Chelseas Första Kärlek, del 7
Chelseas synvinkel
“That’s so kind of you, I would reallt appriciate that!” svarade jag lyckligt.
“Great, tell me when you want to leave, and I will get you a room,” sa Justin.
“It doesn’t matter when we leave, you decide,” sa jag och kollade honom i ögonen.
Han kollade rakt in i mina också, “I’m pretty tired, so if it’s okay with you we can leave now.”
Jag nickade, “I’m tired too.”
Han tog min hand och hjälpte mig försiktigt upp, “we are leving now, I will get Chelsea a room at the hotel, see you tommorow guys, thanks for a great night!”
“Good night!” svarade de.
“Just tell me if you want anything or if you don’t feel good,” sa han till mig när vi gick mot hotellet. Det var inga folk ute och det var mörkt.
“Thanks Justin,” svarade jag.
Vi kom in på hotellet, och Justin började prata med kvinnan i receptionen om att han ville ha ett till enkelrum. Han fick ett kort, som fungerade som nyckel.
“You got the room beside my room,” han fortsatte, “right here.” Han pekade på en dörr med numret 18 på.
“I Can’t thank you enough,” sa jag till honom. Han gav mig en kram, och sa “use the phone on the room if you want to contact me, anytime, my room is here, number 19,” han blinkade åt mig och gick in i sitt rum.
Jag öppnade min dörr och klev in i ett fint rum, litet, men fint. Jag hade en ganska stor säng, för att vara en enkelsäng, en platt-tv, och ett nattduksbord med en telefon på.
Jag bytte om och tvättade av mig i badrummet, sen gick jag och la mig.
Jag låg en stund och funderade över dagen. Jag hade fått en spricka i foten, och blivit helt nertrampad, svimmat, och trott att jag skulle få åka hem och bara veta att jag missat slutet på konserten och blivit skadad på köpet, men istället hände det roligaste som kunde ha hänt mig. Jag fick träffa Justin Bieber, hans vänner och familj, vara med de, och nu bo vägg i vägg med honom. Den bästa dagen i mitt liv.
Redan efter 10 minuter hade jag somnat.
Jag vaknade av att jag frös så mycket att jag låg och nästintill skakade i min säng. Jag gick upp och drog på mig en extra tröja, och la mig i sängen igen. Jag kände mig lite yr. Tröjan hjälpte inte särskilt mycket, jag frös fortfarande jättemycket, så jag bestämde mig för att ta en varm dusch. Jag gick in i badrummet och satte på varmvattnet i duschen, när jag var klar tog jag på mig trosor, mjukisbyxor, linne och en tjocktröja, jag undrade hur jag fortfarande kunde frysa. Mitt huvud värkte, jag försökte slappna av i sängen, när jag hörde att det knackade tyst på dörren.
Jag kollade genom titthålet, det var Justin, jag kände mig lättad.
“Hi,” sa jag och hackade tänder när jag öppnat dörren.
“I heard that you were up, what’s wrong, you’re freezing like crazy,” han såg orolig ut.
“I don’t know, I guess it’s cold in here…” svarade jag och log lite halvt.
“It’s pretty warm in here,” sa han när han klivit in i mitt rum, “why didn’t you call me?”
“I didn’t want to wake you up,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“It wouldn’t matter,” han tittade på mig, som stod och skakade, “come here, you can sleep in my room.”
Jag nickade och följde efter.
Han höll armen om mig, och det kändes underbart. När vi kom in i hans rum så bäddade han ner mig i hans säng.
“But where will you sleep?” frågade jag honom.
“In my bed,” svarade han och flinade, “I’m not going to let you freeze anymore.”
“That’s nice of you.”
Han la sig bredvid mig i sängen, han kände på min panna, “Wow you really have fever, very much…” sa han och såg sorgsen.
“Yeah, that could be true,” svarade jag.
“Does it hurt any where or something?” frågade han.
“My head hurts, and I feel a little dizzy.”
“Stay here, I will get you a painkiller,” han gick till sin väska och plockade upp en förpackning aspirin, han tog upp en tablett och hämtade ett glas vatten. Han gav mig det och hjälpte mig att sätta mig upp sakta.
“You will be alright soon,” försäkrade han mig.
Han kröp ner i sängen igen, han höll om mig så att jag inte skulle frysa, det hjälpte nog, för till slut somnade jag om...
“That’s so kind of you, I would reallt appriciate that!” svarade jag lyckligt.
“Great, tell me when you want to leave, and I will get you a room,” sa Justin.
“It doesn’t matter when we leave, you decide,” sa jag och kollade honom i ögonen.
Han kollade rakt in i mina också, “I’m pretty tired, so if it’s okay with you we can leave now.”
Jag nickade, “I’m tired too.”
Han tog min hand och hjälpte mig försiktigt upp, “we are leving now, I will get Chelsea a room at the hotel, see you tommorow guys, thanks for a great night!”
“Good night!” svarade de.
“Just tell me if you want anything or if you don’t feel good,” sa han till mig när vi gick mot hotellet. Det var inga folk ute och det var mörkt.
“Thanks Justin,” svarade jag.
Vi kom in på hotellet, och Justin började prata med kvinnan i receptionen om att han ville ha ett till enkelrum. Han fick ett kort, som fungerade som nyckel.
“You got the room beside my room,” han fortsatte, “right here.” Han pekade på en dörr med numret 18 på.
“I Can’t thank you enough,” sa jag till honom. Han gav mig en kram, och sa “use the phone on the room if you want to contact me, anytime, my room is here, number 19,” han blinkade åt mig och gick in i sitt rum.
Jag öppnade min dörr och klev in i ett fint rum, litet, men fint. Jag hade en ganska stor säng, för att vara en enkelsäng, en platt-tv, och ett nattduksbord med en telefon på.
Jag bytte om och tvättade av mig i badrummet, sen gick jag och la mig.
Jag låg en stund och funderade över dagen. Jag hade fått en spricka i foten, och blivit helt nertrampad, svimmat, och trott att jag skulle få åka hem och bara veta att jag missat slutet på konserten och blivit skadad på köpet, men istället hände det roligaste som kunde ha hänt mig. Jag fick träffa Justin Bieber, hans vänner och familj, vara med de, och nu bo vägg i vägg med honom. Den bästa dagen i mitt liv.
Redan efter 10 minuter hade jag somnat.
Jag vaknade av att jag frös så mycket att jag låg och nästintill skakade i min säng. Jag gick upp och drog på mig en extra tröja, och la mig i sängen igen. Jag kände mig lite yr. Tröjan hjälpte inte särskilt mycket, jag frös fortfarande jättemycket, så jag bestämde mig för att ta en varm dusch. Jag gick in i badrummet och satte på varmvattnet i duschen, när jag var klar tog jag på mig trosor, mjukisbyxor, linne och en tjocktröja, jag undrade hur jag fortfarande kunde frysa. Mitt huvud värkte, jag försökte slappna av i sängen, när jag hörde att det knackade tyst på dörren.
Jag kollade genom titthålet, det var Justin, jag kände mig lättad.
“Hi,” sa jag och hackade tänder när jag öppnat dörren.
“I heard that you were up, what’s wrong, you’re freezing like crazy,” han såg orolig ut.
“I don’t know, I guess it’s cold in here…” svarade jag och log lite halvt.
“It’s pretty warm in here,” sa han när han klivit in i mitt rum, “why didn’t you call me?”
“I didn’t want to wake you up,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“It wouldn’t matter,” han tittade på mig, som stod och skakade, “come here, you can sleep in my room.”
Jag nickade och följde efter.
Han höll armen om mig, och det kändes underbart. När vi kom in i hans rum så bäddade han ner mig i hans säng.
“But where will you sleep?” frågade jag honom.
“In my bed,” svarade han och flinade, “I’m not going to let you freeze anymore.”
“That’s nice of you.”
Han la sig bredvid mig i sängen, han kände på min panna, “Wow you really have fever, very much…” sa han och såg sorgsen.
“Yeah, that could be true,” svarade jag.
“Does it hurt any where or something?” frågade han.
“My head hurts, and I feel a little dizzy.”
“Stay here, I will get you a painkiller,” han gick till sin väska och plockade upp en förpackning aspirin, han tog upp en tablett och hämtade ett glas vatten. Han gav mig det och hjälpte mig att sätta mig upp sakta.
“You will be alright soon,” försäkrade han mig.
Han kröp ner i sängen igen, han höll om mig så att jag inte skulle frysa, det hjälpte nog, för till slut somnade jag om...
Kommentarer
Postat av: Emma
skit bra och jag går in och länkar nu till din ;D <3
kommer det nån mer idag ?? :D
Postat av: jovana
skit bra :):)
Trackback
