JDB stories! :)

Här har ni del 9, ett till tidsinställt inlägg då jag förmodligen är på mässan! Hoppas ni gillar den!:)

---

När vi kommit upp till våra rum ringde jag mamma, de skulle antagligen komma och hämta mig snart.
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, hur har du det?”
“Jag har det jättebra, vi har precis ätit värsta lyxfrukosten, och snart ska jag följa med Justin till gymmet…” berättade jag.
“Jaha okej, vad roligt, vi ska checka ut från hotellet om en timme, så vi hämtar dig om ungefär 2 timmar, blir det bra?” undrade hon.
“Ja, det blir bra, men min telefon fungerar inte, så du får ringa Justins, har du kvar numret som jag ringde från förut? Det är hans.”
“Ja det ska jag nog ha, men om jag inte ringt om 2 timmar, så ring mig, puss!” vi la på.

Jag gick tillbaka till Justins rum, och knackade på dörren.
“Hi, gorgeous,” sa han.
“Hello Justin,” svarade jag och gick in i rummet, “my mum and dad will be here in 2 hours…” sa jag sorgset.
“Okay, you should write down my number, so we can meet again in the week, while I’m still here,” svarade han.
“Yeah, I should,” jag tog en penna och gav den till honom tillsammans med min lilla almanacka, “can you write it down here?” frågade jag och pekade på en tom rad.
“Yes…”
Han skrev: Justin 555-231876 <3
“Here you are, and promise me that you call me, I really like hanging out with you, and I want to meet you again,” sa han och gav tillbaka almanackan.
“I promise,” svarade jag.
Han kramade mig, länge och hårt, jag skulle kunna stå så här för evigt.
“I don’t have any exercise clothes, this is all I have,” sa jag tillslut till honom.
“Don’t worry, we’ll find something…” sa han och funderade. Han gick till sin stora resväska och började rota, han tog fram en t-shirt och ett par basketshorts.
“Well, I guess they are pretty oversized on you, but you could try, right?” sa han med ett leende och gav kläderna till mig. Jag hann inte göra mer än att ta emot kläderna innan telefonen ringde och Justin svarade, “Yeah?” han mumlade några “yes” och “alright” sedan la han på.
“Who was it?” frågade jag nyfiket.
“It was a doctor, he will be here any minute to see you, he wants to check out your foot,” svarade han.
“Okay, well, you could go to the gym, you don’t have to wait,” sa jag.
“Hey, ofcourse I’m waiting, I want to be here with you,” när han sa det smälte mitt hjärta…

Någon minut senare knackade det på dörren, det var doktorn. Han bad mig att sätta mig på sängen.
“Hur känns foten idag?” frågade han.
“Mycket bättre, jag känner knappt av den,” svarade jag.
“Okej, jag är tveksam om att det är en spricka i så fall, eller då måste den vara väldigt liten,” berättade han.
“Det låter ju bra, jag tänkte gå till gymmet idag, men bara träna överkroppen, är det okej?” frågade jag.
“Ja, bara du inte känner av att det gör ont någonstans, du kan ju vara öm från i går, men det borde gå bra,” sa han och öppnade sin väska, “här har du en ny sorts strumpa som du kommer få som stöd, den är ännu mindre klumpig än den förra.”
“Tack så jättemycket,” sa jag och bytte till den.
“Oj, om du inte kände någon smärta nu så kan det bara inte vara en spricka,” sa han och log.
“Vilken tur!” sa jag, och doktorn lämnade rummet.

“Eeeh, Swedish is a hard language to understand…” sa han och höjde ögonbrynen.
“Haha, well, he basically said that it can’t be a crack, cuz I would have been in more pain, and I got this new supporting sock, it’s almost like a normal sock,” förklarade jag.
“Sounds great, you should try those too big clothes now,” sa han och skrattade.
“Well, I don’t think they are that big, cuz you’re not that big,” sa jag och skrattade lite jag med.
“Yeah, yeah, we’ll see.”

Jag provade kläderna och t-shirten var ganska lång och stor, men om jag stoppade in den i de för långa shortsen så såg jag nästan normal ut.
Jag gick ut för att visa Justin.
“Naaaw you’re so cute in that outfit,” sa han när jag kom, “I told you it would be too big.”
“Well, atleast it works,” sa jag och boxade honom på armen på skoj.
Vi gick till gymmet, en trappa upp, och han visade mig några maskiner och jag gjorde så gott jag kunde. Jag var inte speciellt stark, så det gick inte sådär överdrivet bra, men vi hade roligt.

En timme senare var vi på väg tillbaka till hotellrummet, jag följde med in till Justin.
“I should take a shower,” sa jag, “then put on the same clothes that I’ve worn for a while, haha”
“You could borrow a pair of sweatpants from me,” sa han, “too big, but I guess you’ll survive.”
“Yeah, then we really have an excuse to meet, cuz I have to return them,” sa jag och blinkade med ena ögat...