JDB stories! :)

Chelseas synvinkel

Min mobil ringde, och jag svarade fort, “Chelsea!”
“Hi, it’s Justin,” hörde jag i andra änden.
“Hey,” svarade jag.
“So, I know that you live in Uppsala, but like, where?” sa han.
“Haha, do you have a GPS or something?” frågade jag.
“Yeah…”
“Well, then you could try typing ‘Uppsala centralstation’, and then I could meet you there and guide you to my house if you want to park your car there?” förklarade jag.
“Yeah, that worked, how long does it take to get there?”
“About one hour maybe,” sa jag, “I can be there in one hour, if you are leaving now?”
“Yes, I am on my way, I am driving right now, haha.”
“Great, I’ll see you soon,” sa jag glatt.
“Yeah, see ya!”

Jag hoppde snabbt in i duschen och tvättade håret. När jag var klar skulle jag välja kläder, efter många om och men blev det ett par jeansleggings, en turkos tunika och en svart kavaj som jag vek upp lite slarvigt i ärmarna. Jag skulle matcha med mina rosa adidas high tops. Jag sminkade mig lite, tog lite foundation, puder och solpuder, fyllde i ögonbrynen och satt på mascara. Efter det plattade jag håret. Det gick strax nerför axlarna, och det var i en ganska ljusbrun färg.
När jag var klar kollade jag på klockan, jag skulle vara där om en kvart, så jag tog på mig min rosa klocka, packade ner kameran i väskan och snörde på mig dojorna. Till sist tog jag på mig min azurgröna Didrikson vinterjacka.
“Hej då, jag går och möter Justin nu, vi kommer nog upp hit en sväng skulle jag tro,” ropade jag till mamma, pappa var redan och jobbade.
“Okej, ha det så himla kul ifall vi inte ses innan, puss!” svarade hon.
“Puss!”

Jag gick ut i kylan, det var halt och jag fick gå sakta för att inte halka, och det gick ännu saktare eftersom jag fortfarande haltade. Efter precis en kvart var jag framme vid stationen. Han hade inte kommit än, så jag satt mig på en bänk och väntade, och såklart började det snöa som sjutton! Jag hatade snö, jag hatade vinter, jag hatade kyla! Efter ungefär 5 minuter kom Justin, och jag skynade mig så fort jag kunde in i hans bil.
“Hi, I hate snow,” sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite, jag satt ju trots allt i Justin Biebers bil!
“Well, you still look great,” svarade han och kramade mig.
“I’m pretty wet, haha.”
“That’s okay, where do I go now?” sa han.
“You can drive out this way, and then I will guide you,” svarade jag och pekade framåt.
“Nice, what have you done today?” frågade han.
“Not much, just been at home, cleaning my room,” sa jag och skrattade lite.
“Well, that sounds fun,” sa han och log.
“Naaw, not really, what have you done?” frågade jag.
“I’ve just been playing a little basketball with the crew, and then just waiting for this,” sa han och log för sig själv.
“Aww,” sa jag och kollade på hans perfekta ansikte, “turn left here.”

Efter ett par minuter var vi framme på vår parkering, han stannade bilen och tittade på mig, “Can I see how you live?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” svarade jag och knäppte upp säkerhetsbältet.
Vi gick över parkeringen till min gård, jag slog portkoden och öppnade dörren.
“We can take the stairs, right?” frågade han och tittade på hissen.
“Yes, ofcourse, that elevator is scary,” sa jag och log mot honom.
Jag gick sakta upp för trappan med min ömma fot.
“Come here,” sa Justin och la sin arm runt min midja så att jag fick lite stöd.
“Thank you,” sa jag. Han var en sådan gentleman. När vi kom fram till dörren öppnade jag den och vi gick in.
“Hallå,” ropade jag till mamma.
Hon kom ut i hallen, “Hej gumman, and hello Justin, nice to see you again!”
“Nice to see you too,” sa han och gav mamma en kram. Jag rodnade av någon anledning av att se det. Jag tog av mig jackan och skorna, det gjorde Justin också.
“So, this is how we live,” sa jag och började gå mot vardagsrummet, “this is the living room, and that’s my mum and dad’s room.”
“Cool,” sa han och följde efter mig genom köket.
“Kitchen,” sa jag och gick igenom vårat ganska fula kök snabbt, “And this is my room.”
Han gick in i mitt rum och log, “This is a nice room,” sa han, “do you talk to me at night when you can’t sleep? Haha,” skrattade han och pekade på JB affischen i taket över min säng.
“Well, emm, haha,” sa jag bara och kände att jag blev röd om kinderna igen.
“You’re cute,” sa han och flinade.
“No, you are cute,” svarade jag.
“Are you hungry?” frågade han mig när han stod bakom mig och la händerna på mina axlar.
Jag tittade bak på honom, “Yeah, I guess so.”
“Good, I am too, shall we go eat something?”
“Yes, sure,” sa jag och vände på mig. Nu stod jag rakt framför honom och tittade upp i hans ögon, han var ungefär en decimeter längre än mig, utan att tänka la jag armarna om honom och kramade honom, “Thank you so much for making my dream come true,” sa jag.
Han kramade mig tillbaka, “Hey, you’re making my dream come true too.”

Efter en stund gick vi ut och började gå mot stan. Justin hade googlat på lite restauranger, och han föreslog att vi skulle gå till La Fleur.
“Does that work?” frågade han.
“Yes, I have never been there, so that should be fun,” svarade jag, “is La Fleur french?”
“Oui ma belle,” sa han och log. Jag rodnade igen, hur hett var det inte att han precis sagt något på franska till mig? Inte för att jag visste vad han sa, men ändå.
“Hm,” fick jag bara fram, och log.
“Yes beautiful,” sa han, “it’s french for flower.” Han log flirtigt mot mig.

Vi kom fram till restaurangen och fick ett bord för två i ett lite avskiljt hörn. Det spelades lugn, romantisk musik. Vi tittade i menyerna.
“Emm, I don’t really understand any of this,” sa han och skrattade. Jag hade inte tänkt på att menyerna var på svenska.
“Oh, haha, I’ll ask for an english menu,” sa jag.
Jag tog ögonkontakt med en servitör, “Skulle vi kunna få en engelsk meny, om ni har?”
“Självklart,” sa servitören och la en på vårt bord.
“That’s better,” sa Justin och småskrattade.

Efter ungefär fem minuter hade vi bestämt oss. Servitören kom och tog våra beställningar.
“Vad önskar ni?” frågade han.
“Jag skulle vilja ha laxen,” sa jag, “do you know what to eat?” frågade jag Justin.
“Yes, I would like the salmon fillet, please,” sa han till servitören.
“What would you like to drink?” frågade servitören.
“Could we have two non-alcoholic drinks, please?” frågade Justin.
“Yes, ofcourse,” servitören tog våra menyer.
Snart kom han tillbaka med två fina drinkar till oss.
Den var väldigt god.
“This was good,” sa Justin när han smakat på den.
“Yes, it really was,” sa jag.

Vi fick in maten, och vi satt och åt och pratade i ungefär två timmar, innan vi bestämde oss för att gå.
När notan kom in började jag räkna på vad mitt skulle kosta, vi hade ju tagit samma saker, så det skulle bli 275 kr för mig om jag räknat rätt.
Jag tog fram plånboken och började bläddra bland några sedlar.
“No, I will take care of that,” sa Justin och tog upp sin plånbok.
“No, you shouldn’t have to,” sa jag.
“I want to,” sa han och la 600 kr på bordet.
“Well, thank you very much,” sa jag och log...