JDB stories! :)

“Yeah, a couple of times, unfortunately,” svarade Justin.
Jag såg helt klart nu, och hörde, jag var bara allmänt kraftlös, så jag låg kvar på golvet.
“How many times, and since when?” frågade mannen.
“Well, this could be the fourth time in about four months…” sa Justin.
Mannen skakade på huvudet och såg lite orolig ut, sen vände han sig mot mig, “hur känns det nu?”
“Bättre,” sa jag och nickade.
Det var tur att vi var i en egen avskiljd del av planet, annars hade jag skömts till döds när jag låg där på golvet…

Efter en stund orkade jag inte ligga där längre, jag hade börjat frysa igen, “kan jag resa mig eller?”
“Om du känner att du klarar det så kan vi hjälpa dig att sätta dig i din stol igen,” sa mannen.
Jag reste mig sakta upp, mannen höll i en av mina armar och Justin stod med utsträckta armar och väntade, när jag stod upp gav han mig en varm kram. Det snurrade lite i huvudet, men inte så mycket, han kramade mig hårt.
“Chelsea, I love you,” sa han.
“I love you too,” sa jag.
Jag satte mig i min stol, och Justin i sin, vi fällde upp armstödet som separerade våra stolar från varandra så  jag kunde lägga mitt huvud i hans knä.
Det var en underbar känsla att vara nära honom.
“Chelsea…” sa han.
“Yes.”
“I’m worried, like serously worried, the man who helped you was too, he was a doctor,” sa han.
“Worried about me? Why?” frågade jag.
“Chelsea, you’ve fainted like four times in four months… And you’ve been sick pretty many times,” sa han.
“Yeah, but it’s nothing,” sa jag. Jag brydde mig inte om mig själv så mycket, jag ville bara inte förstöra det roliga för Justin…
“Yes it is,” sa han allvarligt, “when we get off the plane, we’ll go to the hotel, then I will go with you, to the doctor, alright?” sa han.
“Why?” frågade jag.
“Because the man said that you should, and because I don’t want to be worried about you, I want you to feel good,” sa han.
“I feel good when I’m with you Justin, you don’t have to worry,” sa jag.
Jag såg hur hans ögon blev fuktiga, han fällde en tår.
“No Justin, are you crying? Why?” frågade jag sorgset.
Han torkade bort tåren och kollade bort en sekund, “You have to understand that I love you, and that I care about you, and you’ve been sick and so on too many times, I just want you to check it so I can be calm, please?” sa han och tittade mig i ögonen igen.
“Alright, I will,” sa jag och gosade in mig i hans knä.
Han smekte min kind.

Efter många timmars flygresa var den bara en timme kvar, jag låg och sov i Justins knä, jag vaknade av att mig mage gjorde ont. Justin satt och sov lite också, men han vaknade efter någon minut, jag låg och höll händerna på magen.
“Hey,” sa han.
“Hi,” fick jag fram.
“What’s wrong?” frågade han och rynkade ögonbrynen.
“My stomach hurts,” sa jag.
“Really? Why is that?” frågade han.
“I don’t know,” svarade jag.
“Are you dizzy? Or nauseas?” undrade han medan han smekte mitt ansikte.
Jag skakade på huvudet.

Jag pallade inte mer, jag satte mig upp i stolen och lutade mig framåt med huvudet mot golvet och höll mig om magen. Justin kramade om mig.
Jag kände igen magsmärtan, och nu kom jag på från vad. HELVETE! Jag hade fått min mens, jag visste att det var det, jag hade alltid så här ont då… Hur dum får jag va? Att jag inte hade tänkt på att jag skulle få den nu. Jag vart så frustrerad och skamsen.
“I’ll go get the doctor guy,” sa Justin.
“NO! Don’t!” utbrast jag.
“What are you talking about? You’re in pain Chelsea!” sa han, han verkade orolig.
“Yeah, but I know why, and I’m ashamed, okay?” sa jag tyst.
“What?” sa han. Han verkade förvirrad.
“I’ve got my period okay?” sa jag och skämdes ihjäl. Jag skämdes så mycket att jag började gråta när jag sagt det.
“Oh, I’m sorry,” sa han och skruvade på sig lite.
“I don’t know what to do, I wasn’t smart enough to bring any stuff,” snyftade jag.
“Honey dont cry,” sa han och la armen om mig, “we’ll fix it, okay?”
Jag nickade.