JDB stories! :)

Jag bara stod och glodde på tanten, och ja, sen hon gav mig en örfil gick hon från att vara kvinna till tant.
Det sved på kinden.
“Chelsea, are you okay?” frågade Justin oroligt.
“Yeah, I’m fine,” sa jag och vände mig för att gå.
Helt plötsligt såg jag att Justin rusade fram till tanten, “What were you thinking!?” frågade han henne argt.
“Kan du inte prata svenska unge?” sa tanten surt.
Justin kollade frågande på henne, “So now you can’t speak english, or what?” sa han.
“Ungjävel,” muttrade tanten och gick in i ett omklädningsrum. Justin såg riktigt förbannad ut, han såg en vakt och rusade mot honom.
“Justin, don’t,” sa jag, “it’s okay, I don’t care.”
“No, it’s not okay Chelsea, she hit you,” svarade han och gick mot vakten.
“I just want to tell you, that the lady in that dressing room,” han pekade, “just hit my girlfriend.”

De stod och pratade i ungefär en minut, vakten gick sedan mot mig.
“Vad har hänt?” frågade han allvarligt.
“Eeh, jag skulle prova kläder, och sen kom min, emm, pojkvän in och vi kysstes, då kom en tant och skällde ut oss, så jag gick ut ur omklädningsrummet. Jag sa väl något i stil med att hon var för bitter för ett kärleksliv, och ja…” sa jag och pekade på min kind.
Vakten skakade på huvudet och gick emot omklädningsrummet.
Han knackade på dörren till ömklädningsrummet, “Ursäkta, frun, jag vill prata med dig.”
“Hur kan du komma och störa när jag byter om?” fräste tanten från andra sidan.
De stod och diskuterade en stund när tanten kommit ut. Justin stod bakom mig och kramade om mig. Efter några minuter kom vakten tillbaka, “Hon nekar att hon slagit dig, vill du göra en polisanmälan?” frågade han.
“Nej, jag vill bara gå,” sa jag.
“Säkert?”
“Mm.”

Jag vände mig om mot Justin, “Let’s go,” sa jag.
“What?”
“Yes, she denies that she hit me, and I don’t want to report it to the police,” sa jag. Jag kände att all min energi hade försvunnit igen. Jag mådde illa.
“You should,” sa han.
Jag rörde inte en min, jag skakade bara på huvudet och tog Justins hand och gick.

Vi åkte upp för rulltrappan i tystnad och gick ut. Vi stannade en bit utanför dörren. Justin tittade på mig, “how are you?”
Jag ryckte på axlarna.
“Maybe you’re in some kind of shock,” sa han. Han gav mig en kram, vi kramades en stund, han böjde sig sedan ner lite grann för att kyssa mig, men jag drog undan ansiktet.
“I’m sorry,” sa han och såg ledsen ut.
Jag skakade på huvudet, “I feel sick,” sa jag. Jag mådde mer illa nu.
“Oh no,” sa han och såg orolig ut, “you look pale, do you feel like really sick?”
Jag nickade.
“Come on,” sa han och drog med mig in i gränden bakom alla hus, där det var tomt på folk.
Han höll armen om mig hela tiden, och smekte mig tröstande.
“How are you feeling?” frågade han och smekte min rygg.
Jag ryckte bara på axlarna till svar, igen.
“Just tell me how you feel Chelsea,” sa han oroligt.
Jag orkade inte svara, jag orkade inte stå, jag gled ner mot väggen och satt mig mot väggen, jag hade ingen energi i kroppen. Det hade varit en hård dag för mig, skurit mig, svimmat, blivit örfilad och halvt förhörd av en vakt, på samma dag. Det var för mycket för mig just nu.
“Chelsea, what’s happening?” frågade Justin.
“Nothing,” sa jag tyst. Han satte sig ner bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans axel. Vi satt så en stund, tills han började närma sig mitt ansikte. Hans kyssar var det bästa som fanns, men inte nu.
Jag kände hur mitt blod försvann från huvudet, jag blev blek igen, “No!” sa jag till honom och slet mig ur hans grepp.