Chelseas Första Kärlek, del 28
“I guess I have to pack my bags for the trip,” sa jag efter en stund.
“Yeah, you should, but you don’t need that much,” sa han.
“Yes I do, three weeks means pretty many outfits,” sa jag och skrattade.
“Trust me, you won’t need much, our second stop is London, and the third is Paris, let that speak for itself,” sa han och log belåtet.
“Well, alright, you’re right, as always, but I still have to pack a little,” sa jag och reste mig och gick till min garderob. Jag packade ner mina finaste klänningar, och lite vardagskläder. Jag la ner mina lila converse och rosa Adidas high tops, även ett par svarta klackar. Efter att jag packar ner lite underkläder och smink och sånt, så var jag färdig.
Jag hade fyllt min rosa resväska, “I’m done!” skrek jag till Justin.
“Cool,” sa han. Han drog ner mig i sängen och kysste mig igen, “I hope you’ve got you’re best dress in there, you won’t have time to go shopping before tomorrow night…” sa han och flinade.
“What happens tomorrow night?” frågade jag nyfiket.
“Well, you’re coming with me, to the red carpet, at the AMA’s…” han log brett.
“What!?” utbrast jag, skulle jag få gå på röda mattan!? Var det totalt officiellt att vi var ett par nu!? Jag måste vara lyckligast i världen. “Are you kidding me!?” frågade jag.
“No, I’m not,” skrattade han.
“Yes you are!” envisades jag.
“No, I’m not, ant this won’t be the last time you go with me either…” sa han flörtigt.
“Thank you so much Justin, I love you, this is so cool!” sa jag och småskrek.
“I love you too Chelsea,” sa han.
Efter någon timme var det middag, vi satt vid matbordet.
“Okej, jag kan inte hålla mig,” sa jag, “Justin ska ta med mig till röda mattan på American Music Awards imorgon!”
“Är det sant!?” sa mamma förvånat.
“Men vilken grej gumman, vad kul!” sa pappa och log.
“Jag vet! Det ska bli så himla kul! Men jag vet inte vilken klänning jag ska ha…” sa jag.
“Ta din nyårsklänning då, går inte det?” frågade mamma.
“Jo, den kan jag ju ta,” sa jag.
Justin förstod nog typ vad vi pratade om, han satt och log, men jag hade inte orkat prata engelska hela tiden.
“I told them about tomorrow,” sa jag till honom.
“Yeah, I could guess that,” svarade han och log.
“Thanks for taking care of her Justin,” sa pappa och nickade mot Justin.
“I will always take care of her,” sa han och smekte mig på kinden, jag rodnade. Justin skrattade lite.
Vi tackade för maten och gick från bordet, vi gick och la oss, eftersom vi skulle upp och åka iväg rätt tidigt.
“I’m really looking forward to travel with you Chelsea,” sa Justin.
“Aaw, me too, it’ll probably be the best trip ever!” sa jag.
Vi somnade efter en srund, och jag vaknade av väckarklockan klockan 7.
“Justin,” sa jag, “you have to wake up now, it’s 7 o’clock.”
“Naah, I wanna sleep more,” sa han och rullade runt på mage.
“AWW C’MON!” sa jag och skrattade.
Han öppnade ögonen och vände sig mot mig, “well, just because you’re so cute,” sa han.
“Blah, blah, blah,” sa jag och log, “I’ll take a quick shower.” Jag gick och duschade och tvättade håret, och gick till mitt rum igen. Justin hade tagit på sig jeans, och lagt sig i sängen igen, och ja, han hade somnat om.
Jag hoppade upp i sängen och studsade på honom, “Baby, baby, baby, ooh wake up, baby, baby, baby!” sjöng jag och skrattade.
Justin vaknade och log, “You’re nuts,” sa han och drog händerna genom mitt blöta hår.
Jag la mig ner bredvid honom, “I’ve heard you like nuts,” sa jag och skrattade. Jag var så pigg, och förväntansfull.
En timme senare satt vi på vårt plan mot USA, det skulle snart lyfta. Jag var livrädd, jag hade aldrig åkt ett sånt här stort plan förut. Vi satt i första klass, på en avskiljd “avdelning”.
Jag satt och skakade med benen, som jag brukade göra när jag var nervös.
“Hey, how are you?” frågade Justin.
“Great,” svarade jag kort.
“Are you afraid of flying?” frågade han.
Jag nickade bara och kollade rakt fram.
“Why didn’t you tell me earlier? Honey,” sa han och la en arm om mig.
Jag ryckte på axlarna. Planet började rulla. Justin la sin arm om mina axlar, jag fick panik och började gråta. “It’s okay,” sa han tröstande.
Jag storgrät. Han kramade om mig, “You’ll be okay, it’s nothing to be afraid of, I travel all the time, and I always get to my destination,” sa han och log.
Inte den här gången, tänkte jag för mig själv…
“Yeah, you should, but you don’t need that much,” sa han.
“Yes I do, three weeks means pretty many outfits,” sa jag och skrattade.
“Trust me, you won’t need much, our second stop is London, and the third is Paris, let that speak for itself,” sa han och log belåtet.
“Well, alright, you’re right, as always, but I still have to pack a little,” sa jag och reste mig och gick till min garderob. Jag packade ner mina finaste klänningar, och lite vardagskläder. Jag la ner mina lila converse och rosa Adidas high tops, även ett par svarta klackar. Efter att jag packar ner lite underkläder och smink och sånt, så var jag färdig.
Jag hade fyllt min rosa resväska, “I’m done!” skrek jag till Justin.
“Cool,” sa han. Han drog ner mig i sängen och kysste mig igen, “I hope you’ve got you’re best dress in there, you won’t have time to go shopping before tomorrow night…” sa han och flinade.
“What happens tomorrow night?” frågade jag nyfiket.
“Well, you’re coming with me, to the red carpet, at the AMA’s…” han log brett.
“What!?” utbrast jag, skulle jag få gå på röda mattan!? Var det totalt officiellt att vi var ett par nu!? Jag måste vara lyckligast i världen. “Are you kidding me!?” frågade jag.
“No, I’m not,” skrattade han.
“Yes you are!” envisades jag.
“No, I’m not, ant this won’t be the last time you go with me either…” sa han flörtigt.
“Thank you so much Justin, I love you, this is so cool!” sa jag och småskrek.
“I love you too Chelsea,” sa han.
Efter någon timme var det middag, vi satt vid matbordet.
“Okej, jag kan inte hålla mig,” sa jag, “Justin ska ta med mig till röda mattan på American Music Awards imorgon!”
“Är det sant!?” sa mamma förvånat.
“Men vilken grej gumman, vad kul!” sa pappa och log.
“Jag vet! Det ska bli så himla kul! Men jag vet inte vilken klänning jag ska ha…” sa jag.
“Ta din nyårsklänning då, går inte det?” frågade mamma.
“Jo, den kan jag ju ta,” sa jag.
Justin förstod nog typ vad vi pratade om, han satt och log, men jag hade inte orkat prata engelska hela tiden.
“I told them about tomorrow,” sa jag till honom.
“Yeah, I could guess that,” svarade han och log.
“Thanks for taking care of her Justin,” sa pappa och nickade mot Justin.
“I will always take care of her,” sa han och smekte mig på kinden, jag rodnade. Justin skrattade lite.
Vi tackade för maten och gick från bordet, vi gick och la oss, eftersom vi skulle upp och åka iväg rätt tidigt.
“I’m really looking forward to travel with you Chelsea,” sa Justin.
“Aaw, me too, it’ll probably be the best trip ever!” sa jag.
Vi somnade efter en srund, och jag vaknade av väckarklockan klockan 7.
“Justin,” sa jag, “you have to wake up now, it’s 7 o’clock.”
“Naah, I wanna sleep more,” sa han och rullade runt på mage.
“AWW C’MON!” sa jag och skrattade.
Han öppnade ögonen och vände sig mot mig, “well, just because you’re so cute,” sa han.
“Blah, blah, blah,” sa jag och log, “I’ll take a quick shower.” Jag gick och duschade och tvättade håret, och gick till mitt rum igen. Justin hade tagit på sig jeans, och lagt sig i sängen igen, och ja, han hade somnat om.
Jag hoppade upp i sängen och studsade på honom, “Baby, baby, baby, ooh wake up, baby, baby, baby!” sjöng jag och skrattade.
Justin vaknade och log, “You’re nuts,” sa han och drog händerna genom mitt blöta hår.
Jag la mig ner bredvid honom, “I’ve heard you like nuts,” sa jag och skrattade. Jag var så pigg, och förväntansfull.
En timme senare satt vi på vårt plan mot USA, det skulle snart lyfta. Jag var livrädd, jag hade aldrig åkt ett sånt här stort plan förut. Vi satt i första klass, på en avskiljd “avdelning”.
Jag satt och skakade med benen, som jag brukade göra när jag var nervös.
“Hey, how are you?” frågade Justin.
“Great,” svarade jag kort.
“Are you afraid of flying?” frågade han.
Jag nickade bara och kollade rakt fram.
“Why didn’t you tell me earlier? Honey,” sa han och la en arm om mig.
Jag ryckte på axlarna. Planet började rulla. Justin la sin arm om mina axlar, jag fick panik och började gråta. “It’s okay,” sa han tröstande.
Jag storgrät. Han kramade om mig, “You’ll be okay, it’s nothing to be afraid of, I travel all the time, and I always get to my destination,” sa han och log.
Inte den här gången, tänkte jag för mig själv…
Kommentarer
Trackback
