JDB stories! :)

Vi kom in genom ytterdörren, jag ville helst inte prata med mamma och pappa, men jag skulle väl bli tvungen…
Så fort vi kom in började de skrika åt mig.
“Var har du hållt hus så här länge!?” undrade mamma.
“Vi har oroat oss här, förstår du inte det eller!?” ropade pappa.
“Men kan ni sluta eller!? Jag åker ju för fan imorgon, vi kommer inte träffas på tre veckor, vill ni vara så här jävla taskiga innan jag åker eller?” sa jag och sprang in på mitt rum, tårarna rann nerför kinderna igen.
Justin kom efter mig, “Chelsea, stop crying, I’ll talk to them,” sa han, jag nickade och gick in på mitt rum.
Jag la mig på sängen och tittade upp i taket. Skulle de skälla ut Justin nu eller? Åh vad jobbigt allt var.

Efter 5 minuter kom Justin in genom dörren, “Hi sweetie,” sa han och log.
“Hi,” sa jag.
“I talked to them, they’re not mad anymore,” sa han, han hann inte säga mer innan det knackade på dörren.
“Mm,” mumlade jag.
Mamma och pappa kom in genom dörren, “Chelsea, förlåt, vi är så ledsna,” sa mamma.
De kramade mig och sa förlåt, sen lämnade de mig och Justin ensamma.

“Jag älskar dig,” sa han med en brytning.
“Åååh, jag älskar dig också!” sa jag och slängde mig runt hans hals, “tack för att du finns Justin, du är bäst.”
“Wow wow wow, that went a little quick,” sa han och skrattade.
“You’re the best, thanks for beeing there for me.”
“Everything for you,” sa han och kysste mig.