Chelseas Första Kärlek, del 50
“I have to be with her! You can’t give up on her!” I yelled in tears.
“They will do what they can, okay?” she said, “but right now we can’t give you any promises, it doesn’t look 100% bright…”
“What do you mean?” I asked, “She won’t survive?”
“I don’t know Justin, I don’t know…” she said.
That’s when I collapsed.
“Justin?” I heard someone saying.
I looked up. I was in a car, with the whole crew.
“Chelsea!?” I almost screamed and sat straight up.
“Yeah?” she laughed beside me.
I turned my head around and saw her face. Everyone were laughing at me. I didn’t know why. How could she be here? With me, in the car? How did this happen?
“You-you’re here, what? How?” I stammered.
“What are you talking about?” she asked and laughed harder. Everyone was looking at me as if I was nuts.
It must have been a dream, everything about the accident was a dream. Please say that it wasn’t true.
I hugged Chelsea hard. She was surprised, but she hugged me back. I almost started crying because I was so happy.
“You fell asleep,” she said, “nightmare?”
Thank God. It was just a nightmare. Nothing happened to Chelsea, she was alright.
“Thank you God!” I exclaimed, “Aaah Chelsea, I love you!”
We all laughed at my little scene.
I hugged Chelsea once more, and kissed her. I would probably never stop smiling after that.
I looked at her, and I realized that she really wasn’t wearing her seatbelt.
“Chelsea! Put on your seatbelt right now!” I telled her.
“Oh, I forgot,” she said and put it on, she smiled.
“Don’t ever forget that again, okay?” I said.
“I won’t,” she said.
“So what was your dream about?” Scooter asked.
“The car crashed, and Chelsea wasn’t wearing her seatbelt, so she almost died,” I said sadly.
“Oh,” Chelsea said and looked down, “Good thing that it was just a dream, right?”
“Yeah,” I said and smiled half hearted.
Suddenly I woke up, again, on the hospital floor. What happened?
“Justin? Can you here me?” mum asked and I looked at her.
“Yeah, what happened?” I asked.
“You got the bad news about Chelsea, and you passed out”, she said.
Oh no! It wasnt a dream, is she really in here? Maybe not surviving? I dreamt that I dreamt, that’s just sick. How could I believe it was true?
I got so frustrated, and if I would have held anything in my hands I would have thrown it at someone. I couldn’t handle this.
“How is she?” I asked a nurse when she helped me sit up in the sofa.
“It’s not going so well, we don’t know if she’ll survive,” she said.
“What do you mean? Is it worse than before?” I asked in panic.
She nodded, “yes, unfortunatly.”
I didn’t know what to do, I just wanted to scream and cry or even beat someone.
“She has an inner bleeding, right?” I asked.
“Yeah, I’m sorry,” the nurse said.
I didn’t answer.
“You can probably see her in a while, if they get her under control,” she added.
I nodded and looked down.
She walked away, and mum hugged me, I fought her off. I didn’t want to be hugged by anyone else than Chelsea right now.
Mum let go off me, and looked away, I saw she was crying, and I felt bad. So I hugged her, and I started crying again too.
“I don’t want her to die”, I said.
“She can’t”, mum said.
“What did her parents say when they called them?” I asked.
“They was terrified, they’re really sad, they’re on their way to the airport, but they won’t be here in many hours,” she answered.
“I love her mum, I can’t live without her”, I said and cried even more.
“We all love her, but we can’t loose our hope,” she said.
“You have to tell Scooter to cancel everything that’s booked,” I said.
“Don’t worry, it’s all being taken care of,” she told me.
“We have to pray, everyone has to pray,” I said.
“Yeah we do,” mum said, and we did a prayed together.
I should tell my fans to pray too, we need everyone to pray for her, I can’t let her go away”, I said and took my phone up.
I wrote on my Twitter: A terrible accident has taken place, and I need everyone to pray for Chelsea. Thanks.
Then I wrote: I LOVE YOU CHELSEA
Someone tapped me on my shoulder, “You can come see her”, a doctor said and looked very serious.
I followed him, mum stayed in the waiting room.
I walked towards Chelsea, she had her eyes open just a little. And she breathed very slowly.
Once again, I couldn’t hold back the tears when I saw her.
“Chelsea”, I said, “you can’t give up!” I held her hand, and stroked her chin. I sat on my knees in my chair.
“Justin, I won’t survive,” she said.
“Yes you will! Don’t say that!” I said in panic.
“Promise me you will tell everyone in the team that I loved them, and tell my family that I love them, still, so so much, okay?” she said and started crying.
“Yes, but please don’t leave me! I can’t live without you!” I said to her.
Chelseas synvinkel
Jag kände hur jag blev svagare och svagare, och jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Jag hörde hur Justin hade panik, och ropade på mig, bad mig att fortsätta kämpa. Men det var för sent, jag kunde inte.
“Justin, I love you, and I will always do”, var det sista jag sa, innan jag gick in i ljuset.
Justins synvinkel
“Justin, I love you, and I will always do”, she said. And that was the last thing I ever heard from Chelsea.
I broke down, I cried and cried, I shook her lifeless body and asked her to come back.
But it didn’t help. Chelsea was dead. She would never come back. She was the person I loved, and I would never stop loving her.
Chelsea changed my life, and I would never see her again.
I would never see her smile again, I would never be able to hug her, or kiss her, I would never hear her voice again. Her laugh. It was over. I would never be the same again. I loved you Chelsea, and I still do.
“They will do what they can, okay?” she said, “but right now we can’t give you any promises, it doesn’t look 100% bright…”
“What do you mean?” I asked, “She won’t survive?”
“I don’t know Justin, I don’t know…” she said.
That’s when I collapsed.
“Justin?” I heard someone saying.
I looked up. I was in a car, with the whole crew.
“Chelsea!?” I almost screamed and sat straight up.
“Yeah?” she laughed beside me.
I turned my head around and saw her face. Everyone were laughing at me. I didn’t know why. How could she be here? With me, in the car? How did this happen?
“You-you’re here, what? How?” I stammered.
“What are you talking about?” she asked and laughed harder. Everyone was looking at me as if I was nuts.
It must have been a dream, everything about the accident was a dream. Please say that it wasn’t true.
I hugged Chelsea hard. She was surprised, but she hugged me back. I almost started crying because I was so happy.
“You fell asleep,” she said, “nightmare?”
Thank God. It was just a nightmare. Nothing happened to Chelsea, she was alright.
“Thank you God!” I exclaimed, “Aaah Chelsea, I love you!”
We all laughed at my little scene.
I hugged Chelsea once more, and kissed her. I would probably never stop smiling after that.
I looked at her, and I realized that she really wasn’t wearing her seatbelt.
“Chelsea! Put on your seatbelt right now!” I telled her.
“Oh, I forgot,” she said and put it on, she smiled.
“Don’t ever forget that again, okay?” I said.
“I won’t,” she said.
“So what was your dream about?” Scooter asked.
“The car crashed, and Chelsea wasn’t wearing her seatbelt, so she almost died,” I said sadly.
“Oh,” Chelsea said and looked down, “Good thing that it was just a dream, right?”
“Yeah,” I said and smiled half hearted.
Suddenly I woke up, again, on the hospital floor. What happened?
“Justin? Can you here me?” mum asked and I looked at her.
“Yeah, what happened?” I asked.
“You got the bad news about Chelsea, and you passed out”, she said.
Oh no! It wasnt a dream, is she really in here? Maybe not surviving? I dreamt that I dreamt, that’s just sick. How could I believe it was true?
I got so frustrated, and if I would have held anything in my hands I would have thrown it at someone. I couldn’t handle this.
“How is she?” I asked a nurse when she helped me sit up in the sofa.
“It’s not going so well, we don’t know if she’ll survive,” she said.
“What do you mean? Is it worse than before?” I asked in panic.
She nodded, “yes, unfortunatly.”
I didn’t know what to do, I just wanted to scream and cry or even beat someone.
“She has an inner bleeding, right?” I asked.
“Yeah, I’m sorry,” the nurse said.
I didn’t answer.
“You can probably see her in a while, if they get her under control,” she added.
I nodded and looked down.
She walked away, and mum hugged me, I fought her off. I didn’t want to be hugged by anyone else than Chelsea right now.
Mum let go off me, and looked away, I saw she was crying, and I felt bad. So I hugged her, and I started crying again too.
“I don’t want her to die”, I said.
“She can’t”, mum said.
“What did her parents say when they called them?” I asked.
“They was terrified, they’re really sad, they’re on their way to the airport, but they won’t be here in many hours,” she answered.
“I love her mum, I can’t live without her”, I said and cried even more.
“We all love her, but we can’t loose our hope,” she said.
“You have to tell Scooter to cancel everything that’s booked,” I said.
“Don’t worry, it’s all being taken care of,” she told me.
“We have to pray, everyone has to pray,” I said.
“Yeah we do,” mum said, and we did a prayed together.
I should tell my fans to pray too, we need everyone to pray for her, I can’t let her go away”, I said and took my phone up.
I wrote on my Twitter: A terrible accident has taken place, and I need everyone to pray for Chelsea. Thanks.
Then I wrote: I LOVE YOU CHELSEA
Someone tapped me on my shoulder, “You can come see her”, a doctor said and looked very serious.
I followed him, mum stayed in the waiting room.
I walked towards Chelsea, she had her eyes open just a little. And she breathed very slowly.
Once again, I couldn’t hold back the tears when I saw her.
“Chelsea”, I said, “you can’t give up!” I held her hand, and stroked her chin. I sat on my knees in my chair.
“Justin, I won’t survive,” she said.
“Yes you will! Don’t say that!” I said in panic.
“Promise me you will tell everyone in the team that I loved them, and tell my family that I love them, still, so so much, okay?” she said and started crying.
“Yes, but please don’t leave me! I can’t live without you!” I said to her.
Chelseas synvinkel
Jag kände hur jag blev svagare och svagare, och jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Jag hörde hur Justin hade panik, och ropade på mig, bad mig att fortsätta kämpa. Men det var för sent, jag kunde inte.
“Justin, I love you, and I will always do”, var det sista jag sa, innan jag gick in i ljuset.
Justins synvinkel
“Justin, I love you, and I will always do”, she said. And that was the last thing I ever heard from Chelsea.
I broke down, I cried and cried, I shook her lifeless body and asked her to come back.
But it didn’t help. Chelsea was dead. She would never come back. She was the person I loved, and I would never stop loving her.
Chelsea changed my life, and I would never see her again.
I would never see her smile again, I would never be able to hug her, or kiss her, I would never hear her voice again. Her laugh. It was over. I would never be the same again. I loved you Chelsea, and I still do.
Chelseas Första Kärlek, del 49
“Chelsea, you’re the best thing that has ever happened to me,” I said, “I love you with all my heart. Since the first time I saw you in the audience, I knew, in some way, that I wanted you to be mine. I wanted to get to know you. When I later on got to know you for real, my feelings for you got stronger. I fell in love. I really did. From our first kiss, I’ve you’re the one.
When I had to leave you, I was afraid that you would forget me. I thought you would find someone better. You don’t know how hard it was for me to leave you. And then I heard that you weren’t alright, and I just couldn’t stand being away from you anymore.
I’ve had the best time of my life with you, on this trip. I can’t say that I regret that I brought you with me, but I really do wish that this had never happened. I can’t live without you Chelsea. Please don’t give up. I love you.”
She slowly opened her eyes…
Chelseas synvinkel
Jag öppnade sakta mina ögon, jag hade antagligen somnat i bilen på väg till stället vi skulle. Jag tänkte vända på huvudet, men det gick inte, det var fast. Jag spärrade upp ögonen och såg bara ett vitt tak, och när jag tittade så långt åt sidan jag kunde utan att vrida på huvudet, så såg jag några maskiner, och en droppställning.
“Chelsea, you’re awake,” hörde jag någon säga till mig med gråt i rösten. Det lät som Justin, men varför skulle han gråta?
Jag började få panik av att inte kunna röra mig, “What is this?! Where am I?” tänkte jag skrika, men fick bara fram en svag viskning. Jag ville slita mig loss ur alla ställningar och maskiner, men hade ingen kraft. Jag förstod ingenting.
“Chelsea,” sa rösten igen, sen såg jag Justins ansikte två decimeter ovanför mitt.
“Justin?” frågade jag svagt.
“I thought you would never wake up,” sa han och fällde flera tårar. Varför sa han så? Vad hade hänt? Jag klarade inte av att se honom gråta.
“What’s happening?” viskade jag hest.
“Chelsea, you’ve been in an accident, a car accident,” sa han med fuktiga ögon. Jag ville bara sätta mig upp och krama honom hårt, men jag kunde inte, jag var fast.
“Why aren’t you hurt?” frågade jag.
Han satt sig ner på en stol bredvid min säng, och höll min hand, “You were the only one who didn’t wear a seatbelt, so you’re the only one who got hurt.”
Fan också. Hur dum kunde jag vara? Jag brydde mig egentligen inte om att jag var skadad, men att jag fått andra att lida av det var bara det värsta någonsin.
Jag kände hur det började värka rejält i huvudet och nacken, och jag ville lyfta handen för att känna, men det gick inte att röra den ens en centimeter nu.
“Justin, I can’t move,” sa jag med gråt i halsen och panik i rösten.
Jag försökte att röra benen, men det gick inte att lyfta de över huvud taget, jag fick panik. Jag kunde inte skrika eller vifta med armarna, men gråta kunde jag. Jag fällde fler tårar än någonsin förut, utan att säga ett ljud.
“Chelsea, take it easy, I’ll go get a doctor, okay!?” sa Justin, nästan lika skräckslagen som jag, och sprang ut ur rummet.
Jag hörde honom ropa och skrika där ute, och en minut senare kom det två doktorer inrusandes.
“Can you move your fingers?” frågade den ena så fort han kom fram till mig, medan den andra verkade undersöka mig.
Jag ansträngde mig för att röra ett ynka finger, men det gick inte, “No,” fick jag fram mellan gråten.
“Okay, just relax, and breathe,” sa han och pratade med den andra läkaren.
Jag låg där som i väntan på domen, Justin smekte min kind.
“I love you,” sa han.
Jag hann inte svara innan doktorn avbröt, “So, Chelsea, it looks like you have been temporarily paralyzed.”
“And?” frågade Justin.
“It can last from 2 hours to 2 months, we can’t know how long it will last,” sa doktorn.
“Oh…” sa Justin, “Is that all, will she be okay after that thing is gone?”
“That’s the thing, she has lost very much blood, and if it’s an inner bleeding, then we can’t say how whether she will make it or not,” sa doktorn allvarligt till Justin.
Jag kände att min puls ökade, de pratade om mig som att jag skulle dö, skulle jag det!? Jag kände hur hjärtat rusade, huvudet värkte mer och mer, jag fick svårt att andas.
Justin stod fortfarande och pratade med doktorn, den andra doktorn hade gått, så nu var det bara jag, Justin och en doktor i rummet. Jag fick knappt fram ett helt andetag, det var som att det var stopp i halsen. Jag försökte säga något, men det gick inte. Jag fick mindre och mindre syre, och mitt synfält blev mindre och mindre. Jag hörde att någon rusade fram till mig. Jag hörde Justin ropa efter mig, men jag försvann mer och mer från medvetandet.
Plötsligt blev allt tyst, inga skrek eller skakade om mig, inga ropade på mig. Det var bara tyst och fridfullt, jag såg ingenting, någonstans.
Justins synvinkel
“Get her back!” I screamed.
Chelsea just laid there on her bed, not breathing, not looking, not moving. It was over. I knew it. This was the end.
I screamed and paniced all over the place, “Chelsea! Wake up! Don’t leave me! Chelsea!”
A felt someone grabbing my arms, and taking me away. I tried to get out of the grip, but I couldn’t. It was one of the many doctors that now were in Chelsea’s room. She took me out to another room.
“Justin, you can’t be in there right now, okay?” she said to me.
“I have to be with her! You can’t give up on her!” I yelled in tears.
“They will do what they can, okay?” she said, “but right now we can’t give you any promises, it doesn’t look 100% bright…”
“What do you mean?” I asked, “She won’t survive?”
“I don’t know Justin, I don’t know…” she said.
That’s when I collapsed.
When I had to leave you, I was afraid that you would forget me. I thought you would find someone better. You don’t know how hard it was for me to leave you. And then I heard that you weren’t alright, and I just couldn’t stand being away from you anymore.
I’ve had the best time of my life with you, on this trip. I can’t say that I regret that I brought you with me, but I really do wish that this had never happened. I can’t live without you Chelsea. Please don’t give up. I love you.”
She slowly opened her eyes…
Chelseas synvinkel
Jag öppnade sakta mina ögon, jag hade antagligen somnat i bilen på väg till stället vi skulle. Jag tänkte vända på huvudet, men det gick inte, det var fast. Jag spärrade upp ögonen och såg bara ett vitt tak, och när jag tittade så långt åt sidan jag kunde utan att vrida på huvudet, så såg jag några maskiner, och en droppställning.
“Chelsea, you’re awake,” hörde jag någon säga till mig med gråt i rösten. Det lät som Justin, men varför skulle han gråta?
Jag började få panik av att inte kunna röra mig, “What is this?! Where am I?” tänkte jag skrika, men fick bara fram en svag viskning. Jag ville slita mig loss ur alla ställningar och maskiner, men hade ingen kraft. Jag förstod ingenting.
“Chelsea,” sa rösten igen, sen såg jag Justins ansikte två decimeter ovanför mitt.
“Justin?” frågade jag svagt.
“I thought you would never wake up,” sa han och fällde flera tårar. Varför sa han så? Vad hade hänt? Jag klarade inte av att se honom gråta.
“What’s happening?” viskade jag hest.
“Chelsea, you’ve been in an accident, a car accident,” sa han med fuktiga ögon. Jag ville bara sätta mig upp och krama honom hårt, men jag kunde inte, jag var fast.
“Why aren’t you hurt?” frågade jag.
Han satt sig ner på en stol bredvid min säng, och höll min hand, “You were the only one who didn’t wear a seatbelt, so you’re the only one who got hurt.”
Fan också. Hur dum kunde jag vara? Jag brydde mig egentligen inte om att jag var skadad, men att jag fått andra att lida av det var bara det värsta någonsin.
Jag kände hur det började värka rejält i huvudet och nacken, och jag ville lyfta handen för att känna, men det gick inte att röra den ens en centimeter nu.
“Justin, I can’t move,” sa jag med gråt i halsen och panik i rösten.
Jag försökte att röra benen, men det gick inte att lyfta de över huvud taget, jag fick panik. Jag kunde inte skrika eller vifta med armarna, men gråta kunde jag. Jag fällde fler tårar än någonsin förut, utan att säga ett ljud.
“Chelsea, take it easy, I’ll go get a doctor, okay!?” sa Justin, nästan lika skräckslagen som jag, och sprang ut ur rummet.
Jag hörde honom ropa och skrika där ute, och en minut senare kom det två doktorer inrusandes.
“Can you move your fingers?” frågade den ena så fort han kom fram till mig, medan den andra verkade undersöka mig.
Jag ansträngde mig för att röra ett ynka finger, men det gick inte, “No,” fick jag fram mellan gråten.
“Okay, just relax, and breathe,” sa han och pratade med den andra läkaren.
Jag låg där som i väntan på domen, Justin smekte min kind.
“I love you,” sa han.
Jag hann inte svara innan doktorn avbröt, “So, Chelsea, it looks like you have been temporarily paralyzed.”
“And?” frågade Justin.
“It can last from 2 hours to 2 months, we can’t know how long it will last,” sa doktorn.
“Oh…” sa Justin, “Is that all, will she be okay after that thing is gone?”
“That’s the thing, she has lost very much blood, and if it’s an inner bleeding, then we can’t say how whether she will make it or not,” sa doktorn allvarligt till Justin.
Jag kände att min puls ökade, de pratade om mig som att jag skulle dö, skulle jag det!? Jag kände hur hjärtat rusade, huvudet värkte mer och mer, jag fick svårt att andas.
Justin stod fortfarande och pratade med doktorn, den andra doktorn hade gått, så nu var det bara jag, Justin och en doktor i rummet. Jag fick knappt fram ett helt andetag, det var som att det var stopp i halsen. Jag försökte säga något, men det gick inte. Jag fick mindre och mindre syre, och mitt synfält blev mindre och mindre. Jag hörde att någon rusade fram till mig. Jag hörde Justin ropa efter mig, men jag försvann mer och mer från medvetandet.
Plötsligt blev allt tyst, inga skrek eller skakade om mig, inga ropade på mig. Det var bara tyst och fridfullt, jag såg ingenting, någonstans.
Justins synvinkel
“Get her back!” I screamed.
Chelsea just laid there on her bed, not breathing, not looking, not moving. It was over. I knew it. This was the end.
I screamed and paniced all over the place, “Chelsea! Wake up! Don’t leave me! Chelsea!”
A felt someone grabbing my arms, and taking me away. I tried to get out of the grip, but I couldn’t. It was one of the many doctors that now were in Chelsea’s room. She took me out to another room.
“Justin, you can’t be in there right now, okay?” she said to me.
“I have to be with her! You can’t give up on her!” I yelled in tears.
“They will do what they can, okay?” she said, “but right now we can’t give you any promises, it doesn’t look 100% bright…”
“What do you mean?” I asked, “She won’t survive?”
“I don’t know Justin, I don’t know…” she said.
That’s when I collapsed.
..
Del 49 är strax klar! HÅLL UT :)
del 49...
...kommer ikväll, för nu är jag inte hemma på någon timme! Hoppas ni kan hålla er ;)
Chelseas Första Kärlek, del 48
Plötsligt smällde det till, och jag flög framåt och slog i huvudet i något. Alla ropade och skrek, bilen flög av vägen.
“Chelsea!” hörde jag Justin ropa.
Jag var snurrig, jag såg bara suddigt att flera personer tittade på mig, där jag låg i bilen. Jag tog min hand på huvudet, jag såg att den var röd av blod.
Sen blev det svart.
Jag kände som i sömnen att någon skakade om mig, och att folk skrek och ropade, “Chelsea! Wake up!” hörde jag, men ljuden bleknade bort mer och mer.
Justins synvinkel
I had always known that Chelsea was the one. From the first time I saw her, I hoped she could be my girl. She was the sweetest person I’d ever met. The best person I’d ever met.
But that didn’t mean anything now, when she just laid there, on the floor of the car. I couldn’t do anything, I knew it was too late. If I didn’t have her, I didn’t even have anything to live for.
But I still couldn’t give up on her now, not yet.
“Chelsea! Please, wake up!” I screamed.
I heard sirens. I heard everyone in the car, screaming Chelsea’s name, and panicing.
Why was Chelsea the only one who was hurt? How could she be laying there on the floor, with blood all over her head, and not being in her seat, like everyone else had been?
The seatbelt. She hadn’t been wearing a seatbelt. She wasn’t wearing that bloody seatbelt!
“Chelsea? Why didn’t you wear the seatbelt?” I cried, out loud.
The doors opened, and doctors came in, put something around her neck, and carried her away. I screamed to them, I asked them if she was going to be alright. They didn’t even answer me. My mum held me, tight, I tried to fight her off, but she didn’t let go. I broke down so hard, that I never thought I would be myself again after that.
I can barely remember how, but after a while I was at the hospital, sitting in the waiting room.
I saw a nurse coming out from Chelsea’s room, “Hey, can’t I come in yet?” I asked.
She shook her head, “No, I’m sorry, you’ll have to wait.”
“Can you just tell me if she’ll be okay?” I asked.
“We don’t know anything yet, I’m truly sorry,” she said and walked away.
Mum hugged me, and I shed another tear.
“She’ll be alright, don’t worry,” she said.
“How can I not worry!? It’s probably not a good sign if the doctors can’t tell if she’ll friggin’ survive!” I yelled. I was out of control now. I stood up, and walked to the bathroom and locked the door behind me.
I sat down on the dirty floor, and I cried. I cried more than I had ever cried before. Someone knocked on the door. It was mum, “Justin come out, you can’t occupy the bathroom,” she said.
How could she not understand that I wanted to be alone? How could she just tell me not to occupy the bathroom? I could occupy whatever I wanted whenever I wanted! I didn’t care.
“Go away!” I yelled at her.
I could hear she walked away.
I just sat there probably half an hour. Then someone knocked on the door again.
“What do you want?” I asked.
“It’s Scooter, can I come in?”
I didn’t answer, I just sighed, and unlocked the door.
Scooter came in to the bathroom, and sat down beside me.
“I know this is hard for you, okay? But you have to keep the hope up. The doctors just said that she can survive, they did say that nothing is 100%, but she has a chance.”
“She has?” I asked and looked up.
He nodded.
“When can I see her?” I asked.
“Not in a while, I think,” he answered.
I looked down again.
“Come on, let’s talk somewhere else,” Scooter said, “this place is pretty gross.”
“Yeah, it is,” I said and stood up. I didn’t even care that my eyes were all red after crying, or that my clothes were dirty after sitting at the floor. I would never care anymore. Chelsea was all I cared about right now. Nothing else mattered.
Scooter and I sat down on a sofa. We talked for a while. And I prayed, and prayed, and prayed.
“Excuse me?” someone said and tapped my shoulder.
I opened my eyes, obviously I had fallen asleep.
I looked up, it was a doctor, “Do you want to see her?”
“Can I?” I asked, and I almost got a smile on my face.
“Yes, you can,” the doctor said, “but she’s not awake, so she wont answer you, but you can see her.”
I nodded and stood up. I smiled at Scooter, and followed the doctor.
I got into her room, and walked towards her bed.
“I’ll leave you alone, just call if you need me,” the doctor said and pointer at a button.
I didn’t answer.
I looked at Chelsea. She had a bandage around her head, and a support collar around her neck.
She looked all wrapped up in different bandages and stuff. She breathed slowly.
“Can you here me?” I asked, and my eyes went moist.
I know she couldn’t answer me. But I still wanted to tell her how I felt. I knew she could here me in some way.
“Chelsea, you’re the best thing that has ever happened to me,” I said, “I love you with all my heart. Since the first time I saw you in the audience, I knew, in some way, that I wanted you to be mine. I wanted to get to know you. When I later on got to know you for real, my feelings for you got stronger. I fell in love. I really did. From our first kiss, I’ve you’re the one.
When I had to leave you, I was afraid that you would forget me. I thought you would find someone better. You don’t know how hard it was for me to leave you. And then I heard that you weren’t alright, and I just couldn’t stand being away from you anymore.
I’ve had the best time of my life with you, on this trip. I can’t say that I regret that I brought you with me, but I really do wish that this had never happened. I can’t live without you Chelsea. Please don’t give up. I love you.”
She slowly opened her eyes…
“Chelsea!” hörde jag Justin ropa.
Jag var snurrig, jag såg bara suddigt att flera personer tittade på mig, där jag låg i bilen. Jag tog min hand på huvudet, jag såg att den var röd av blod.
Sen blev det svart.
Jag kände som i sömnen att någon skakade om mig, och att folk skrek och ropade, “Chelsea! Wake up!” hörde jag, men ljuden bleknade bort mer och mer.
Justins synvinkel
I had always known that Chelsea was the one. From the first time I saw her, I hoped she could be my girl. She was the sweetest person I’d ever met. The best person I’d ever met.
But that didn’t mean anything now, when she just laid there, on the floor of the car. I couldn’t do anything, I knew it was too late. If I didn’t have her, I didn’t even have anything to live for.
But I still couldn’t give up on her now, not yet.
“Chelsea! Please, wake up!” I screamed.
I heard sirens. I heard everyone in the car, screaming Chelsea’s name, and panicing.
Why was Chelsea the only one who was hurt? How could she be laying there on the floor, with blood all over her head, and not being in her seat, like everyone else had been?
The seatbelt. She hadn’t been wearing a seatbelt. She wasn’t wearing that bloody seatbelt!
“Chelsea? Why didn’t you wear the seatbelt?” I cried, out loud.
The doors opened, and doctors came in, put something around her neck, and carried her away. I screamed to them, I asked them if she was going to be alright. They didn’t even answer me. My mum held me, tight, I tried to fight her off, but she didn’t let go. I broke down so hard, that I never thought I would be myself again after that.
I can barely remember how, but after a while I was at the hospital, sitting in the waiting room.
I saw a nurse coming out from Chelsea’s room, “Hey, can’t I come in yet?” I asked.
She shook her head, “No, I’m sorry, you’ll have to wait.”
“Can you just tell me if she’ll be okay?” I asked.
“We don’t know anything yet, I’m truly sorry,” she said and walked away.
Mum hugged me, and I shed another tear.
“She’ll be alright, don’t worry,” she said.
“How can I not worry!? It’s probably not a good sign if the doctors can’t tell if she’ll friggin’ survive!” I yelled. I was out of control now. I stood up, and walked to the bathroom and locked the door behind me.
I sat down on the dirty floor, and I cried. I cried more than I had ever cried before. Someone knocked on the door. It was mum, “Justin come out, you can’t occupy the bathroom,” she said.
How could she not understand that I wanted to be alone? How could she just tell me not to occupy the bathroom? I could occupy whatever I wanted whenever I wanted! I didn’t care.
“Go away!” I yelled at her.
I could hear she walked away.
I just sat there probably half an hour. Then someone knocked on the door again.
“What do you want?” I asked.
“It’s Scooter, can I come in?”
I didn’t answer, I just sighed, and unlocked the door.
Scooter came in to the bathroom, and sat down beside me.
“I know this is hard for you, okay? But you have to keep the hope up. The doctors just said that she can survive, they did say that nothing is 100%, but she has a chance.”
“She has?” I asked and looked up.
He nodded.
“When can I see her?” I asked.
“Not in a while, I think,” he answered.
I looked down again.
“Come on, let’s talk somewhere else,” Scooter said, “this place is pretty gross.”
“Yeah, it is,” I said and stood up. I didn’t even care that my eyes were all red after crying, or that my clothes were dirty after sitting at the floor. I would never care anymore. Chelsea was all I cared about right now. Nothing else mattered.
Scooter and I sat down on a sofa. We talked for a while. And I prayed, and prayed, and prayed.
“Excuse me?” someone said and tapped my shoulder.
I opened my eyes, obviously I had fallen asleep.
I looked up, it was a doctor, “Do you want to see her?”
“Can I?” I asked, and I almost got a smile on my face.
“Yes, you can,” the doctor said, “but she’s not awake, so she wont answer you, but you can see her.”
I nodded and stood up. I smiled at Scooter, and followed the doctor.
I got into her room, and walked towards her bed.
“I’ll leave you alone, just call if you need me,” the doctor said and pointer at a button.
I didn’t answer.
I looked at Chelsea. She had a bandage around her head, and a support collar around her neck.
She looked all wrapped up in different bandages and stuff. She breathed slowly.
“Can you here me?” I asked, and my eyes went moist.
I know she couldn’t answer me. But I still wanted to tell her how I felt. I knew she could here me in some way.
“Chelsea, you’re the best thing that has ever happened to me,” I said, “I love you with all my heart. Since the first time I saw you in the audience, I knew, in some way, that I wanted you to be mine. I wanted to get to know you. When I later on got to know you for real, my feelings for you got stronger. I fell in love. I really did. From our first kiss, I’ve you’re the one.
When I had to leave you, I was afraid that you would forget me. I thought you would find someone better. You don’t know how hard it was for me to leave you. And then I heard that you weren’t alright, and I just couldn’t stand being away from you anymore.
I’ve had the best time of my life with you, on this trip. I can’t say that I regret that I brought you with me, but I really do wish that this had never happened. I can’t live without you Chelsea. Please don’t give up. I love you.”
She slowly opened her eyes…
för att ni...
...ska få vara nyfikna lite längre, och eftersom att jag har übermycket att göra innan jul, så får ni nästa del om någon dag... mohhaha :D Kommentera allt möjligt fram tills dess, så blir jag glad:) Tkr att de blir mindre kommentarer... :/ GOD NATT!
Chelseas Första Kärlek, del 47 (kortis)
Vi hoppade in i en stor bil och åkte iväg, efter ungefär 10 minuter var vi framme.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”
“It sound great, but just a little stronger Chels, alright?” sa Usher till mig när jag och Justin hade sjungit låten för första gången i studion.
Vi sjöng den om och om igen, och la till lite kör och andra effekter.
“We’ve got it!” sa Usher, “Get out here!”
Justin log mot mig, och vi gick ut till mixerrummet där Scooter, Usher och en till man satt.
Vi satt oss på en varsin stol, och Usher spelade upp låten i högtalarna.
“Wow, it’s good!” sa Justin.
“Yeah, it is,” sa jag.
“It’s not done yet, but this is almost like the real thing,” sa Usher.
Jag nickade.
När låten var slut, blev det helt knäpptyst i rummet, tills Scooter började applådera, och de andra hängde på.
Jag skrattade och blev röd i ansiktet.
“We’ll have to celebrate this,” sa Justin efter en stund.
Jag nickade ivrigt, “Yeah, I’m hungry.”
Alla skrattade
“You’re so cute,” sa Justin fnittrandes.
Jag skrattade också, “Stop it, you’re hungry too, admit it!” jag låtsasboxade Justin på armen.
“Emm, alright, yes I am,” sa han och flinade.
Jag log belåtet.
“But what I really thought about, was this,” sa Justin och gav mig ett kuvert.
“Another present? You’re crazy,” sa jag och log.
“Just open it!”
Jag öppnade kuvertet, där låg en bunt biljetter till Chelsea-Liverpool matchen som senare den dagen skulle spelas på Chelseas hemmaarena Stamford Bridge.
“Yaay!” utbrast jag och kramade Justin, “This is soo cool!”
“Glad you liked it, we have like the best seats ever,” sa Justin.
Några timmar satt vi i en bil på väg till matchen, nästan hela teamet var med.
Vi hittade våra platser, de var avskiljda från resten av publiken, och vi satt så långt fram att jag kunde se tränare och spelare på pratbart avstånd.
“Let’s hope Chelsea win this then!” sa Scooter till mig.
“Yes, I hope they do,” svarade jag.
Vi hade väldigt roligt under hela matchen, Chelsea vann med 2-0 och alla var glada.
“That was a great game!” sa jag.
“Yeah I agree!” sa Scooter.
Alla pratade om matchen i mun på varandra, så jag kände inte att det var någon idé att säga något mer.
Vi satt oss i bilen, alla pratade och skrattade för fullar muggar, och jag satt mig, utan att tänka på säkerhetsbälte.
Vi började åka.
“Let’s go get something to eat now,” sa Justin.
“Yeah, where shall we go?” frågade Pattie.
“I think we should go to some good english pub,” sa Scooter.
“Yeah, I want some real english food,” sa Justin och flinade.
Usher lutade sig över mig för att nå till chauffören, och sa åt honom att köra oss till närmsta bästa engelska pub.
Plötsligt smällde det till, och jag flög framåt och slog i huvudet i något. Alla ropade och skrek, bilen flög av vägen.
“Chelsea!” hörde jag Justin ropa.
Jag var snurrig, jag såg bara suddigt att flera personer tittade på mig, där jag låg i bilen. Jag tog min hand på huvudet, jag såg att den var röd av blod.
Sen blev det svart.
Jag kände som i sömnen att någon skakade om mig, och att folk skrek och ropade, “Chelsea! Wake up!” hörde jag, men ljuden bleknade bort mer och mer.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”
“It sound great, but just a little stronger Chels, alright?” sa Usher till mig när jag och Justin hade sjungit låten för första gången i studion.
Vi sjöng den om och om igen, och la till lite kör och andra effekter.
“We’ve got it!” sa Usher, “Get out here!”
Justin log mot mig, och vi gick ut till mixerrummet där Scooter, Usher och en till man satt.
Vi satt oss på en varsin stol, och Usher spelade upp låten i högtalarna.
“Wow, it’s good!” sa Justin.
“Yeah, it is,” sa jag.
“It’s not done yet, but this is almost like the real thing,” sa Usher.
Jag nickade.
När låten var slut, blev det helt knäpptyst i rummet, tills Scooter började applådera, och de andra hängde på.
Jag skrattade och blev röd i ansiktet.
“We’ll have to celebrate this,” sa Justin efter en stund.
Jag nickade ivrigt, “Yeah, I’m hungry.”
Alla skrattade
“You’re so cute,” sa Justin fnittrandes.
Jag skrattade också, “Stop it, you’re hungry too, admit it!” jag låtsasboxade Justin på armen.
“Emm, alright, yes I am,” sa han och flinade.
Jag log belåtet.
“But what I really thought about, was this,” sa Justin och gav mig ett kuvert.
“Another present? You’re crazy,” sa jag och log.
“Just open it!”
Jag öppnade kuvertet, där låg en bunt biljetter till Chelsea-Liverpool matchen som senare den dagen skulle spelas på Chelseas hemmaarena Stamford Bridge.
“Yaay!” utbrast jag och kramade Justin, “This is soo cool!”
“Glad you liked it, we have like the best seats ever,” sa Justin.
Några timmar satt vi i en bil på väg till matchen, nästan hela teamet var med.
Vi hittade våra platser, de var avskiljda från resten av publiken, och vi satt så långt fram att jag kunde se tränare och spelare på pratbart avstånd.
“Let’s hope Chelsea win this then!” sa Scooter till mig.
“Yes, I hope they do,” svarade jag.
Vi hade väldigt roligt under hela matchen, Chelsea vann med 2-0 och alla var glada.
“That was a great game!” sa jag.
“Yeah I agree!” sa Scooter.
Alla pratade om matchen i mun på varandra, så jag kände inte att det var någon idé att säga något mer.
Vi satt oss i bilen, alla pratade och skrattade för fullar muggar, och jag satt mig, utan att tänka på säkerhetsbälte.
Vi började åka.
“Let’s go get something to eat now,” sa Justin.
“Yeah, where shall we go?” frågade Pattie.
“I think we should go to some good english pub,” sa Scooter.
“Yeah, I want some real english food,” sa Justin och flinade.
Usher lutade sig över mig för att nå till chauffören, och sa åt honom att köra oss till närmsta bästa engelska pub.
Plötsligt smällde det till, och jag flög framåt och slog i huvudet i något. Alla ropade och skrek, bilen flög av vägen.
“Chelsea!” hörde jag Justin ropa.
Jag var snurrig, jag såg bara suddigt att flera personer tittade på mig, där jag låg i bilen. Jag tog min hand på huvudet, jag såg att den var röd av blod.
Sen blev det svart.
Jag kände som i sömnen att någon skakade om mig, och att folk skrek och ropade, “Chelsea! Wake up!” hörde jag, men ljuden bleknade bort mer och mer.
..
Nästa del kommer antagligen imorrn! Ledsen att det dröjer, men jag e sjuk, så orkar inte skriva... KRAM
Chelseas Första Kärlek, del 46
“So, this is from me, Usher and Scooter,” sa han och gav mig paketet.
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.
“What is this!?” frågade jag förvirrat och log.
“A song,” svarade han och log belåtet.
“Alright, and…?” jag förstod inte vad jag skulle ha med den till.
“It’s for us, you and me, we will record it, for my next album,” nu log han ännu bredare.
“What? Are you kidding me!?” frågade jag förvånat. Jag var så glad att hjärtat bankade snabbare än någonsin.
Justin skakade på huvudet.
“Thank you so much!” sa jag och slängde mig runt halsen på honom.
“I’m glad you liked it,” sa han.
Jag kramade honom en stund, innan jag gick vidare och kramade Usher och Scooter.
“So, am I really that good?” frågade jag och skrattade lite.
“Haven’t you realized that yet?” frågade Justin och log, “Well record it tomorrow, we’ll go to London tomorrow morning, as you know, and then we’ll go to a studio there.”
Jag nickade ivrigt, “who wrote it?” frågade jag sedan.
“Me and Usher, actually,” sa Justin.
“That’s so cool!” sa jag. Jag kunde inte sluta pladdra, jag var överlycklig.
Efter frukosten tog vi en promenad, innan Justin skulle ha ännu en konsert, utomhus den här gången.
“Well, I haven’t talked to my parents in a couple of days, is it okay if I call my mum?” frågade jag Justin.
“Yes, ofcourse, you don’t have to ask,” svarade Justin, “Wanna borrow my phone?”
“No thanks, I can use mine.”
Jag ringde mamma, hon svarade efter andra tonen.
“Hej gumman! Vi saknar dig!” utbrast hon.
“Haha, jag saknar dig också,” sa jag.
“Har du det bra?” undrade hon.
“Ja, jag har det otroligt bra, du kommer aldrig att tro mig, men jag har uppträtt en låt live, med Justin, två dagar i rad!”
“Nej har du? Gud vad häftigt!” sa hon, hon lät nästan lika glad som jag.
“Och idag fick jag en present av Justin, Usher och Scooter, det var en låt, som jag och Justin ska spela in imorgon till hans nästa skiva!!!” nästintill skrek jag i luren.
Jag såg att Justin småskrattade lite där han gick bredvid mig, jag antog att han nästan förstod vad jag pratade om.
Jag och mamma fortsatte prata en stund, innan jag fick prata med pappa istället, efter ungefär en kvart la jag på luren.
Jag tittade på Justin och log.
“What did they say?” frågade han.
“They were very happy for me,” sa jag och flinade.
“Great,” sa han. Han kysste mig, och vi gick tillbaka mot hotellet, hand i hand.
Nästa morgon satt vi på flyget på väg till London, det skulle bara ta någon timme.
“Alright, London,” sa Justin för sig själv.
Jag log.
“Chelsea, do you like soccer?” frågade han.
“Yes, I do, my name is Chelsea, right?” sa jag och skrattade.
“We’ll have to go to a Chelsea game then,” sa han och log brett.
Jag nickade ivrigt. Jag var ett stort Chelsea-fan, ironiskt nog.
Vi gick av planet, och blev körda till ett hotell. Det var lika stort och fint som alla andra vi bott på den här resan.
“Are you ready for the studio, girl?” frågade Usher och puttade till mig på skämt.
“I guess so,” svarade jag.
“You’ll do great!” sa Justin och la en arm om mina axlar.
Jag och Justin gick till vårt rum, och alla andra till sina.
Vi slängde oss på sängen, “I can’t believe that I’ll get this chance, thank you,” sa jag.
“You don’t have to thank me, it’s all your win, you would have made it without us too,” svarade Justin.
Jag skakade på huvudet, “no, I wouldn’t, I owe it all to you guys, you’ve made me so happy,” sa jag. Vi låg i sängen och kramades en stund.
“Are you ready to leave?” frågade Justin sen.
“Yeah, I’m just gonna brush my hair,” svarade jag och reste mig upp. Jag satt upp mitt hår i en hög hästsvans, sen tog jag bara på lite mascara.
“I can’t believe how pretty you are,” sa Justin när jag kom ut från badrummet.
Jag rodnade, “thanks.”
Vi gick och mötte upp Scooter och Usher vid entrén.
“Hey youngsters,” sa Scooter och flinade.
Justin låtsasboxade honom på armen, “hey old man!”
Usher la sin hand om mina axlar och klappade mig vänskapligt, “nervouse?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Don’t worry, we have time, we’ll make it great,” sa han och log.
Jag nickade.
Vi hoppade in i en stor bil och åkte iväg, efter ungefär 10 minuter var vi framme.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.
“What is this!?” frågade jag förvirrat och log.
“A song,” svarade han och log belåtet.
“Alright, and…?” jag förstod inte vad jag skulle ha med den till.
“It’s for us, you and me, we will record it, for my next album,” nu log han ännu bredare.
“What? Are you kidding me!?” frågade jag förvånat. Jag var så glad att hjärtat bankade snabbare än någonsin.
Justin skakade på huvudet.
“Thank you so much!” sa jag och slängde mig runt halsen på honom.
“I’m glad you liked it,” sa han.
Jag kramade honom en stund, innan jag gick vidare och kramade Usher och Scooter.
“So, am I really that good?” frågade jag och skrattade lite.
“Haven’t you realized that yet?” frågade Justin och log, “Well record it tomorrow, we’ll go to London tomorrow morning, as you know, and then we’ll go to a studio there.”
Jag nickade ivrigt, “who wrote it?” frågade jag sedan.
“Me and Usher, actually,” sa Justin.
“That’s so cool!” sa jag. Jag kunde inte sluta pladdra, jag var överlycklig.
Efter frukosten tog vi en promenad, innan Justin skulle ha ännu en konsert, utomhus den här gången.
“Well, I haven’t talked to my parents in a couple of days, is it okay if I call my mum?” frågade jag Justin.
“Yes, ofcourse, you don’t have to ask,” svarade Justin, “Wanna borrow my phone?”
“No thanks, I can use mine.”
Jag ringde mamma, hon svarade efter andra tonen.
“Hej gumman! Vi saknar dig!” utbrast hon.
“Haha, jag saknar dig också,” sa jag.
“Har du det bra?” undrade hon.
“Ja, jag har det otroligt bra, du kommer aldrig att tro mig, men jag har uppträtt en låt live, med Justin, två dagar i rad!”
“Nej har du? Gud vad häftigt!” sa hon, hon lät nästan lika glad som jag.
“Och idag fick jag en present av Justin, Usher och Scooter, det var en låt, som jag och Justin ska spela in imorgon till hans nästa skiva!!!” nästintill skrek jag i luren.
Jag såg att Justin småskrattade lite där han gick bredvid mig, jag antog att han nästan förstod vad jag pratade om.
Jag och mamma fortsatte prata en stund, innan jag fick prata med pappa istället, efter ungefär en kvart la jag på luren.
Jag tittade på Justin och log.
“What did they say?” frågade han.
“They were very happy for me,” sa jag och flinade.
“Great,” sa han. Han kysste mig, och vi gick tillbaka mot hotellet, hand i hand.
Nästa morgon satt vi på flyget på väg till London, det skulle bara ta någon timme.
“Alright, London,” sa Justin för sig själv.
Jag log.
“Chelsea, do you like soccer?” frågade han.
“Yes, I do, my name is Chelsea, right?” sa jag och skrattade.
“We’ll have to go to a Chelsea game then,” sa han och log brett.
Jag nickade ivrigt. Jag var ett stort Chelsea-fan, ironiskt nog.
Vi gick av planet, och blev körda till ett hotell. Det var lika stort och fint som alla andra vi bott på den här resan.
“Are you ready for the studio, girl?” frågade Usher och puttade till mig på skämt.
“I guess so,” svarade jag.
“You’ll do great!” sa Justin och la en arm om mina axlar.
Jag och Justin gick till vårt rum, och alla andra till sina.
Vi slängde oss på sängen, “I can’t believe that I’ll get this chance, thank you,” sa jag.
“You don’t have to thank me, it’s all your win, you would have made it without us too,” svarade Justin.
Jag skakade på huvudet, “no, I wouldn’t, I owe it all to you guys, you’ve made me so happy,” sa jag. Vi låg i sängen och kramades en stund.
“Are you ready to leave?” frågade Justin sen.
“Yeah, I’m just gonna brush my hair,” svarade jag och reste mig upp. Jag satt upp mitt hår i en hög hästsvans, sen tog jag bara på lite mascara.
“I can’t believe how pretty you are,” sa Justin när jag kom ut från badrummet.
Jag rodnade, “thanks.”
Vi gick och mötte upp Scooter och Usher vid entrén.
“Hey youngsters,” sa Scooter och flinade.
Justin låtsasboxade honom på armen, “hey old man!”
Usher la sin hand om mina axlar och klappade mig vänskapligt, “nervouse?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Don’t worry, we have time, we’ll make it great,” sa han och log.
Jag nickade.
Vi hoppade in i en stor bil och åkte iväg, efter ungefär 10 minuter var vi framme.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”
ang. uppdatering...
Jag försöker skriva en så bra novell som möjligt här, men har inte alltid tid att sitta ner och bara skriva. Speciellt inte nu, på sista veckan i skolan innan lovet, med prov nästan varje dag, läxor och inlämningsuppgifter... Och jag är inte heller en person som bara kan skriva ihop något slarvigt, jag måste ha tid på mig när jag ska skriva, och om jag är stressad blir jag bara helt oinspirerad...
Men tack för ert tålamod, det kmr bli mkt bättre uppdatering på lovet såklart, innan dess är jag jätteglad om ni har tålamod, och kom JÄTTEGÄRNA med förslag på saker i kommande delar! KRAM
Men tack för ert tålamod, det kmr bli mkt bättre uppdatering på lovet såklart, innan dess är jag jätteglad om ni har tålamod, och kom JÄTTEGÄRNA med förslag på saker i kommande delar! KRAM
Chelseas Första Kärlek, del 45
“I have to lay down,” sa jag till Justin.
“Are you dizzy?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Hey guys, move,” sa han och tog ett tag om mig och la mig försiktigt ner på golvet.
Jag andades djupt några gånger.
“How are you Chelsea?” frågade Pattie oroligt.
De andra i teamet ställde sig runt om mig, och Justin stod på knä bredvid mig.
Jag började fnissa lite, “I’m sorry, I just caught up with reality,” sa jag.
Teamet började skratta, och de berömde mig ännu mer, de sa att de inte hade någon aning om att jag hade en sån talang. Det visste inte ens jag själv.
“You’re amazing honey,” sa Justin och log.
Dagen efter var jag i tidningen. Jag blev shockad när jag såg mig själv på en löpsedel, “Bieber’s girl stole the show,” stod det på en. Jag log för mig själv när jag läste, och Justin verkade verkligen stolt över mig.
“I want you to sing again, tonight,” sa han.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade och gav mig en kyss. Vi gick hand i hand längst en lugn gata i Paris. Jag skulle alltså sjunga ikväll igen. Jag var inte ens nervös av att tänka på det, det kändes bara bra.
Nästa uppträdande gick lika bra, om inte bättre. Jag var otroligt stolt över mig själv. Jag gick av scenen, och väl backstage mötte jag en massa folk som gav mig beröm. Justin var kvar på scen den här gången, och körde en extralåt med Jaden.
“Chelsea!?” hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om, och där stod Usher. Jag slängde mig runt hans hals och han kramade mig tillbaka.
Han såg riktigt glad ut, “You have real talent Chelsea, I didn’t know that!”
“Emm, thanks,” sa jag och rodnade.
“I can’t believe it, you’re amazing!” sa han. Han verkade gladast i hela rummet, det gjorde även mig glad.
Justin kom av scenen, han kom bakom mig, kramade mig och gav mig en puss på kinden.
“Hello singer,” sa han och log.
“Hi,” sa jag och skrattade.
“You know what day it is tomorrow?” frågade han.
“Sunday?” svarade jag och flinade.
“One month,” sa han och log belåtet.
“Really? Our first, emm, anniversary,” sa jag och skrattade.
Han kysste mig, jag märkte att han log.
Dagen därpå väckte Justin mig runt 10 på morgonen, “Wake up sleepy head!”
Jag gäspade, “Good morning speedo.”
Han skrattade, “hotel breakfast?”
Jag nickade och reste mig upp ur sängen.
Vi gick ner till frukosten tillsammans, hand i hand.
“I have a little surprise for you,” sa Justin.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade.
“One month…” sa jag, “and hopefully many more to come…”
“There will never be an end,” sa han, “I’ll never let you go.”
Vi log båda två.
Väl vid frukosten möttes vi av nästan hela teamet.
Alla såg glada ut, som att de visste vad det skulle bli för överraskning.
Jag blev nyfiken.
Vi tog frukost och satt oss vid bordet, vi hade ett eget VIP rum som vi höll till i. Annars skulle Justin antagligen inte få en lugn stund…
Vi satt och pratade en stund, och de fortsatte säga till mig hur duktig jag var. Jag tyckte inte själv att jag var så duktig att de skulle behöva berömma mig så mycket, men det tyckte tydligen de.
Det knackade på dörren till vårt rum, och den öppnades. Det var Usher dom stod där.
“Wazzup man,” sa Justin och gjorde ett handslag med honom.
“I’m fan bro, sorry I’m late,” sa Usher.
“It’s okay,” sa Justin.
Usher hejade på alla, och klappade mig på axeln. Han satt sig bredvid Justin, och gav honom ett litet paket.
“Thanks man,” sa Justin och gav honom en kram.
“No problem.”
“So, Chelsea,” sa Justin, och alla tystnade, “since we’ve discovered how talented you are, we pretty much all wanted to give you something, and since we celebrate one month today, I thought it was a good time.”
Alla såg förvånade ut när de hörde att det var en månad sen vi blev officiellt tillsammans. Utom Usher, han verkade redan veta det.
“Congrats,” sa Pattie och log.
De andra grattade oss också lite snabbt, innan Justin fortsatte.
“So, this is from me, Usher and Scooter,” sa han och gav mig paketet.
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.
“Are you dizzy?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Hey guys, move,” sa han och tog ett tag om mig och la mig försiktigt ner på golvet.
Jag andades djupt några gånger.
“How are you Chelsea?” frågade Pattie oroligt.
De andra i teamet ställde sig runt om mig, och Justin stod på knä bredvid mig.
Jag började fnissa lite, “I’m sorry, I just caught up with reality,” sa jag.
Teamet började skratta, och de berömde mig ännu mer, de sa att de inte hade någon aning om att jag hade en sån talang. Det visste inte ens jag själv.
“You’re amazing honey,” sa Justin och log.
Dagen efter var jag i tidningen. Jag blev shockad när jag såg mig själv på en löpsedel, “Bieber’s girl stole the show,” stod det på en. Jag log för mig själv när jag läste, och Justin verkade verkligen stolt över mig.
“I want you to sing again, tonight,” sa han.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade och gav mig en kyss. Vi gick hand i hand längst en lugn gata i Paris. Jag skulle alltså sjunga ikväll igen. Jag var inte ens nervös av att tänka på det, det kändes bara bra.
Nästa uppträdande gick lika bra, om inte bättre. Jag var otroligt stolt över mig själv. Jag gick av scenen, och väl backstage mötte jag en massa folk som gav mig beröm. Justin var kvar på scen den här gången, och körde en extralåt med Jaden.
“Chelsea!?” hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om, och där stod Usher. Jag slängde mig runt hans hals och han kramade mig tillbaka.
Han såg riktigt glad ut, “You have real talent Chelsea, I didn’t know that!”
“Emm, thanks,” sa jag och rodnade.
“I can’t believe it, you’re amazing!” sa han. Han verkade gladast i hela rummet, det gjorde även mig glad.
Justin kom av scenen, han kom bakom mig, kramade mig och gav mig en puss på kinden.
“Hello singer,” sa han och log.
“Hi,” sa jag och skrattade.
“You know what day it is tomorrow?” frågade han.
“Sunday?” svarade jag och flinade.
“One month,” sa han och log belåtet.
“Really? Our first, emm, anniversary,” sa jag och skrattade.
Han kysste mig, jag märkte att han log.
Dagen därpå väckte Justin mig runt 10 på morgonen, “Wake up sleepy head!”
Jag gäspade, “Good morning speedo.”
Han skrattade, “hotel breakfast?”
Jag nickade och reste mig upp ur sängen.
Vi gick ner till frukosten tillsammans, hand i hand.
“I have a little surprise for you,” sa Justin.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade.
“One month…” sa jag, “and hopefully many more to come…”
“There will never be an end,” sa han, “I’ll never let you go.”
Vi log båda två.
Väl vid frukosten möttes vi av nästan hela teamet.
Alla såg glada ut, som att de visste vad det skulle bli för överraskning.
Jag blev nyfiken.
Vi tog frukost och satt oss vid bordet, vi hade ett eget VIP rum som vi höll till i. Annars skulle Justin antagligen inte få en lugn stund…
Vi satt och pratade en stund, och de fortsatte säga till mig hur duktig jag var. Jag tyckte inte själv att jag var så duktig att de skulle behöva berömma mig så mycket, men det tyckte tydligen de.
Det knackade på dörren till vårt rum, och den öppnades. Det var Usher dom stod där.
“Wazzup man,” sa Justin och gjorde ett handslag med honom.
“I’m fan bro, sorry I’m late,” sa Usher.
“It’s okay,” sa Justin.
Usher hejade på alla, och klappade mig på axeln. Han satt sig bredvid Justin, och gav honom ett litet paket.
“Thanks man,” sa Justin och gav honom en kram.
“No problem.”
“So, Chelsea,” sa Justin, och alla tystnade, “since we’ve discovered how talented you are, we pretty much all wanted to give you something, and since we celebrate one month today, I thought it was a good time.”
Alla såg förvånade ut när de hörde att det var en månad sen vi blev officiellt tillsammans. Utom Usher, han verkade redan veta det.
“Congrats,” sa Pattie och log.
De andra grattade oss också lite snabbt, innan Justin fortsatte.
“So, this is from me, Usher and Scooter,” sa han och gav mig paketet.
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.
..
nästa kmr imorrn!! KRAM
Chelseas Första Kärlek, del 44
Jag började spela Lady Gagas ‘Bad Romance’, fast i en egen, långsam version.
Eftersom jag inte hade någon annan som sjöng, så gjorde jag det själv.
“I want you love and I want your revenge, you and me could write a bad romance…” sjöng jag.
När låten var slut tittade jag upp, och såg till min förvåning att Justin hade satt sig upp, och kollade på mig.
Jag blev röd om kinderna när jag insåg att han hade lyssnat när jag spelat, och inte minst när jag sjungit. Han hade aldrig hört mig förut, och jag hade antagligen skämt ut mig…
Jag undrade vad han skulle säga, men han satt bara där och tittade på mig…
Tillslut öppnade han munnen, “Why haven’t you told me?”
“Told you what?” sa jag och tittade ner i golvet.
“That you can sing, and play the guitar,” sa han.
“I can’t,” sa jag, men jag kunde ändå inte låta bli att le lite, han tyckte att jag kunde sjunga!
“Yes you can, I heard you, it was amazing Chels!” sa han och log.
“Thanks,” sa jag bara och rodnade lite.
“Sing one more song,” sa Justin.
Jag skakade på huvudet och rodnade igen.
“”We’ll sing together then, please?” bad han.
“Alright,” sa jag, “baby?”
“Yeah, sounds great, do you know the chords?” frågade han.
“Nah,” sa jag.
“C, Am, F, G, can you do that?” sa han och log.
Jag provade att spela det, och det lät bra.
Han log, jag började spela introt och vi satt där och sjöng tillsammans. Scooter kom in genom dörren, men vi brydde oss inte. Han stod och tittade på oss i dörröppningen, han såg förvånad ut.
När låten var slut började han applådera.
“Chelsea, you’re a singer!” sa han.
“Not really,” sa jag och skrattade lite.
“But you’re great, you should do a song together,” sa han.
Jag skrattade bara till svar, han kunde ju inte vara seriös.
“Justin, can I talk to you?” sa han sedan och viftade på honom.
Justin nickade och följde efter honom, “Be right back.”
Jag satt kvar i rummet och tänkte på allt möjligt. Sjöng jag verkligen bra? Kunde jag ha någon slags framtid inom det här? De kan väl inte ha tyckt att jag var så bra? Det tyckte jag ju inte ens själv…
Justin kom tillbaka in i rummet, utan Scooter.
“Chelsea?” sa han och satt sig bredvid mig.
Jag nickade.
“The reason Scooter came here before was to tell me that Jessica is sick, she caught a cold, and has lost her voice,” sa han.
“Oh…” sa jag.
“And when he heard you sing, he got an idea,” sa han.
“Yeah?” sa jag. Vad pratade han om? Jag förstod ingenting.
“So, I was wondering, would you like to sing ‘Overboard’ with me tonight?” frågade han och tittade förväntansfullt in i mina ögon.
“Are you kidding me!?” utbrast jag. Jag skulle aldrig klara det! Jag skulle ju bara skämma ut mig.
“Nah, I want you to,” sa han och log.
“I could never do that, I would just embarras myself, and you,” sa jag. Mitt hjärta slog snabbare än någonsin, jag blev nervös bara av att tänka tanken.
“Chelsea, I’ve heard you, you’re great, and we have time to practise right now,” sa han, “you knwo the lyrics, right?”
Jag skrattade lite, “Yeah, I guess.”
“Come here,” sa han och kramade mig, och gav mig en puss på pannan.
Vi gick till Justins sångcoach och övade i ungefär en halvtimme, mer hann vi inte innan det var dags för Justin att gå upp på scen. Jag hade fått mycket beröm av coachen, men jag var för nervös för att förstå det.
Jag satt med Pattie vid ett bord som tidigare medan Justin var på scen. Man hörde skriken in hit, och det var fullsatt i arenan.
Plötsligt kom Scooter springandes mot mig, “Overboard in 2 minutes!” sa han.
Jag slängde mig upp ut stolen, kollade mig snabbt i spegeln för att se att sminket och kläderna satt på plats, sen följde jag efter Scooter. Vi stod precis bakom scenen och väntade. Blodet pumpade i ådrorna, jag var så nervös att jag knappt förstod vart jag var, eller vad jag skulle göra, men samtidigt var jag glad för att jag skulle få visa vad jag kunde.
Justin sprang av scenen och gick fram till mig, “ready?”
“No,” sa jag och skrattade nervöst, jag följde efter honom. Scooter och alla andra önskade mig lycka till. Vi stod bakom scenen, och Justin berättade för mig vad jag skulle göra. Jag skulle gå ut på scenen och sjunga min vers, om jag var nervös skulle jag försöka låta bli att kolla på hela stora publiken, och bara på de längst fram. Jag skulle gå längst scenen, och i vers två skulle Justin komma ut, och då skulle han leda mig.
Jag nickade.
“It’s your time to shine now, I love you,” sa han och puttade mig mot scenen.
“Love you too,” sa jag och gick ut. Mina ben bar mig knappt, men jag bestämde mig för att jag skulle klara det.
Musiken började, och nu var det dags. Jag tittade ut på publiken, det var ofattbart hur mycket folk det var.
“It feels like we’ve been out at sea, so back and forth…” sjöng jag. Min nervositet försvann helt när jag börjat sjunga. Nu kändes allt bara bra. Publiken hade jublat som ganingar när jag kommit ut på scen, och de sjöng med när jag sjöng. Det kändes underbart.
Jag sjöng min vers och första refrängen själv, och sen kom Justin in.
Vi sjöng färdigt låten, och avslutade det hela med en kyss.
Vi kom backstage, och alla i teamet sprang fram till mig och kramade mig. Som att jag gjort mål i en fotbollsmatch. Jag hade knappt insett själv vad jag nyss hade gjort.
Alla sa till mig hur duktig jag var, och hur stolta de var över mig. Jag började inse vad jag precis hade genomfört, och jag kände mig lite snurrig av alla intryck.
Justin hade en paus på ungefär 15 minuter nu, så han stod och höll om mig en bra stund.
“I have to lay down,” sa jag till Justin.
“Are you dizzy?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Hey guys, move,” sa han och tog ett tag om mig och la mig försiktigt ner på golvet.
Jag andades djupt några gånger.
“How are you Chelsea?” frågade Pattie oroligt.
De andra i teamet ställde sig runt om mig, och Justin stod på knä bredvid mig.
Jag började fnissa lite, “I’m sorry, I just caught up with reality,” sa jag.
Teamet började skratta, och de berömde mig ännu mer, de sa att de inte hade någon aning om att jag hade en sån talang. Det visste inte ens jag själv.
“You’re amazing honey,” sa Justin och log.
Eftersom jag inte hade någon annan som sjöng, så gjorde jag det själv.
“I want you love and I want your revenge, you and me could write a bad romance…” sjöng jag.
När låten var slut tittade jag upp, och såg till min förvåning att Justin hade satt sig upp, och kollade på mig.
Jag blev röd om kinderna när jag insåg att han hade lyssnat när jag spelat, och inte minst när jag sjungit. Han hade aldrig hört mig förut, och jag hade antagligen skämt ut mig…
Jag undrade vad han skulle säga, men han satt bara där och tittade på mig…
Tillslut öppnade han munnen, “Why haven’t you told me?”
“Told you what?” sa jag och tittade ner i golvet.
“That you can sing, and play the guitar,” sa han.
“I can’t,” sa jag, men jag kunde ändå inte låta bli att le lite, han tyckte att jag kunde sjunga!
“Yes you can, I heard you, it was amazing Chels!” sa han och log.
“Thanks,” sa jag bara och rodnade lite.
“Sing one more song,” sa Justin.
Jag skakade på huvudet och rodnade igen.
“”We’ll sing together then, please?” bad han.
“Alright,” sa jag, “baby?”
“Yeah, sounds great, do you know the chords?” frågade han.
“Nah,” sa jag.
“C, Am, F, G, can you do that?” sa han och log.
Jag provade att spela det, och det lät bra.
Han log, jag började spela introt och vi satt där och sjöng tillsammans. Scooter kom in genom dörren, men vi brydde oss inte. Han stod och tittade på oss i dörröppningen, han såg förvånad ut.
När låten var slut började han applådera.
“Chelsea, you’re a singer!” sa han.
“Not really,” sa jag och skrattade lite.
“But you’re great, you should do a song together,” sa han.
Jag skrattade bara till svar, han kunde ju inte vara seriös.
“Justin, can I talk to you?” sa han sedan och viftade på honom.
Justin nickade och följde efter honom, “Be right back.”
Jag satt kvar i rummet och tänkte på allt möjligt. Sjöng jag verkligen bra? Kunde jag ha någon slags framtid inom det här? De kan väl inte ha tyckt att jag var så bra? Det tyckte jag ju inte ens själv…
Justin kom tillbaka in i rummet, utan Scooter.
“Chelsea?” sa han och satt sig bredvid mig.
Jag nickade.
“The reason Scooter came here before was to tell me that Jessica is sick, she caught a cold, and has lost her voice,” sa han.
“Oh…” sa jag.
“And when he heard you sing, he got an idea,” sa han.
“Yeah?” sa jag. Vad pratade han om? Jag förstod ingenting.
“So, I was wondering, would you like to sing ‘Overboard’ with me tonight?” frågade han och tittade förväntansfullt in i mina ögon.
“Are you kidding me!?” utbrast jag. Jag skulle aldrig klara det! Jag skulle ju bara skämma ut mig.
“Nah, I want you to,” sa han och log.
“I could never do that, I would just embarras myself, and you,” sa jag. Mitt hjärta slog snabbare än någonsin, jag blev nervös bara av att tänka tanken.
“Chelsea, I’ve heard you, you’re great, and we have time to practise right now,” sa han, “you knwo the lyrics, right?”
Jag skrattade lite, “Yeah, I guess.”
“Come here,” sa han och kramade mig, och gav mig en puss på pannan.
Vi gick till Justins sångcoach och övade i ungefär en halvtimme, mer hann vi inte innan det var dags för Justin att gå upp på scen. Jag hade fått mycket beröm av coachen, men jag var för nervös för att förstå det.
Jag satt med Pattie vid ett bord som tidigare medan Justin var på scen. Man hörde skriken in hit, och det var fullsatt i arenan.
Plötsligt kom Scooter springandes mot mig, “Overboard in 2 minutes!” sa han.
Jag slängde mig upp ut stolen, kollade mig snabbt i spegeln för att se att sminket och kläderna satt på plats, sen följde jag efter Scooter. Vi stod precis bakom scenen och väntade. Blodet pumpade i ådrorna, jag var så nervös att jag knappt förstod vart jag var, eller vad jag skulle göra, men samtidigt var jag glad för att jag skulle få visa vad jag kunde.
Justin sprang av scenen och gick fram till mig, “ready?”
“No,” sa jag och skrattade nervöst, jag följde efter honom. Scooter och alla andra önskade mig lycka till. Vi stod bakom scenen, och Justin berättade för mig vad jag skulle göra. Jag skulle gå ut på scenen och sjunga min vers, om jag var nervös skulle jag försöka låta bli att kolla på hela stora publiken, och bara på de längst fram. Jag skulle gå längst scenen, och i vers två skulle Justin komma ut, och då skulle han leda mig.
Jag nickade.
“It’s your time to shine now, I love you,” sa han och puttade mig mot scenen.
“Love you too,” sa jag och gick ut. Mina ben bar mig knappt, men jag bestämde mig för att jag skulle klara det.
Musiken började, och nu var det dags. Jag tittade ut på publiken, det var ofattbart hur mycket folk det var.
“It feels like we’ve been out at sea, so back and forth…” sjöng jag. Min nervositet försvann helt när jag börjat sjunga. Nu kändes allt bara bra. Publiken hade jublat som ganingar när jag kommit ut på scen, och de sjöng med när jag sjöng. Det kändes underbart.
Jag sjöng min vers och första refrängen själv, och sen kom Justin in.
Vi sjöng färdigt låten, och avslutade det hela med en kyss.
Vi kom backstage, och alla i teamet sprang fram till mig och kramade mig. Som att jag gjort mål i en fotbollsmatch. Jag hade knappt insett själv vad jag nyss hade gjort.
Alla sa till mig hur duktig jag var, och hur stolta de var över mig. Jag började inse vad jag precis hade genomfört, och jag kände mig lite snurrig av alla intryck.
Justin hade en paus på ungefär 15 minuter nu, så han stod och höll om mig en bra stund.
“I have to lay down,” sa jag till Justin.
“Are you dizzy?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Hey guys, move,” sa han och tog ett tag om mig och la mig försiktigt ner på golvet.
Jag andades djupt några gånger.
“How are you Chelsea?” frågade Pattie oroligt.
De andra i teamet ställde sig runt om mig, och Justin stod på knä bredvid mig.
Jag började fnissa lite, “I’m sorry, I just caught up with reality,” sa jag.
Teamet började skratta, och de berömde mig ännu mer, de sa att de inte hade någon aning om att jag hade en sån talang. Det visste inte ens jag själv.
“You’re amazing honey,” sa Justin och log.
har haft mkt att göra...
hallå där! Jag är ledsen för att jag inte har uppdaterat, men jag har haft otroligt mycket att göra, och jag har verkligen inte haft tid. Men jag håller på med nästa del, så den får ni strax, I promise!
Har fått önskemål om mer drama i novellen, och det kommer, jag har planerat, men det kmr dröja nån del innan det smäller! Tack för erat tålamod!! KRAM
Har fått önskemål om mer drama i novellen, och det kommer, jag har planerat, men det kmr dröja nån del innan det smäller! Tack för erat tålamod!! KRAM
vill bara säga...
... att jag har haft en piss-dag, och jag har tyvärr ingen lust att skriva över huvud taget...
Ledsen över att det skulle drabba er, men jag kan inte skriva idag...
Förlåt igen, men ni får fler imorrn!!
Ledsen över att det skulle drabba er, men jag kan inte skriva idag...
Förlåt igen, men ni får fler imorrn!!
Chelseas Första Kärlek, del 43
“You little dork,” sa Kenny och smetade glass i ansiktet på Justin.
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.
“The soundcheck starts in one hour, we have to leave now,” sa Kenny och kollade på klockan.
“Alright,” sa Justin.
Vi gick tillbaka till hotellet, där stod en bil, och Pattie och några fler från teamet satt och väntade i den.
Vi åkte till arenan där showen skulle vara, och Justin började byta om och göra röstövningar med sin sångcoach.
Jag och Pattie satt oss ner och snackade ett tag.
“So, are you having a good time here in Paris?” frågade hon.
“Yes! I really I’m, I love it here,” svarade jag.
“I’m glad to hear that. You look happy,” sa hon och log.
Jag log tillbaka, “Thanks.”
Justins hade varit ute på scenen i ungefär en kvart, och jag och Pattie pratade fortfarande.
“Chelsea?” hörde jag Justin ropa.
Han stod backstage och vinkade till mig, jag gick till honom, “Yeah?”
“They want you to come out on stage,” sa Justin och log brett.
“What!?” frågade jag, “Why!?”
“They wanna see you too, just come,” sa han och tog min hand.
Jag gick ut på scenen med Justin och såg ungefär 200-300 förväntansfulla tjejer där. När jag kom ut började de skrika och applådera.
“Chelsea, Chelsea, Chelsea!” ropade de.
Jag rodnade lite, men jag blev inte nervös av att stå där framför de på scenen.
Jag hade blivit så mycket självsäkrare sen jag träffade Justin, jag blev nästan aldrig nervös eller tvivlade på mig själv längre.
Jag vinkade till publiken.
“This is my beutiful girlfriend Chelsea,” sa Justin i mikrofonen och de började jubla igen.
En kille kom fram till mig och gav mig en mikrofon, “Hi guys!” sa jag.
“Does anyone have a question for me or Chels?” frågade Justin.
En massa tjejer räckte upp handen, och Justin pekade på en av de och nickade.
“Chelsea? Can’t you tell us a little about yourself?” frågade hon.
I samma ögonblick som hon ställde frågan fick jag en flashback, från hur jag faktiskt vart i samma situation och ställt Justin en fråga. Det jag trott var min livs bästa händelse, som ledde till något ännu bättre. Det som händer nu. Jag och Justin. Jag log för mig själv och viftade bort tankarna i mitt huvud, “Yes, I can, my name is Chelsea Carling, and I’m 15 years old, I’m from Sweden. Emm, do you guys wanna know how me and Justin met?” frågade jag. De skrek, jag tolkade det som ett ja.
“Alright,” sa jag och satt mig på scenkanten, bredvid Justin, “I was at Justin’s concert in Sweden, and I was at a soundcheck too, I asked him a question, that he answered. It was the best day of my life. When the best concert ever was almost over, people started to push really hard forward, and I got hurt. A guard carried me backstage, and I got to see the medics, after that, I got to a room, when I was up and running for a bit, I suddenly passed out. But then I woke up in the same room as Justin, and, well, we got to know eachother, and here we are.”
Publiken verkade gilla min story, och applåderade.
Justin satt där bredvid mig och log, sen tog han sin hand på min kind, och tittade mig djupt in i ögonen, och kysste mig.
Jag kom backstage igen medan Justin avslutade soundchecken med Sean.
“What did you do up there?” frågade Pattie när jag kom in.
Jag log, “They wanted to know a little about me, so I told them, then I told them how me and Justin met.”
“Really? Did they like it?” undrade Pattie.
“Yeah, I guess so.”
Efter soundchecken hade Justin en stund ledigt, för att ta det lugnt.
Vi gick in hans loge, och Justin tog en power nap, jag satt i andra änden av soffan. Jag såg en gitarr i andra sidan rummet. Justin brukade ändå inte vakna av odjud, så jag bestämde mig för att spela en låt för mig själv.
Jag hade spelat i ungefär ett halvår, så jag var inte mer än hyfsad, men jag kunde än del.
Jag började spela Lady Gagas ‘Bad Romance’, fast i en egen, långsam version.
Eftersom jag inte hade någon annan som sjöng, så gjorde jag det själv.
“I want you love and I want your revenge, you and me could write a bad romance…” sjöng jag.
När låten var slut tittade jag upp, och såg till min förvåning att Justin hade satt sig upp, och kollade på mig.
Jag blev röd om kinderna när jag insåg att han hade lyssnat när jag spelat, och inte minst när jag sjungit. Han hade aldrig hört mig förut, och jag hade antagligen skämt ut mig…
Jag undrade vad han skulle säga, men han satt bara där och tittade på mig…
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.
“The soundcheck starts in one hour, we have to leave now,” sa Kenny och kollade på klockan.
“Alright,” sa Justin.
Vi gick tillbaka till hotellet, där stod en bil, och Pattie och några fler från teamet satt och väntade i den.
Vi åkte till arenan där showen skulle vara, och Justin började byta om och göra röstövningar med sin sångcoach.
Jag och Pattie satt oss ner och snackade ett tag.
“So, are you having a good time here in Paris?” frågade hon.
“Yes! I really I’m, I love it here,” svarade jag.
“I’m glad to hear that. You look happy,” sa hon och log.
Jag log tillbaka, “Thanks.”
Justins hade varit ute på scenen i ungefär en kvart, och jag och Pattie pratade fortfarande.
“Chelsea?” hörde jag Justin ropa.
Han stod backstage och vinkade till mig, jag gick till honom, “Yeah?”
“They want you to come out on stage,” sa Justin och log brett.
“What!?” frågade jag, “Why!?”
“They wanna see you too, just come,” sa han och tog min hand.
Jag gick ut på scenen med Justin och såg ungefär 200-300 förväntansfulla tjejer där. När jag kom ut började de skrika och applådera.
“Chelsea, Chelsea, Chelsea!” ropade de.
Jag rodnade lite, men jag blev inte nervös av att stå där framför de på scenen.
Jag hade blivit så mycket självsäkrare sen jag träffade Justin, jag blev nästan aldrig nervös eller tvivlade på mig själv längre.
Jag vinkade till publiken.
“This is my beutiful girlfriend Chelsea,” sa Justin i mikrofonen och de började jubla igen.
En kille kom fram till mig och gav mig en mikrofon, “Hi guys!” sa jag.
“Does anyone have a question for me or Chels?” frågade Justin.
En massa tjejer räckte upp handen, och Justin pekade på en av de och nickade.
“Chelsea? Can’t you tell us a little about yourself?” frågade hon.
I samma ögonblick som hon ställde frågan fick jag en flashback, från hur jag faktiskt vart i samma situation och ställt Justin en fråga. Det jag trott var min livs bästa händelse, som ledde till något ännu bättre. Det som händer nu. Jag och Justin. Jag log för mig själv och viftade bort tankarna i mitt huvud, “Yes, I can, my name is Chelsea Carling, and I’m 15 years old, I’m from Sweden. Emm, do you guys wanna know how me and Justin met?” frågade jag. De skrek, jag tolkade det som ett ja.
“Alright,” sa jag och satt mig på scenkanten, bredvid Justin, “I was at Justin’s concert in Sweden, and I was at a soundcheck too, I asked him a question, that he answered. It was the best day of my life. When the best concert ever was almost over, people started to push really hard forward, and I got hurt. A guard carried me backstage, and I got to see the medics, after that, I got to a room, when I was up and running for a bit, I suddenly passed out. But then I woke up in the same room as Justin, and, well, we got to know eachother, and here we are.”
Publiken verkade gilla min story, och applåderade.
Justin satt där bredvid mig och log, sen tog han sin hand på min kind, och tittade mig djupt in i ögonen, och kysste mig.
Jag kom backstage igen medan Justin avslutade soundchecken med Sean.
“What did you do up there?” frågade Pattie när jag kom in.
Jag log, “They wanted to know a little about me, so I told them, then I told them how me and Justin met.”
“Really? Did they like it?” undrade Pattie.
“Yeah, I guess so.”
Efter soundchecken hade Justin en stund ledigt, för att ta det lugnt.
Vi gick in hans loge, och Justin tog en power nap, jag satt i andra änden av soffan. Jag såg en gitarr i andra sidan rummet. Justin brukade ändå inte vakna av odjud, så jag bestämde mig för att spela en låt för mig själv.
Jag hade spelat i ungefär ett halvår, så jag var inte mer än hyfsad, men jag kunde än del.
Jag började spela Lady Gagas ‘Bad Romance’, fast i en egen, långsam version.
Eftersom jag inte hade någon annan som sjöng, så gjorde jag det själv.
“I want you love and I want your revenge, you and me could write a bad romance…” sjöng jag.
När låten var slut tittade jag upp, och såg till min förvåning att Justin hade satt sig upp, och kollade på mig.
Jag blev röd om kinderna när jag insåg att han hade lyssnat när jag spelat, och inte minst när jag sjungit. Han hade aldrig hört mig förut, och jag hade antagligen skämt ut mig…
Jag undrade vad han skulle säga, men han satt bara där och tittade på mig…
ska bara ...
ska bara käka middag, sen skriver jag nästa! :)
..
Ni får nästa del imorrn, eftersom jag tyvärr inte har tid ikväll... :/
Ni får den om ni skriver gaaalet mkt kommentarer på det här inlägget ;) KRAM
Ni får den om ni skriver gaaalet mkt kommentarer på det här inlägget ;) KRAM
NSN NSN NSN NSN!!!!
Kolla SFs twitter nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D:D:D:D:D:D
Chelseas Första Kärlek, del 42
Det blev trångt när allt folk kom, och Kenny skrek åt de att flytta sig, “Give us some space please!”
De lyssnade inte.
Jag började få lite smått panik av att vara så inträngd.
“Justin, I can’t do this,” sa jag och började tränga mig ut ur folkmassan.
“Chelsea, where are you going?” ropade han. Han skrev en sista autograf innan han ropade att alla skulle flytta sig. Att han behövde gå.
Jag var ute ur folkmassan och satt på en parkbänk och lutade huvudet neråt mot marken.
Jag såg Justin komma, Kenny var en bit bakom och försökte tränga sig fram.
“Hey what happened?” frågade han och satt sig bredvid mig.
“It was just too crowdy, I kinda paniced,” sa jag.
“Oh, I’m sorry,” sa Justin.
“It’s okay, it wasn’t your fault,” sa jag.
“It won’t happen again, I promise, okay?” sa Justin och tittade mig i ögonen.
Jag nickade.
Justin gav mig en varm kram och höll om mig en stund.
Det kom ett gäng tjejer mot oss, “Justin, can we plaese have you’re autograph?” skrek en av de, “Can I have a picture?” skrek en annan.
Justin tittade på dom, “I’m sorry girls, now is not a good time.”
Tjejerna såg ledsna ut.
“Justin, what are you doing?” frågade jag tyst.
“I will only be with you today, okay? It’s your day now,” sa han.
“No, Justin, it can be my day even if you make your fans happy too,” sa jag.
Tjejgänget började gå därifrån och såg ledsna ut.
“Are you sure?” frågade Justin mig.
Jag nickade och log, “I promise.”
Justin log, “Girls, come back here!” ropade han. Tjejerna vände sig om och tittade förvirrat sig omkring.
“Yeah you girls, come here so I can take a photo with you,” sa Justin.
De började fnittra och småspringa mot Justin.
Jag satt och pratade lite med Kenny medan Justin skrev autografer och tog kort, flickorna såg överlyckliga ut.
“So you’re not a big fan of large crowds?” frågade Kenny och knuffade till mig lite skämtsamt i sidan.
“I guess not, I haven’t ben like that before, but this time I just freaked out,” sa jag.
“Can it be since your accident at the concert?” frågade han.
Jag ryckte på axlarna, “I don’t know, maybe.”
Resten av dagen gick vi hand i hand längs Paris gator, jag fick några klänningar och skor av Justin, och även en parfym, som Justin valde åt mig, för han tyckte att den luktade så gott.
“I want ice cream,” sa Justin när vi kommit ut från parfymeriet.
“That sounds nice,” sa jag.
Vi kollade på Kenny, “we want ice cream,” sa Justin med en barnslig röst.
Efter 10 minuter hade vi hittat en perfekt glassbar, vi fick ett bord ensamma på en liten terrass.
“I want that one,” sa jag och pekade på en bild i menyn, det var en stor glass med grädde och jordgubbssås.
“Look’s tasty, but I want the chocolate one,” sa Justin.
“I’ll go order for you,” sa Kenny och reste sig upp.
När vi var ensamma en stund passade Justin på att ge mig en liten kyss.
“Are you feeling good now?” sa Justin och skrattade.
“I sure am,” sa jag och log.
“You have to tell me if you feel like it’s too crowdy somewhere or something,” sa han.
“Yes, I will,” sa jag, “you’re such a nice person Justin.”
“I love you,” sa han.
“I love you too.”
Kenny kom med våra glassar, och vi började äta.
“Aaaaaw, this was amazing!” sa jag med glass i hela munnen.
Justin och Kenny skrattade åt mig.
“You’re so cute,” sa Justin.
Jag skrattade för mig själv.
“Can I go to the bathroom?” frågade Kenny.
“Yeah, we’ll be alright,” sa Justin och skrattade lite.
Så fort Kenny försvunnit ur sikte tittade Justin på mig, och hans ansikte sken upp i ett stort flin, “prank time!”
“Alright,” sa jag och skrattade.
Justin tittade på saltkaret, och sen på mig, “Oh yes,” sa han.
“Really?” skrattade jag medan han öste salt i Kennys glass.
“Yeah, really.”
Kenny kom snart tillbaka och satt sig vid bordet.
“You guys missed me?” frågade han och flinade.
“YES!” utbrast Justin, och vi började garva båda två.
Kenny skakade på huvudet åt oss.
Han tog sin sked och fyllde den med glass och stoppade in den i munnen.
Han gjorde en hemsk grimas, “What the hell Justin!?”
“Haha, don’t blame me,” sa Justin.
“You little dork,” sa Kenny och smetade glass i ansiktet på Justin.
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.
De lyssnade inte.
Jag började få lite smått panik av att vara så inträngd.
“Justin, I can’t do this,” sa jag och började tränga mig ut ur folkmassan.
“Chelsea, where are you going?” ropade han. Han skrev en sista autograf innan han ropade att alla skulle flytta sig. Att han behövde gå.
Jag var ute ur folkmassan och satt på en parkbänk och lutade huvudet neråt mot marken.
Jag såg Justin komma, Kenny var en bit bakom och försökte tränga sig fram.
“Hey what happened?” frågade han och satt sig bredvid mig.
“It was just too crowdy, I kinda paniced,” sa jag.
“Oh, I’m sorry,” sa Justin.
“It’s okay, it wasn’t your fault,” sa jag.
“It won’t happen again, I promise, okay?” sa Justin och tittade mig i ögonen.
Jag nickade.
Justin gav mig en varm kram och höll om mig en stund.
Det kom ett gäng tjejer mot oss, “Justin, can we plaese have you’re autograph?” skrek en av de, “Can I have a picture?” skrek en annan.
Justin tittade på dom, “I’m sorry girls, now is not a good time.”
Tjejerna såg ledsna ut.
“Justin, what are you doing?” frågade jag tyst.
“I will only be with you today, okay? It’s your day now,” sa han.
“No, Justin, it can be my day even if you make your fans happy too,” sa jag.
Tjejgänget började gå därifrån och såg ledsna ut.
“Are you sure?” frågade Justin mig.
Jag nickade och log, “I promise.”
Justin log, “Girls, come back here!” ropade han. Tjejerna vände sig om och tittade förvirrat sig omkring.
“Yeah you girls, come here so I can take a photo with you,” sa Justin.
De började fnittra och småspringa mot Justin.
Jag satt och pratade lite med Kenny medan Justin skrev autografer och tog kort, flickorna såg överlyckliga ut.
“So you’re not a big fan of large crowds?” frågade Kenny och knuffade till mig lite skämtsamt i sidan.
“I guess not, I haven’t ben like that before, but this time I just freaked out,” sa jag.
“Can it be since your accident at the concert?” frågade han.
Jag ryckte på axlarna, “I don’t know, maybe.”
Resten av dagen gick vi hand i hand längs Paris gator, jag fick några klänningar och skor av Justin, och även en parfym, som Justin valde åt mig, för han tyckte att den luktade så gott.
“I want ice cream,” sa Justin när vi kommit ut från parfymeriet.
“That sounds nice,” sa jag.
Vi kollade på Kenny, “we want ice cream,” sa Justin med en barnslig röst.
Efter 10 minuter hade vi hittat en perfekt glassbar, vi fick ett bord ensamma på en liten terrass.
“I want that one,” sa jag och pekade på en bild i menyn, det var en stor glass med grädde och jordgubbssås.
“Look’s tasty, but I want the chocolate one,” sa Justin.
“I’ll go order for you,” sa Kenny och reste sig upp.
När vi var ensamma en stund passade Justin på att ge mig en liten kyss.
“Are you feeling good now?” sa Justin och skrattade.
“I sure am,” sa jag och log.
“You have to tell me if you feel like it’s too crowdy somewhere or something,” sa han.
“Yes, I will,” sa jag, “you’re such a nice person Justin.”
“I love you,” sa han.
“I love you too.”
Kenny kom med våra glassar, och vi började äta.
“Aaaaaw, this was amazing!” sa jag med glass i hela munnen.
Justin och Kenny skrattade åt mig.
“You’re so cute,” sa Justin.
Jag skrattade för mig själv.
“Can I go to the bathroom?” frågade Kenny.
“Yeah, we’ll be alright,” sa Justin och skrattade lite.
Så fort Kenny försvunnit ur sikte tittade Justin på mig, och hans ansikte sken upp i ett stort flin, “prank time!”
“Alright,” sa jag och skrattade.
Justin tittade på saltkaret, och sen på mig, “Oh yes,” sa han.
“Really?” skrattade jag medan han öste salt i Kennys glass.
“Yeah, really.”
Kenny kom snart tillbaka och satt sig vid bordet.
“You guys missed me?” frågade han och flinade.
“YES!” utbrast Justin, och vi började garva båda två.
Kenny skakade på huvudet åt oss.
Han tog sin sked och fyllde den med glass och stoppade in den i munnen.
Han gjorde en hemsk grimas, “What the hell Justin!?”
“Haha, don’t blame me,” sa Justin.
“You little dork,” sa Kenny och smetade glass i ansiktet på Justin.
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.
Slut på rubriker!
Tänkte börja skriva del 42 snart, så stay tuned!! :D
Chelseas Första Kärlek, del 41
Justin knackade på Patties rum, “Wanna join us for breakfast in town?” frågade han.
“Yes, sounds good, go ask Scooter too, the rest is probably sleeping,” sa hon.
Scooter ville också hänga med. Vi gick mot stan allihopa.
“Justin, you know that I’ll probably get my revenge soon,” sa Scooter.
“For what?” undrade Justin.
“Does ‘dork’ sound familiar?” frågade han.
Justin började skratta, jag också, “Well, you probably can’t prank the prankster,” sa han.
“You’ll see, you’ll see,” sa Scooter och skrattade.
Vi hittade ett ställe som såg mysigt ut, vi var tvungna att vara på ett litet ställe, eftersom Kenny, Justins livvakt inte hade följt med.
“Let’s go in here,” sa Scooter, “It looks nice, and french.”
“Yeah, let’s go,” sa Justin.
Jag och Pattie följde efter.
Jag och Justin beställde croissanter och varm choklad, Pattie och Scooter tog croissanter och kaffe.
Vi satt oss vid ett litet bord som låg lite avskiljt.
“I like it when it’s lder people working, who don’t notice me,” sa Justin och skrattade.
“Yeah, I can understand that,” sa jag och log.
Efter en halvtimme gick vi ut från fiket.
“So, me and Chelsea wanna go see the town,” sa Justin.
“Okay, but you’ll have to go with Kenny then,” sa Pattie.
“And remember your meet n greet starts at 5,” sa Scooter.
“I know!” sa Justin lite irriterat, “But we’ll be alright without Kenny, I’ll just wear a hat and glasses or something.”
“No, young man, the whole city know you’re here, they will, no doubt, recognize you,” sa Pattie strängt.
Justin suckade och mumlade något, surt, för sig själv.
Han tog upp sin mobil och gick några steg bort och ringde någon.
“He knows that he needs security, what’s the problem?” sa Pattie till Scooter lite surt.
“He’s just stressed out, he’ll be himself again after buying a pair of Supras,” sa Scooter och skrattade lite.
“I know but I don’t like his behaviour,” sa Pattie, “Chelsea, you can’t let him be rude to you, you have to tell me if he is.”
“He would never be rude,” sa jag och log.
“Good,” sa Pattie lågt.
Justin kom tillbaka, “Kenny is coming in 10 minutes, are you happy now?”
“Yes I am, and Justin, stop being rude,” sa Pattie.
“I’m not rude, I just want to be alone with Chelsea, can’t you understand that?” sa han sorgset.
“Justin, ofcourse I know that, but in your situation, you can’t, it’s not safe for any of you,” svarade Pattie allvarligt.
Justin suckade, “I’m sorry for being rude.”
“It’s okay,” sa Pattie och log.
Kenny kom efter 10 minuter, och Scooter och Pattie gick tillbaka till hotellet.
“Hey guys,” sa han.
“Hi,” sa jag.
Justin och Kenny gjorde ett hemligt handslag.
“Wanna go shopping, huh?” sa Kenny.
Jag nickade.
“Yeah, I want Chelsea to have some clothes from Paris,” sa Justin och blinkade åt mig.
Jag log.
Vi gick till ett köpcentrum, vi var in i en glasögonaffär, och Justin stod och skrev autografer åt några tjejer.
Jag stod och tittade på ett par lila Ray Bans, när Justin tillslut kom tillbaka efter att Kenny antagligen sagt att han behövde gå.
“Hey, do you find anything?” frågade han.
“Those are nice,” sa jag och pekade på glasögonen.
“Yeah, I have a pair of those myself,” sa han och flinade.
“Oh,” sa jag och tittade ner i marken.
“But it would be cool if we could match,” sa han.
Jag nickade, “I just have to see what they cost.”
Justin stoppade mig när jag skulle kolla på prislappen, “Don’t, I’ll buy them.”
“No, you can’t buy me everything, it’s not fair,” sa jag.
“I want to, you know that, and I do have enough money,” sa han och log.
“I know you have money,” sa jag, “but you shouldn’t have to spend it on me.”
“Chelsea, I want to give you everything you want this trip, okay?” bad han.
“I don’t know…” sa jag.
“I know,” sa han och skrattade lite, “now try them on.”
Jag tog glasögonen och satt på mig dom, dom satt perfekt. Jag tittade i spegeln, jag såg till och med bra ut i dom!
“Wow you look good,” sa Justin.
Jag skrattade, “thanks.”
“Do you like ‘em?” frågade han.
Jag nickade.
Kenny harklade sig, “Just buy them, I’m getting bored here,” sa han.
“Kenny shut up,” sa Justin och boxade till honom på skoj på armen och skrattade.
Vi gick till kassan, och Justin betalde mina solglasögon, och vi gick ut ur affären.
Det var fans överallt, så Justin fick vara med på kort och skriva autografer hela tiden. Det var kul att han var uppskattad, men jag tyckte att det var ganska jobbigt med allt folk.
Det kom en stor klump med tjejer springandes mot oss, de skrek efter Justin, vissa grinade och vissa bara skrek rakt ut.
“Justin Justin!!! I LOVE YOU!” skrek dom.
‘Nej, det är jag som älskar honom’, tänkte jag för mig själv.
Det blev trångt när allt folk kom, och Kenny skrek åt de att flytta sig, “Give us some space please!”
De lyssnade inte.
Jag började få lite smått panik av att vara så inträngd.
“Justin, I can’t do this,” sa jag och började tränga mig ut ur folkmassan.
“Chelsea, where are you going?” ropade han. Han skrev en sista autograf innan han ropade att alla skulle flytta sig. Att han behövde gå.
Jag var ute ur folkmassan och satt på en parkbänk och lutade huvudet neråt mot marken.
Jag såg Justin komma, Kenny var en bit bakom och försökte tränga sig fram.
“Hey what happened?” frågade han och satt sig bredvid mig.
“Yes, sounds good, go ask Scooter too, the rest is probably sleeping,” sa hon.
Scooter ville också hänga med. Vi gick mot stan allihopa.
“Justin, you know that I’ll probably get my revenge soon,” sa Scooter.
“For what?” undrade Justin.
“Does ‘dork’ sound familiar?” frågade han.
Justin började skratta, jag också, “Well, you probably can’t prank the prankster,” sa han.
“You’ll see, you’ll see,” sa Scooter och skrattade.
Vi hittade ett ställe som såg mysigt ut, vi var tvungna att vara på ett litet ställe, eftersom Kenny, Justins livvakt inte hade följt med.
“Let’s go in here,” sa Scooter, “It looks nice, and french.”
“Yeah, let’s go,” sa Justin.
Jag och Pattie följde efter.
Jag och Justin beställde croissanter och varm choklad, Pattie och Scooter tog croissanter och kaffe.
Vi satt oss vid ett litet bord som låg lite avskiljt.
“I like it when it’s lder people working, who don’t notice me,” sa Justin och skrattade.
“Yeah, I can understand that,” sa jag och log.
Efter en halvtimme gick vi ut från fiket.
“So, me and Chelsea wanna go see the town,” sa Justin.
“Okay, but you’ll have to go with Kenny then,” sa Pattie.
“And remember your meet n greet starts at 5,” sa Scooter.
“I know!” sa Justin lite irriterat, “But we’ll be alright without Kenny, I’ll just wear a hat and glasses or something.”
“No, young man, the whole city know you’re here, they will, no doubt, recognize you,” sa Pattie strängt.
Justin suckade och mumlade något, surt, för sig själv.
Han tog upp sin mobil och gick några steg bort och ringde någon.
“He knows that he needs security, what’s the problem?” sa Pattie till Scooter lite surt.
“He’s just stressed out, he’ll be himself again after buying a pair of Supras,” sa Scooter och skrattade lite.
“I know but I don’t like his behaviour,” sa Pattie, “Chelsea, you can’t let him be rude to you, you have to tell me if he is.”
“He would never be rude,” sa jag och log.
“Good,” sa Pattie lågt.
Justin kom tillbaka, “Kenny is coming in 10 minutes, are you happy now?”
“Yes I am, and Justin, stop being rude,” sa Pattie.
“I’m not rude, I just want to be alone with Chelsea, can’t you understand that?” sa han sorgset.
“Justin, ofcourse I know that, but in your situation, you can’t, it’s not safe for any of you,” svarade Pattie allvarligt.
Justin suckade, “I’m sorry for being rude.”
“It’s okay,” sa Pattie och log.
Kenny kom efter 10 minuter, och Scooter och Pattie gick tillbaka till hotellet.
“Hey guys,” sa han.
“Hi,” sa jag.
Justin och Kenny gjorde ett hemligt handslag.
“Wanna go shopping, huh?” sa Kenny.
Jag nickade.
“Yeah, I want Chelsea to have some clothes from Paris,” sa Justin och blinkade åt mig.
Jag log.
Vi gick till ett köpcentrum, vi var in i en glasögonaffär, och Justin stod och skrev autografer åt några tjejer.
Jag stod och tittade på ett par lila Ray Bans, när Justin tillslut kom tillbaka efter att Kenny antagligen sagt att han behövde gå.
“Hey, do you find anything?” frågade han.
“Those are nice,” sa jag och pekade på glasögonen.
“Yeah, I have a pair of those myself,” sa han och flinade.
“Oh,” sa jag och tittade ner i marken.
“But it would be cool if we could match,” sa han.
Jag nickade, “I just have to see what they cost.”
Justin stoppade mig när jag skulle kolla på prislappen, “Don’t, I’ll buy them.”
“No, you can’t buy me everything, it’s not fair,” sa jag.
“I want to, you know that, and I do have enough money,” sa han och log.
“I know you have money,” sa jag, “but you shouldn’t have to spend it on me.”
“Chelsea, I want to give you everything you want this trip, okay?” bad han.
“I don’t know…” sa jag.
“I know,” sa han och skrattade lite, “now try them on.”
Jag tog glasögonen och satt på mig dom, dom satt perfekt. Jag tittade i spegeln, jag såg till och med bra ut i dom!
“Wow you look good,” sa Justin.
Jag skrattade, “thanks.”
“Do you like ‘em?” frågade han.
Jag nickade.
Kenny harklade sig, “Just buy them, I’m getting bored here,” sa han.
“Kenny shut up,” sa Justin och boxade till honom på skoj på armen och skrattade.
Vi gick till kassan, och Justin betalde mina solglasögon, och vi gick ut ur affären.
Det var fans överallt, så Justin fick vara med på kort och skriva autografer hela tiden. Det var kul att han var uppskattad, men jag tyckte att det var ganska jobbigt med allt folk.
Det kom en stor klump med tjejer springandes mot oss, de skrek efter Justin, vissa grinade och vissa bara skrek rakt ut.
“Justin Justin!!! I LOVE YOU!” skrek dom.
‘Nej, det är jag som älskar honom’, tänkte jag för mig själv.
Det blev trångt när allt folk kom, och Kenny skrek åt de att flytta sig, “Give us some space please!”
De lyssnade inte.
Jag började få lite smått panik av att vara så inträngd.
“Justin, I can’t do this,” sa jag och började tränga mig ut ur folkmassan.
“Chelsea, where are you going?” ropade han. Han skrev en sista autograf innan han ropade att alla skulle flytta sig. Att han behövde gå.
Jag var ute ur folkmassan och satt på en parkbänk och lutade huvudet neråt mot marken.
Jag såg Justin komma, Kenny var en bit bakom och försökte tränga sig fram.
“Hey what happened?” frågade han och satt sig bredvid mig.
Försenad..
Förlåt för att del 41 är lite försenad, men den kommer inom 30 minuter!! :)
Chelseas Första Kärlek, del 40
“I loved it, the best surprise ever,” sa jag och log lyckligt för mig själv. Det var så fint och romantiskt av honom.
“Good, but that wasn’t really the big surprise,” sa han och log.
“What? Are you kidding me?” frågade jag och skrattade.
“No, look there,” sa han och pekade.
“Are you serious? Are we going there?” frågade jag.
Åt hållet Justin pekade såg jag inget mindre än Eiffeltornet, det lyste upp den kvällsmörka staden, och dit skulle vi tydligen.
“Yes, we’re going there,” sa Justin och log stolt.
“Aaw thank you, that’s awesome!” sa jag och studsade av glädje.
Vi började promenera mot tornet, efter ungefär 10 minuter var vi utanför.
Vi tog hissen upp nästan till toppen, när hissen stannat höll Justin för mina ögon.
“Close your eyes,” sa han.
Jag gjorde som han sa. Han ledde mig en bit framåt.
“Now open them,” sa han sen.
“Oh my gosh,” sa jag. Vi var högt upp i Eiffeltornet, det var ett litet bord med två stolar framdukat, levande ljus och massor av blommor.
Det var så vackert.
“Justin, this is amazing,” sa jag.
“I’m glad you like it,” sa han och log stolt.
Han drog ut min stol, som en riktig gentleman, och jag satte mig. Han plockade fram en stor picknickkorg som stod under bordet, och öppnade en flaska alkoholfritt jordgubbsvin och hällde upp i champagneglas.
Vi skålade.
“To love,” sa Justin.
“To love,” upprepade jag.
Vi satt och småpratade en stund, Justin hade tagit fram massor av frukt, som vi doppade i smält choklad.
Helt plötsligt hörde jag en gitarr som började spela, jag visste inte vart det kom ifrån, men jag hörde att det var Justins låt One Less Lonely Girl.
Justin började sjunga på introt, “There’s gonna be one less lonely girl, one less lonely girl, one less lonely girl.”
Det var så fint, han satt på andra sidan bordet, och sjöng rakt in i mitt hjärta.
Han fortsatte sjunga, nu kom versen, och så gjorde han något jag inte förväntat mig, “Il y a des mots qu'aujourd'hui on se dit. Mais qui nous font du tord…”
Han sjöng den på franska, det kan ha varit det mest romantiska jag någonsin varit med om. Jag kunde inte franska, men han sjöng den med sån känsla, att jag ändå nästan förstod vad han sjöng. Det var så vackert. Mot slutet reste han sig upp ur stolen, och tog min hand, han förde mig till räcket på tornet. Han sjöng till mig framför utsikten av hela Paris.
När låten var slut tittade han mig i ögonen och gav mig en lång, romantisk kyss. Jag la armarna runt hans hals och besvarade den.
Vi stod och tittade på utsikten ett tag, innan Justin bröt tystnaden, “I’ll never let you go Chelsea,” sa han.
“And I’ll never leave you,” svarade jag.
Väl tillbaka på hotellet igen tog vi ett bad i jacuzzin, och pratade om allt mellan himmel och jord.
“My school starts again tomorrow,” sa Justin.
“Okay, so you’ll do school tomorrow morning?” frågade jag.
“Yeah, between 9 and 12 am,” sa han.
Jag nickade.
“After that, I want us to see this beautiful city, and do something I know you wanna do,” sa han och log flirtigt.
“And by that you mean?” frågade jag.
“I think you know what I mean,” sa han och log.
“Shopping?” frågade jag glatt.
Han nickade och skrattade.
“Yippie!” utbrast jag, “Shopping in Paris, awesome.”
Vi gick och la oss efter vi hade badat, och Justin väckte mig tidigt.
“Chelsea?” sa han.
Jag öppnade ögonen, “mhmm…?”
“Get up!” sa han och hoppade i sängen, han verkade hyper.
“Justin you’re crazy,” mumlade jag.
“No, get up sleepyhead,” skrattade han och böjde sig ner och kysste mig.
“Alright,” sa jag. Jag gick in i badrummet och borstade genom håret och borstade tänderna, sen tog jag bara på lite mascara.
“I really think we should go get some croissants for breakfast,” sa Justin och log.
“Yeah, sure,” sa jag och gäspade och kliade mig i huvudet.
“You’re so cute,” sa han och kramade mig.
Justin knackade på Patties rum, “Wanna join us for breakfast in town?” frågade han.
“Yes, sounds good, go ask Scooter too, the rest is probably sleeping,” sa hon.
Scooter ville också hänga med. Vi gick mot stan allihopa.
“Justin, you know that I’ll probably get my revenge soon,” sa Scooter.
“For what?” undrade Justin.
“Does ‘dork’ sound familiar?” frågade han.
Justin började skratta, jag också, “Well, you probably can’t prank the prankster,” sa han.
“You’ll see, you’ll see,” sa Scooter och skrattade.
“Good, but that wasn’t really the big surprise,” sa han och log.
“What? Are you kidding me?” frågade jag och skrattade.
“No, look there,” sa han och pekade.
“Are you serious? Are we going there?” frågade jag.
Åt hållet Justin pekade såg jag inget mindre än Eiffeltornet, det lyste upp den kvällsmörka staden, och dit skulle vi tydligen.
“Yes, we’re going there,” sa Justin och log stolt.
“Aaw thank you, that’s awesome!” sa jag och studsade av glädje.
Vi började promenera mot tornet, efter ungefär 10 minuter var vi utanför.
Vi tog hissen upp nästan till toppen, när hissen stannat höll Justin för mina ögon.
“Close your eyes,” sa han.
Jag gjorde som han sa. Han ledde mig en bit framåt.
“Now open them,” sa han sen.
“Oh my gosh,” sa jag. Vi var högt upp i Eiffeltornet, det var ett litet bord med två stolar framdukat, levande ljus och massor av blommor.
Det var så vackert.
“Justin, this is amazing,” sa jag.
“I’m glad you like it,” sa han och log stolt.
Han drog ut min stol, som en riktig gentleman, och jag satte mig. Han plockade fram en stor picknickkorg som stod under bordet, och öppnade en flaska alkoholfritt jordgubbsvin och hällde upp i champagneglas.
Vi skålade.
“To love,” sa Justin.
“To love,” upprepade jag.
Vi satt och småpratade en stund, Justin hade tagit fram massor av frukt, som vi doppade i smält choklad.
Helt plötsligt hörde jag en gitarr som började spela, jag visste inte vart det kom ifrån, men jag hörde att det var Justins låt One Less Lonely Girl.
Justin började sjunga på introt, “There’s gonna be one less lonely girl, one less lonely girl, one less lonely girl.”
Det var så fint, han satt på andra sidan bordet, och sjöng rakt in i mitt hjärta.
Han fortsatte sjunga, nu kom versen, och så gjorde han något jag inte förväntat mig, “Il y a des mots qu'aujourd'hui on se dit. Mais qui nous font du tord…”
Han sjöng den på franska, det kan ha varit det mest romantiska jag någonsin varit med om. Jag kunde inte franska, men han sjöng den med sån känsla, att jag ändå nästan förstod vad han sjöng. Det var så vackert. Mot slutet reste han sig upp ur stolen, och tog min hand, han förde mig till räcket på tornet. Han sjöng till mig framför utsikten av hela Paris.
När låten var slut tittade han mig i ögonen och gav mig en lång, romantisk kyss. Jag la armarna runt hans hals och besvarade den.
Vi stod och tittade på utsikten ett tag, innan Justin bröt tystnaden, “I’ll never let you go Chelsea,” sa han.
“And I’ll never leave you,” svarade jag.
Väl tillbaka på hotellet igen tog vi ett bad i jacuzzin, och pratade om allt mellan himmel och jord.
“My school starts again tomorrow,” sa Justin.
“Okay, so you’ll do school tomorrow morning?” frågade jag.
“Yeah, between 9 and 12 am,” sa han.
Jag nickade.
“After that, I want us to see this beautiful city, and do something I know you wanna do,” sa han och log flirtigt.
“And by that you mean?” frågade jag.
“I think you know what I mean,” sa han och log.
“Shopping?” frågade jag glatt.
Han nickade och skrattade.
“Yippie!” utbrast jag, “Shopping in Paris, awesome.”
Vi gick och la oss efter vi hade badat, och Justin väckte mig tidigt.
“Chelsea?” sa han.
Jag öppnade ögonen, “mhmm…?”
“Get up!” sa han och hoppade i sängen, han verkade hyper.
“Justin you’re crazy,” mumlade jag.
“No, get up sleepyhead,” skrattade han och böjde sig ner och kysste mig.
“Alright,” sa jag. Jag gick in i badrummet och borstade genom håret och borstade tänderna, sen tog jag bara på lite mascara.
“I really think we should go get some croissants for breakfast,” sa Justin och log.
“Yeah, sure,” sa jag och gäspade och kliade mig i huvudet.
“You’re so cute,” sa han och kramade mig.
Justin knackade på Patties rum, “Wanna join us for breakfast in town?” frågade han.
“Yes, sounds good, go ask Scooter too, the rest is probably sleeping,” sa hon.
Scooter ville också hänga med. Vi gick mot stan allihopa.
“Justin, you know that I’ll probably get my revenge soon,” sa Scooter.
“For what?” undrade Justin.
“Does ‘dork’ sound familiar?” frågade han.
Justin började skratta, jag också, “Well, you probably can’t prank the prankster,” sa han.
“You’ll see, you’ll see,” sa Scooter och skrattade.
idag...
...kommer nästa del såklart!
Chelseas Första Kärlek, del 39
“Hey, I’m here too?” sa Scooter lite irriterat.
Justin gjorde en paus, “Yeah, do you wanna join us?” sa han och skrattade.
“No thanks,” sa han och hånlog.
“You’re such a dork,” sa Justin.
Vi tittade på varandra och brast ut i skratt än en gång.
“What’s so funny?” undrade Scooter förvirrat.
Tiden hade gått fort, och nu var det snart dags att landa.
Jag blev lite nervös, men när Justin höll min hand kändes det bra.
“Are you okay?” frågade han.
“Yeah,” sa jag och log.
Vi landade efter ca 40 minuter, och vi fick våra väskor snabbt.
“So, how does it feel to be in the city of love?” frågade Justin och blinkade med ena ögat.
“Oh, it feels great,” sa jag och skrattade lite.
Vi tog en stor taxi till hotellet med alla dom andra, klockan var runt 4 på eftermiddagen, så vi skulle vila lite innan vi skulle hitta på något.
“Wow, this room is awesome!” sa jag när jag kom in.
“Yeah, pretty nice,” sa Justin.
Det var ett stort rum, eller snarare en svit, med ett litet vardagsrum med stor tv, ett piano och en liten fransk balkong. I sovrummet var en stor dubbelsäng, och det fanns en jacuzzi i badrummet.
“So, are you tired?” frågade jag.
“Yeah, a little jet lag I guess,” sa han.
“Yeah, mee too,” jag slängde mig i sängen, “my foot feels good now.”
“Glad to hear,” sa Justin och slängde sig på mig, “we should get some rest, so I can give you a surprise tonight,” sa han och log hemlighetsfullt.
“What? Noo, now I’m curious!” sa jag och skrattade.
“I won’t tell you what it is, but you’ll like it,” sa han och gav mig en puss på pannan.
Vi somnade båda två, och vaknade när klockan var ungefär halv 8 på kvällen.
“Hey cutie,” sa Justin nyvaket.
“Hi hottie,” sa jag och skrattade.
Han skrattade också, “we have to get ready, I want to surprise you soon!”
Jag hoppade upp ur sängen, “I’ll get ready right away!”
Jag bestämde mig för att locka mitt hår, och tog på mig rött rouge och mascara, lockarna låg perfekt över axlarna. Jag var klar efter 20 minuter. Justin hade en rutig skjorta på sig, svarta jeans och svarta skor.
Jag tog på mig ett par mörkblå jeans, ett rosa linne och en lite oversized kavaj med uppkavlade ärmar och en rosa klocka.
“You look pretty,” sa Justin och log.
“Thanks,” sa jag och rodnade lite.
“Let’s go then,” sa han.
“Yeah, let’s, should we meet with the rest?” frågade jag.
“Nah, just us,” sa han och log.
Vi gick några gator från hotellet, och Justin drog med mig in i en smyckeaffär, “Come here.”
Det såg väldigt dyrt ut, och alla smycken var inlåsta i glasskåp.
“What are we doing here?” frågade jag tyst. Det var så stilrent och prydligt att jag knappt vågade prata. Det stod en kvinna bakom disken, och en vakt vid dörren.
Han tog bara min hand och gick till disken, han sa något på franska, och kvinnan gick mot ett skåp och öppnade, hon tog ut en perfekt silverkedja, med en berlock. Jag såg inte vad berlocken föreställde eftersom jag stod en bit bort. Justin tog emot smycket, och kvinnan gick tillbaka till disken igen.
Han vinkade mig mot sig, jag gick närmre honom.
“Turn around,” sa han, och han hängde på halsbandet runt min hals.
Jag tittade ner på det, det hängde i perfekt längd. Det var ett hjärta av silver, med ‘Justin’ ingraverat i skrivstil, med en liten diamant i hörnet.
Mina ögon började tåra sig. Det var så vackert.
Jag slängde mig runt halsen på honom, “Thank you so much! It’s so beautiful!” sa jag.
“Everything for you,” sa han och kramade mig tillbaka.
“I love you,” sa jag.
“I love you too,” han kysste mig kärleksfullt på läpparna.
Efter kyssen gick Justin till kassan, han sa något till kvinnan, sen tog han min hand och vi gick ut ur butiken.
“I’m glad you liked it,” sa han och la armen runt mig, med handen på min midja.
“I loved it, the best surprise ever,” sa jag och log lyckligt för mig själv. Det var så fint och romantiskt av honom.
“Good, but that wasn’t really the big surprise,” sa han och log.
“What? Are you kidding me?” frågade jag och skrattade.
“No, look there,” sa han och pekade.
“Are you serious? Are we going there?” frågade jag.
Vart tror ni dom ska ?? :)
skriver..
Jag skriver nästa nu! Hoppas ni kan förlåta mig för att den är sen!!
I'm soooo sorry!
Okej, på riktigt, jag är sååååå ledsen! Jag hann inte göra ett tidsinställt inlägg med nästa del... jag hann inte skriva den.. och jag kom precis hem igen från en speciell grej.. Men återigen FÖRLÅT! Ni ska få den ikväll, och kommerntera JÄTTEGÄRNA om ni har förslag på vad som ska va i den! (:
Imorrn.....
..... får ni nästa del.
Det blir ett tidsinställt inlägg kl 18.00!
Jag kommer antagligen inte skriva mer än en del, fast vi får se, kanske skriver en till inatt, eftersom jag antagligen inte kommer kunna sova pga att jag är så nervös inför vad jag ska göra imorrn haha. Jaja, ha det bra!!! KRAM!
Det blir ett tidsinställt inlägg kl 18.00!
Jag kommer antagligen inte skriva mer än en del, fast vi får se, kanske skriver en till inatt, eftersom jag antagligen inte kommer kunna sova pga att jag är så nervös inför vad jag ska göra imorrn haha. Jaja, ha det bra!!! KRAM!
Chelseas Första Kärlek, del 38
Vi satt i badet i ungefär en halvtimme och pratade. Vi gick sedan upp och gick och la oss.
Jag somnade snabbt. Dagen därpå var vi i affärer hela dagen, och åt på Subway.
“Are you ready to leave Chels?” frågade Justin på morgonen då vi skulle vidare, till Paris.
“I’m so ready,” sa jag.
Vi gick ner och mötte Pattie och Scooter som vanligt, och åkte till flygplatsen, där var Sean, Jessica J, Dan, och även Ryan. Justins pappa hade åkt hem dagen innan.
Justin gick fram och snackade med Sean.
Jag gick direkt fram till Jessica och gav henne en kram.
“Hi Jess, I’ve missed you so much!” sa jag.
“Aaw Chelsea, I’ve missed you too! How are you?” sa hon.
“I’m good, now when I’m with Justin and all of you,” sa jag och log.
“I’m glad to hear that,” sa hon.
Jag gick vidare och hälsade på alla de andra.
Vi gick och checkade in våra saker i en VIP-disk, jag började bli nervös.
“Are you afraid this time too?” frågade Justin.
Jag nickade, “but not as much as before.”
Han log ett tröstande leende.
Det kom en grupp skrikande tjejer mot oss och bad om Justins autograf, han skrev på deras armar och på någons kamera.
“Can we have a picture with you and Chelsea too?” frågade ena tjejen och log brett.
Jag blev förvånad att de visste mitt namn, hur kunde de veta vem jag var? Eller de kanske hade sett AMA’s, men jag var ändå lite chockad, men samtidigt smickrad.
“Yeah, ofcourse,” sa jag och ställde mig bredvid Justin, och tjejerna ställde sig på varsina sidor om oss.
“Mum, can you take the photo?” frågade Justin.
Pattie nickade och tog kameran och knäppte ett kort, jag hoppades att jag såg någorlunda normal ut.
“Thank you so much!” sa alla tjejerna i mun på varandra.
“No problem,” sa Justin och vi fortsatte mot vår gate.
Efter en halvtimme skulle vi gå på planet, Justin och jag satt bredvid varandra, och vid min andra sida satt Scooter.
Vi lyfte, och allt gick förvånansvärt bra.
“This actually goes pretty smooth,” sa jag stolt.
“Yeah, I know,” sa Justin och log.
“Are you hungry?” frågade jag.
“Yes, I actually am, what about you?” sa han.
Jag nickade ivrigt.
“You’re cute,” sa han, “what do you want?”
“I don’t know, some candy or something,” sa jag och log.
“Haha, yeah, me too,” skrattade han och tog fram menyn.
Jag pekade på menyn, “I want Swedish Fish, for sure!”
“Me too,” sa han och log.
Han vinkade på en flygvärdinna och beställde två påsar godis och två Sprite.
Vi fick vårt godis, och i och med det, även en hel del extra energi.
“We should draw something on Scooter’s face!” sa Justin och log busigt.
“Yeah, I’ve seen too little of your famous prankster side,” sa jag och skrattade.
“Here’s a pencil, what should I write?” sa han och höll upp en svart tuschpenna.
“I don’t know…” sa jag.
“Alright, let’s just write dork, that’s classic,” sa han och började rita med ett brett flin på läpparna.
Scooter sov som en stock och märkte inget. När Justin var klar kollade han på mig, och vi brast ut i skratt båda två.
“That will be so fun when everyone sees him!” sa Justin och skrattade som en galning.
“Yeah I know!” sa jag och garvade som en idiot.
Scooter fortsatte sova, och vi fortsatte ha roligt.
“You know what? Chuck Norris doesn’t need Twitter, he’s already following you!” sa Justin och flinade stolt.
“Yeah, yeah,” sa jag, “listen to this one, okay hold on, this will be legendary,” jag skrattade, “okay, Chuck Norris can kill two stones with one bird!” jag skrattade som en galning och vek mig dubbel av garv.
Justin kunde inte heller hålla sig, “Haha, yeah that’s pretty epic.”
Plötsligt tog han handen om min nacke, och drog mig närmre sig, och kysste mig.
Det här var inte som en vanlig kyss, den var bättre. Den bästa kyssen någonsin.
Plötsligt vaknade Scooter, men vi brydde oss inte.
“Hey, I’m here too?” sa Scooter lite irriterat.
Justin gjorde en paus, “Yeah, do you wanna join us?” sa han och skrattade.
“No thanks,” sa han och hånlog.
“You’re such a dork,” sa Justin.
Vi tittade på varandra och brast ut i skratt än en gång.
“What’s so funny?” undrade Scooter förvirrat.
Jag somnade snabbt. Dagen därpå var vi i affärer hela dagen, och åt på Subway.
“Are you ready to leave Chels?” frågade Justin på morgonen då vi skulle vidare, till Paris.
“I’m so ready,” sa jag.
Vi gick ner och mötte Pattie och Scooter som vanligt, och åkte till flygplatsen, där var Sean, Jessica J, Dan, och även Ryan. Justins pappa hade åkt hem dagen innan.
Justin gick fram och snackade med Sean.
Jag gick direkt fram till Jessica och gav henne en kram.
“Hi Jess, I’ve missed you so much!” sa jag.
“Aaw Chelsea, I’ve missed you too! How are you?” sa hon.
“I’m good, now when I’m with Justin and all of you,” sa jag och log.
“I’m glad to hear that,” sa hon.
Jag gick vidare och hälsade på alla de andra.
Vi gick och checkade in våra saker i en VIP-disk, jag började bli nervös.
“Are you afraid this time too?” frågade Justin.
Jag nickade, “but not as much as before.”
Han log ett tröstande leende.
Det kom en grupp skrikande tjejer mot oss och bad om Justins autograf, han skrev på deras armar och på någons kamera.
“Can we have a picture with you and Chelsea too?” frågade ena tjejen och log brett.
Jag blev förvånad att de visste mitt namn, hur kunde de veta vem jag var? Eller de kanske hade sett AMA’s, men jag var ändå lite chockad, men samtidigt smickrad.
“Yeah, ofcourse,” sa jag och ställde mig bredvid Justin, och tjejerna ställde sig på varsina sidor om oss.
“Mum, can you take the photo?” frågade Justin.
Pattie nickade och tog kameran och knäppte ett kort, jag hoppades att jag såg någorlunda normal ut.
“Thank you so much!” sa alla tjejerna i mun på varandra.
“No problem,” sa Justin och vi fortsatte mot vår gate.
Efter en halvtimme skulle vi gå på planet, Justin och jag satt bredvid varandra, och vid min andra sida satt Scooter.
Vi lyfte, och allt gick förvånansvärt bra.
“This actually goes pretty smooth,” sa jag stolt.
“Yeah, I know,” sa Justin och log.
“Are you hungry?” frågade jag.
“Yes, I actually am, what about you?” sa han.
Jag nickade ivrigt.
“You’re cute,” sa han, “what do you want?”
“I don’t know, some candy or something,” sa jag och log.
“Haha, yeah, me too,” skrattade han och tog fram menyn.
Jag pekade på menyn, “I want Swedish Fish, for sure!”
“Me too,” sa han och log.
Han vinkade på en flygvärdinna och beställde två påsar godis och två Sprite.
Vi fick vårt godis, och i och med det, även en hel del extra energi.
“We should draw something on Scooter’s face!” sa Justin och log busigt.
“Yeah, I’ve seen too little of your famous prankster side,” sa jag och skrattade.
“Here’s a pencil, what should I write?” sa han och höll upp en svart tuschpenna.
“I don’t know…” sa jag.
“Alright, let’s just write dork, that’s classic,” sa han och började rita med ett brett flin på läpparna.
Scooter sov som en stock och märkte inget. När Justin var klar kollade han på mig, och vi brast ut i skratt båda två.
“That will be so fun when everyone sees him!” sa Justin och skrattade som en galning.
“Yeah I know!” sa jag och garvade som en idiot.
Scooter fortsatte sova, och vi fortsatte ha roligt.
“You know what? Chuck Norris doesn’t need Twitter, he’s already following you!” sa Justin och flinade stolt.
“Yeah, yeah,” sa jag, “listen to this one, okay hold on, this will be legendary,” jag skrattade, “okay, Chuck Norris can kill two stones with one bird!” jag skrattade som en galning och vek mig dubbel av garv.
Justin kunde inte heller hålla sig, “Haha, yeah that’s pretty epic.”
Plötsligt tog han handen om min nacke, och drog mig närmre sig, och kysste mig.
Det här var inte som en vanlig kyss, den var bättre. Den bästa kyssen någonsin.
Plötsligt vaknade Scooter, men vi brydde oss inte.
“Hey, I’m here too?” sa Scooter lite irriterat.
Justin gjorde en paus, “Yeah, do you wanna join us?” sa han och skrattade.
“No thanks,” sa han och hånlog.
“You’re such a dork,” sa Justin.
Vi tittade på varandra och brast ut i skratt än en gång.
“What’s so funny?” undrade Scooter förvirrat.
Kommer snart!
Del 38 kommer ikväll, I promise! Har bara vart upptagen tills nu (:
Ni kommer nog få ett tidsinställt inlägg imorrn oxå, eftersom jag ska göra något speciellt (läskigt....) och kommer vara rätt busy.
KRAM
Förresten, har ni något önskemål om vilken tid ni vill ha den imorrn ? :)
Ni kommer nog få ett tidsinställt inlägg imorrn oxå, eftersom jag ska göra något speciellt (läskigt....) och kommer vara rätt busy.
KRAM
Förresten, har ni något önskemål om vilken tid ni vill ha den imorrn ? :)
