,” svarade han.

Justin släppte av mig vid dörren till limon, och jag satt mig i ett säte.
“That’s what I call good luck!” sa jag.
“Yeah, right,” sa Justin och skrattade.
“But I’m lucky that I’ve got you,” sa jag och log.
“Love you,” sa Justin.
“Love you too.”

10 minuter senare var vi framme vid hotellet. Vi gick in, eller snarare haltade in.
Vi kramade Scooter och Pattie, och gick till vårt rum. Jag och Justin delade rum, som tur var, jag hade inte velat bo själv.
“Come here,” sa Justin när han lagt sig på sängen.
Jag haltade mig till sängen och la mig bredvid honom, “I’m so proud of you Justin, you won four awards!”
“Thanks, I’m so happy,” sa han och log.
Vi låg och mös en stund, innan jag kände att jag behövde lätta mitt hjärta lite, “Justin?”
“Yeah?”
“I saw you hugging Jasmine, I know you’re just friends, but, do you have any other feelings for her?” frågade jag.
“No, Chelsea, I’ve never had any other feelings for her, and I never will, we’re just friends, I promise,” sa han.
Jag kröp närmre Justin och kramade honom, “Thank you.”

Jag måste ha somnat när jag låg där, för när jag tittade upp var inte Justin där.
Jag satte mig upp med ett ryck, “Justin?”
Inget svar.
“Justin?” frågade jag igen. Vart var han?
Jag gick mot badrummet, det var låst, så han var antagligen där.
Jag knackade på, “Justin, are you there?”
“Yeah, just wait,” hörde jag inifrån badrummet.
Jag väntade en minut, och han öppnade dörren, där såg jag ett badkar fullt med skum, och massor av värmeljus på badkarskanterna. Det doftade jordgubb.
“Let’s take a bath,” sa Justin och tog min hand, han snurrade mig mot honom, och kysste mig mjukt.
“Yeah, let’s,” sa jag.
Han hade tagit fram min bikini, jag tog på mig den, och Justin hade badbyxor. Vi hade ju trots allt inte gjort något ‘förbjudet’ än.
Vi satt oss i badet, jag hade min onda fot över badkarskanten så den inte skulle bli blöt.
“So, what do you wanna do tomorrow?” frågade han.
“I have no idea, you deside,” sa jag och log.
“Alright, let’s just see the city then,” sa han.
Jag nickade.
“We’re going somewhere else the day after tomorrow,” sa han och log brett.
“Really? Where?” frågade jag.
“The city of love…”

... is on it's way! (:

“Jasmine?” frågade jag.
“Hi Chelsea!” sa hon och rusade fram till mig och gav mig en kram, “I’ve missed you!”
“I’ve missed you too! What are you doing here?” frågade jag. Det var så himla kul att se henne igen. Jag visste att Justin och hon bara var jättebra vänner, inget mer.
“I was at the AMA’s, and then Scooter called me and said you guys were here, so I went here to see you,” sa hon och log.
“I’m glad you did,” sa jag.
“Yeah… But how are you? You look very skinny,” sa hon.
“I’m fine, I had a rough time at home when you guys left, but now I’m all good,” sa jag. Jag började tröttna på att folk påpekade sånt…
“Okay… I’m glad you’re better,” sa hon.
Plötsligt kom Justin bakom mig och la sina händer på min midja.
“Hi sweetie,” sa han.
Jag tittade bak på honom, “Well hello.”
“Did you find anything?” frågade han och gav mig en retsamt kort kyss.
Jag vände mig mot honom och visade upp mina naglar, “Yeah,” sa jag.
“Nice color!” sa han.
“Yeah I know, I thought of you,” sa jag och log.
Han gav mig en längre kyss, och jag besvarade den.
Jag kom på tiden, “I have to go get my phone,” sa jag.
“What? Your phone?” frågade han förvirrat.
“Yeah, you’ll see, I’ll be right back,” sa jag, “and don’t do anything with Jasmine that you’ll regret.”
“Chelsea, we’re just friends, trust me,” sa han.
“I trust you,” sa jag och gick emot affären där jag lämnat in min telefon.
Jag betalade, och fick sedan telefonen. Den var hur snygg som helst! Lila- och vitrandig, med metalldekorer som föreställde mina och Justins initialer med ett hjärta emellan.

“Look at this Justin!” sa jag och visade honom.
“Aaw, that’s amazing!” sa han, “how cute.”
“I know!” sa jag och log.
“Wanna play something?” frågade han förväntansfullt.
“Yeah sure,” sa jag.
“Let’s do a battle,” sa han och pekade på dansmattan.
Jag nickade, och klev upp på ena sidan.
Vi valde en låt och började.
Jag tittade inte på poängen, jag koncentrerade mig bara på att pricka alla, jag skulle vinna det här!
Låten tog slut, och jag kollade på poängen en gång, “Yeeeees! Jag vann!” skrek jag.
“Yeah, you won, if that’s what you said?” sa Justin och skrattade.
“Umm, yeah,” sa jag och log.
“Well, good job,” sa han och flinade.
“Thanks,” sa jag.
Jag satt på mig mina klackskor igen, jag upptäckte att jag hade otroligt ont i fötterna efter att ha gått i de hela kvällen. Jag kände att jag gick som en anka…
Jag skrattade till för mig själv.
“What are you laughing at?” frågade Justin och flinade.
“I can barely walk,” sa jag och skrattade igen.
“Haha, nah I can see that,” sa han och log, “Can’t you take them off, and walk barefoot?”
“Yeah I guess so,” sa jag.
“We’re probably going home after this, so it’s just out to the limo,” sa han.
Jag nickade.

En timme senare bestämde vi oss för att åka tillbaka till hotellet, Usher, Sean och Jasmine åkte någon annan stans och jag, Pattie och Scooter var på väg till limon.
Jag gick barfota ut från entrén, och ut på stentrappan utanför. Plötsligt kände jag hur det smärtade i foten, och jag kollade ner, “Fan också! Jävla glasjävel!” svor jag när jag såg att jag trampat in en glasbit i foten, och det blödde.
“What are you saying Chelsea?” frågade Pattie och skrattade.
Jag pekade på foten till svar, och satt mig ner på stentrappan.
“Oh no,” sa Pattie, “I’ll go get somebody,” sa hon och gick in igen.
“No Chelsea, you’re bleeding again,” sa Justin sorgset, “I’m sorry that I told you to walk barefoot.”
“It’s not your fault Justin,” sa jag och log halvt.
Scooter kom fram till oss, “What’s up here?” frågade han lite irriterat, han hade gått till limon och vi hade inte kommit.
“She’s got glass in her foot,” sa Justin.
“Aouch!” sa Scooter, “Should I take it out?”
Jag stelnade till när jag tänkte på hur ont det skulle göra.
“I don’t know, she’ll probably faint…” sa Justin.
“Yeah, please wait?” bad jag.

Jag kom inte hem från min träning förrän nu, så jag skriver del 36 nu, jag loooovar!! BTW så har jag fått flera nya besökare! Grymt kul, det peppar mig att skriva, fortsätt så!!!! :)

.. kommer senare ikväll!! Kika in under kvällen helt enkelt!! :) och glöm inte -------> http://abieberstorybook.blogg.se/ <-----

Halloj! Jag tycker att ALLA som läser det här, ska checka in den här novellbloggen ------> http://abieberstorybook.blogg.se/ <---------  Vad väntar ni på!? :D

Vi stod och kramades i flera minuter, jag grät av glädje för Justins skull.
Vi släppte varandra, och vi började helt plötsligt skratta. Det hade varit en sån galen kväll, han hade vunnit i alla kategorier han var nominerad i, och han var bara 16.
“This is just sick,” sa han och flinade.
“I know, congrats,” sa jag.
Vi kunde inte sluta le, båda två var så lyckliga.
Galan var slut nu, och tv-sändningen hade slutat, så vi gick ut igen. När vi kom började folk applådera igen. Jag kunde inte sluta flina, och skratta, inte Justin heller.
“Come here man!” sa Usher och kramade Justin. De kramades länge, jag såg att Usher fällde en glädjetår, “I’m so proud of you, lil brother.”
“Thanks, I wouldn’t be here without you,” sa Justin.
Justin gick sen och kramade sin mamma och pappa, Scooter, Sean och några till.
Plötsligt kände jag någon knacka på min axel, jag vände mig om.
“Hey girl,” sa ingen mindre än Rihanna, mitt hjärta rusade iväg, hon var ju en av mina största idoler.
“Hi!” sa jag.
“I’m Rihanna,” sa hon och tog min hand.
“Yeah, I know,” sa jag och skrattade, “I’m Chelsea.”
“I’m so happy for you guys, you will be perfect for Justin, he’s such an amazing boy!” sa hon glatt.
“Yes, he really is,” sa jag och log, jag kunde inte fatta att jag stod och pratade med Rihanna.
“Hey Justin! Do you ignore me or what?” frågade hon och skrattade när hon gav honom en liten knuff.
“Hi, Rihanna!” sa han och gav henne en kram. Jag kände att jag blev lite svartsjuk. Fast jag visste att det var mig han älskade, de var bara kompisar, jag kunde inte ändra på det.
“Congrats you sexy boy,” sa hon och rufsade till hans hår.
Justin skrattade.
Jag hörde en massa tjejer skrika, “CHELSEA!”
Jag kollade bakåt, det stod runt 20 tjejer bakom staketen, “You suck!” skrek en.
“You’re ugly, you don’t deserve Justin!” skrek en annan, som fortsatte, “you should really watch out! You’re in big trouble!”
Jag visste att jag inte skulle ta åt mig, men jag blev ändå sårad, och lite rädd. Justin tog handen runt min midja, “Don’t listen to them, okay? They’re just jealous, you know,” sa han.
Jag nickade.
“Let’s go somewhere else now, okay?” sa han och log
“Yeah sure,” sa jag.
Vi gick mot limon, Usher och Sean följde också med.
“You know what Justin? Let’s celebrate now!” sa Scooter.
“Yeah man!” sa Justin och log.
“I’m so proud of you,” sa Usher och la armen om Justin på ett broderligt sätt.
“Thanks man,” sa Justin.
Sean flyttade sig och satt sig bredvid mig.
“Chels,” sa han och gjorde en high five med mig.
“Yo,” sa jag och skrattade.
“It’s great that you’re with us, Justin is so much happier, and you’re a great girl,” sa han. Alla var så trevliga här, inget var någonsin pinsamt eller obekvämt, det var verkligen som en stor familj.
“I’m glad to hear that,” sa jag och log.
Han sänkte rösten lite, “Are you feeling better? I heard that you had a tough time…”
Jag tittade ner i golvet, “Yeah… I had, but I’m all good now, just have to get back to normal again,” sa jag och log halvt mot honom.
Han klappade mig på ryggen, “Keep up the good work sis,” sa han.
“I will, brotha!” sa jag och skrattade.
Vi stannade vid något slags spelställe, det hette The Trocadero.
Vi gick in genom portarna, och när vi kom in lyste Justins ansikte upp.
“This is heaven!” sa han och skrattade.
Det var discolampor överallt, flera våningar med dansspel, flipperspel och andra underhållningssaker.
Justin sprang fram till ett bilspel, “Scooter, I bet I can win over you!”
“You shouldn’t have said that!” sa Scooter och satte sig i bilen bredvid Justin.
“They’re crazy,” sa Pattie till mig och skrattade.
“Yeah, like kids at the candy shop,” sa jag och log.
“Come here,” sa hon och drog med mig till en liten affär.
“What?” frågade jag nyfiket.
“We should get our nails done,” sa Pattie och gick fram till disken.
Hon sa till tjejen i kassan att vi ville ha manikyr.
Vi fick sätta oss vid ett bord, och vi fick superfina naglar.
“What color do you want?” frågade hon som fixade mina.
“Hmm, purple, maybe,” sa jag.
“This one?” frågade hon och höll upp en flaska med mörklila skimrande nagellack.
“Yes, that’s perfect,” sa jag.

Efter en halvtimme var vi klara. Vi gick ut ur butiken, Justin och de andra killarna stod och skrev några autografer, innan de gick och spelade igen.
Justin vinkade till mig och log, jag gjorde detsamma.
Jag såg en skylt där det stod att man kunde fixa sitt mobilskal.
“Hey let’s go there!” sa jag till Pattie och pekade mot affären.
“Yes indeed!” sa hon och skrattade.
Jag hade fått en ny telefon efter att min gamla gått sönder, så nu hade jag en vid xperia x8, den skulle bli grym med lite dekorationer.
“Hi, how much does it cost to get this pimped?” frågade jag och log hoppfullt.
“50 dollars,” sa hon.
“Alright, then I’ll do it,” sa jag.
“Okay, what colors do you want? And you can choose 4 letters, and 1 symbol,” sa hon.
“Okay, I want white, and purple, then I want JB and CL, and a heart between,” sa jag och log.
“Alright, you can pick it up in 30 minutes,” sa hon.
“Thanks!”

Vi gick upp för trappan, till killarna, jag såg att Justin stod och kramades med någon tjej…

Japp! Jag håller på att skriva klart del 35! Den bör vara uppe om några minuter (:

Tiden gick, och vi såg några uppträdanden, och nu var det dags för den första kategorin Justin var nominerad i.
“So, the winner of ‘Favorite Breakthrough Artist’ is…” sa värdinnan.
Justin satt och skakade med benen, han var nervös.
Jag viskade till honom, “You’re gonna win.”
“Justin Bieber!” ropade värdinnan, och alla började jubla.
Justin hoppade upp ur stolen med ett stort leende på läpparna, “Yes!” sa han.
Han gav mig, hans mamma och Scooter en kram och gick upp på scenen.
Han tog emot priset och gick fram till mikrofonen.
“Wow, thank you,” började han, “this means so much to me, umm, I wanna thank my fans, and my family for supporting me, and thanks to everyone who voted for me!” sa han och gick backstage.
Jag log brett för mig själv och kramade Pattie, hon log också. Någon minut senare kom Justin tillbaka till sin plats.
“Congrats Justin!” utbrast jag när han kom.
“Thanks honey,” sa han och kramade mig.
Han kramade många andra runt om också, innan han satte sig ner.
“I bet you’ll win all the other awards you’re nominated for too,” sa jag.
“Nah, I don’t think so, I’m competing with Usher, Eminem, Lady Gaga, you know, they’re all so much bigger than me…” sa han.
“Hey Bieber, don’t say that, soon you’ll be taller than me, don’t be sad just cuz’ you’re short man,” sa Usher skämtsamt bakom oss.
“Yeah, but seriosly, I don’t expect anything more,” sa han.

Justin vann, som jag hade trott, även Favorite  Male och Favorite pop/rock album.
Nu var det bara Artist Of The Year kvar, och Justin var nervösare än någonsin.
“Justin, take it easy, you’ve already won 3 awards, and you can’t tell how proud we are, just don’t be too hard on yourself if you don’t win this one okay?” sa Scooter till honom.
Justin nickade bara.

Värden började prata, “Now it’s time for the biggest, most wanted, award of the night, Artist Of The Year. And the winner is…”
Justin satt och tittade ner i marken, det såg ut som att han bad för sig själv.
“…CHUCK NORRIS!” ropade värden.
Justin tittade förvånat upp, alla skrattade.
“No, no, I’m sorry, I meant JUSTIN BIEBEEEEEER!” sa värden, och alla började jubla som galningar, applådera som aldrig förr, och Justin fick det största leendet på läpparna jag någonsin sett.
Han reste sig upp och han kramade mig hårt, han kramade Pattie, och han kramade alla han fick tag i. Han såg så lycklig ut, han bara skrattade.
Jag var så lycklig nu, för hans skull.
Han sprang upp på scenen och tog emot sitt pris.
“THANK YOU EVERYBODY!” skrek han och alla jublade ännu mer, “I love all of you, and, this is just, you know, it’s amazing, and I owe it all to my fans, and my family, you know, Scooter Braun, and ofcourse USHER!”
Jag tittade bak på Usher, som torkade en tår.
“I want all of you to know, that without Scooter Braun, Usher Raymond, Mum and Dad, I wouldn’t be here. They have helped me through all this. Stand up guys!” fortsatte han, och de ställde sig upp, de fick applåder och visslingar, “My fans, I love you guys, and, you know, you all helped me get here, it wouldn’t have happened without you, so THANK YOU!”
Jag applåderade och log, jag var så otroligt glad för hans skull.
När jag trodde att han skulle gå av scenen igen, så fortsatte han, “And one more thing, I want you to come up here with me, Chelsea,” sa han.
Jag stelnade till, shit, skulle jag komma upp på scenen med honom??? Jag vart jättenervös, men tog mig samman och gick upp. Alla skrek och klappade händerna.
Jag kom upp, och Justin la sin fria hand om min midja, “This is my beautiful girlfriend, yes, girlfriend, Chelsea!” sa han.
Alla blev som galna, och ställde sig upp och applåderade, de slutade aldrig, de bara fortsatte, jag stod där och flinade nervöst.
“She is the best girl I’ve ever met,” sa han, sedan tittade han på mig, rakt in i mina ögon, “I love you Chelsea, thank you for being there for me, and for being noone but yourself, I love you.”
Jag fällde okontrollerat flera tårar, “I love you too Justin,” snyftade jag.
Han kysste mig, mitt på scenen, och tog sedan min hand, och vi gick backstage.

Ska jag skriva en till, eller vad tkr ni ?? :)

Har någon nåt tips på hur jag kan få fler besökare? Jag känner nämligen att jag inte är så 100% peppad på att skriva hela tiden, när det knappt är några unika besökare... :( Hjälp tack? :)

Det kom en blank, svart limousine körandes mot oss där vi stod och pratade utanför hotellet.
Den svängde in och stannade framför oss.
“Wow,” sa jag för mig själv.
“Hey, Chels, this is our ride,” sa Justin och drog med mig in i limon.
Jag satt mig i den superlyxiga bilen, rädd för att smutsa ner något.
“Is this your first time in a limo?” frågade Scooter mig.
“Yes…” sa jag och tittade runt i bilen.
“Cool, want something to drink?” frågade han.
“Yes, please,” sa jag och log.
Han tog fram 4 st Coca Cola till oss.
“For Justin, we wish you all luck tonight, boy!” sa Scooter, och vi skålade.
“Cheers,” sa jag, och log.

Vi kom fram till stället vi skulle till.
“So, Chelsea, now we will go out to the red carpet,” sa Justin.
Jag nickade.
“I will oficially show the world that you’re my girlfriend, and it might be a little hysterical, okay?”
“Yeah, I understand,” sa jag.
“But just smile, just be happy and enjoy it all,” sa han och gav mig en puss på kinden och tog min hand, “are you ready?”
“Yes, I am,” sa jag och log.
Han stannade upp innan han öppnade dörren, “and don’t answer any questions you don’t want to answer, just say pass or sameting.”
“Yeah,” sa jag och vi gick ut.
När folk såg att Justin kom ut ur limon började alla tjejer skrika, Pattie och Scooter åkte vidare i limousinen, så det var bara jag och Justin som gick ut.
Det såg ut precis som det hade sett ut på tv på MTV Video Music Awards, t.ex.
Det var kravallstängsel runt den röda mattan, och massa fotografer. Det stod American Music Awards på stora skyltar överallt.

Justin tog handen om min midja, och vi gick mot den röda mattan.
Vi blev stoppade varannan meter av massa fotografer som tog bilder och frågade massa frågor.
“Justin! Are you dating?” frågade en.
“Yes, Chelsea is my girlfriend,” sa han och log stolt.
Jag började rodna som en galning, och såg antagligen inte fullt normal ut på alla kort som knäpptes.
Vi posade på röda mattan en stund, och svarade på lite frågor.
“Chelsea!? How did you guys meet?” frågade en journalist och tryckte fram en stor mic framför mig.
“At a concert,” sa jag och log.
“Were you his OLLG?” frågade han.
“No, I wasn’t,” svarade jag hemlighetsfullt och vi gick vidare.

Vi gick in till själva arenan, som också var utomhus, och hittade våra platser, det var ungefär 30 minuter kvar till galan skulle börja.
Jag såg Justin ställa sig upp, “Hey man!” sa han och kramade någon mörkhyad kille, när de släppte varandra såg jag vem det var.
Det var Usher!
“This is my girlfriend, Chelsea,” sa Justin och presenterade mig för Usher.
“Hi, I’m Usher Raymond,” sa han och skakade hand med mig och log.
“I’m Chelsea,” sa jag. Jag var totalt uppspelt över att ha träffat Usher.
Han satt sig ner på sin stol, bakom oss, Scooter och Pattie kom och satt sig bredvid oss, och jag fick träffa flera andra kändisar också, jag svävade på moln.

Galan började med att Rihanna upträdde, hon började med ‘Love the way you lie part ||’ och fortsatte sedan med ‘Rude boy’. Hon var väldigt utmanande klädd, och dansade på ett sätt som helt klart uppfattades som sexigt.
Justin satt och tittade på henne med stora ögon, jag visste att han tyckte att hon var het, jag harklade mig lite för att få hans uppmärksamhet.
“I’m sorry Chelsea, I promise that you’re hotter,” sa han och flinade.
“Haha, it’s okay, I understand you…” sa jag.
Han gav mig en puss på kinden och la armen om mina axlar.
Jag var säker på att han var ärlig.

Jag lovar att ni får nästa del i eftermiddag!! Om ni vill!?!????? ;)

Vi satt i väntrummet på sjukhuset, vi hade väntat i ungefär en halvtimme, men nu kom en doktor mot oss.
“Chelsea?” frågade han.
“Yes.”
“You can come with me,” sa han och vände sig.
“Can I come with you?” frågade Justin.
“Yes, ofcourse,” svarade doktorn.
Vi satt oss i ett rum, runt ett bord, och doktorn tog fram ett anteckningsblock.
“So, I’ve heard that you have passed out a couple of times, and that you’ve been very sick lately,” sa han.
Jag nickade.
“And you’ve lost weight,” tillade han.
Jag nickade igen.

Han fortsatte fråga frågor, och han undersökte mig, sen satte vi oss vid bordet igen.
“So, what do you think doctor?” frågade Justin.
“Well, I think that your faints could have been caused by your weight loss,” sa doktorn.
Jag tittade ner i bordet.
“Alright, so we’ll have to work on that,” sa Justin.
“Yes, you will also be given some vitamines, and then you will have to eat more,” sa doktorn till mig.
Han fortsatte prata om vad jag skulle tänka på, hur Justin kunde hjälpa till osv.

Efter en timme var vi på väg tillbaka till hotellet.
“Anyone wants ice cream?” frågade Scooter.
“Yeah,” sa jag.
Justin nickade, “I do!”
Vi stannade till vid en McDonalds drive in, “Okay, what do you guys want?” frågade Scooter.
“A chocolate sundai, meybe,” sa jag.
“Yeah, me too,” sa Justin.
Vi kom fram till luckan, “Three chocolate sundai’s please,” sa Scooter.
Vi fick våra glassar och åkte till hotellet, jag och Justin gick upp till vårat rum, jag la mig på sängen.
“I’m so tired,” sa jag och gäspade.
Justin skrattade lite, “Yeah, me too, it’s been a pretty intense day.”
Jag stängde ögonen, jag somnade.

“Hey, Chelsea,” hörde jag Justin säga, “it’s dinner time.”
Jag öppnade ögonen, “I’m sorry,” sa jag och log.
“It’s okay,” sa han och log tillbaka.
Jag borstade igenom håret, och vi gick ner och mötte Pattie och Scooter, och gick ut ur byggnaden.
“So we’ll go to that restaurant over there,” sa Pattie och pekade över gatan.
“That sounds good,” sa jag.

Vi fick ett avskiljt bord, och satt och åt och pratade i någon timme.
“I guess we have to get going soon, right?” sa Justin.
“Yes, we should,” sa Scooter.
“Can we have the bill please?” frågade Pattie.
Vi betalade och gick ut från restaurangen.
“So, when are we leaving?” frågade jag och log.
“In one hour maybe, do you feel stroing enough to go?” frågade han.
“Yes, I do,” sa jag och flinade.
“Great!” sa han och la armen om mig.

När vi kommit till vårt rum öppnade jag min väska.
“Justin, what are you wearing?” frågade jag.
“Ryan will get me my clothes soon, so I don’t know yet, why?” sa han.
“Okay, cool, nah I was just curious,” sa jag.
Justin log.
Jag tog upp min plattång och necessär ur väskan och gick in på toan. Jag sminkade mig, inte så mycket, men med lite glitter på ögonen och så. Jag plattade mitt hår noga, så det låg spikrakt, och sneluggen var perfekt, jag sprayade glitterspray i håret. Jag var riktigt nöjd över min look nu, jag borstade tänderna och sen gick jag ut för att ta fram min klänning.
När jag kom ut stod Justin där, ombytt till svarta byxor och skinnjacka, han var otroligt snygg.
“Wow,” sa jag reflexmässigt när jag såg honom.
“What?” frågade han och skrattade.
“You look hot,” sa jag och log, och gick fram till honom.
“Not compared to you,” sa han och kysste mig.
“I have to get dressed now,” sa jag och tog min klänning, strumpbyxor och underkläder och gick in i badrummet igen, den här gången låste jag dörren efter mig.
Jag bytte om till mina favorit underkläder, i svart spets, satt på mig ett par svarta nylonstrumpbyxor, och tog på mig min klänning. Den var i svart sammet, axelbandslös och tight upptill, medan den svängde ut från midjan, den slutade strax över mina knän.
Jag gick ut till Justin.

“Can I wear this?” frågade jag.
Justin bara stirrade, “You look amazing Chelsea, you look so beautiful,” sa han sen.
“Thank you,” sa jag och rådnade.
“Let’s go then,” sa Justin och vi gick mot dörren.
Jag tog på mig ett par svarta pumps med ganska hög klack, men jag var fortfarande kortare än Justin.
Han la armen om min midja, och vi gick ut till receptionen.
“Are you kidding me?” utbrast Pattie när hon såg oss, “you look great, both of you!”
“Thanks mum,” sa Justin. Jag log.
“Chelsea, you are so pretty,” sa hon sedan och gav mig en kram.
“Same to you Pattie,” sa jag och kramade tillbaka.

Justin reste sig ur sin stol och gick fram till en flygvärdinna och sa något, jag skämdes som en galning. Tur för mig att jag inte hade vita byxor på mig…
Flygvärdinnan nickade åt Justin och kom fram till mig.
“Hej, behöver du tjejgrejer?” frågade hon tyst och log.
Jag nickade. Hon klappade mig på axeln och gick iväg, en minut senare kom hon tillbaka och gav mig en ask.
“Tack så mycket,” sa jag och smet iväg till toaletten.

När jag kom ut igen satt Justin i sin stol och bläddrade i en tidning.
Jag blev röd i ansiktet när han såg att jag kom.
“Hi, you solve it?” frågade han.
“Yeah,” sa jag och såg ut som en tomat i ansiktet.
“It’s okay Chelsea, you don’t have to be embarrased,” sa han.
“But I am, that was like the most embarrasing thing that has ever happened,” sa jag och skrattade lite.
“You should get over it, don’t be ashamed, okay?” sa han och log.
Jag nickade.
“Come here,” sa han och klappade med händerna i sitt knä.
Jag satt mig i hans knä, han drog mitt ansikte närmre hans, och kysste mig.
“How do you feel?” frågade han.
“Better,” svarade jag, “are we there yet?”
“We will probably land in about 30 minutes or so,” sa han och kysste mig igen.
Jag besvarade villigt kyssen.

Skylten med säkerhetsbältet sattes på, och de ropade ut att vi snart skulle landa. Jag satt mig i min stol och höll Justins hand.
“It’s over soon, okay?” sa han.
Jag nickade.

Landningen gick förvånansvärt bra, och vi var nu på väg ut för att hämta våra väskor.
“Here you are,” sa Justin och räckte mig min väska.
“Thanks,” sa jag och tog emot den.
Vi tog en taxi till hotellet vi skulle till, när vi kom fram väntade Pattie och Scooter på oss i entrén.
Justin sprang fram till Pattie och kramade om henne, “Hi mum, I’ve missed you,” sa han, och de kramades länge.
“I’ve missed you too Justin,” sa hon.
Jag gick fram till Scooter.
“Hey girl,” sa han och kramade mig.
“Hi, I’ve missed you guys,” sa jag.
“We’ve missed you too, hope you’re feeling better,” sa han.
Jag nickade.
Jag gick till Pattie, hon omfamnade mig i en stor kram, en sån som bara mammor kan ge en.
“Chelsea honey, we’ve been so worried about you,” sa hon.
“And I’ve missed you,” sa jag.
Hon släppte mig och höll händerna på mina armar, “sweetie, you’ve lost weight,” sa hon sedan.
“Yeah, I guess so,” sa jag och tittade ner i marken.
“That’s not good for you Chelsea,” sa hon allvarligt till mig.
“No, I know,” sa jag.
“We’ll work on it, you have to gain some,” sa hon.
Jag nickade.

Justin kom fram till mig och la armen om mina axlar, “Wanna go to our room before we have to leave again?” frågade han.
“Sure,” svarade jag.
“Where are you going?” frågade Pattie.
“To the doctor,” sa Justin, “Chelsea hasn’t been alright lately.”
“Is there something else, besides the weight loss?” frågade hon oroligt.
“She has passed out about four times, and been sick too many times,” sa Justin, “I wanted her to check it, so we can be calm.”
“I’ll drive you,” sa Scooter.
“That would be great,” sa jag.

För er som inte har gjort det än, KOLLA SF BIOS TWITTER!!!!!!
De försöker få NSN till Sverige!!

“Yeah, a couple of times, unfortunately,” svarade Justin.
Jag såg helt klart nu, och hörde, jag var bara allmänt kraftlös, så jag låg kvar på golvet.
“How many times, and since when?” frågade mannen.
“Well, this could be the fourth time in about four months…” sa Justin.
Mannen skakade på huvudet och såg lite orolig ut, sen vände han sig mot mig, “hur känns det nu?”
“Bättre,” sa jag och nickade.
Det var tur att vi var i en egen avskiljd del av planet, annars hade jag skömts till döds när jag låg där på golvet…

Efter en stund orkade jag inte ligga där längre, jag hade börjat frysa igen, “kan jag resa mig eller?”
“Om du känner att du klarar det så kan vi hjälpa dig att sätta dig i din stol igen,” sa mannen.
Jag reste mig sakta upp, mannen höll i en av mina armar och Justin stod med utsträckta armar och väntade, när jag stod upp gav han mig en varm kram. Det snurrade lite i huvudet, men inte så mycket, han kramade mig hårt.
“Chelsea, I love you,” sa han.
“I love you too,” sa jag.
Jag satte mig i min stol, och Justin i sin, vi fällde upp armstödet som separerade våra stolar från varandra så  jag kunde lägga mitt huvud i hans knä.
Det var en underbar känsla att vara nära honom.
“Chelsea…” sa han.
“Yes.”
“I’m worried, like serously worried, the man who helped you was too, he was a doctor,” sa han.
“Worried about me? Why?” frågade jag.
“Chelsea, you’ve fainted like four times in four months… And you’ve been sick pretty many times,” sa han.
“Yeah, but it’s nothing,” sa jag. Jag brydde mig inte om mig själv så mycket, jag ville bara inte förstöra det roliga för Justin…
“Yes it is,” sa han allvarligt, “when we get off the plane, we’ll go to the hotel, then I will go with you, to the doctor, alright?” sa han.
“Why?” frågade jag.
“Because the man said that you should, and because I don’t want to be worried about you, I want you to feel good,” sa han.
“I feel good when I’m with you Justin, you don’t have to worry,” sa jag.
Jag såg hur hans ögon blev fuktiga, han fällde en tår.
“No Justin, are you crying? Why?” frågade jag sorgset.
Han torkade bort tåren och kollade bort en sekund, “You have to understand that I love you, and that I care about you, and you’ve been sick and so on too many times, I just want you to check it so I can be calm, please?” sa han och tittade mig i ögonen igen.
“Alright, I will,” sa jag och gosade in mig i hans knä.
Han smekte min kind.

Efter många timmars flygresa var den bara en timme kvar, jag låg och sov i Justins knä, jag vaknade av att mig mage gjorde ont. Justin satt och sov lite också, men han vaknade efter någon minut, jag låg och höll händerna på magen.
“Hey,” sa han.
“Hi,” fick jag fram.
“What’s wrong?” frågade han och rynkade ögonbrynen.
“My stomach hurts,” sa jag.
“Really? Why is that?” frågade han.
“I don’t know,” svarade jag.
“Are you dizzy? Or nauseas?” undrade han medan han smekte mitt ansikte.
Jag skakade på huvudet.

Jag pallade inte mer, jag satte mig upp i stolen och lutade mig framåt med huvudet mot golvet och höll mig om magen. Justin kramade om mig.
Jag kände igen magsmärtan, och nu kom jag på från vad. HELVETE! Jag hade fått min mens, jag visste att det var det, jag hade alltid så här ont då… Hur dum får jag va? Att jag inte hade tänkt på att jag skulle få den nu. Jag vart så frustrerad och skamsen.
“I’ll go get the doctor guy,” sa Justin.
“NO! Don’t!” utbrast jag.
“What are you talking about? You’re in pain Chelsea!” sa han, han verkade orolig.
“Yeah, but I know why, and I’m ashamed, okay?” sa jag tyst.
“What?” sa han. Han verkade förvirrad.
“I’ve got my period okay?” sa jag och skämdes ihjäl. Jag skämdes så mycket att jag började gråta när jag sagt det.
“Oh, I’m sorry,” sa han och skruvade på sig lite.
“I don’t know what to do, I wasn’t smart enough to bring any stuff,” snyftade jag.
“Honey dont cry,” sa han och la armen om mig, “we’ll fix it, okay?”
Jag nickade.

Var det någon mer än jag som inte kunde hålla mig för att gråta när Justin vann Artist Of The Year och tog upp Usher på scenen?? :')

Hello! Här kommer del 29 komma upp inom kort, det är bara så att jag inte kan skriva klart den, för jag har nämligen f'ckat upp min data lite, det blir liksom snabel-a när jag vill göra kolon osv... .hehe måste hitta nån som kan hjälpa mig sen får ni den!! :D

---

Vi lyfte. Justin kramade mig hårt medan jag grät. Efter ett par minuter var vi uppe i luften och flög ganska stabilt.
“That went pretty smooth,” sa Justin och klappade mig på axeln.
“Okay…” sa jag bara.
“Is this you’re first flight ever?” frågade han.
“No, I’ve done it twice before,” sa jag sammanbitet.
“Alright,” sa han, “Do you want something to eat or drink?”
“No, thanks,” svarade jag. Jag ville bara sova bort den här flygresan. Jag frös, det kändes som att jag hade feber, så himla typiskt mig, jag blev sjuk ganska ofta, och alltid när jag skulle göra något speciellt.
Justin tog av sig sin tjocktröja, han verkade tycka att det var varmt, jag höll inte med.
“How are you?” frågade han.
“Not that great,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“Why?” frågade han och lyfte upp min haka med handen.
“I’m freezing, headache…” sa jag.
Han kände med handen på min panna, “You have a fever,” konstaterade han.
“Yeah, I guess I have,” sa jag och hackade tänder.
“I’m so sorry honey,” sa han och kysste min panna. Han tryckte på serviceknappen i taket, “You need a blanket,” sa han. Han verkade verkligen tycka synd om mig. Han var så omtänksam.
Han la sin tröja över mina axlar och höll om mig tills flygvärdinnan kom.
“Do you guys have a blanket? My girl is freezing,” sa han. Jag älskade när han kallade mig för ‘my girl’.
“Yes ofcourse,” sa hon och gick till ett skåp och tog ut två filtar, “Here you are, take two, everyone else complain that they’re freezing,” sa hon.
“Thank you,” sa jag.
“Do you have any painkillers?” frågade han sen.
“I’m sorry, but we are not aloud to give those out,” sa hon.
“But she has a fever,” sa Justin.
“I’m sorry, I can’t do anything,” sa hon.
Jag frös bara mer och mer, jag kände mig helt borta, jag såg att Justin och flygvärdinnan pratade fortfarande, men jag kunde inte förstå vad de pratade om, jag hörde, men allt var bara som obegripliga ord, jag kände mig konstig.
Jag ville säga något, men fick inte fram det. Jag märkte att de kollade på mig, Justin skakade mina axlar, “Chelsea!?” kunde jag höra honom säga, det lät som att han var långt borta.
Jag lutade undermedvetet huvudet i mina händer, “det… snurrar…,” var det enda jag fick fram innan jag såg en man komma mot mig. Han lyfte upp mig och la mig på golvet.
“What’s happening!?” hörde jag Justin fråga oroligt.

Jag kände något kallt på min panna, och att någon slet av mig min kofta, jag såg Justin i ögonvrån och det började sakta men säkert klarna i ögonen.
“Hör du mig?” frågade en röst.
“Mm,” sa jag.
Det var mannen som hade burit ner mig på golvet.
“Hur många fingrar håller jag upp?” frågade han.
“Tre,” sa jag utmattat.
“Hur känner du dig Chelsea? Kommer du ihåg något?” frågade han.
Jag ryckte bara på axlarna, jag var kraftlös.
“Minns du ingenting?” frågade han.
Jag ryckte på axlarna igen.
“Chelsea, I’m right here,” hörde jag Justin säga, jag tittade på honom, och nickade trött.
“Det är helt normalt att må illa eller allmänt dåligt efter en svimning, så säg till om du känner något,” sa mannen.
Jag nickade.
“Har det här hänt förut?” frågade han.
“Mm,” sa jag.
“Hur många gånger?”
“Många,” svarade jag.
“Nyligen?” frågade han.
Jag nickade till svar.
Han tittade på Justin, “Have this happened when you’ve been together before?” frågade han.

YES! It's my birthday!!!! :D YIPPIE:D Jag är 15 nuuuuuue:D

“I guess I have to pack my bags for the trip,” sa jag efter en stund.
“Yeah, you should, but you don’t need that much,” sa han.
“Yes I do, three weeks means pretty many outfits,” sa jag och skrattade.
“Trust me, you won’t need much, our second stop is London, and the third is Paris, let that speak for itself,” sa han och log belåtet.
“Well, alright, you’re right, as always, but I still have to pack a little,” sa jag och reste mig och gick till min garderob. Jag packade ner mina finaste klänningar, och lite vardagskläder. Jag la ner mina lila converse och rosa Adidas high tops, även ett par svarta klackar. Efter att jag packar ner lite underkläder och smink och sånt, så var jag färdig.
Jag hade fyllt min rosa resväska, “I’m done!” skrek jag till Justin.
“Cool,” sa han. Han drog ner mig i sängen och kysste mig igen, “I hope you’ve got you’re best dress in there, you won’t have time to go shopping before tomorrow night…” sa han och flinade.
“What happens tomorrow night?” frågade jag nyfiket.
“Well, you’re coming with me, to the red carpet, at the AMA’s…” han log brett.
“What!?” utbrast jag, skulle jag få gå på röda mattan!? Var det totalt officiellt att vi var ett par nu!? Jag måste vara lyckligast i världen. “Are you kidding me!?” frågade jag.
“No, I’m not,” skrattade han.
“Yes you are!” envisades jag.
“No, I’m not, ant this won’t be the last time you go with me either…” sa han flörtigt.
“Thank you so much Justin, I love you, this is so cool!” sa jag och småskrek.
“I love you too Chelsea,” sa han.

Efter någon timme var det middag, vi satt vid matbordet.
“Okej, jag kan inte hålla mig,” sa jag, “Justin ska ta med mig till röda mattan på American Music Awards imorgon!”
“Är det sant!?” sa mamma förvånat.
“Men vilken grej gumman, vad kul!” sa pappa och log.
“Jag vet! Det ska bli så himla kul! Men jag vet inte vilken klänning jag ska ha…” sa jag.
“Ta din nyårsklänning då, går inte det?” frågade mamma.
“Jo, den kan jag ju ta,” sa jag.
Justin förstod nog typ vad vi pratade om, han satt och log, men jag hade inte orkat prata engelska hela tiden.
“I told them about tomorrow,” sa jag till honom.
“Yeah, I could guess that,” svarade han och log.
“Thanks for taking care of her Justin,” sa pappa och nickade mot Justin.
“I will always take care of her,” sa han och smekte mig på kinden, jag rodnade. Justin skrattade lite.

Vi tackade för maten och gick från bordet, vi gick och la oss, eftersom vi skulle upp och åka iväg rätt tidigt.
“I’m really looking forward to travel with you Chelsea,” sa Justin.
“Aaw, me too, it’ll probably be the best trip ever!” sa jag.
Vi somnade efter en srund, och jag vaknade av väckarklockan klockan 7.

“Justin,” sa jag, “you have to wake up now, it’s 7 o’clock.”
“Naah, I wanna sleep more,” sa han och rullade runt på mage.
“AWW C’MON!” sa jag och skrattade.
Han öppnade ögonen och vände sig mot mig, “well, just because you’re so cute,” sa han.
“Blah, blah, blah,” sa jag och log, “I’ll take a quick shower.” Jag gick och duschade och tvättade håret, och gick till mitt rum igen. Justin hade tagit på sig jeans, och lagt sig i sängen igen, och ja, han hade somnat om.
Jag hoppade upp i sängen och studsade på honom, “Baby, baby, baby, ooh wake up, baby, baby, baby!” sjöng jag och skrattade.
Justin vaknade och log, “You’re nuts,” sa han och drog händerna genom mitt blöta hår.
Jag la mig ner bredvid honom, “I’ve heard you like nuts,” sa jag och skrattade. Jag var så pigg, och förväntansfull.

En timme senare satt vi på vårt plan mot USA, det skulle snart lyfta. Jag var livrädd, jag hade aldrig åkt ett sånt här stort  plan förut. Vi satt i första klass, på en avskiljd “avdelning”.
Jag satt och skakade med benen, som jag brukade göra när jag var nervös.
“Hey, how are you?” frågade Justin.
“Great,” svarade jag kort.
“Are you afraid of flying?” frågade han.
Jag nickade bara och kollade rakt fram.
“Why didn’t you tell me earlier? Honey,” sa han och la en arm om mig.
Jag ryckte på axlarna. Planet började rulla. Justin la sin arm om mina axlar, jag fick panik och började gråta. “It’s okay,” sa han tröstande.
Jag storgrät. Han kramade om mig, “You’ll be okay, it’s nothing to be afraid of, I travel all the time, and I always get to my destination,” sa han och log.
Inte den här gången, tänkte jag för mig själv…

Sitter och skriver del 28 nu, eftersom ni kanske inte får någon imorgon, eftersom jag fyller år då!!! :D

Jag vill bara att ni kommer ihåg en sak: Jag skriver ensam.
Jag är den enda som skriver på bloggen, jag kan alltså inte lägga ut delar så otroligt ofta. Jag går i nian, har mycket prov, läxor och även gymnasievalet, vilket tar ganska mycket tid. Och inte minst så vill jag ha tid för andra saker, som vänner, familj, träning osv...
Så jag hoppas att ni förstår varför jag inte kan uppdatera så ofta som ni kanske vill... Och att den senaste delen var kort, jo jag vet, men klockan är snart 1 på en lördagskväll, men jag tog mig iaf tid till att skriva över huvud taget...
KRAM

Vi kom in genom ytterdörren, jag ville helst inte prata med mamma och pappa, men jag skulle väl bli tvungen…
Så fort vi kom in började de skrika åt mig.
“Var har du hållt hus så här länge!?” undrade mamma.
“Vi har oroat oss här, förstår du inte det eller!?” ropade pappa.
“Men kan ni sluta eller!? Jag åker ju för fan imorgon, vi kommer inte träffas på tre veckor, vill ni vara så här jävla taskiga innan jag åker eller?” sa jag och sprang in på mitt rum, tårarna rann nerför kinderna igen.
Justin kom efter mig, “Chelsea, stop crying, I’ll talk to them,” sa han, jag nickade och gick in på mitt rum.
Jag la mig på sängen och tittade upp i taket. Skulle de skälla ut Justin nu eller? Åh vad jobbigt allt var.

Efter 5 minuter kom Justin in genom dörren, “Hi sweetie,” sa han och log.
“Hi,” sa jag.
“I talked to them, they’re not mad anymore,” sa han, han hann inte säga mer innan det knackade på dörren.
“Mm,” mumlade jag.
Mamma och pappa kom in genom dörren, “Chelsea, förlåt, vi är så ledsna,” sa mamma.
De kramade mig och sa förlåt, sen lämnade de mig och Justin ensamma.

“Jag älskar dig,” sa han med en brytning.
“Åååh, jag älskar dig också!” sa jag och slängde mig runt hans hals, “tack för att du finns Justin, du är bäst.”
“Wow wow wow, that went a little quick,” sa han och skrattade.
“You’re the best, thanks for beeing there for me.”
“Everything for you,” sa han och kysste mig.

...då börjar jag på nästa del då :) Kom ihåg SNL ikväll med Justin kl 00.00 på kanal 9!!!!

Vi såg att ena polisen stod där, Justin öppnade dörren.
“Hej, Emil har åkt till polisstationen för ett förhör, för att ha varit hotfull i ditt hem, vi vill gärna att ni kommer in till stationen också, skulle ni kunna följa med mig?” sa polisen.
“Mm,” svarade jag och tittade på Justin, “He wants us to come to the police station, and yeah…”
Vi gick ut och satt oss i bilen, jag skrev ett sms till mamma: vi åker iväg en sväng, jag berättar sen, puss.

Vi fick gå in i ett varsitt rum, jag förhördes först, de frågade mest ifall jag ville göra en anmälan för att han slagit mig förut osv. Jag ville inte, jag orkade inte, jag ville bara hem. De ringde mina föräldrar, som kom dit och fick prata också, sen åkte vi hem. Vi satt tysta nästan hela vägen.
“Vad tänkte du med? Varför har du inte sagt något?” frågade mamma surt efter en stund.
“Men jag vet inte,” muttrade jag.
“Det är faktiskt allvarligt att han slagit dig, förstår du inte det!?” sa pappa.
“Men jag bryr mig inte!” snäste jag tillbaka.
“Hörrudu, var inte otrevlig, vi försöker ju bara få dig att förstå att vi vill ditt bästa,” sa mamma surt.
“Men jag fattar okej!? Kan ni sluta tjata då för fan!?” nästan skrek jag. Justin förstod ingenting, han satt bara bredvid mig och klappade mig på ryggen.
“Nu slutar du med den där tonen Chelsea!” sa pappa strängt, jag fick nog.
“Stanna biljäveln då!” skrek jag.
“Vad säger du?” undrade mamma.
“Stanna sa jag!!!”
Mamma svängde in till vägkanten, jag öppnade dörren och gick ut, “jag tänker inte åka med er!”
Justin tittade förvånat på mig, “What’s up?” frågade han.
Jag bara suckade, jag orkade inte prata engelska, jag smällde igen dörren och började gå hemåt. De började köra iväg.

Jag gick där och sparkade på allt jag hittade att sparka på, jag grät, men jag var inte ledsen, tror jag, jag var mest förbannad. Jag såg att bilen körde in till vägkanten igen ungefär 50 meter framför mig.
Justin klev ut och började springa mot mig, bilen körde vidare. Han kom med armarna utsräckta mot mig, jag stannade. Han kom fram till mig och kramade mig. Jag grät mot hans axel, vi stod så ett långt tag.
“Chelsea, what’s wrong?” frågade han sedan försiktigt.
“They’re just so stupid, they’re angry at me!” sa jag mellan snyftningarna.
“I’m sure they are just worried, it’ll be okay,” sa han och fortsatte krama mig.
“Thanks for being the best Justin,” sa jag.
Jag märkte att han log, “You are the best, Chelsea.”

Jag såg att det var min gamla pojkvän Emil. Han som hade slagit mig och varit så otroligt elak mot mig när vi hade varit tillsammans. Vi hade varit ihop i 4 månader, jag hade inte vågat göra slut.
“Justin, could you go to my room please?” frågade jag Justin, som satt där utan att fatta någonting.
“Han går ingen jävla stans!” röt Emil.
Justin satte sig blixtstilla i stolen igen, han hade antagligen förstått ungefär vad han menade.
“Emil, vad vill du mig? Vi har vart ifrån varandra i nästan ett år!” skrek jag åt honom. Innerst inne var jag rädd, rädd för vad han kunde göra med mig, med Justin, han var trots allt ett år äldre än honom också, och bra mycket större.
“Jag ska ha tillbaka dig,” sa han och gick sakta emot mig.
Jag backade, “Gå härifrån, jag vill inte ha dig, jag har adrig velat ha dig.”
Justin reste sig upp, “What are you talking about? What are you saying to my girlfriend?” frågade han och gick emot honom och såg sur ut.
“Håll käften din jävla mes, kan du inte svenska eller!?” sa Emil till honom och puttade till honom.
Justin tittade chockat på mig, “I don’t understand!”
“He’s my ex, we broke up like a year ago, he hit me,” viskade jag till honom.
“You get the hell away from my girl!” röt Justin till Emil och gick emot honom och puttade honom bakom.
“Ta det lugnt din jävla bög!” sa Emil.
“If you haven’t understand that yet, I don’t speak Swedish, and if you don’t get out here right now, I’m calling the police!” sa Justin hotfullt.
“Du är ju för fan helt dum i huvudet!” sa Emil.
“Emil kan du bara gå!?” skrek jag och grät.
“Glöm att jag går, jag ska ha tillbaka dig, vare sig du vill eller inte, den där jäveln ska inte få dig!” sa han.
Han gick emot mig och tog handen på mig rumpa. “Släpp mig!” skrek jag. Han fortsatte.
“Justin ring 112!” skrek jag. Jag hade panik. “112!” skrek jag, på svenska.
“Get off her!” sa Justin och knuffade bort Emil, han tog tag i honom och puttade honom hårt, mot ytterdörren, han kämpade för att få ut honom. Tillslut, efter mycket våld, fick han ut honom och låste ytterdörren. Emil bankade hårt på dörren, “akta er, jag slår in dörrjäveln!”
Jag grinade hysteriskt, “Justin ring polisen för fan!” skrek jag, jag fattade inte själv att jag pratade på svenska, jag var för rädd.
“Justin, vad väntar du på? Ring då, han kommer ju för fan banka in skiten!” jag bankade på honom och grät.
Han höll om mig, “Chelsea, I don’t understand you,” sa han.
Jag stannade upp ur gråten, fan också, tänkte jag, jag hade pratat på svenska, så jävla typiskt, “I’m sorry,” jag började gråta igen. Jag satt mig på golvet, Justin också, Emil stod och skrek utanför.
“Just call 112, the police, he will get in here,” sa jag.
Justin bara nickade och slog numret. Han pratade i 2 minuter.

“We should go out to the balcony, so we can see when they’re coming,” sa han sedan och tog min hand, vi gick ut på balkongen, där var vi säkra kändes det som.
Han höll om mig hårt, “Why did he hit you?” frågade han.
“I broke up,” sa jag och tittade ner i golvet, “I broke up after one month, but he made me stay for one more month, I didn’t have the guts to go, I know what he could do…”
“But why didn’t you tell the police?” frågade han.
“I don’t know, I haven’t told anyone yet…”

Vi såg två poliser springa över gården, jag reste mig upp, “Han är i trappen!” skrek jag, “2891 är koden!”
“Vi kommer!”
Vi satt kvar på balkongen, jag lutade mig mot Justins axel, jag hackade tänder.
“Are you freezing honey?” frågade han. Jag nickade. Han började ta av sin tjocktröja, och hängde den över mig.
“Thank you.”

Det ringde på dörren, “No, don’t go!” sa jag, “It could be him!”
“No, Chelsea, it’s the police, I promise,” sa han och reste sig upp.
“Don’t go!” ropade jag.
Han sträckte ut sin hand mot min, “Come with me, it’s safe,” sa han.
Jag snyftade lite och reste mig upp, vi gick mot dörren.
Vi tittade ut genom nyckelhålet, och såg…

...så håller jag på att skriva del 25 nu, så ha tålamod, den kommer strax, jag lovar!! :)

Heey. Ledsen att säga detta, men nästa del kommer imorgon, inte ikväll! Men titta in typ 100 gånger imorrn så kmr ni hitta den någon gång under morgondagen ;) KRAM

Har du inte skrivit under än? GÖR DET! Skriv in ditt namn osv till höger om du vill att Never Say Never 3D ska visas i Sverige!!!!!! http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5051

Här har niiiii!! :) Jag älskar när ni lämnar kommentarer, och kollar in på bloggen ofta, och det är jätteroligt när ni kommer med förslag, jag ser alla förslag, och kommer använda de i kommande delar, där de passar in! KRAM:)



Justins synvinkel

She pushed me away and ran over to a dustbin, she threw up. I rushed towards her, “Oh Chelsea, honey,” I said to her and took her hair away from her face.
“I’m sorry,” she said.
“It’s okay, don’t apologize,” I said. She throw up once more, then she sat down on the ground, I sat down beside her.
I stroke her back, “It’s okay.”
We sat down in silence for a while.

“Wait here, I’ll be back in one minute, I’ll go get some water,” I said and ran to a small store and bought two bottles of water.
“Here you are,” I said and gave her one.
“Thanks,” she said and rinsed her mouth.
“How do you feel?” I asked when she got back.
“Better, actually,” she said.
I smiled, “That’s good,” I looked at her, “do you think that you have some kind of stomach flu or something?”
“Nah, I think it’s both because I fainted this morning, and all the drama…” she said and looked down.
“Yeah, let’s hope you’re not sick,” I said and put my arm around her.
“Wanna go home?” I asked her.
“Yeah, sure…” she answered.
“Alright, I’ll call a cab.”

Chelseas synvinkel

Jag satt ner mot betongväggen, Justin ringde en taxi. Jag skämdes fortfarande för att jag hade spytt, framför Justin.
Jag mådde i alla fall bättre, de andra gångerna jag svimmat, på grund av lika töntiga saker som lite blod, så hade jag också mått illa, så jag var nog inte sjuk. Jag visste det. Däremot var jag otroligt hungrig, och lite besviken över att jag inte hade kunnat köpa något som jag behövde inför resan.
Justin kom tillbaka, “They’re coming to the plaza soon,” sa han.
“Okay,” svarade jag och reste mig upp, Justin hjälpte mig.
Vi gick mot torget, jag mådde helt plötsligt jättebra, det kändes som att allt var som vanligt igen…
Taxin kom och vi hoppade in.
Jag och Justin satt i baksätet, det var en lite äldre chaufför, som inte visste vem Justin var, det var skönt.
Jag satt och funderade på ifall vi hade något att äta hemma.
“What are you thinking of?” frågade Justin och flinade.
“Emm, nothing, I’m just hungry,” sa jag och skrattade lite.
“Me too!” sa han och lutade sig fram emot taxichauffören, “can you pull over at McDonalds?”
Yes! Tänkte jag, äntligen skulle jag få mat.

Han körde in i drive in kön, och jag beställde en naggets meny, och Justin en Big Mac meny. Vi tog också en varsin McFlurry.
“Justin Bieber!?!?” utbrast tjejen som gav oss maten i luckan, “emm, yes,” sa Justin och tittade fram bakom chauffören.
Hon skrek och gapade, jag kopplade bort det från min hjärna och tittade bara ut genom fönstret, Justin skrev autografer genom rutan.
“It’s on the house, you don’t have to pay,” sa tjejen sen.
“Thank you very much,” sa Justin, och vi rullade vidare hemåt.

Vi gick ut ur bilen, min glass höll på att smälta, jag och Justin kollade på varandra och skrattade, vi började äta våra glassar innan maten.
“Mm, that’s tasty,” sa han.
“Yes sir,” sa jag och skrattade.

Helt plötsligt öppnades ytterdörren när vi satt och åt.
“HELVETE!” utbrast jag när jag såg vem som kom…

Jo, det är så att jag undrar en sak... VILKA VILL ATT JAG SKRIVER DEL 24!?!?!?!??!?!?!?!?!?!? :D

Jag bara stod och glodde på tanten, och ja, sen hon gav mig en örfil gick hon från att vara kvinna till tant.
Det sved på kinden.
“Chelsea, are you okay?” frågade Justin oroligt.
“Yeah, I’m fine,” sa jag och vände mig för att gå.
Helt plötsligt såg jag att Justin rusade fram till tanten, “What were you thinking!?” frågade han henne argt.
“Kan du inte prata svenska unge?” sa tanten surt.
Justin kollade frågande på henne, “So now you can’t speak english, or what?” sa han.
“Ungjävel,” muttrade tanten och gick in i ett omklädningsrum. Justin såg riktigt förbannad ut, han såg en vakt och rusade mot honom.
“Justin, don’t,” sa jag, “it’s okay, I don’t care.”
“No, it’s not okay Chelsea, she hit you,” svarade han och gick mot vakten.
“I just want to tell you, that the lady in that dressing room,” han pekade, “just hit my girlfriend.”

De stod och pratade i ungefär en minut, vakten gick sedan mot mig.
“Vad har hänt?” frågade han allvarligt.
“Eeh, jag skulle prova kläder, och sen kom min, emm, pojkvän in och vi kysstes, då kom en tant och skällde ut oss, så jag gick ut ur omklädningsrummet. Jag sa väl något i stil med att hon var för bitter för ett kärleksliv, och ja…” sa jag och pekade på min kind.
Vakten skakade på huvudet och gick emot omklädningsrummet.
Han knackade på dörren till ömklädningsrummet, “Ursäkta, frun, jag vill prata med dig.”
“Hur kan du komma och störa när jag byter om?” fräste tanten från andra sidan.
De stod och diskuterade en stund när tanten kommit ut. Justin stod bakom mig och kramade om mig. Efter några minuter kom vakten tillbaka, “Hon nekar att hon slagit dig, vill du göra en polisanmälan?” frågade han.
“Nej, jag vill bara gå,” sa jag.
“Säkert?”
“Mm.”

Jag vände mig om mot Justin, “Let’s go,” sa jag.
“What?”
“Yes, she denies that she hit me, and I don’t want to report it to the police,” sa jag. Jag kände att all min energi hade försvunnit igen. Jag mådde illa.
“You should,” sa han.
Jag rörde inte en min, jag skakade bara på huvudet och tog Justins hand och gick.

Vi åkte upp för rulltrappan i tystnad och gick ut. Vi stannade en bit utanför dörren. Justin tittade på mig, “how are you?”
Jag ryckte på axlarna.
“Maybe you’re in some kind of shock,” sa han. Han gav mig en kram, vi kramades en stund, han böjde sig sedan ner lite grann för att kyssa mig, men jag drog undan ansiktet.
“I’m sorry,” sa han och såg ledsen ut.
Jag skakade på huvudet, “I feel sick,” sa jag. Jag mådde mer illa nu.
“Oh no,” sa han och såg orolig ut, “you look pale, do you feel like really sick?”
Jag nickade.
“Come on,” sa han och drog med mig in i gränden bakom alla hus, där det var tomt på folk.
Han höll armen om mig hela tiden, och smekte mig tröstande.
“How are you feeling?” frågade han och smekte min rygg.
Jag ryckte bara på axlarna till svar, igen.
“Just tell me how you feel Chelsea,” sa han oroligt.
Jag orkade inte svara, jag orkade inte stå, jag gled ner mot väggen och satt mig mot väggen, jag hade ingen energi i kroppen. Det hade varit en hård dag för mig, skurit mig, svimmat, blivit örfilad och halvt förhörd av en vakt, på samma dag. Det var för mycket för mig just nu.
“Chelsea, what’s happening?” frågade Justin.
“Nothing,” sa jag tyst. Han satte sig ner bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans axel. Vi satt så en stund, tills han började närma sig mitt ansikte. Hans kyssar var det bästa som fanns, men inte nu.
Jag kände hur mitt blod försvann från huvudet, jag blev blek igen, “No!” sa jag till honom och slet mig ur hans grepp.

Jag håller på med del 23, den kommer ikväll, jag lovar! Den kommer antagligen ganska snart, så titta in alldeles strax så kommer ni kunna läsa den :D

Vill ni ha del 23 ikväll ELLER????????????? :D
I så fall skriver jag den nuuuuuuuuuuuu!

Han strök handen genom mitt hår och log, “are you really great enough to go out?” frågade han.
“Yes, ofcourse, I promise,” ljög jag igen och log.
“Alright then, I’ll go get dressed,” sa han och reste sig upp.
Jag gick till badrummet och fixade till mig lite, jag satt upp håret i en hög hästsvans och tog lite rouge och mascara, till sist fyllde jag i ögonbrynen och gick till min garderob. Jag satte på mig ett par tighta mörkblå jeans, ett svart linne och en rosa Adidas tröja. Jag gick tillbaka till mitt rum.
“Jag är färdig nu,” sa jag utan att tänka efer, “Haha, oops!”
“Yeah, right…” sa Justin och skrattade.
Jag rodnade, “emm, I’m done.”
“I can see that, you look pretty,” sa han och log. Han kom emot mig och gav mig en puss på kinden.
“Shall we go?”
Jag nickade och gick ut i hallen, jag tog på mig en svart dunjacka och rosa-vita Adidas high tops, Justin tog på sig sin jacka och ett par svarta Nike dojor.
Vi gick ut i kylan, och började gå mot stan. “This way,” sa jag och drog med honom i rätt riktning.
“Alright, is there as many stores as in Stockholm?” frågade han.
“No, really not, it’s nothing compared to Stockholm I guess,” sa jag och kollade ner i marken.
“That’s actually pretty nice, I like smaller towns,” sa han och log.

Vi kom fram till stan, och jag drog med honom in på Intersport.
“I love this sweater!” sa jag och höll up en ljusblå Adidas tröja med tre rosa ränder, Adidas var mitt favoritmärke.
“Wow, that’s sweet,” sa han och log, “try it on!”
Jag tog av mig min jacka och tjocktröja och gav till honom, jag provade tröjan.”
“It looks good on you,” sa han och tittade på mig nerifrån och upp.
“Thanks…”
Jag tog av mig tröjan och såg att det var rea, den kostade 400kr istället för 800kr. Jag tog på mig min tröja och jacka och tog tröjan jag provat med mig, “Let’s see if we find something for you,” sa jag och gick mot rulltrappan. Han följde efter.
“Check those out!” ropade han när vi kom upp för trappan till skoavdelningen, “sweet.”
Det var ett par röda skinnconverse, riktigt snygga.
“Yeah, they would look great on you,” sa jag när han tog upp ett par i sin storlek.
Han provade skorna, “perfect,” sa han.
“You should buy them!” sa jag och log.
Han la tillbaka skorna i kartongen och tog med sig den, “I will,” sa han och flinade.
“Are you done here?” frågade jag sedan.
“Yes, are you?”
“Yeah, I’m done, let’s go pay,” sa jag och vi gick mot kassorna.

Justin ställde sig före mig i kön och tog tröjan från mig, “no way you’ll have to pay for that,” sa han och flinade så stort han kunde.
“What? Ofcourse I’ll pay for it, it’s obvious,” sa jag och tog tillbaka tröjan och skrattade.
“Nah, it’s not,” sa han och tog tillbaka tröjan och la den på disken direkt när han kommit fram.
Jag viskade till honom, “Justin, you shouldn’t have to pay for all my stuff.”
“Chelsea, it’s no big deal, I have enough, I want to pay for you, I’ll do anything for you,” sa han och drog sitt kort i kortläsaren, “I want to, I promise,” han log och tog emot kassen.
“Thank you,” sa jag och tittade ner i marken. Han la sin arm om mig och vi gick ut ur affären.

“Let’s go in here,” sa jag när vi kom till H&M, “I need some stuff.”
“Sure,” sa han och följde efter. Jag tog tag i hans hand och drog med honom upp i rulltrappan.
“So, what do you need?” frågade han.
“Emm, some, emm, underwear,” sa jag och tittade ner i golvet igen. Jag visste inte varför jag skämdes.
“Okay,” sa han och nickade.
Vi kom upp på övervåningen och jag gick mot damavdelningen.
“Maybe you wanna go to the men’s section?” sa jag.
“Nah, I’ll be your style advice,” sa han och blinkade åt mig.
Jag fnissade bara lite till svar.
Jag gick runt och tittade lite bland hyllorna, jag behövde bh:ar, trosor och strumpor, jag plockade på mig  5 bh:ar som jag tänkte prova.
“I’ll go try these out,” sa jag till Justin. Jag antog att han skulle gå och kolla någon stans så länge.
“Alright,” sa han och följde efter mig till provrummen. Det började pirra i magen, skulle han vilja se mig i bh?

Jag gick in i ett provrum och testade den första, den var i vit spets med små rosor på banden.
“How’s it going?” frågade han efter en stund.
“Emm, I think it’s too big,” sa jag.
“Should I go get you a smaller one?” frågade han.
Shit, skulle jag våga säga min bh storlek till honom? “Eeh, yeah, could you get one in size 70 A, please?” sa jag till slut.
“Yes”
Jag passade på att prova en annan så länge, den var rosa och svart. Helt plötsligt öppnades draperiet, där stod Justin och tittade förvånat, och där stod jag i jeans och bh. Det var väl egentligen ingen fara, men jag skämdes ändå jättemycket.
“Oh, I’m sorry, I thought…” sa han.
“It’s okay, thank you,” sa jag och tog bh:n han höll i. Jag var nog röd som en tomat.
“Well, you look pretty hot,” sa han efter en stund. Han hade inte gått ut än.
Jag blev ännu rödare i ansiktet. Han flinade. Han gick emot mig, jag stod som fastfrusen, han kom närmre och närmre, och la händerna om min midja. Han förde sitt ansikte närmre mitt, och vi kysstes. Det var en underbar kyss, så spännande, i ett omklädningsrum på H&M.
Plötsligt var den någon som harklade sig, “Ursäkta, ska ni prova kläder eller kan ni gå ut?” frågade en äldre kvinna som såg bitter ut.
“Emm, förlåt,” sa jag och föste ut Justin, “I have to get dressed.”
Jag tog på mig min egna bh och min tröja och gick ut.
Jag tittade på kvinnan, som blängde på mig, och jag kunde inte hålla mig, “bara för att du är för bitter för ett kärleksliv,” sa jag. Jag ångrade mig direkt när jag sagt det. Kvinnan blev högröd i ansiktet och såg nu riktigt förbannad ut. Justin knackade på min axel, “what’s up?” frågade han.
Jag han inte svara innan kvinnan kom fram till mig, “du var mig en oförskämd liten snorunge,” sa hon. Jag blev lite chockad, och sen gav hon mig en örfil och vände på klacken.

Hej allihopa, förlåt att jag inte har uppdaterat! Men jag är ju den enda som skriver, så det blir lite tajt ibland, hoppas ni förstår! Jag håller iallafall på med del 22, så ni får den idag! PS. Det skulle vara otroligt kul att få ett nytt besöksrekord, då kanske jag blir motiverad att skriva mer ... ;)

Bara för att ni är så gulliga så får ni en del idag! :D Det är förresten jätteroligt när ni kommenterar delarna! Ni får jättegärna ge förslag på vad ni vill ska hända också! KRAM

---

---

---

“You never said when we’re leaving?” sa jag sedan och log.
“Oh, sorry,” sa han, “well, we’re leaving tommorow night, at 9 pm.”
“Alright, sounds good!” sa jag och kramade honom, “What should we do today?” frågade jag, jag vet inte var jag fått min energi ifrån, men Justin var väl antagligen allt som behövdes.
“I don’t know, what’s there to do here?” sa han och strök handen genom mitt hår.
“Emm, I could use some new clothes if I’m coming with you on tour,” sa jag och log förväntansfullt.
“Yes, let’s go check out some stores then,” sa han och pussade mig på pannan.
“Great!” sa jag och ställde mig upp, “I’ll take a shower.”
“Alright,” sa han och log. Han tittade sig omkring i rummet.
“And yes, I have an xbox,” sa jag och pekade på mitt tv-skåp.
Han sken upp och nickade. Jag gick och tog en dusch, jag tog på en ansiktsmask och rakade benen. Såklart råkade jag skära mig på vristen. “Helvete!” skrek jag högt. Mamma och pappa hade gått och jobbat, så det var väl bara Justin som var här.
Blodet rann, och det ville inte sluta, typiskt att jag skar mig just på vristen, där det typ aldrig slutar blöda…
“Fan alltså,” halvskrek jag för mig själv. Vi hade bara ljusa handdukar som skulle bli förstörda om det kom blod på de, så jag ville inte torka med den. Jag fick helt enkelt ropa på Justin, jag slängde på mig trosor och en t-shirt lite snabbt så att han inte skulle bli shockad när han kom in…
“JUSTIN!” ropade jag. Jag satt på badkarskanten och blodet rann. Jag kände att jag började bli lite snurrig, jag hade svårt för blod.
“What’s up?” ropade han tillbaka, jag hörde att han var på väg.
“Come quick,” sa jag för mig själv. Jag blev mer och mer snurrig.
Han kom in i badrummet, “Chelsea what happened!?” frågade han shockat.
“I was shaving my legs,” sa jag. Det började snurra mer och jag lutade huvudet neråt.
“Hey Chels? What…?” hörde jag honom säga, sen blev det svart.

Justins synvinkel

She was on her way to fall down in the bath tub, I hurried to catch her in my arms. Her ankle was bleeding pretty much. I grabbed a tissue from a shelf and put on her ankle. I layed her down on the bathroom floor with her haid in my lap.
“Chelsea, wake up,” I said to her. I got a flashback, from about 3 months ago after the concert, when she passed out too.
“Chelsea?” I wispered. Nothing. She finally opened her eyes after 30 very long seconds.
“Did I faint? Again?” she said.
“Yeah,” I answered and stroke her forehead, “How do you feel?”
“I’m okay, I guess,” she said.
“Good, we might take it easy today, just stay home?” I asked her.
“No, we’ll do something, I’ll be fine,” she said.
“But you just passed out Chelsea, you should rest,” I tried to convince her, she shouldn’t really be up and running right after she has passed out.
“I know, but I don’t want to, I want to go to the city with you today,” she said and smiled.
“Well, you will have to tell me if you don’t feel good, tell me right away, promise?” I told her.
“I promise.”

I went to get her a band-aid, her ankle wasn’t bleeding that much anymore. I put it on the wound and helped her stand up. We went to her room.
“Could I shower now?” I asked.
“Yes, do that,” she answered.

Chelseas synvinkel

Han gick in i duschen. Typiskt att jag skulle tuppa av av ett litet skärsår. Nu mådde jag lite illa, som jag har gjort de andra gångerna jag svimmat också. Typiskt mig.

Jag kom på att jag kanske skulle berätta för mina kompisar varför jag inte varit mig själv den senaste tiden, varför jag kommer vara ledig i 3 veckor, och att jag hittat en pojkvän.
Jag tog fram min dator, och loggade in på Facebook, jag hade inte vart inne på flera månader. Jag skrev på min status: ‘Många har undrat varför jag inte har varit mig själv den senaste tiden. Jag har inte mått bra, och det har tyvärr gjort att jag inte har kunnat vara mig själv. Jag har nu kommit ur den onda cirkeln, och det är pga att en person som jag älskar otroligt mycket har kommit tillbaka till mitt liv igen. Jag kommer att resa bort med den personen i 3 veckor från imorgon. Det här är vad jag vill dela med alla, medan endast mina närmsta kompisar kommer att få veta ALLT. Jag vill att ni ska veta att jag är otroligt ledsen för att jag har oroat er, och inte vart mig själv. Men ni ska få en förklaring, ni som känner er träffade av det här, får gärna höra av er. Kram’

Det var den längsta statusen jag någonsin skrivit, men jag hoppades att jag skulle kunna reda ut allt med mina vänner nu. Jag stängde igen datorn och klädde på mig. Jag tog svarta jeans, svart linne och en lila Adidas tröja, som såklart skulle matchas med mina lila Converse.

Justin kom ut ur duschen, “Hi, how are feeling?”
“Great,” ljög jag. Jag var fortfarande lite illamående, och samtidigt nervös över vad alla som läst min status skulle tro och säga.
“That’s good,” sa han och satt sig bredvid mig i sängen.

Hej alla söta läsare! Jag är jätteledsen att jag inte har lagt in någon del idag, men det är som sagt Fars dag, och även flera födelsedagar idag... Men jag kanske kan ta mig tid att lägga in en del........
Tack för tålamodet!! :)

Jag har egentligen knappt någon tid att lägga ut några delar idag, men jag kände att jag kunde bara inte lämna er utan! :)

Ha en fortsatt bra lördag! :D KRAAM

---

Justins synvinkel

I was so Jet Lag, I just couldn’t sleep. Now I was at this 24/7 supermarket, just 5 minutes away from Chelseas apartment. I thought I could buy some breakfast, and make her breakfast at bed. That would probably be nice.
I picked up some freshly baked bread and went to the cashier.
The lady at the desk just looked at me like she was in shock, “J-j-justin Bieber!?”
“Emm, yeah…” I said and smiled.
“I LOVE YOU!” she almost screamed.
I laughed a little to myself, “I’m glad to hear that, thank you,” I said.
“What are you doing in Sweden?” she asked.
“I’m just visiting an important person,” I said and smiled.
“Alright, well, would you mind taking a photo with me?” she asked and smiled so much.
“´Sure, do you have a camera?”
“Yes,” she said and showed me.
We took a photo and I signed a paper for her. Then I payed and went back to Chelsea’s place.
I opened the door carefully and put the bag in the kitchen and went into her room. I saw that she laid there crying.
“No Chelsea, I’m sorry I was at the store,” I said and rushed towards her.
“I thought you had left me,” she said, crying.
“I’ll never leave you. I’m sorry honey,” I said and hugged her. We laid down in her bed and just hugged eachother for a while. She fell asleep in my arms, and I eventually did too.

I woke up again at 9 am, Chelsea was still sleeping, so I decided to make the breakfast.
I found a big plate to put the bread, butter and jam on, and then I made hot chocolate. I saw that Chelseas mum and dad got up.
“Good morning!” I said.
“Morning,” her dad said and yawned.
“Hi, what are you doing?” her mum asked and smiled at me.
“I’m making breakfast in bed for Chelsea and me,” I said.
“That’s sweet,” she said and went to the living room.
I took the plate and went to Chelseas room, “Chelsea?” I asked.


Chelseas synvinkel

Jag hörde att Justin sa mitt namn, jag måste ha somnat tillslut.
Jag tittade upp, där stod Justin med en bricka med frukost i dörröppningen och flinade.
“Hi,” sa jag och log.
“Hi gorgeous,” sa han och kom mot mig.
Jag satt mig upp i sängen, “You are so friggin sweet,” sa jag och log ännu bredare.
Han ställde ner brickan på mitt nattduksbord och gav mig en kram, jag vred på mig och la mig ovanpå honom och kysste honom. Han kysste tillbaka.
“Ooh I liked that,” sa han och log.
Jag skrattade, “Let’s eat, I’m hungry!”
“Yes, me too,” sa han och la armen om mig. Jag tog ett bröd och bredde på smör och marmelad. Justin också.
Vi åt och småpratade en stund.
“Thank you for the breakfast,” sa jag. Så här mycket hade jag inte ätit på länge, Justin fick mig att må bra igen.
“No problem sweetie,” sa han. Vi såg på varandra, vi kysstes igen. Jag undrade när man räknas som ett par. ‘Jag är ihop med Justin Bieber’, den meningen upprepades i mitt huvud, men jag vågade inte hoppas på något.
“So…” sa han, “Emm, hehe, would you like to be my girl friend?”
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev så lycklig inombords, “YES!” nästintill skrek jag sen.
Han svarade med att kyssa mig igen.
“Thank you,” sa han, “I love you.”
“I love you too, Justin Bieber,” sa jag och log.

Här får ni enligt önskemål del 19 nu istället för imorrn! :)

---

Jag blev om möjligt mycket deppigare, jag la mig ner i sängen. Plötsligt hörde jag att det knackade på dörren.
“Mm,” mumlade jag. Det var väl mamma eller pappa som skulle tjata om att jag skulle äta eller gå ut eller något antog jag.
Dörren öppnades, och jag såg det vackraste ansiktet i hela världen, det var Justin!
Jag började störtgråta och han slängde sig ner i sängen och kramade mig, länge och hårt.
Jag låg bara där och grät, i säkert 5 minuter kramade han mig utan att säga ett ord. Jag slutade gråta.
“Chelsea, I love you,” sa han och tittade mig i ögonen.
“I love you too Justin, I can’t live without you,” svarade jag hysteriskt och kramade honom med all kraft jag hade, vilket inte var mycket.
“I’m so sorry that I left, please forgive me Chelsea?” sa han sorgset.
“What? It wasn’t your fault, you had to,” sa jag.
“Yeah, but I still shouldn’t have left you.”
“It’s okay,” svarade jag och la mig bredvid honom i sängen, jag lutade mitt  huvud mot hans bröstkorg.

“What made you come here?” frågade jag efter en stund.
“Well, your mum called my mum, and she was really worried about your health, and I couldn’t take that, so we moved one concert so I could come here,” svarade han och höll om mig.
“Really? You didn’t have to,” sa jag.
“Yes I did have to, Chelsea,” sa han.
Han tittade på mig, “Have you lost weight Chels?” frågade han sedan.
“Maybe…” mumlade jag.
Han såg orolig ut, “Why?” frågade han lugnt.
“I didn’t have any strength when you were gone, I barely ate anything,” svarade jag och tittade ner.
“You are way too skinny, honey, that’s not healthy, you can get sick, like seriosly,” sa han. Han oroade sig verkligen. Jag ångrade att jag hade fått honom att bli orolig.
“I’m sorry,” sa jag bara.
“We have to do something, you know that, right?” sa han till mig och lyfte upp min haka.
Jag ryckte på axlarna.
“You can’t go on like this, there will be times when we are not together, and there will be hard times, but there will also be the times when we feel great, and everything seems so perfect. We have to live those great days to the fullest. And when we feel like we can’t feel any worse, then we know that we have great days to look forward to,” sa han.
Vi kramades länge.

De orden förändrade hela min deprimerade tillvaro. Han förändrade mitt liv, till det bättre. Jag skulle aldrig mer låta mitt liv förstöras så mycket som nu, jag skulle inte göra det mot mig själv, min familj, mina vänner, och framför allt, inte Justin.

Vi låg och mös i en halvtimme, sen somnade jag. Jag vaknade av att han strök sin hand genom mitt hår.
“Good evening beautiful,” sa han.
“Hi,” svarade jag och log, antagligen för första gången på flera månader.
“It’s time for dinner,” sa han, “we will start to work on the eating thing right away.”
Jag nickade och vi ställde oss upp.

Justins synvinkel

I put my hand around her waist. She was so skinny, she looked so thin and fragile. I felt like I was going to break her if I wasn’t careful. If I was the only one she listened to, that could help her, then I wouln’t leave her again.
We went out to the kitchen and took two plates and some food. We sat down at the table, her mum and dad sat in the living room, they wanted to leave us alone.
I saw that she tried to eat, she ate maybe one half portion, and I guess that was good compared to when I was gone.
“Are you okay?” I asked her. She looked all pale.
“Yeah, I’m alright,” she answered.
“Are you sure? You don’t look like ur alright, what’s up?” I asked.
“Naw, I’m just exhausted, I haven’t felt good since you left,” she said and looked down at her half full plate.
“I’m so sorry, we should just take it easy, wanna watch a movie?” I said. I knew that it would take time for her to be her self again after her sort of depressed period.
“Yeah, sure, I’m done,” she said and lifted her plate.
“Are you sure you don’t want to eat more?” I asked her sadly.
“Yes,” she said and stood up. I nodded and we went to her room. We chose a movie called Honey, it seemed pretty good.

Chelseas synvinkel

Vi låg i min säng och kollade på filmen, jag låg nära Justin och han höll om mig. Det kändes underbart. Jag hade saknat honom så mycket, men vad skulle hända nu? Skulle han behöva åka imorgon igen? Vad skulle jag göra då?

“When do you have to leave?” frågade jag honom och såg ledsen ut.
“Don’t you mean when do we have to leave?” sa han och log mot mig.
VA!? Skulle vi åka? Skulle jag få följa med honom?
“What do you mean?” frågade jag och flinade brett.
“I’ve talked to everyone, to the team, your parents and mum, and it’s only 3 weeks left on the tour, so…” han log ännu bredare, “…you’re coming with me.”
Mitt hjärta började slå supersnabbt, jag hade inte vart så här lycklig på så himla länge! Jag skulle få resa med honom! “Are you kidding me?” nästintill skrek jag.
“No I’m not!” svarade han och skrattade.
“Thank you so much, seriously, thank you!!!” sa jag till honom och kramade om honom.
“I’m just as happy as you are,” sa han och tittade mig i ögonen.
Jag tittade i hans ögon också, vi visste båda vad som skulle hända nu. Vi kom närmre och närmre varandra, och vi kysstes. Den första kyssen på nästan tre och en halv månad. Det var underbart. Vi låg tätt intill varandra en lång stund efter kyssen, och bara mös. Vi låg och småpratade i en timme, innan jag somnade i hans famn.

Jag vaknade mitt i natten, det var kolsvart ute, men var var Justin!? Han var inte här, jag gick upp och kollade i badrummet och överallt, men han var borta. Jag ringde honom, men han svarade inte, jag la mig ner på sängen och började gråta…

Tjooo! Nu är det så att jag har ett litet dilemma här... Jag ska både träna och åka bort en sväng imorrn, så jag kommer inte hinna skriva imorrn. Men jag har en färdig del som jag kommer lägga ut. Och min fråga är: Vill ni ha den delen nu, eller imorrn? :) KRAM

Justins synvinkel

I couldn’t believe this, I wouldn’t have ONE free week in four months, I would work almost every day. Actually, I didn’t have anything against working hard, I just wanted to meet Chelsea. I was in love with her, I was sure about that. And now I had to wait FOUR months to see her. Awful.
It would be really hard. But I had to do it, this was my dream, as she said, it’s what I love to do, what I’m meant to do. I shed a tear, I had to get my shit together now. I had to put on a great show in each and every city, and pretend like I wasn’t missing her. Bring up OLLG’s on stage and so on. But I knew that if I could only book a date to meet her, I would be able to get through this, then I had something to look forward to.

“Justin, we have to go now,” mum said to me.
“Yeah, I’m coming,” I said and took my stuff, and went out the door.


Chelseas synvinkel


Idag var den sista dagen på lovet, imorgon skulle jag behöva gå till skolan igen. Jag mådde dåligt. Jag var chockad över Justins besked om att vi inte kommer kunna träffas på 4 månader. Det är nästan ett halvår! Det kändes som en så otroligt lång tid. Du som läser det här tycker väl att 4 månader skulle gå fort, att det inte var någon fara, men det funkade inte så. Jag kände något så otroligt speciellt för Justin. Riktigt kärlek, jag visste det.

“Ska du ha frukost Chelsea?” frågade mamma.
“Nej, jag är inte hungrig,” svarade jag. Jag hade inte någon ork att äta, inte någon ork att göra någonting. Jag låg i sängen och läste hela dagen. Och ja, boken jag läste var First Step 2 Forever: My Story, Justins bok.
Jag läste den om och om igen.

“Chelsea, hur mår du?” frågade mamma.
“Jag kommer inte få träffa Justin på 4 månader,” svarade jag.
“Nej, jag vet gumman, men det kommer gå fort ska du se,” sa hon. Hon fattade ingenting. Vaddå gå fort!?
“Det är middag nu, du får ta och komma,” sa hon sedan och gick ut.
Jag släpade ut mig själv i köket och satt mig vid bordet, jag tog lite mat. När de andra var klara hade jag bara ätit några tuggor.
“Tack för maten, jag går och lägger mig”, sa jag och gick från bordet.

Jag la mig i sängen och tänkte, igen, jag somnade efter ungefär en timme.
På morgonen dagen därpå kunde jag bara inte gå upp ur sängen, jag hade ont i magen och huvudet.
Mamma kom in i mitt rum.
“Du måste gå upp nu, klockan är 7,” sa hon.
“Jag är nog sjuk,” svarade jag, “jag har ont i magen och huvudet.”
“Ojdå, det var ju inte bra, jag ringer och sjukanmäler dig,” sa hon.
Jag somnade om igen i några timmar. Jag gick ut i köket och såg en lapp. ‘Vi har gått till jobbet, ring om det är något, kram’.
Jag bestämde mig för att ta en dusch, jag stod där i säkert en halvtimme, när jag gick ut satt jag på mig mjukiskläder. Jag la mig i sängen och satt på tv:n.

Jag hörde telefonen ringa, det var Justin.
“Hi Chelsea,” sa han.
“Hello,” sa jag sömnigt.
“How are you? Were you sleeping? Haha,” frågade han.
“No, I’m sick,” svarade jag.
“Oh no, that’s not good at all, what is wrong?” frågade han och lät lite sorgsen.
“My head and my stomach hurt, I’ve been like gone ever since you called me yesterday…” sa jag.
“I’m so sorry,” sa han.
När vi hade pratat i en halvtimme gjorde min mage så otroligt ont.
“It hurts so much,” sa jag med gråten i halsen.
“Chelsea, I’m so so sorry, do you have a stomach flu or something?” frågade han.
“No, I don’t think so,” svarade jag.
“Alright, well have you eaten too little or something?” frågade han.
Jag funderade lite, “well, I haven't aeten almost anything since your call yesterday,” sa jag sen.
“What!? Why? You have to eat, ofcourse your stomach hurts if you don’t eat,” sa han och lät lite orolig.
“But when you called, I just got into some kind of shock, I can’t take it, not seeing you in 4 months seems like hell to me,” svarade jag.
“You have to take care of yourself Chelsea, promise me,” sa han.


Vårt samtal var det sista på en hel vecka, han var tydligen på någon slags röstvila. Han smsade mig ibland, men smsen blev färre och färre. Han skrev till mig att han hade jättemycket att göra, att han ville veta att jag saknade honom, men att han inte kunde smsa eller ringa så ofta.

På dagarna gick jag i skolan, mina kompisar var oroliga för mig. Jag hade knappt sagt något på en månad. De visste inget om Justin, de trodde att jag bara hade blivit helt deprimerad utan anledning. Jag åt ingenting i skolan, och knappt något hemma heller. Jag mådde otroligt dåligt.
“Chelsea, stannar du kvar ett tag?” frågade min mentor en dag när vår mattelektion hade slutat.
“Mm,” svarade jag.
“Du är inte dig själv längre, vad har hänt med dig? Dina vänner har pratat med mig, de är oroliga, du säger inget, du äter inget, vad har hänt?” frågade han.
Förväntade han sig att jag skulle svara på alla de där grejerna samtidigt eller? “Jag vet inte,” sa jag bara.
“Dina resultat i skolan blir bara lägre och lägre, och din hälsa påverkas otroligt mycket, du måste ha gått ner i vikt,” sa han.
Jag sa ingenting, jag brydde mig inte. Jag brydde mig bara om Justin, jag ville bara träffa honom.
Efter en halvtimmes meningslöst samtal gick jag ut ur klassrummet, och gick hem.
Mamma och pappa hade börjat bli överdrivet oroliga över mig nu också. Inte så konstigt kanske. När jag kom hem hörde jag mamma prata i telefonen.
“Yes, I think that she is having a depression, she doesn’t even eat, we have tried everything…”
Åh, måste hon prata om mig? Jag gick in i mitt rum och satte mig i min fåtölj framför fönstret. Jag satt där och tittade ut.

Ungefär så här såg mina dagar ut i ytterligare 3 veckor. Jag var som ett nervvrak. Jag såg bara mer och mer sliten ut. Justin ringde mig en gång varje vecka, han sa att han saknade mig och att vi snart skulle träffas, men jag blev aldrig bättre.

En dag kom mamma in i mitt rum, när jag satt där framför fönstret.
“Chelsea, nu får du faktiskt skärpa dig! Dina vänner, hela släkten, och framför allt pappa och jag är jätteoroliga för dig! Ditt beteende är inte okej, det är bara en kille som du träffade i några dagar, du får ge dig nu,” nästan skrek hon åt mig.
“Du fattar ju ingenting! Han är den bästa personen jag någonsin träffat!” skrek jag tillbaka till henne.
Hon tittade chockat på mig, jag hade ju knappt sagt ett ljud på flera månader.
Hon kom fram till mig och försökte krama om mig, säga förlåt.
“Chelsea förlåt mig, förlåt att jag inte förstått hur mycket han kan betyda för dig,” sa hon.
“Kan jag få vara ifred?” frågade jag.
Hon nickade bara och gick ut ur rummet.
Jag brast ut i gråt, för första gången på flera månader. Jag hade bara varit tom på känslor innan, men nu kom allt på en gång. Jag grät och grät tills jag somnade. Jag vaknade på morgonen av att jag fick ett sms, det var från Justin: Chelsea, you can’t go on like this, ur hurting urself, I guess I only have one thing to do…
VA!? Skulle han göra slut med mig!? Nej, vi var ju inte ens ihop, tror jag… Han skulle helt enkelt säga att vi inte kan vara kompisar längre, säga upp vänskapen. Vad skulle jag göra!? Jag började till och med fundera på vilket sätt som var minst smärtsamt, när det kom till att ta sitt liv.
Jag kunde inte föreställa mig att fortsätta mitt liv utan honom. Hur kunde han göra så här mot mig? Jag var av någon anledning säker på att det var säga upp vänskapen han skulle göra…

Hej mina supersöta läsare! Jag är jätteledsen att jag inte har skrivit något idag, men jag hade en lång skoldag, sen var jag och tränade, sen har jag ätit middag och kollat gymnasiegrejer... Så har inte haft någon tid riktigt... Men inom 5 minuter kommer del 18 vara uppe! :) KRAM PÅ ER!! Ps. Jag skulle vilja höja statistiken lite, något tips?? :)

Här kommer den, bara för att ni va så otroligt duktiga att kommentera ;)

---

Chelseas synvinkel

Jag var så glad inombords nu! Jag skulle på middag med Justin, hans mamma och hela teamet! Hur coolt var inte det? Tänk vilken bra timing det här hände på också, mitt på lovet. Jag funderade på vad jag skulle säga till mina kompisar, jag hade tackat nej till att göra något hela veckan, och bara sagt att jag hade andra planer. Ingen skulle väl tro mig om jag sa att jag hade varit med Justin Bieber, att han hade sovit över hos mig, att vi hade kyssts.
Om jag skulle fortsätta fundera så här kunde jag ju hålla på i evigheter.
Jag ringde en taxi och sa att jag skulle till NK i Stockholm, sen ringde jag mamma, jag hade trots allt inte frågat de än, men jag tänkte åka vad de än sa!
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, vad gör du?” frågade hon.
“Jo, det är det som är grejen, jag har blivit bjuden på middag…” sa jag.
“Jaha, vi som skulle hem till Lotta och Marco, vem har bjudit dig?”
“Okej… Justin och hans mamma,” sa jag och log för mig själv.
“Nähä? Gud så roligt! Det kan du ju bara inte tacka nej till,” sa hon och lät otroligt exalterad.
“Jag vet! Det är i Stockholm, så jag har ringt en taxi, jag tar väl tåget hem antar jag,” svarade jag.
“Men har du pengar till det då?” frågade mamma.
“Ja, jag har på kortet, oroa dig inte, jag har pengar undanlagt, men jag måste gå nu!” sa jag.
“Vad bra, men du får ha det så himla roligt! Och hälsa från mig och pappa!”
“Jaa, hej då!” sa jag och la på luren.

Jag gick till badrummet och fixade till mig lite snabbt, tog på lite mascara och plattade håret lite halvt.
Nu såg jag att taxin stod utanför, så jag tog på mig mina ytterkläder och gick ut.

“Hej, ska du till NK?” frågade taxichauffören när jag kom in i bilen.
“Precis,” svarade jag.
“Vad händer på NK vid den här tiden? Det har varit tjejer utanför hela dagen,” sa han.
“Justin Bieber har signerat böcker, men inte nu längre,” sa jag och log.
“Jaha, den där flickidolen? Min dotter älskar honom, hon kanske var där med sin mamma…” sa han.
“Ja det hoppas jag!” sa jag.
“Men vad finns det är göra där så här dags?” frågade han mig, han var tydligen nyfiken.
“Jag ska bara möta upp en kompis där,” sa jag och flinade lite.

Vi var framme efter ungefär en timme, jag gick ut ur bilen när jag hade betalat och ringde Justin.
“Hi Chelsea, are you there yet?” svarade han.
“Yes, I’m outside the entrance now,” sa jag.
“Look inside!” sa han. Jag tittade in genom en ruta, han stod och viftade med armarna för att få min uppmärksamhet. Jag la på luren och gick in.

“Hi, I’ve missed you,” sa han när jag kom emot honom, han gav mig en kram.
“Aaw, I’ve missed you too,” svarade jag.
“So should we go eat? Mum and the team are inside that restaurant,” sa han och pekade över gatan.
“Oh, yeah, I’m pretty hungry,” sa jag.
Vi gick hand i hand över till restaurangen, vi gick in genom dörren. Jag såg att hela teamet satt och pratade och skrattade högt vid ett bord.
“Hello honey!” sa Pattie och reste sig upp och gav mig en kram.
“Hi,” sa jag och log.
Jag hälsade på alla och Justin drog ut en stol till mig, jag satte mig och han satt sig bredvid.
Jag beställde en fisksoppa och en Cola Light.
Justin tog oxfilé och Sprite.
Vi fick in vår mat och började äta, det var supergott.
“This was amazing,” sa jag.
“Yes, mine too,” sa Pattie och log.
“Hey guys, I wanna make a toast,” sa Justin och lyfte glaset, han fortsatte, “For the amazing time we have had here in Sweden, for my awesome team, mum, and for Chelsea!”
Jag rodnade lite och vi lyfte våra glas och skålade.
Alla pratade och skrattade och vi hade en jättetrevlig kväll.
Notan kom in, “How much did my food and drinks cost?” frågade jag Pattie som hade notan i handen.
“Nothing darling, we will take care of this, don’t worry,” svarade hon och log.
“No, Justin paid for me last time,” sa jag.
“But there’s no problem, we have had such a great time with you, and we want to pay,” sa hon och gav sitt kort till kyparen.
“Well, thank you so much, I don’t know how I can make this up to you, you guys have done so much for me these last couple of days,” sa jag.
“Oh, I’m so glad to hear that, we have all enjoyed having you here,” svarade hon och la en arm runt mig.
Jag tog mig mod och harklade mig för att få allas uppmärksamhet, “Guys, I have something to say,” sa jag. Alla tysnade och log, jag fortsatte, “I want to thank all of you for this amazing time. Before this I was actually dreaming of meeting you guys, saying ‘hi’ would have been a huge dream come true for me. To hang out with you have been an amazing experience. Thank you so much, and thanks Justin for being the nicest boy I’ve ever met…” sa jag och rodnade, jag satt mig ner på min stol igen. Justin kramade mig och sa, “Thank you, you’re an amazing girl.”
“And you’re an amazing boy,” viskade jag till honom.
Alla började resa sig upp, och vi började ta på oss jackorna. Vi gick ut ur restaurangen, och alla stod och småpratade en stund utanför.
“What’s the clock?” frågade jag Justin.
“It’s 10.45,” svarade han, “Why?”
“I have to take the train home, and it will leave 10 past 11,” svarade jag. Det var sorgligt att lämna de, att lämna Justin. Det här kanske faktiskt var den sista gången vi kunde ses innan han åkte vidare, inte roligt…
“Naw, I’ll get you a cab,” sa Justin och la en arm runt mina axlar och klappade på min arm.
“Okay, thanks,” jag började känna mig väldigt sorgsen.
“Are you sad?” frågade han.
“I just don’t want to leave you, I don’t want this to be the last time I see you,” svarade jag.
“Oh sweetie, I don’t want to leave you either, but I have to,” sa han och såg mig i ögonen.
Jag torkade en tår, “well, I hope we will meet atleast some day,” sa jag och fällde flera tårar.
Han torkade bort de och kramade om mig hårt, “are you crazy? I will talk to you as often as I can, and we will meet as often as we can, I promise,” han log och lyfte upp min haka med handen.
“I really hope so,” sa jag och lutade huvudet mot hans axel, han klappade mig på ryggen.
“I promise, I really do,” sa han.

Jag såg att en taxi kom och körde in vid trottoarkanten, det var min taxi, chauffören gick ut ur bilen och frågade om det var vi som skulle åka. Jag såg att det var samma som hade kört mig dit, “Ja det är jag igen!” sa jag.
“Jaha, där ser man,” svarade han, han stannade upp, “är inte det där….?”
“Jo, det är Justin Bieber,” sa jag och log.
Chauffören blev alldeles till sig och ville ha autografer till sin dotter. Medan Justin skrev gick jag och kramade alla i hej då, det blev lite känslosamt när jag kramade Pattie.
“I really think you have been good for him, he hasn’t been this happy in a long time,” sa hon och vi kramades länge.
“I’m glad to hear that, thank you for everything, I’ve had the time of my life, and I hope to see you again Pattie,” sa jag.
Justin kom och gav mig en sista kram innan jag skulle åka, “Bye Chelsea, I’ll miss you so much,” sa han när vi kramades.
“I’ll miss you even more,” svarade jag. När vi hade slutat kramats tittade han på mig, gav mig en puss på kinden och vinkade.
“Bye Justin,” sa jag och torkade ännu en tår.
“Bye Chels.”
Jag gick in i taxin och satt mig. Chauffören var fortfarande uppspelt, han pratade med mig hela resan, men jag lyssnade knappt, jag bara nickade och mumlade något ibland. När jag väl kom fram ville han inte ens ha något  betalt för att han var så glad, jag tackade och gick ut.

Jag gick in genom dörren, “hallå,” ropade jag.
“Hej, har du haft det bra?” frågade pappa.
“Otroligt bra,”  svarade jag, “men jag ska sova nu, puss.”
“Okej, god natt!” sa mamma och pappa.

Jag gick och la mig i min säng, alla tankar snurrade runt i huvudet. Jag mådde bra över att ha haft en sån underbar kväll, och dåligt över att jag inte visste när jag skulle få träffa honom igen.
Jag kunde knappt sova på hela natten, och klockan 11 på morgonen fick jag ett sms, från Justin: ‘Hi sweetie, can you call me when you see this?’
Jag ringde direkt, och han svarade snabbt.
“Hey Chels,” sa han.
“Hi,” svarade jag.
“I’m so sad to say this, but we have to leave today, we are leaving in one hour, something went wrong with the plane booking and stuff, I don’t know,” sa han och lät lite ledsen.
“Okay, well, thank you for everything, I hope to see you soon…” sa jag.
“That’s the problem, I won’t have a single day off in 4 months, atleast not enough much free time to go back here, or to take care of you if you came to visit. I’m truly sorry,” nu lät han verkligen ledsen.
“Oh,” jag började gråta lite tyst, det här var otroligt jobbigt, men han skulle inte behöva få skuldkänslor…
“Chelsea, I love you, and thanks for being there for me, for being a true friend,” sa han.
“I love you too, thanks, take care Justin,” svarade jag.
“I will, take care, bye.”
“Bye.”

Jag satt mållös i sängen, tittade bara framför mig.

Hello! Jag kom inte hem förrän nu, men nu ska jag bara titta igenom texten och finslipa lite, och sen är del 17 uppe, inom 5 minuter skulle jag tro! :)

Hejsan hoppsan allihopa! Det är så att jag och min mamma och syster ska till stan och äta middag och gå på en liten sen shoppingtur då butikerna har kvällsöppet ikväll, så jag kommer nog inte hinna lägga in en till del efter den här, (om ni inte ger mig en DUNDER anledning för det iof ;) ) så den här delen blir extra lång!! Enjoy!! :)





Chelseas synvinkel

Jag gick in i mitt rum och la mig på sängen, jag började tänka på allt som hänt igen. Jag var nu 100% säker på att jag höll på att bli kär i Justin, på riktigt.
Helt plötsligt började jag gråta, jag skulle väl antagligen aldrig få träffa Justin efter han åkt iväg och fortsatt sin turné, han skulle säkert glömma mig när han blev omringad av tusentals andra tjejer. Jag kunde inte sluta gråta, tårarna forsade, jag satte på MTV så att det överröstade mig, jag ville inte att mamma eller pappa skulle höra mig.
Jag hoppade till när jag hörde min telefon ringa, det var Justin, jag funderade på om jag skulle svara eller inte, jag grinade som en galning, och han skulle säkert ändå bara säga att det aldrig kommer fungera, att vi inte kommer kunna träffas igen. Trots mina tankar så klickade jag på den gröna luren, jag kunde ju trots allt inte ignorera ett samtal från Justin.
“H-h-hello,” svarade jag och försökte snyfta så lite som möjligt.
“Hi Chels,” det brusade lite i telefonen, så han hade nog inte hört att jag var ledsen, “I forgot my hat at your place, you know the purple one?” fortsatte han.
“Yeah,” jag andades djupt.
“Could you,” han hann inte längre, jag började tjuta igen, och han märkte det, fan också, “noo, are you crying?”
“Yes,” snyftade jag.
“Aaw, why? Talk to me,” sa han tröstande.
“I, I don’t know, I j-just think that we will never m-m-meet again, t-that you will just forget me when you see all these other girls,” jag kunde knappt prata för att jag grät så mycket.
“Chelsea, I would never do that, you are such a special, beautiful, cute and amazing girl, and I would never do that to you,” sa han allvarligt till mig, på ett sätt som fick mig att tro honom.
“Thanks, but, what will I do when you are gone?” frågade jag honom med gråten i halsen.
“The question is, what will I do…” svarade han och lät lite nere.
“You will be fine, you’re doing what you love to do, and you do what you are meant to do,” sa jag till honom och log för mig själv.
“Thanks, I just want you to know that I’m glad that I’ve found you, I feel like I can trust you, and I don’t want to screw it up.”
“You won’t,” sa jag och blev på bättre humör.
“Can I call you when I get to the hotel, I don’t want to lose my driver’s license if I get busted, haha,” sa han och skrattade lite.
“Haha, get busted for what?” frågade jag.
“Talking in the phone and driving at the same time…?”
“Oh, well that’s not illegal in Sweden,” sa jag.
“What? That’s weird, haha.”
“Yeah, but call me later, that’s safer,” sa jag till honom.
“Yeah, I’ll call you as soon as I get there,”
“Sounds good, bye Justin,” sa jag och la på luren. Jag hade blivit på otroligt bra humör helt plötsligt igen, jag litade på honom, han skulle inte svika mig.

Justins synvinkel

How could it be legal to drive and talk in the cell at the same time in Sweden? Haha, well, well…
Why did she think that I would let her down? I was crazy about her, I didn’t want to leave her in 2 days, I wouldn’t be able to do that. But I had to. I guess I could fly her over sometimes, maybe that way I could atleast survive…
The phone rang.
“Yeah, I’ts Justin,” I answered.
“Hi Justin it’s mum, are you on your way?” she asked.
“I’m almost there, was the book signing at three o’clock?” I asked her. I was going to sign my book to my fans at this place calles NK, it should be fun. I love meeting my fans.
“Yes, so you have about one hour to get ready from now,” she said.
“Yeah that’s good, see you in 5 mum,” I said and hung up.
I kept driving and now I was almost there, I drove in to a garage and parked the car. I ran up the stairs and said hi to mum, then I hurried to the shower, blow-dried my hair and put on a pair of black jeans, red Supras, a black t-shirt that said ‘Hooligan’ and a red hat.
I walked down to meet mum and the rest of the crew.
“Hey guys,” I said and did a secret handshake with Scooter.
“Let’s go,” he said, and we started walking to the limo that was waiting outside. We jumped in and went to a pretty big mall, not huge compared to what I had seen in like Japan, but it looked cool.
“So this is the NK place?” I asked.
“Yes, why do you think it’s like a billion girls over there if this is not the place,” Kenny said, laughed, and pointer out the window.
“Holy crap! That’s a pretty big bunch of girls…” I said. OH DAMN IT! I was supposed to call Chelsea when I got to the hotel, she probably thought that I had dissed her now…
“Can we wait like one minute, I have to call Chelsea,” I said and picked up my phone.
“Oooh, do you like her?” Scooter asked and laughed.
“Well, yes, we hung out yesterday too…” I answered and smiled prodly.
“Oh snap! Did you get any?” Kenny asked and they all laughed hard.
“Stop it, she seemed like a nice girl,” mum said.
They continued joking around and I moved to the back of the limo and called her.
“Justin?!” she answered.
“Yeah it’s me, I’m so sorry that I haven’t called earlier, I didn’t have much time to get ready for book signing at this NK place,” I said.
“That’s okay,” she said, “are there a lot of girls?”
“You can’t imagine, it’s like a billion,” I said and laughed.
“Hmm, really? Cuz we are only 9 million people in Sweden, but I guess you bring a lot,” she laughed too.
“Haha, well, I have to go, we are already a little late, but I’ll call you later, I promise!” I said to her.
“I trust you, have fun with the girls,” she said.
“You are the only girl on my mind right now,” I told her and smiled to myself, “Bye!”

When I hung up I saw that Scooter, Kenny, Ryan G and Alfredo sat quietly and looked at me. Then they cracked up, BIG TIME!
I couldn’t help blushing a little. They had probably heard what I said about her being the only girl on my mind. Well, she was, don’t blame me.
“Hey stop laughing! She is cute, don’t blame me!” I said to them, but I couln’t hold myself from laughing anymore, I cracked up too.
We just sat there, laughing so hard we could barely talk.
“We do have to go now, RIGHT?” mum said.
“Yeah, yeah, sorry,” Scooter said, “Let’s go sign some books Beebah!”
That didn’t help much, now I couldn’t stop laughing at all, thanks Scooter!
“Yeah, let’s do it” I said when I had gotten myself together a little.
We got out and all the girls started screaming, I smiled and said hi, then we got up to where we were going to be. I had gotten a chair and a table, just as usual, and I sat down. The fans came in and I wrote like a million autographs, but I didn’t complain.

Around seven o’clock we got out of there, and I called Chelsea right away, she answered at the second tone.
“Chelsea,” she said.
“Hi it’s Justin, how are you?” I asked.
“I’m good, did you have fun?”
“Good, yeah, it was pretty rough, but exiting,” I answered.
“Yeah, I can imagine that, 1 billion girls can’t be an easy thing to handle,” she laughed.
“Naw, you’re right,” I laughed too.
Mum tapped on my shoulder, “Ask if she wants to join us on dinner,” she said.
“She lives an hour away from here,” I said.
“We’ll pay a cab for her,” she said to me. I smiled.
“Well, would you like to come and join me, mum and the team for dinner?” I asked Chelsea.
“That sounds like fun, but mum and dad are not home at the moment, so I don’t know how to get there…” she answered.
“We will pay a cab for you, we really want you to come, we will leave the day after tomorrow, so everyone wants to get to know you a little better.”
“You are so nice, really, you don’t have to do this for me,” she said.
“We want to, just tell me your adress so I can call a cab,” I said to her.
“Naw, I’ll call one myself, where should I meet you guys?” ahe asked. I just had one of these ‘YES!’ moments inside when she said that she was coming.
“Well, come to this NK place, do you know where that is?” I asked.
“Yes, I know where that is, I live in Sweden duh,” she said laughing.
“Haha, okay, call me when you’re almost there!” I said.
“Yes, see you soon, bye!”

God natt säger jag bara! Jag har sovit på tok för lite den senaste tiden, så nu får jag ta och lägga mig iaf lite tidigare än vanligt. Kram på er! :)

Justins synvinkel

“Why are you smiling?” I asked and smiled back.
“Well, it was my mum, she was wondering if you really were going to drive back to Stockholm this late on your own…” she answered.
Oh snap, I haven’t thought about that, maybe I could check in to a hotel or something, I was probably too lazy to drive for one hour again… “Well, I don’t know, I might stay at some hotel…”
“Okay, maybe you don’t want to, but you are welcome to stay at our place if you want…” she said and blushed a little.
She wanted me to sleep at her house, YES! “If that’s okay for you and your parents, then it would be great!” I said and smiled.
“Cool,” she said and smiled back at me.
I was getting a little hungry again, after dancing I guess. I was pretty good at eating, haha…
“Are you hungry?” I asked and laughed a little.
“Naw, not really,” she answered, “are you?”
I nodded and smiled, “Is there any place where you can get an ice cream at this time?” I asked and smiled even bigger.
“Yes! Come with me!” she said and took my hand, “Do you like milkshakes?”
“Ofcourse I do,” I answered. I loved everything sweet.
“Chocolate?” she asked.
“Oh yes!”
We got in to some kind of hamburger restaurant that was called Max, it looked like McDonalds.
We stood in the line and a couple of girls asked for pictures and autographs. While I was signing Chelsea ordered something. When I was done, she came towards me with these BIG milkshakes filled with chocolate sauce and whipped cream on top. It looked delicious.
“Here you are, a luxury shake with whipped cream, chocolate sauce and soft ice cream,” she said and gave me one of them.
“Thank you so much!” I said and tasted. It was the best milkshake ever, “Wow, this was good!”
“Yes, I know,” she answered, “Should we sit down, or should we eat while we are walking?”
“We can leave, it’s pretty much staring people here, I don’t like when people stare at me while I’m eating, haha,” I said.
“Okay, let’s go, do you want to go home, or see any other places?” she asked me.
“We could go home, if you want to?” I answered.
“Yeah, sure.”
We walked and ate our luxury shakes, when I was done with mine, she wasn’t even half way through hers. I smiled and looked at her.
“Oh, are you done already?” she asked me and smiled.
“Yup!”
“Well, I’m so full, I can’t eat more, haha,” she said to me. I saw that she was walking towards a dustbin.
I stopped her, “I can take care of that,” I said and smiled at her, she gave me her milkshake, and I drank what was left, “Mmm, that’s so tasty!” I said and laughed.
“You are crazy,” she smiled, “but I like it.”
I laughed a little.
After a while I started to recognize the street we were walking on, I guess we were close to her apartment.
“We are almost there,” she said, I nodded.
In about one minute we were standing in front of her door, she opened the door and we walked upstairs. It was almost 2 am now, so we walked quietly.
When we got in, we took off our shoes and jackets.
“You can go to my room if you want to,” she said.

Chelseas synvinkel

Jag gick till mamma och pappas rum och sa att vi var hemma, de tittade upp från sängen och sa god natt och sov gott. Jag gick in till mitt rum där Justin väntade. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag ens träffat Justin Bieber, och nu ska han till och med sova över hos mig! Hur galet är inte det?
“Hi,” sa jag.
“Hi beautiful,” svarade han.
Mamma hade bäddat ut min bäddfåtölj och lagt dit täcke och kudde.
“Are you tired?” frågade jag honom.
Han skakade på huvudet, “No, I’m kinda hyped,” sa han och log. Jag älskade hans leende.
“Me too,” svarade jag, “maybe it’s because of the milkshakes, haha.”
Jag slog på lite musik på Spotify, väldigt tyst eftersom det var så sent, vi satt oss på min säng och började prata om allt möjligt. Vi pratade om allt från resor, och familj till drömmar och framtidsplaner. Han var så härlig att umgås med, så enkel att prata med, det kändes som att vi varit vänner jättelänge.
Plötsligt kom Justins låt ‘Never Let You Go’ på Spotify, och Justin rodnade lite. Det var hur gulligt som helst.
“I love this song,” sa jag till honom och log, “I love all of your songs.”
“Thanks,” sa han och tittade ner i madrassen. När refrängen kom började han sjunga med.
“It’s like an angel came by, and took me to heaven,” sjöng han, “I’ll never let you go…”
Hans röst var underbar, om möjligt ännu bättre än på konserten, och på skivan, han var underbar.
Visst hade jag alltid älskat honom, hans musik, hans utseende, men jag började tro att det blivit något mer än så, jag kände mig kär. När vi hade kyssts kändes det som att alla pusselbitar i mitt liv föll på plats. Jag önskade bara att han kände detsamma.
Jag flyttade mig lite närmre honom och, han gjorde samma sak. Jag kände hans kroppsvärme, jag kände hur han andades, vi kom närmre och närmre varandra och vi kysstes. Han var så bra på att kyssas. Nu kom jag på att jag fått min första kyss av Justin Bieber, jag log för mig själv av tanken.
När vi kyssts en liten stund la jag mig ner i sängen och la huvudet i hans knä, han smekte mitt hår.
Min spellista hade tydligen tagit slut, för musiken tystnade, men jag gjorde inget åt det.
Justin började sjunga istället, “Don’t need these other pretty faces like I need you, and when you’re mine, in this world, there’s gonna be one less lonely girl…”
Jag log mot honom.
Plötsligt slutade han sjunga, och blev allvarligare, “You know, I’m leaving in three days, my tour continues…”
Jag hade inte ens tänkt på det, jag hade bara levt i nuet, jag måste verkligen satsa nu, han får inte åka utan att veta hur jag känner för honom!
“I will miss you so much,” sa jag sorgset.
“Well, that’s the thing, I will miss you so much too,” sa han lika sorgset, “I don’t know how to say this,” han tvekade, “but I think that I might be falling in love with you…”
Mitt hjärta började slå snabbare, jag blev otroligt lycklig inombords. “Well, I feel the same way,” sa jag.
“Really?” frågade han.
“Yes…”
“It’s weird, cuz we’ve only known eacother a couple of days, and I already feel like this, I don’t know what I will do when I’m not with you,” sa han.
“You will be okay, we can visit eachother, we will find a way,” sa jag och log.
“Yes, never say never,” sa han och skrattade lite. Vi skrattade tillsammans en stund, sen reste han sig upp, det gjorde jag också.
“Do you have like a big t-shirt or anything that I could borrow?” frågade han och skrattade.
“Yes, ofcourse, my brother has some stuff left here, is that okay?” frågade jag och höll upp en tröja.
“That will be great.”
“Here you go,” sa jag och gav honom t-shirten och även en oöppnad tandborste.
“Thanks,” svarade han, och vi gick mot badrummet och borstade tänderna, jag tvättade av mig mitt smink och bytte om till mjukisbyxor och tröja. Justin hade gått in i mitt rum igen, han bytte väl om antar jag.
När jag var klar gick jag in till mitt rum, jag blev chockad när jag såg Justin stå där i bara kalsonger.
“Sorry!” sa jag och vände i dörren.
“It’s okay,” sa han “I’m done now!”
Jag rodnade och gick in i rummet igen, han hade t-shirten på sig nu.
Vi gick och satt oss på min säng igen, klockan var säkert 4 på morgonen, och jag började bli trött.
Justin märkte det, “Well, I guess that we should get some sleep,” sa han och började resa sig.
Jag tog tag i hans arm och drog tillbaka honom, “Can’t you sleep here?” frågade jag och log lite busigt.
“If thats okay with you?” frågade han.
“Its more than okay,” svarade jag. Vi la oss ner under täcket, och jag somande snabbt.

Vi vaknade av att det knackade på dörren, mamma öppnade den.
“God morgon,” sa hon, när hon såg att vi låg i samma såg hon lite smått chockad ut, “frukosten är klar,” viskade hon sen till mig och gick ut igen.
“Breakfast is ready, should we go eat?” frågade jag Justin.
“Yeah, sure.”
Jag gick snabbt in till garderoben och rotade bland brorsans gamla kläder som han lämnat kvar här. Jag hittade ett par mjukisar och slängde de till Justin.
“Oh, thanks!” sa han och log.
“No problem,” svarade jag och vi gick ut till köket.
När vi hade ätit under en ganska pinsam tystnad gick vi tillbaka till mitt rum.
“I have to leave soon,” sa han till mig.
“Okay, thanks for everything,” sa jag.
“Thank you.”
“Well, just call me anytime, I have school break, so I’m all free a couple of days,” sa jag till honom.
“Great, I will, I promise.”
Vi kramades länge innan jag följde med honom ut i hallen och sa hej då. Det var ganska sorgligt, men han lovade att vi skulle ses igen innan han åkte.

Vi satt oss i våra biostolar och tog av oss ytterkläderna. Justin öppnade ena godispåsen och såg lycklig ut. Jag sparade mitt till filmen började.
“You know Miley, right?” frågade jag honom.
“Yes, I do, but I haven’t seen this movie yet,” svarade han.
“Okay, how is she?” Jag var nyfiken om deras dejtingrykten var sanna.
“She is pretty nice, but really not my type,” sa han och skrattade.
“Why?”
“She is, I don’t know, she has a pretty hard personality, I can’t really describe, but she is notning like you for example,” förklarade han.
Jag log för mig själv, “hmm..”
“You are easier to hang out with,” sa han och tog en godis.
“I’m glad to hear that.”
Det släcktes ner i salongen och filmen började.
Den var riktigt bra, men mot slutet så var den otroligt sorglig. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, och när jag väl börjat gråta kunde jag inte sluta, det var så otroligt känslosamt.
“Hey sweetie, don’t cry,” sa Justin till mig.
Fan han hade märkt att jag satt och grinade, fastän jag försökt dölja det.
“I’m sorry,” sa jag mellan snyftningarna.
Han la sin arm runt mig och klappade på mig. Det var så otroligt underbart.

Justins synvinkel

I had my arm around her, I was pretty close, it felt good. I didn’t want her to cry, but I couldn’t help that I found it pretty cute. She was cute, really, she was so pretty, and she was shorter and me. She was petite, but not too skinny. I guess she was the perfect girl for me, she had blue eyes and brown hair too, just like I love it.
I was wondering if she liked me too, or I knew that she was a fan of mine, but now when we had hung out a couple of times, she had seen the real me. I didn’t know if my feelings were real, but I think that I started to fall for her, big time!
I moved a little closer to her, and massaged her shoulder a little, so she could stop crying.
“It’s okay,” I said to her.
She didn’t cry anymore, I was happy about that. The movie ended and the lights turned on.
“That was a pretty good movie,” I said.
“Yeah, a little sad but it was good,” she said and did a puppy face.
I put my hand around her waist, I wanted her to realize that I liked her. We walked out from the cinema and she put on her jacket and lefts.
“So, do you want to do anything else?” I asked her. Our dinner was pretty early, so it was only 8.30 pm now.
“Sure, do you like parties?” she asked me.
I nodded happily, “I love parties, why?”
“It’s a big party at a place called Paradise, its non alcoholic and stuff, but I guess it’s too much people there, you will be like really followed.”
“Naw, that sounds cool, maybe they have a VIP place to be at?” I asked her and blinked.
“They do, actually, but those tickets costs like 500 each…” she said.
I did have money, not that I had extremely much, but I had pretty much. I would be given all the music money when I turned 18, but I still had a pretty great salary, so I would gladly pay for VIP tix.
“That’s no problem,” I said to her and smiled, I grabbed her hand and we walked towards that place.
It was very loud, but it seemed like a great party.
When we got there one of the security guards said something like “wappa tuffidattipotte”, atleast it sounded like that to me…
Chelsea said something to him, and then he turned to me, “I’m sorry, how old are you?”
“I’m 16,” I answered.
“Could I see an id?” he asked.
“Ofcourse,” I said and showed him. He nodded and asked if I was the one paying.
“Yes, I would like two VIP tickets, if thats possible?”
“That will be 1000 crowns then,” he said to me. I gave the money to him, and he lead us to a separate dancefloor. We put our jackets in the wardrobe and sat down in the big easy chairs.
“How is your foot?” I asked her.
“It’s getting better, It’s just a little sore still,” she answered.
“I’m glad it’s better,” I said and smiled.
We sat there and talked for a while, there was pretty much people that asked for autogaphs, and I loved to sign them, because I loved all my fans’ support.
After about an hour of talking, I heard my song ‘First dance’ from the speakers. I guess many people had noticed that I was here, and wanted to play it just because of that. It normally was that way, but I wasn’t complaining.
I thought that I should take my chance now, so I stood up, reached for her hand and asked her, “Would you dance with me?”
“I’d love to,” she answered. I was smiling really big.
We danced closely, and I was so happy. I was really falling for her.
When the song was about to end, I looked her in the eyes, and moved my face closer to hers, she answered it, and we kissed. It was amazing! We kissed for a while, until we noticed that we had a big audience of staring people. I let go of her and I smiled. We just looked eachother in the eyes, took our jackets and went outside. I couldn’t stop smiling, it was impossible.
I didn’t want to leave her tonight, I wished that I could just stay with her. Suddenly her phone rang, the ringtone was my song ‘Kiss and Tell’, I laughed to myself.
She answered. She spoke Swedish, so I just heard all that ‘uttifrutilutti’. When she hung up, she smiled at me...

Halloj! Nu är det så att jag ska på en informationskväll på ett gymnasium som jag funderar på att välja. Mötet är slut kl 20.00 så jag kanske inte är hemma förrän hakv 9.
Ni får alltså nästa del runt den tiden. Lämna massa kommentarer på det här inlägget så kanske ni får 2 delar till och med!! :D KRAAAAAAAAAAAAAM!

Vi tog på oss jackorna och gick ut, det snöade igen. Jag tog på mig mina tumvantar som jag som tur var hade med mig i väskan.
“It’s cold, I hate winter,” sa jag och tittade på Justin som log.
“Yeah, well I like winter, and this is not winter compared to Canada, haha,” sa han och tog min hand.
Vi gick längs med gatan i några minuter utan att säga något, det behövdes inte, det var perfekt ändå.
“Would you like to do something?” frågade han plötsligt.
“Yeah, sure, like what?” svarade jag och log, jag skulle kunna vara med honom i evigheter.
“I don’t know, maybe go to a movie, bowl or something, what is there do here?” han tittade runt på gatorna.
“Not much really, but there’s like three cinemas, and a bowling hall, and that’s about it.”
“So… Wanna see a movie then?” frågade han och såg förväntansfull ut.
“Yes, what movie?” jag funderade på vad som fanns.
“We can go to the cinema, and just take anything available, is that cool?”
“Sounds great, the cinema is this way,” sa jag och pekade mot en gata.
“Great.”
Det var knappt några människor på gatorna, ingen ville väl gå ut i det här vädret, men jag såg ett stort tjejgäng som gick mot oss.

“OH MY BIEBER!” skrek en av de.
“Det är Justin Bieber, är det inte?!?!” ropade en annan.
Justin log lite och kollade på mig, “well, I’m surprised that we have been alone for this long, haha.”
“Yeah, should I like go another way? Maybe it’s not that good if so many people see us together and starts to make rumors…” sa jag lite sorgset.
“No, what are you saying, you are with me tonight, you’re not going anywhere,” försäkrade han mig om. Nu var tjejerna framme vid oss, de var säkert 10 stycken.
“Hi Justin we love you!” skrek alla från olika håll.
“Could you sign my phone?” sa en av tjejerna och tog fram en vit Iphone.
“Yeah sure, thanks for your support girls,” svarade han och skrev några autografer och var med på kort med de.
“Va Chelsea? Är det du?!” frågade en av tjejerna mig, jag kände igen henne, hon gick på min skola, men vi pratade inte.
“Emm, jaa,” svarade jag och fnissade.
“Va!? HUR!?” flämtade hon.
“Eeh, asså jag var på konserten i veckan, och blev skadad, så fick komma backstage, och där träffades vi…” sa jag och kunde inte sluta le.
“Skojar du!? Är ni typ ihop eller VAD?!” frågade hon chockat.
“Haha neej, men vi har hängt ihop lite, vi har väl blivit kompisar typ…” svarade jag.
“Shit pommes, gud vad coolt! Hur är han?” frågade hon. Justin stod och posade på fler bilder.
“Han är supersnäll, precis som jag drömt om,” sa jag och log drömmande.
“Lyckost dig, jag vet inte vad jag ska säga, det är bara hur coolt som helst!”
“Hey should we go?” kom Justin och frågade mig.
“Yes, ofcourse,” svarade jag, “ha det bra, vi ses väl i skolan antar jag, haha,” sa jag till tjejen, jag visste inte ens vad hon hette..
“Ja du med! Thank you so much for taking your time Justin! I love you!” sa hon till Justin.
“Thank you, love yall too, bye girls!”
Vi fortsatte gå mot bion, jag skrattade för mig själv.
“What’s so funny?” frågade Justin och flinade.
“Nothing, it was just a girl from my school, we have never talked, but she was like so amazed that I was here with you…” svarade jag och log.
“Haha, alright.”
När vi kom in till bion kollade vi på tv-apparaterna där det stod vilka filmer som skulle gå nu. Jag hade ingen aning om vad jag ville se. Justin drog med mig till kassan.
“Hi, do you speek english?” frågade han kassörskan. Hon fick stora ögon när hon uppenbarligen såg att det var Justin Bieber.
“Yes, yes ofcourse,” fick hon fram.
Han log, “Well, we would like to see any movie that’s available as soon as possible.”
“Yes, the next movie is ‘The Last Song’,” sa hon.
“Have you seen that one?” frågade Justin mig.
“No, I haven’t, what about you?” frågade jag tillbaka.
“No, should we see it?”
“Sounds good,” sa jag och nickade.
“Then we will take that one,” sa Justin till kassörskan och tog fram plånboken.
“Great,” sa hon, “180 kronor please.”
“Justin, you shouldn’t pay for this too,” sa jag till honom.
“I want to pay, please?” sa han och skrattade, han gav pengarna till henne.
“Thank you, here are your tickets,” sa hon och gav honom två biljetter, “You are Justin Bieber, right?” sa hon innan vi hade hunnit gå.
“Yes, I am,” sa han och log.
“Would you mind signing this, or take a photo with me?” sa hon och log förväntansfullt och visade upp sin telefon.
“I can do both,” svarade han och tog fram en penna ur fickan och skrev sin autograf på hennes telefon.
“Could you take a picture of us Chels?” frågade han och log mot mig.
“Yes, sure,” jag tog hennes kamera och tog tre foton, så att något skulle bli perfekt.
“Här har du,” sa jag och gav kameran till henne.
“Tack så hemskt mycket, ha en bra kväll!” sa hon, “and thaks Justin, I love your music.”
“Thank you very much,” sa han och vi gick upp mot kiosken.

Jag tittade på vad som fanns, och bestämde mig för att ta en Gott och Blandat påse, och en Vitamin Water.
“Do you want something?” frågade jag.
“Yes, ofcourse, but I don’t really know what all this Swedish things are, haha,” sa han.
“Well, you like those sour patch kids, right?” frågade jag.
“Yes! Love them,” svarade han och flinade.
“This one is only sour things,” sa jag och tog upp en Gott och Blandat Surt.
“Alright, I’ll take one of those, is there any other sour things?” frågade han förväntansfullt.
“Yeah, I guess this and this are sour too, atleast its written on the bag,” sa jag och pekade på två andra påsar.
“Great,” sa han och tog de två också, “And a Vitamin Water.”
Vi gick fram till kassan, och la våra saker där. Justin började ta fram sin plånbok.
“Det är jag som betalar,” sa jag till kassörskan och småskrattade lite.
“Okej, det blir 120 kronor,” sa hon.
Jag tog snabbt upp exakt 120 kronor och gav de till henne.
“That wasn’t necessary,” sa han till mig.
“I wanted to pay that,” svarade jag och log brett.
“Well, thanks then.”

Chelseas synvinkel

Min mobil ringde, och jag svarade fort, “Chelsea!”
“Hi, it’s Justin,” hörde jag i andra änden.
“Hey,” svarade jag.
“So, I know that you live in Uppsala, but like, where?” sa han.
“Haha, do you have a GPS or something?” frågade jag.
“Yeah…”
“Well, then you could try typing ‘Uppsala centralstation’, and then I could meet you there and guide you to my house if you want to park your car there?” förklarade jag.
“Yeah, that worked, how long does it take to get there?”
“About one hour maybe,” sa jag, “I can be there in one hour, if you are leaving now?”
“Yes, I am on my way, I am driving right now, haha.”
“Great, I’ll see you soon,” sa jag glatt.
“Yeah, see ya!”

Jag hoppde snabbt in i duschen och tvättade håret. När jag var klar skulle jag välja kläder, efter många om och men blev det ett par jeansleggings, en turkos tunika och en svart kavaj som jag vek upp lite slarvigt i ärmarna. Jag skulle matcha med mina rosa adidas high tops. Jag sminkade mig lite, tog lite foundation, puder och solpuder, fyllde i ögonbrynen och satt på mascara. Efter det plattade jag håret. Det gick strax nerför axlarna, och det var i en ganska ljusbrun färg.
När jag var klar kollade jag på klockan, jag skulle vara där om en kvart, så jag tog på mig min rosa klocka, packade ner kameran i väskan och snörde på mig dojorna. Till sist tog jag på mig min azurgröna Didrikson vinterjacka.
“Hej då, jag går och möter Justin nu, vi kommer nog upp hit en sväng skulle jag tro,” ropade jag till mamma, pappa var redan och jobbade.
“Okej, ha det så himla kul ifall vi inte ses innan, puss!” svarade hon.
“Puss!”

Jag gick ut i kylan, det var halt och jag fick gå sakta för att inte halka, och det gick ännu saktare eftersom jag fortfarande haltade. Efter precis en kvart var jag framme vid stationen. Han hade inte kommit än, så jag satt mig på en bänk och väntade, och såklart började det snöa som sjutton! Jag hatade snö, jag hatade vinter, jag hatade kyla! Efter ungefär 5 minuter kom Justin, och jag skynade mig så fort jag kunde in i hans bil.
“Hi, I hate snow,” sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite, jag satt ju trots allt i Justin Biebers bil!
“Well, you still look great,” svarade han och kramade mig.
“I’m pretty wet, haha.”
“That’s okay, where do I go now?” sa han.
“You can drive out this way, and then I will guide you,” svarade jag och pekade framåt.
“Nice, what have you done today?” frågade han.
“Not much, just been at home, cleaning my room,” sa jag och skrattade lite.
“Well, that sounds fun,” sa han och log.
“Naaw, not really, what have you done?” frågade jag.
“I’ve just been playing a little basketball with the crew, and then just waiting for this,” sa han och log för sig själv.
“Aww,” sa jag och kollade på hans perfekta ansikte, “turn left here.”

Efter ett par minuter var vi framme på vår parkering, han stannade bilen och tittade på mig, “Can I see how you live?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” svarade jag och knäppte upp säkerhetsbältet.
Vi gick över parkeringen till min gård, jag slog portkoden och öppnade dörren.
“We can take the stairs, right?” frågade han och tittade på hissen.
“Yes, ofcourse, that elevator is scary,” sa jag och log mot honom.
Jag gick sakta upp för trappan med min ömma fot.
“Come here,” sa Justin och la sin arm runt min midja så att jag fick lite stöd.
“Thank you,” sa jag. Han var en sådan gentleman. När vi kom fram till dörren öppnade jag den och vi gick in.
“Hallå,” ropade jag till mamma.
Hon kom ut i hallen, “Hej gumman, and hello Justin, nice to see you again!”
“Nice to see you too,” sa han och gav mamma en kram. Jag rodnade av någon anledning av att se det. Jag tog av mig jackan och skorna, det gjorde Justin också.
“So, this is how we live,” sa jag och började gå mot vardagsrummet, “this is the living room, and that’s my mum and dad’s room.”
“Cool,” sa han och följde efter mig genom köket.
“Kitchen,” sa jag och gick igenom vårat ganska fula kök snabbt, “And this is my room.”
Han gick in i mitt rum och log, “This is a nice room,” sa han, “do you talk to me at night when you can’t sleep? Haha,” skrattade han och pekade på JB affischen i taket över min säng.
“Well, emm, haha,” sa jag bara och kände att jag blev röd om kinderna igen.
“You’re cute,” sa han och flinade.
“No, you are cute,” svarade jag.
“Are you hungry?” frågade han mig när han stod bakom mig och la händerna på mina axlar.
Jag tittade bak på honom, “Yeah, I guess so.”
“Good, I am too, shall we go eat something?”
“Yes, sure,” sa jag och vände på mig. Nu stod jag rakt framför honom och tittade upp i hans ögon, han var ungefär en decimeter längre än mig, utan att tänka la jag armarna om honom och kramade honom, “Thank you so much for making my dream come true,” sa jag.
Han kramade mig tillbaka, “Hey, you’re making my dream come true too.”

Efter en stund gick vi ut och började gå mot stan. Justin hade googlat på lite restauranger, och han föreslog att vi skulle gå till La Fleur.
“Does that work?” frågade han.
“Yes, I have never been there, so that should be fun,” svarade jag, “is La Fleur french?”
“Oui ma belle,” sa han och log. Jag rodnade igen, hur hett var det inte att han precis sagt något på franska till mig? Inte för att jag visste vad han sa, men ändå.
“Hm,” fick jag bara fram, och log.
“Yes beautiful,” sa han, “it’s french for flower.” Han log flirtigt mot mig.

Vi kom fram till restaurangen och fick ett bord för två i ett lite avskiljt hörn. Det spelades lugn, romantisk musik. Vi tittade i menyerna.
“Emm, I don’t really understand any of this,” sa han och skrattade. Jag hade inte tänkt på att menyerna var på svenska.
“Oh, haha, I’ll ask for an english menu,” sa jag.
Jag tog ögonkontakt med en servitör, “Skulle vi kunna få en engelsk meny, om ni har?”
“Självklart,” sa servitören och la en på vårt bord.
“That’s better,” sa Justin och småskrattade.

Efter ungefär fem minuter hade vi bestämt oss. Servitören kom och tog våra beställningar.
“Vad önskar ni?” frågade han.
“Jag skulle vilja ha laxen,” sa jag, “do you know what to eat?” frågade jag Justin.
“Yes, I would like the salmon fillet, please,” sa han till servitören.
“What would you like to drink?” frågade servitören.
“Could we have two non-alcoholic drinks, please?” frågade Justin.
“Yes, ofcourse,” servitören tog våra menyer.
Snart kom han tillbaka med två fina drinkar till oss.
Den var väldigt god.
“This was good,” sa Justin när han smakat på den.
“Yes, it really was,” sa jag.

Vi fick in maten, och vi satt och åt och pratade i ungefär två timmar, innan vi bestämde oss för att gå.
När notan kom in började jag räkna på vad mitt skulle kosta, vi hade ju tagit samma saker, så det skulle bli 275 kr för mig om jag räknat rätt.
Jag tog fram plånboken och började bläddra bland några sedlar.
“No, I will take care of that,” sa Justin och tog upp sin plånbok.
“No, you shouldn’t have to,” sa jag.
“I want to,” sa han och la 600 kr på bordet.
“Well, thank you very much,” sa jag och log...

Här kommer nästa del, ur Justins synvinkel, alltså på engelska. Jag fick en kommentar om ifall inte allt kunde vara på svenska. Men då många andra har sagt att det är bra på engelska också, så kommer jag ha det så tills vidare. Det blir liksom fel ifall Justin pratar på svenska tycker jag... Jag tycker också att det gör att den här novellen skiljer sig lite från de andra novellerna, lite unikt liksom. Men jag uppskattar helt klart alla synpunkter, så fortsätt kommentera!! :)






Justins synvinkel

I laid down on my bed, it was so empty without her. Why did I feel like this? I have had several girls getting hurt, and they just got a hug and a picture, and their day was complete. Why am I missing her? She is just a normal girl, but maybe thats why I like her. She smiles at me instead of just screaming my name, she makes me laugh. She looks just like I’ve dreamt, she’s a brunette, she has gorgeous blue eyes, she is a bit shorter than me, she is one year younger, she has a beautiful smile, and best of all, she seem to have a heart made of gold.
Is this love?

“I really can’t get her of my mind,” I mumbled to myself. I grabbed my phone and decided to send her a text again.
I wrote: Hi, I can’t wait to talk to you, could I call u now?
In less than a minute a got an answer: Yes, I’d love that :)

I called her, and she answered on the second tone, “Hi Justin!”, she whispered, “I have to speak pretty quite, cuz everyone’s sleeping.”
“Sure,” I said, “Well, I actually couldn’t wait til’ tomorrow to call you,”
“Thats so sweet,” she answered.
“Well, you are sweet,” I laughed to myself, “I’m just wondering if you would like to have dinner with me tomorrow night? Cuz I’m free all day.”
“That would be nice, where?” she asked. I could imagine that she smiled right now, so I did too.
“Are there any good restaurants in your town, Upsalla, right?” I asked her. I didn’t know if I pronounced it right.
“Haha, in Uppsala,” obviously I didn’t, “yes, there are a couple,”
“Great, then I will come to you tomorrow, if that’s okay for you?” I asked.
“Sounds great,” I smiled to myself when she said that.
“Sweet, I’ll see you tomorrow then, bye!”
“Bye!”

Now I was happy, I would meet her tomorrow, we would go on a date. A great date, hopefully.
I closed my eyes, and fell asleep.

“Justin, get up now!” it was mum, as usual.
“I’m coming,” I sighed.
I took a quick shower, dried my hair with the towel just a little, brushed my teeth, put on my Adidas sweat pants and a t-shirt.
I went down to eat breakfast.
“Good morning,” I said to everyone. I was actually feeling great this morning, and I usually hate to get up early.
“Good morning,” they answered.
I grabbed a plate and took a couple of pancakes, yummy.
“I’m going to meet Chelsea again today,” I said, and smiled, I couldn’t help it.
“Oh, how fun,” mum said, “when, where?”
“I’m going to her town, Upsala, I think, and we will have dinner,” I said.
“Well okay, are you driving by your own, or do you want me to drive you?” she asked.
“Thanks, but I’ll drive by my self,” I said and continued eating my pancakes.

Later I played some basketball with Scooter, Sean, and a couple of other guys. The time ran away fast, and it was now 3.50 pm.
“I’m leaving now, see ya later!” I shouted and walked away.
“Good luck bro, have fun,” I heard them saying. I was smiling as I went upstairs to my room. I changed clothes to a pair of black jeans, red Supra shoes, and a red t-shirt with a black sweater over. I took my car keyes and left the building. I opened my Range Rover and wrote ‘Uppsala’ at the GPS, hopefully I would come to the right town. I called Chelsea just in case...

Det ringde i Justins telefon och han svarade.
“Hello? Yes ofcourse,” sa han och gav telefonen till mig, “it’s your mum.”
“Hej mamma,” sa jag, “Ja min fot har ingen spricka, den är väl bara stukad eller något, jag kan gå på den helt utan kryckor, jag haltar bara lite, okej, jag kommer ut om 10 minuter då, puss.”

“They will be here in 10 minutes, so I will leave soon,” sa jag och kollade på honom, han log.
“I’ve had a really great time with you, and I really hope that we can meet again this week.”
“Me too, thank you so much!” vi kramades en lång stund, och när jag skulle gå följde han med mig ut.
“There they are,” sa jag och pekade på vår bil som kom körandes mot hotellet.
“Okay, can I say hello to them?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” de körde in framför oss och stannade, mamma och pappa hoppade ur bilen båda två.
“Hej gumman!” sa mamma och kramade om mig, sen fick jag en kram av pappa som sa “Tjena Chelsea.”
“This is Justin,” sa jag och föste fram honom närmre mamma och pappa.
“Hello,” mamma och pappa skakade hand med honom och log.
“Thank you so much for taking care of our girl, we really appriciate it,” sa pappa till honom.
“Well, we had a blast, so thanks for letting me,” svarade Justin och log.
“I guess we should get going now,” sa jag och tittade på honom, mamma och pappa gick in i bilen så länge, de vinkade till Justin, och han vinkade tillbaka.
“I will miss you,” sa jag till honom och kände att mina ögon blev fuktigare och fuktigare. Han kramade om mig hårt.
“I will miss you too, but I promise that we will meet this week, don’t worry,” sa han.
“Okay, I really hope so, thank you for everything,” jag kände att jag fällde en tår.
“No, honey, don’t you cry,” sa han och såg sorgsen ut, han torkade min tår från kinden.
“I’m sorry,” sa jag och snyftade lite.
“Don’t apologize,” han strök med handen över min kind igen, “Do you have any phone number that I can reach you on, just in case you wont call me,” sa han och blinkade med ena ögat.
“Yes ofcourse,” jag snodde hans telefon ur hans ficka och skrev in det.
“Thanks, I will see you later this week then,” sa han och gav mig en puss på kinden.
“Bye,” sa jag och gick in i bilen, jag tittade bakåt och såg att han stod kvar och tittade, jag vinkade och han vinkade tillbaka.
Jag satte mig i bilen, och vi började åka. Jag somnade nästan direkt.

När vi kommit hem gick jag till mitt rum och la mig på sängen, jag frågade mamma om vi hade någon gammal mobil som jag kunde låna tills min är lagad, vi rotade fram en gammal Nokia. Jag bytte ut simkortet och skrev ett sms: Hi Justin, I am home now. I want to thank you so much for this time with you, you will never understand how much it meant to me. I can catch up with you at anytime, anyday, so just give me a call. Xoxo Chelsea.

Jag gick och åt middag med mamma och pappa, och vi pratade om helgen, vi snackade i nästan 1 timme. Jag gick in i mitt rum igen när jag var klar och tittade på min “nya” mobil. Han hade svarat, jag kände att mitt hjärta började slå snabbare och jag kunde inte låta bli att le när jag läste: Hi Chels, I’m glad to hear that u got home alright. Can I call u 2morrow and decide when to meet again?:) Love, Justin.

Jag svarade: Sounds great, can’t wait :) xoxo.

Här har ni del 9, ett till tidsinställt inlägg då jag förmodligen är på mässan! Hoppas ni gillar den!:)

---

När vi kommit upp till våra rum ringde jag mamma, de skulle antagligen komma och hämta mig snart.
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, hur har du det?”
“Jag har det jättebra, vi har precis ätit värsta lyxfrukosten, och snart ska jag följa med Justin till gymmet…” berättade jag.
“Jaha okej, vad roligt, vi ska checka ut från hotellet om en timme, så vi hämtar dig om ungefär 2 timmar, blir det bra?” undrade hon.
“Ja, det blir bra, men min telefon fungerar inte, så du får ringa Justins, har du kvar numret som jag ringde från förut? Det är hans.”
“Ja det ska jag nog ha, men om jag inte ringt om 2 timmar, så ring mig, puss!” vi la på.

Jag gick tillbaka till Justins rum, och knackade på dörren.
“Hi, gorgeous,” sa han.
“Hello Justin,” svarade jag och gick in i rummet, “my mum and dad will be here in 2 hours…” sa jag sorgset.
“Okay, you should write down my number, so we can meet again in the week, while I’m still here,” svarade han.
“Yeah, I should,” jag tog en penna och gav den till honom tillsammans med min lilla almanacka, “can you write it down here?” frågade jag och pekade på en tom rad.
“Yes…”
Han skrev: Justin 555-231876 <3
“Here you are, and promise me that you call me, I really like hanging out with you, and I want to meet you again,” sa han och gav tillbaka almanackan.
“I promise,” svarade jag.
Han kramade mig, länge och hårt, jag skulle kunna stå så här för evigt.
“I don’t have any exercise clothes, this is all I have,” sa jag tillslut till honom.
“Don’t worry, we’ll find something…” sa han och funderade. Han gick till sin stora resväska och började rota, han tog fram en t-shirt och ett par basketshorts.
“Well, I guess they are pretty oversized on you, but you could try, right?” sa han med ett leende och gav kläderna till mig. Jag hann inte göra mer än att ta emot kläderna innan telefonen ringde och Justin svarade, “Yeah?” han mumlade några “yes” och “alright” sedan la han på.
“Who was it?” frågade jag nyfiket.
“It was a doctor, he will be here any minute to see you, he wants to check out your foot,” svarade han.
“Okay, well, you could go to the gym, you don’t have to wait,” sa jag.
“Hey, ofcourse I’m waiting, I want to be here with you,” när han sa det smälte mitt hjärta…

Någon minut senare knackade det på dörren, det var doktorn. Han bad mig att sätta mig på sängen.
“Hur känns foten idag?” frågade han.
“Mycket bättre, jag känner knappt av den,” svarade jag.
“Okej, jag är tveksam om att det är en spricka i så fall, eller då måste den vara väldigt liten,” berättade han.
“Det låter ju bra, jag tänkte gå till gymmet idag, men bara träna överkroppen, är det okej?” frågade jag.
“Ja, bara du inte känner av att det gör ont någonstans, du kan ju vara öm från i går, men det borde gå bra,” sa han och öppnade sin väska, “här har du en ny sorts strumpa som du kommer få som stöd, den är ännu mindre klumpig än den förra.”
“Tack så jättemycket,” sa jag och bytte till den.
“Oj, om du inte kände någon smärta nu så kan det bara inte vara en spricka,” sa han och log.
“Vilken tur!” sa jag, och doktorn lämnade rummet.

“Eeeh, Swedish is a hard language to understand…” sa han och höjde ögonbrynen.
“Haha, well, he basically said that it can’t be a crack, cuz I would have been in more pain, and I got this new supporting sock, it’s almost like a normal sock,” förklarade jag.
“Sounds great, you should try those too big clothes now,” sa han och skrattade.
“Well, I don’t think they are that big, cuz you’re not that big,” sa jag och skrattade lite jag med.
“Yeah, yeah, we’ll see.”

Jag provade kläderna och t-shirten var ganska lång och stor, men om jag stoppade in den i de för långa shortsen så såg jag nästan normal ut.
Jag gick ut för att visa Justin.
“Naaaw you’re so cute in that outfit,” sa han när jag kom, “I told you it would be too big.”
“Well, atleast it works,” sa jag och boxade honom på armen på skoj.
Vi gick till gymmet, en trappa upp, och han visade mig några maskiner och jag gjorde så gott jag kunde. Jag var inte speciellt stark, så det gick inte sådär överdrivet bra, men vi hade roligt.

En timme senare var vi på väg tillbaka till hotellrummet, jag följde med in till Justin.
“I should take a shower,” sa jag, “then put on the same clothes that I’ve worn for a while, haha”
“You could borrow a pair of sweatpants from me,” sa han, “too big, but I guess you’ll survive.”
“Yeah, then we really have an excuse to meet, cuz I have to return them,” sa jag och blinkade med ena ögat...

Idag ska jag på gymnasiemässa, alltså info om olika gymnasieskolor som man kan välja på, så ni får ett tidsinställt inlägg här, och del 9 får ni kl 5! Enjoy :)

---

Jag vaknade av att jag hörde hårfönen från badrummet, jag tittade upp och såg Justin stå och föna håret framför handfatet. När han såg mig vinkade han och log, “Good morning sunshine!”
“Good morning,” svarade jag. Jag reste mig sakta upp och gick mot badrummet, jag kollade mig i spegeln.
“Oj, shit pommes vad jag ser ut,” sa jag när jag såg min spegelbild, mitt år stod åt alla håll och jag såg ut som ett troll.
“Say what!?” sa Justin och kollade frågande på mig.
Jag började skratta, “I’m sorry, I was just shocked about how crazy I look, so I reflexevly spoke Swedish,” sa jag och fortsatte skratta lite för mig själv.
“Well, you don’t look crazy, you should have seen me before my shower,” sa han och log mot mig.
“I’m sure that you look hot no matter how your hair looks like,” svarade jag honom utan att tänka efter. Jag kom på mig och tittade ner i golvet och rodnade. Han lyfte upp min haka och tittade rakt in i mina ögon och sa “I’m really happy that I met you, you seem like a great girl.”
Jag log brett mot honom, och han kramade mig hårt, och vi fnissade lite båda två.
“How do you feel today Chels?” frågade han mig.
“Much better,” svarade jag.

Det knackade på dörren, jag satte mig i en av fåtöljerna som fanns i rummet, och Justin öppnade dörren. Det var Pattie.
“Morning, mum,” sa han.
“Good morning, they serve breakfast downstairs now, so come now if you want to eat before all the other people are coming,” sa hon och fortsatte “You should go to Chelsea and ask here to come too.”
“Well, she is already here,” sa han och log ett stolt leende och öppnade dörren lite till så att jag syntes.
“Hi Pattie!” sa jag.
“Oh, good morning! See you at breakfast soon,” sa Pattie och gick ner.

“Can I just take a super duper quick shower before we eat?” frågade jag Justin.
“Ofcourse you can, I will watch some tv while I’m waiting”
“Thanks,” sa jag och gick ut från rummet, tillbaka till mitt rum igen.

Jag tog en snabb dusch och torkade håret halvt, borstade igenom det, och tog på lite foundation, så lite att det såg naturligt ut. Hela badrumsskåpet var nämligen fyllt med olika produktprover, det märktes att det var ett lyxigt hotell… Jag tog på mig mina  mörkblå tighta jeans, vitt linne, och min lila hoodtröja, jag snörde på mig mina lila converse och gick ut ur mitt rum. Samtidigt som jag skulle knacka på Justins dörr så öppnades den.
“Holy crap,” sa han och hoppade till, han visste ju inte att jag skulle stå precis utanför dörren och vänta.
“I’m sorry, did I scare you?” skrattade jag.
“Well, yeah, but that’s okay, shall we go?” han la sin arm över mina axlar och vi började gå. Han var ett halvt huvud längre än mig, jag var 163cm, och han måste ha varit 173cm.
“You’re kinda tall,” sa jag till honom medan vi gick sakta nerför trappan.
“Haha are you kidding me? Everyone tells me that I’m so short…” svarade han och skrattade till.
“Well, you’re taller than me, and I really don’t think you’re short, I am short,” sa jag och tittade upp på honom och skrattade.
“I guess I have grown atleast a little in the last months,” sa han, “and you are the perfect lenght, just as I like it.” Han log mot mig. Vi var framme i frukostrummet.
“Wow, this is huge,” sa jag och kollade med stora ögon. Det var en superstor matsal, och en jättebuffé med allt ifrån olika sorters bröd och flingor, till frukt och pannkakor.
“Yeah, that’s how I like it!” sa han och log drömmande, “Come on, take a plate.”
Jag tog en tallrik, men jag lät honom gå först, jag visste inte vart jag skulle börja. Justin fyllde sin tallrik med pannkakor, och lönnsirap. Jag räknade hans pannkakor, det var säkert 5 stycken amerikanska pannkakor, ett helt berg.
Han tittade på mig, “I love pancakes, and maple syrup, I really love maple syrup!”
“Haha, me too, but I had pancakes for breakfast yesterday, so I’ll pass today,” svarade jag och tog en skål med yoghurt och flingor.
“I never get tired of pancakes, I could have them for breakfast everyday!” han flinade gulligt åt mig.
Vi gick och satt oss vid bordet, och Pattie kollade på Justins pannkaksberg.
“I hope you will eat everything now when you took so much…” sa hon och tittade strängt på Justin.
“Mum, you know I will, I looove this!” sa han och reste sig upp igen, “Do you want orange juice?” frågade han.
“Yes, thank you,” svarade jag och log.
Han gick och hämtade två glas och satte sig igen, “Here you are.”
“Thanks,” sa jag.
Vi började äta, och han var klar med hela sitt berg innan jag ens ätit upp min yoghurt. Han var så smal, men han kunde äta hur mycket som helst.
“Do you want more?” frågade han.
“No, I’m fine,” svarade jag.
“Are you sure?”
Jag nickade, “Yeah, I’m full.”
“Okay, we’ll go upstairs now, see you later mum,” sa han och vi började gå upp igen.

“I would like to work out a little today, you know, abs,” sa han och skrattade, “do you exercise?”
“Not at the gym, but I go to  spinning and stuff,” svarade jag.
“Would you like to try?” frågade han.
“Yeah, I could try, I’ll try some on my upper body,” sa jag. Han la armen runt mina axlar igen...

Chelseas synvinkel

“That’s so kind of you, I would reallt appriciate that!” svarade jag lyckligt.
“Great, tell me when you want to leave, and I will get you a room,” sa Justin.
“It doesn’t matter when we leave, you decide,” sa jag och kollade honom i ögonen.
Han kollade rakt in i mina också, “I’m pretty tired, so if it’s okay with you we can leave now.”
Jag nickade, “I’m tired too.”
Han tog min hand och hjälpte mig försiktigt upp, “we are leving now, I will get Chelsea a room at the hotel, see you tommorow guys, thanks for a great night!”
“Good night!” svarade de.

“Just tell me if you want anything or if you don’t feel good,” sa han till mig när vi gick mot hotellet. Det var inga folk ute och det var mörkt.
“Thanks Justin,” svarade jag.
Vi kom in på hotellet, och Justin började prata med kvinnan i receptionen om att han ville ha ett till enkelrum. Han fick ett kort, som fungerade som nyckel.
“You got the room beside my room,” han fortsatte, “right here.” Han pekade på en dörr med numret 18 på.
“I Can’t thank you enough,” sa jag till honom. Han gav mig en kram, och sa “use the phone on the room if you want to contact me, anytime, my room is here, number 19,” han blinkade åt mig och gick in i sitt rum.
Jag öppnade min dörr och klev in i ett fint rum, litet, men fint. Jag hade en ganska stor säng, för att vara en enkelsäng, en platt-tv, och ett nattduksbord med en telefon på.
Jag bytte om och tvättade av mig i badrummet, sen gick jag och la mig.
Jag låg en stund och funderade över dagen. Jag hade fått en spricka i foten, och blivit helt nertrampad, svimmat, och trott att jag skulle få åka hem och bara veta att jag missat slutet på konserten och blivit skadad på köpet, men istället hände det roligaste som kunde ha hänt mig. Jag fick träffa Justin Bieber, hans vänner och familj, vara med de, och nu bo vägg i vägg med honom. Den bästa dagen i mitt liv.
Redan efter 10 minuter hade jag somnat.

Jag vaknade av att jag frös så mycket att jag låg och nästintill skakade i min säng. Jag gick upp och drog på mig en extra tröja, och la mig i sängen igen. Jag kände mig lite yr. Tröjan hjälpte inte särskilt mycket, jag frös fortfarande jättemycket, så jag bestämde mig för att ta en varm dusch. Jag gick in i badrummet och satte på varmvattnet i duschen, när jag var klar tog jag på mig trosor, mjukisbyxor, linne och en tjocktröja, jag undrade hur jag fortfarande kunde frysa. Mitt huvud värkte, jag försökte slappna av i sängen, när jag hörde att det knackade tyst på dörren.
Jag kollade genom titthålet, det var Justin, jag kände mig lättad.
“Hi,” sa jag och hackade tänder när jag öppnat dörren.
“I heard that you were up, what’s wrong, you’re freezing like crazy,” han såg orolig ut.
“I don’t know, I guess it’s cold in here…” svarade jag och log lite halvt.
“It’s pretty warm in here,” sa han när han klivit in i mitt rum, “why didn’t you call me?”
“I didn’t want to wake you up,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“It wouldn’t matter,” han tittade på mig, som stod och skakade, “come here, you can sleep in my room.”
Jag nickade och följde efter.
Han höll armen om mig, och det kändes underbart. När vi kom in i hans rum så bäddade han ner mig i hans säng.
“But where will you sleep?” frågade jag honom.
“In my bed,” svarade han och flinade, “I’m not going to let you freeze anymore.”
“That’s nice of you.”
Han la sig bredvid mig i sängen, han kände på min panna, “Wow you really have fever, very much…” sa han och såg sorgsen.
“Yeah, that could be true,” svarade jag.
“Does it hurt any where or something?” frågade han.
“My head hurts, and I feel a little dizzy.”
“Stay here, I will get you a painkiller,” han gick till sin väska och plockade upp en förpackning aspirin, han tog upp en tablett och hämtade ett glas vatten. Han gav mig det och hjälpte mig att sätta mig upp sakta.
“You will be alright soon,” försäkrade han mig.

Han kröp ner i sängen igen, han höll om mig så att jag inte skulle frysa, det hjälpte nog, för till slut somnade jag om...

Titta in på den här bloggen vettja!! ----------> http://fotoemmas.blogg.se/ <------------------

Innan jag fortsätter skriva på en ny del måste jag bara säga att vi precis gick över 200 sidvisningar bara idag!! :D Yippie!! Vi måste bara jobba på det där med unika besökare haha, men superkul att ni tittar in så ofta! :)

Grattis till dig som vann Sveriges största Bieber fan!!
Jag lägger kanske ut en till del snart, vad tycker ni???? :D

Glöm inte att Justin är med på CSI på kanal 5 klockan 21.00 ikväll! Jag har redan sett avsnittet på nätet, men man vill ju se på tv också!:) Och precis innan kommer de också avslöja vem de tycker är 'Sveriges största Bieber-fan', är det någon som har vart med och tävlat?? :)

Chelseas synvinkel

Han ville träffa mig igen, det här måste ha varit en dröm, jag var så glad!
“I’d love to.” sa jag till honom.
“You need some rest, put your head in my lap, and try to sleep,” sa han till mig. Han var så underbar.
“But what will you do?” frågade jag.
“I’ll watch tv or something, just try to sleep a little, and you will feel better.”
Jag la huvudet i hans knä, vänd mot honom, och blundade. Jag somnade väldigt snabbt.
När jag vaknade hörde jag flera röster. Både manliga och kvinnliga. Jag öppnade ögonen och såg att Justin hade en xbox kontroll i handen, och att det var ungefär 10 personer i rummet.
“Hi Chels,” sa han och tittade mig i ögonen, “do you feel any better?”
Jag nickade.
“Well almost the whole team is here, they are kinda worried about you, just like I am.”
Han var verkligen så snäll. Jag satte mig upp i soffan.
“Be careful, I don’t want you to faint again,” sa han.
“I wont.”
“Hi, I’m Pattie,” sa en kvinna med mörkt hår, jag kände igen henne, det var hans mamma. “I’m Justins mother.”
“I’m Chelsea.”
“We are really worried about you, how do you feel, I heard what happened,” sa hon.
“I’m feeling better, thank you,” svarade jag och log.
Sen hälsade jag på alla, Sean (som jag redan sett, men vi hade glömt att hälsa), Jessica J, Scooter, Ryan Good, Kenny, Alfredo, Jasmine V och Dan.

Nu satt jag bredvid Justin i soffan, vi började prata om allt möjligt. Jag kollade på klockan, “I wonder when my mum and dad will be here, its 11 o’clock.” sa jag.
“Don’t worry, they will probably be here soon,” svarade han.
“I’m not worried, I like it here, I’m having a great time with you,” sa jag och log mot honom. Jag förstod inte att jag faktiskt hängde med Justin Bieber och nästan hela hans team. Det var en dröm som gått i uppfyllelse.
Jag bestämde mig i alla fall för att ringa mamma, jag ville säga att jag mådde bra. Jag tog upp min telefon som jag hade i fickan på tröjan.
“Vad fan…” sa jag. Jag såg att hela skärmen var sprucken, och den var död.
“What did you just say?” frågade Justin och kollade frågande på mig.
“Oh, emm, Swedish…” sa jag, “my phone is broken, it must have broke when I fell.”
“Thats too bad, you can borrow mine if you want to call your mum or something,” han gav mig sin Blackberry.
“Thank you so much,” sa jag och började resa mig upp.
“Maybe you shouldn’t walk around so much, with your foot and all,” stoppade han mig, “and I really don’t want you to get dizzy,” han kollade lite sorgset på mig.
“You’re right, I should probably take it easy,” sa jag och slog mammas nummer och satte mig igen.

“Hej gumman,” svarade hon, “hur mår du? Det är kaos här, vi har inte rört oss en meter på 2 timmar.”
“Jag mår bättre, jag har bara en spricka i foten, annars mår jag bra nu,” svarade jag, “oroa er inte.”
“Vad bra, jag är så ledsen, men den här gatan är helt kvaddad, vi kommer inte framåt på länge,” sa hon besvärat.
Justin knackade mig på axeln, “Could I speak to her?” frågade han. Justin Bieber ville prata med min mamma, hur coolt är inte det!? Jag nickade åt honom.
“Mamma, jag glömde säga att jag är med Justin Bieber och hans team backstage, jag är så himla lycklig,” sa jag.
“Nej är det sant? Vad roligt för dig älskling!”
“Aa visst, men Justin vill i alla fall säga något till dig, hälsa pappa, hej då!” sa jag och gav Justin telefonen.
“Hello ma'am, it’s Justin,” började han, “I just want to tell you that Chelsea is welcome to stay here, I heard that you were stuck in traffic.”
“Thank you so much, emm, Justin, I know that it means a lot to my girl,” svarade hon.
De pratade en liten stund, och jag slutade lyssna, jag pratade lite med Jessica istället, hon var så himla trevlig!

Jag hörde att Justin sa “Bye, I will take care of your daughter,” och lade på. Han log mot mig och sa “I offered your mum and dad to stay at a hotel for the night, cuz they will shut off the whole street, so it will take hours to get here.”
“But what will I do?” frågade jag. Skulle jag behöva bo på något hotell helt ensam hela natten?
“If you want, you can join me and the team at the hotel across the street, we will pay your room,” sa han.

Tack så otroligt mycket för feedbacken! Känns jätteroligt att få höra att jag skriver bra osv! :) Fick en fråga ifall det kommer vara på engelska när de pratar och så, och svaret är: Ja, när tex Chelsea pratar med någon som pratar engelska kommer konversationen att vara på engelska! :)
Nästa del kommer snart, ska bara finslipa lite!
Kram

Hej! Vad tyckte ni om Justins del? Jag tycker ju personligen att det är roligt när den är på engelska, men vad tycker ni? :) Det kommer som sagt i alla fall vara flest delar i Chelseas synvinkel, på svenska!
Kram

Här kommer en del i Justins synvinkel, alltså i engelska, det känns som att det blir lite mer äkta då, dock kommer det att vara flest delar i Chelseas synvinkel. Hoppas ni gillar den!


Justins synvinkel

“Man it was a crazy energy out there!” Sean said to me.
“Yeah, but I think one of the girls in the front row got really hurt…” I couldn’t stop thinking about that girl, I recognized her from the soundcheck. It looked like she passed out…
“Yup, the Swedish fans were crazy, they really wanted to come close.”
We walked towards the tv rom to play some videogames. I felt so bad for that girl, “I have to ask Scooter if she did okay, and where she is, when I see him…” I thought.

“Hey Bieber, that chick doesn’t look alright!” Sean yelled at me.
I saw her, it was the girl that got hurt, she was holding her hand at the wall and she looked very dizzy. I saw that she was about to fall, so I ran to her, and I catched her right in time. She fell unconscious in my arms.
“She fainted, go get help!” I lifted her up and carried her into the tv room and put her in the sofa with her legs in my lap. She had a bandage on her foot, so I was extra gentle. I remembered her name.
“Chelsea,” I said quietly, “can you hear me?” No answer. “Come on, please wake up, Chelsea.”
She opened her eyes a little and blinked a couple of times. “Finally,” I sighed, “your’e awake.”
“Justin?” she said and looked shocked, “how did you, why are, what happened?”
I looked at her and smiled, she really was pretty, “Yeah, well, you fainted in the hallway,” I said, “and I carried you here…”
“Oh, I’m so sorry,” she said.
“Sorry for what?” I smiled again, “do you apoligize for passing out? It was not your fault.”
“No, I guess not, but you don’t have to waste your time on me…” She said.
“I’m not wasting my time at all, I want to help you,” I continued “I saw when you got hurt in the audience, and I was actually on my way to ask Scooter where you were anyway, I wanted to see if you were okay…”
“Oh, thank you,” she blushed, “I Can’t believe that I’m actually talking to you, its like a dream come true.”
“You have really beautiful eyes, “ I told her, “you are very pretty.”
She blushed like crazy, so cute, I love it when girls blush… “How do you feel, Chelsea?” I asked.
“You kinda take away the pain, so good I guess… Did you remember my name from the soundcheck?” She looked at me with her beautiful eyes.
“I’m glad to hear that. Well yes, ofcourse I did, you stood out with your prettyness,” I said, smiling at her.
“You are so kind Justin.”

Sean and a doctor came in to the room, they looked at us.
“Oh you seem to be alright haha,” Sean said.
I laughed to myself.
The doctor looked at Chelsea, “So, did you faint again?” he said.
“Yeah… But I feel much better now,” she answered.
He held his hand on her forehead, “you have fever, do you want a pill? Your parents wont be here in a while…”
“Yes, please”
She sat up carefully, and I handed her a glass of water, and she swallowed a painkiller. The doctor walked towards the door, “I will leave you guys alone, tell me if you feel worse or if you have any questions.” Sean followed the doctor out, and blinked at me.
She looked tired, and her face was really pale at the moment, I got a little worried, “hey, you don’t look like you’re feeling so well, how are you?” I asked her.
“Well, I’m very tired, and I feel a little weird, it’s been a rough night,” You could tell she wasn’t feeling good at all.
“I’m so sorry, can you tell me what happened in the audience?” I didn’t even know everything yet.
“I got pushed into the fence, and I passed out, and got a crack in my foot, and then a guard took me to the doctor, and they said that I could wait in here, cuz my parents are stuck in the traffic, and when I went back from the toilet, I passed out again, as you know… And thats it,” she explained.
“Its crazy… They can’t keep pushing like that…” I was a sad that she got hurt.
“Yeah… But atleast I got to meet you, but I will be so sad when you or I have to leave,” she said.
“Well, I wont leave  you here, thats for sure, and I’m staying in Stockholm for 5 more days, if you want to meet?” I looked at her, and she smiled.

Måste säga att http://justindrewbeebs.blogg.se/ är min favorit bland novellbloggar, helt klart!
Tack för länken :)

Tack för alla fina kommentarer! Jag lägger ut en till del alldeles strax. Jag har nämligen några delar som jag tänkte sprida ut de närmsta dagarna :)
Get ready for part 5!:D
Kram

“We are almost there, you can do it” sa vakten till mig.
“I know, but I just can’t believe that I won’t see the end of the concert” svarade jag emellan snyftningarna.
“Thats too bad, I know, but your health comes first, and now we are here.” Vi hade kommit backstage och han la ner mig på någon slags brits, och det fanns sjukvårdare där.
“Har du ont någonstans?” frågade en äldre kvinna, och jag kom på att jag pratat engelska hela tiden med vakten, men alla sjukvårdare verkade vara svenska.
“Ja typ överallt!” svarade jag och började böla ännu mer.
“Vi ska undersöka dig, kommer du ihåg vad som hänt?” fortsatte kvinnan.
“Alla började trycka jättemycket, så jag klämdes mot staketet och kunde knappt andas, sen blev allt svart, och när jag vaknade till lite så låg jag på marken och jag var helt nertrampad.” fick jag fram.
“Okej, det kommer bli bra ska du se.”

Efter att sjukvårdarna hade undersökt hela mig och kommit fram till att jag inte var allvarligt skadat, utan “bara” hade fått en spricka i vänster fot och resten av skadorna skulle bara bli blåmärken lindade de in foten i bandage och satte på en stor slags stödstrumpa. De sa att det inte var nödvändigt att åka till akuten eftersom de hade kontakt med dem, och det hade skett en stor trafikolycka, och jag skulle få vänta säkert 5 timmar på sjukhuset innan jag fick träffa en läkare. Mina skador var ju trots allt inte så farliga jämfört med en trafikolycka.

“Vi har kontaktat dina föräldrar, men de är fast i köer på grund av olyckan, och det var en väldigt stor olycka, så de kommer inte kunna komma hit förrän om några timmar…” informerade en manlig sjukvårdare mig.
“Okej, vad ska jag göra till dess?” undrade jag.
Du kommer få gå in i rummet där,” sa han och pekade på en dörr, “det finns en soffa som du kan lägga dig på, och lite tv-spel och så, men det kan hända att det kommer lite folk om ungefär 10 minuter, för då är showen slut, hoppas det inte gör dig något.”
“Okej, det är lugnt,” svarade jag.
“Du har en toalett runt hörnet,” sa han.
Jag gick mot rummet och öppnade dörren, det fanns en gigantisk tv och en stor mysig soffa, ett biljardbord och lite andra underhållningsgrejor. Det såg ut som ett megalyxigt uppehållsrum.
Jag satt mig i soffan och slog på tvn, jag flipprade mellan kanalerna i några minuter. Sen bestämde jag mig för att gå och kissa. Jag gick ut ifrån rummet och gick runt hörnet som jag blivit informerad, och såg en dörr som det stod ‘WC’ på. När jag var klar gick jag tillbaka mot rummet, jag kände att jag började bli lite yr, men jag brydde mig inte om det. Det blev bara suddigare och suddigare, och jag kände att jag förlorade balansen…

Tjenixen! Hoppas ni som läser min lilla nystartade blogg gillar det ni läst än så länge! Jag har fått några fina kommentarer, och det värmer, tack! :)Det är superduperkul när ni kommenterar, så fortsätt med det!:-)
Jag kommer lägga ut nästa del strax.
Det skulle vara jätteroligt om statistiken höjdes lite också, snart kanske det smäller, hihi:)
KRAAAM!

Jag såg att det var en VIP biljett till Justin Biebers konsert. Jag börade hoppa och skrika.
“Tack tack tack tack tack!!!! Jag älskar er!!!!!” sa jag och kramade och pussade de båda.
“Varsågod” sa mamma och pappa i mun på varandra och skrattade.

29e februari 2011

Jag stod ensam i kön utanför Hovet tidigt på morgonen, jag var först där. Jag hade bara fått en biljett till konserten eftersom jag faktiskt ville gå själv, ingen annan jag kände gillade JB så jag tyckte att det var lika bra att gå ensam. Men jag skulle ju egentligen inte vara ensam eftersom Justin och 10000 skrikande tjejer också skulle vara där…
Efter några timmar var det dags för soundcheck, jag var längst fram bland ca 200 tjejer som skrek som galningar. Jag var så nervös och förväntansfull och kunde knappt få fram ett ljud när killen med stort K kom ut på scenen och skrek “Hej Stockholm!” på typ svengelska.
Han började snacka med publiken och gav ordet till vissa som räckte upp handen. Till slut vågade jag, och han pekade på mig och sa “The pretty girl in the purple Converse, do u have a question?”
Jag nickade ivrigt och en vakt gav mig en mikrofon.
“Hi my name is Chelsea,” sa jag och hann inte fortsätta innan han svarade.
“Thats a beautiful name, hi Chelsea!” och log sitt underbara leende.
“Thanks…” jag rodnade och kom bort mig lite, men fortsatte, “so, do you like Swedish girls?” jag skrattade lite och gav tillbaka mikrofonen till vakten.
“Yes, ofcourse I do, Swedish girls are very cute!” sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag fick hjärtklappning och fortsatte rodna och fnittra.
Soundchecken höll på i ca 40 minuter till, och han dansade och sjöng lite för oss.
“I want to thank you all for coming, and I love all of you! Enjoy the show, and take care!” sa han och gick backstage.
Jag började snacka med massa tjejer runt omkring mig som var avundsjuka för att han hade svarat mig så flörtigt, och vi skrattade och pratade i ungefär 2 timmar tills hela Hovet var fullt och showen började.
Justin kom ut på scenen och började sjunga på ‘Love Me’. Mitt hjärta smälte…
När han hade sjungit nästan alla sina låtar började jag förstå att det snart var över, men då skrek han “Who wants to be my baby!?” och alla började skrika som galningar började trycka hårdare och hårdare framåt. Jag trycktes tightare och tightare mot staketet när han började sjunga på ‘Baby’. Jag kände att det började bli jobbigt att andas.
“Hallå sluta trycka, jag mosas här framme!” försökte jag skrika till de bakom mig, men de bara fortsatte. Jag började se suddigt, och snart såg jag inget alls, det hade blivit svart för ögonen.
När jag började få tillbaka medvetandet lite märkte jag att jag låg på marken och var nästan helt nedtrampad av alla fans. Jag såg en vakt komma springandes mot mig och bar upp mig i famnen och bar mig över staketet till en vakt på andra sidan. Jag hörde Justin säga “Hey everyone, you have to take it easy, you are hurting eachother when you push that hard! Can all of you on the floor just take two steps back, cuz people in the front row cant take it. Thanks guys!” sen fortsatte han sjunga.
“How do you feel?” frågade vakten som bar på mig.
“I dont know, it hurts…” svarade jag.
“Where?”
“Like everywhere, in my leg, my arm, my ribs…” jag visste kunde inte säga ett speciellt ställe för hela kroppen gjorde ont, verkligen överallt!
“You are going to be okay, just breathe.” vakten försökte lugna mig. Jag hade obeskrivligt ont, men jag kunde ändå inte sluta tänka på att jag missar slutet på konserten. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka…

...3 minuter??:D

Jag vill passa på att säga hur glad jag är för Justins skull efter att han har vunnit två EMA's ! Best male och Best push ! UNDERBART!
Synd att han inte vann Best new act också bara... Men, men:) Ke$ha verkade ju helt full, eller hög eller nåt, kunde knappt prata, kändes rätt pinsamt :S Men strunt samma!
Kram

Jag loggade in på Twitter och såg att jag gått från typ 3 followers till 754! Mitt hjärta började slå och jag kunde inte fatta det. Jag klickade på en knapp där det stod ‘mentions’ , och där fanns meddelanden som t.ex. “Please tell Justin to follow me” eller “Ur so lucky, please follow me”.
Jag förstod inte vad alla snackade om, förrän jag gick in på Justins Twittersida och läste det senaste han skrivit. Hans senaste tweet var : RT @chelseabieber: @justinbieber Ur so amazing! -- Thanks beautiful ;)

OMB HAN SVARADE MIG!!!!!!!! HAN SKREV THANKS BEAUTIFUL !!!!!!!!!
Mitt hjärta slog som aldrig förr och jag kunde inte sluta le. Jag sket i alla läxor och kollade bara Twitter i flera timmar, Justin hade svarat mig, han följde mig, han hade märkt mig. Han märkte mitt allra första tweet.
Jag skrev ett privat meddelande till honom, och skrev: U will probably not see this, but thank u so much for noticing me, u made my day and I love u!
Två minuter senare såg jag att jag hade fått tre nya meddelanden, två var från någon som ville att jag skulle säga till Justin att följa de, och det sista var från JUSTIN!!!!!! Jag kan inte fatta att han svarar mig, IGEN. Han skrev: Ofcourse I see u;) I can see ur from Sweden, I hope to see u there next year! Love u too.

Okej, nu kunde jag knappt andas, jag var seriöst i chock! Han kommer till Sverige! Han hoppas han ser mig där! Han skrev Love u too!
Jag kände mig så otroligt lycklig just nu.
Jag svarade på hans meddelande, men jag var ju säker på att han inte skulle svara igen, men jag vill ju ändå visa att jag läst det.
Jag skrev: U will definately see me there! I cant wait (:

När mamma och pappa kom hem bara skrek jag att Justin hade skrivit till mig och att han kommer till Sverige nästa år. De blev såklart glada för min skull men de förstod inte varför jag var så besatt, haha…



En månad senare var min födelsedag, den 22a november. Jag fyllde 15 år, och min högsta önskan var att få VIP biljetter till Justins konsert på Hovet den 29e februari, men de kostade nästa 3000 kr så jag förväntade mig inget… Men samtidigt kändes det som ett tecken eftersom de hade släppts dagen innan min födelsedag…

Hela släkten kom hem till oss och åt tårta, nu var det dags att öppna presenter!
“Öppna min och pappas sist.” sa mamma.
“Haha okej,” svarade jag, “då tar jag den här, Grattis Chelsea önskar mormor och morfar”
Jag öppnade paketet och där låg ett par lila Converse! Jag blev superglad och tackade jättemycket. Efter ett tag var jag klar med alla utom mammas och pappas.
Mamma sträckte över ett kuvert till mig och sa “öppna det nu, hoppas du blir lika glad som vi tror du blir.”
Jag öppnade kuvertet…

Här är en berättelse om Chelsea, en helt vanligt tjej från staden Uppsala vars dröm kom att gå i uppfyllelse… :)

“Chels, kom och titta!” det var min kompis Nina som ropade på mig.
Jag gick från hallen till hennes rum för att kolla vad hon ville visa. Hon satt framför sin laptop och kollade på något klipp på Youtube.
“Du måste bara se det här! Han heter Justin, är typ 14 bast och sjunger som en gud!” hon satt på en video som hette “Justin singing So Sick by Ne-Yo”, och jag tittade.
När videon var slut var jag mållös, “jäklar, den där killen är ju grym” tänkte jag.
“Åh vad bra han var,” fick jag fram, “jag slår vad om att han slår igenom om ett år eller två, det måste han.”

2 år senare….

Jag slog på MTV och slängde mig på sängen efter en lång skoldag. Jag sjöng med lite tyst till låten som gick på tv:n.
“Baby, baby, baby, oh like baby, baby, baby no like….” Den där låten var fast på min hjärna, men jag hade inte tänkt så mycket på vem det var eller så, konstigt nog. Visst var jag medveten om att det rätt söta killen hette Justin Bieber, men det var inte mer med det. Plötsligt slog det mig, “nämen shit, det är ju han!” det var ju Justin, Justin som jag och Nina hade sett på Youtube för 2 år sen! Han som var så galet duktig, han som jag gissat skulle slå igenom stort, han som jag av någon sjuk anledning inte kollat upp igen efter den dagen hos Nina. Han hade inte över huvud taget lika frisyr eller så, men det måste ju vara han, eller hur? Jag gick genast in på datorn och googlade på “Justin Bieber”, och jag fick den informationen jag sökte. Det var samma kille som jag sett en video på för 2 år sedan. I flera timmar satt jag och sökte på nätet och kollade på klipp med honom i, det var som att jag hade blivit beroende.

Det var först när mamma ropade att middagen var klar som jag faktiskt märkte att jag var hungrig.
Jag gick till köket och satte mig vid bordet, utan att jag själv kunde kontrollera det så började jag babbla om Justin. Mamma och pappa tänkte väl att det bara var en ny flickidol som jag snart skulle ha kommit över, men de hade fel, så fel…

Efter middagen gick jag tillbaka till mitt rum och började kolla på massa intervjuer och liknande med Justin i. Jag kunde inte sluta. Jag bestämde mej för att skaffa Twitter, för att kunna följa honom där, jag valde användarnamnet chelseabieber, det slutade med att jag läste hans gamla tweets i flera timmar. Jag kom på mig själv när jag kollade på klockan, den var 03.21.
“Jävlar, jag måste ju upp halv 7 imorgon…” tänkte jag, och tvingade mig själv att börja avsluta. Innan jag loggade ut skrev jag bara ett snabbt meddelande: @justinbieber ur so amazing!
Sedan stängde jag av datorn och bäddade ner mig i under täcket…

Jag vaknade av alarmet klockan 06.30 och tog en dusch, sedan åt jag en macka och yoghurt till frukost och gjorde mig inordning. Klockan 08.00 var jag på väg ut till cykeln och begav mig mot skolan. Hela dagen gick åt till att berätta för mina kompisar hur underbar Justin var, till svar fick jag typ “Han låter som en tjej”, “han ser ut att vara 11 år” och liknande. Jag hade alltid varit stark och stått upp för mina åsikter, så jag sket i vad de tyckte, för jag hade hittat min prins…

Hela vägen hem funderade jag på vad man skulle skriva på Twitter för att han skulle märka en, det kanske aldrig kommer hända, men man kan ju alltid hoppas…

Nu lägger jag alldelles strax in den första delen, i den första novellen, som jag valt att kalla Chelseas Första Kärlek.
Novellen är uppbyggd i olika synvinklar, antingen i Chelseas synvinkel, eller Justins synvinkel (kan komma fler), och Justins synvinkel kommer att vara skriven på engelska, då jag vill att den ska kännas så äkta som möjligt, så att han faktiskt pratar sitt riktiga språk!
Hoppas ni gillar den! :)
Kram

Tjena! Nu drar jag igång en blogg där jag kommer att posta min novell som jag annars bara skriver och inte gör något med. Så varför inte liksom? Hoppas ni tycker att det är roligt att läsa, och kommentera gärna era synpunkter eller förslag! :)
Jag har även valt att vara anonym, det känns lite mer spännande då på något sätt, men såsmåningom kanske ni kommer på mig... :)
Ha det bra, puss!