JDB stories! :)

“Yeah, a couple of times, unfortunately,” svarade Justin.
Jag såg helt klart nu, och hörde, jag var bara allmänt kraftlös, så jag låg kvar på golvet.
“How many times, and since when?” frågade mannen.
“Well, this could be the fourth time in about four months…” sa Justin.
Mannen skakade på huvudet och såg lite orolig ut, sen vände han sig mot mig, “hur känns det nu?”
“Bättre,” sa jag och nickade.
Det var tur att vi var i en egen avskiljd del av planet, annars hade jag skömts till döds när jag låg där på golvet…

Efter en stund orkade jag inte ligga där längre, jag hade börjat frysa igen, “kan jag resa mig eller?”
“Om du känner att du klarar det så kan vi hjälpa dig att sätta dig i din stol igen,” sa mannen.
Jag reste mig sakta upp, mannen höll i en av mina armar och Justin stod med utsträckta armar och väntade, när jag stod upp gav han mig en varm kram. Det snurrade lite i huvudet, men inte så mycket, han kramade mig hårt.
“Chelsea, I love you,” sa han.
“I love you too,” sa jag.
Jag satte mig i min stol, och Justin i sin, vi fällde upp armstödet som separerade våra stolar från varandra så  jag kunde lägga mitt huvud i hans knä.
Det var en underbar känsla att vara nära honom.
“Chelsea…” sa han.
“Yes.”
“I’m worried, like serously worried, the man who helped you was too, he was a doctor,” sa han.
“Worried about me? Why?” frågade jag.
“Chelsea, you’ve fainted like four times in four months… And you’ve been sick pretty many times,” sa han.
“Yeah, but it’s nothing,” sa jag. Jag brydde mig inte om mig själv så mycket, jag ville bara inte förstöra det roliga för Justin…
“Yes it is,” sa han allvarligt, “when we get off the plane, we’ll go to the hotel, then I will go with you, to the doctor, alright?” sa han.
“Why?” frågade jag.
“Because the man said that you should, and because I don’t want to be worried about you, I want you to feel good,” sa han.
“I feel good when I’m with you Justin, you don’t have to worry,” sa jag.
Jag såg hur hans ögon blev fuktiga, han fällde en tår.
“No Justin, are you crying? Why?” frågade jag sorgset.
Han torkade bort tåren och kollade bort en sekund, “You have to understand that I love you, and that I care about you, and you’ve been sick and so on too many times, I just want you to check it so I can be calm, please?” sa han och tittade mig i ögonen igen.
“Alright, I will,” sa jag och gosade in mig i hans knä.
Han smekte min kind.

Efter många timmars flygresa var den bara en timme kvar, jag låg och sov i Justins knä, jag vaknade av att mig mage gjorde ont. Justin satt och sov lite också, men han vaknade efter någon minut, jag låg och höll händerna på magen.
“Hey,” sa han.
“Hi,” fick jag fram.
“What’s wrong?” frågade han och rynkade ögonbrynen.
“My stomach hurts,” sa jag.
“Really? Why is that?” frågade han.
“I don’t know,” svarade jag.
“Are you dizzy? Or nauseas?” undrade han medan han smekte mitt ansikte.
Jag skakade på huvudet.

Jag pallade inte mer, jag satte mig upp i stolen och lutade mig framåt med huvudet mot golvet och höll mig om magen. Justin kramade om mig.
Jag kände igen magsmärtan, och nu kom jag på från vad. HELVETE! Jag hade fått min mens, jag visste att det var det, jag hade alltid så här ont då… Hur dum får jag va? Att jag inte hade tänkt på att jag skulle få den nu. Jag vart så frustrerad och skamsen.
“I’ll go get the doctor guy,” sa Justin.
“NO! Don’t!” utbrast jag.
“What are you talking about? You’re in pain Chelsea!” sa han, han verkade orolig.
“Yeah, but I know why, and I’m ashamed, okay?” sa jag tyst.
“What?” sa han. Han verkade förvirrad.
“I’ve got my period okay?” sa jag och skämdes ihjäl. Jag skämdes så mycket att jag började gråta när jag sagt det.
“Oh, I’m sorry,” sa han och skruvade på sig lite.
“I don’t know what to do, I wasn’t smart enough to bring any stuff,” snyftade jag.
“Honey dont cry,” sa han och la armen om mig, “we’ll fix it, okay?”
Jag nickade.

Hello! Här kommer del 29 komma upp inom kort, det är bara så att jag inte kan skriva klart den, för jag har nämligen f'ckat upp min data lite, det blir liksom snabel-a när jag vill göra kolon osv... .hehe måste hitta nån som kan hjälpa mig sen får ni den!! :D

---

Vi lyfte. Justin kramade mig hårt medan jag grät. Efter ett par minuter var vi uppe i luften och flög ganska stabilt.
“That went pretty smooth,” sa Justin och klappade mig på axeln.
“Okay…” sa jag bara.
“Is this you’re first flight ever?” frågade han.
“No, I’ve done it twice before,” sa jag sammanbitet.
“Alright,” sa han, “Do you want something to eat or drink?”
“No, thanks,” svarade jag. Jag ville bara sova bort den här flygresan. Jag frös, det kändes som att jag hade feber, så himla typiskt mig, jag blev sjuk ganska ofta, och alltid när jag skulle göra något speciellt.
Justin tog av sig sin tjocktröja, han verkade tycka att det var varmt, jag höll inte med.
“How are you?” frågade han.
“Not that great,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“Why?” frågade han och lyfte upp min haka med handen.
“I’m freezing, headache…” sa jag.
Han kände med handen på min panna, “You have a fever,” konstaterade han.
“Yeah, I guess I have,” sa jag och hackade tänder.
“I’m so sorry honey,” sa han och kysste min panna. Han tryckte på serviceknappen i taket, “You need a blanket,” sa han. Han verkade verkligen tycka synd om mig. Han var så omtänksam.
Han la sin tröja över mina axlar och höll om mig tills flygvärdinnan kom.
“Do you guys have a blanket? My girl is freezing,” sa han. Jag älskade när han kallade mig för ‘my girl’.
“Yes ofcourse,” sa hon och gick till ett skåp och tog ut två filtar, “Here you are, take two, everyone else complain that they’re freezing,” sa hon.
“Thank you,” sa jag.
“Do you have any painkillers?” frågade han sen.
“I’m sorry, but we are not aloud to give those out,” sa hon.
“But she has a fever,” sa Justin.
“I’m sorry, I can’t do anything,” sa hon.
Jag frös bara mer och mer, jag kände mig helt borta, jag såg att Justin och flygvärdinnan pratade fortfarande, men jag kunde inte förstå vad de pratade om, jag hörde, men allt var bara som obegripliga ord, jag kände mig konstig.
Jag ville säga något, men fick inte fram det. Jag märkte att de kollade på mig, Justin skakade mina axlar, “Chelsea!?” kunde jag höra honom säga, det lät som att han var långt borta.
Jag lutade undermedvetet huvudet i mina händer, “det… snurrar…,” var det enda jag fick fram innan jag såg en man komma mot mig. Han lyfte upp mig och la mig på golvet.
“What’s happening!?” hörde jag Justin fråga oroligt.

Jag kände något kallt på min panna, och att någon slet av mig min kofta, jag såg Justin i ögonvrån och det började sakta men säkert klarna i ögonen.
“Hör du mig?” frågade en röst.
“Mm,” sa jag.
Det var mannen som hade burit ner mig på golvet.
“Hur många fingrar håller jag upp?” frågade han.
“Tre,” sa jag utmattat.
“Hur känner du dig Chelsea? Kommer du ihåg något?” frågade han.
Jag ryckte bara på axlarna, jag var kraftlös.
“Minns du ingenting?” frågade han.
Jag ryckte på axlarna igen.
“Chelsea, I’m right here,” hörde jag Justin säga, jag tittade på honom, och nickade trött.
“Det är helt normalt att må illa eller allmänt dåligt efter en svimning, så säg till om du känner något,” sa mannen.
Jag nickade.
“Har det här hänt förut?” frågade han.
“Mm,” sa jag.
“Hur många gånger?”
“Många,” svarade jag.
“Nyligen?” frågade han.
Jag nickade till svar.
Han tittade på Justin, “Have this happened when you’ve been together before?” frågade han.

“I guess I have to pack my bags for the trip,” sa jag efter en stund.
“Yeah, you should, but you don’t need that much,” sa han.
“Yes I do, three weeks means pretty many outfits,” sa jag och skrattade.
“Trust me, you won’t need much, our second stop is London, and the third is Paris, let that speak for itself,” sa han och log belåtet.
“Well, alright, you’re right, as always, but I still have to pack a little,” sa jag och reste mig och gick till min garderob. Jag packade ner mina finaste klänningar, och lite vardagskläder. Jag la ner mina lila converse och rosa Adidas high tops, även ett par svarta klackar. Efter att jag packar ner lite underkläder och smink och sånt, så var jag färdig.
Jag hade fyllt min rosa resväska, “I’m done!” skrek jag till Justin.
“Cool,” sa han. Han drog ner mig i sängen och kysste mig igen, “I hope you’ve got you’re best dress in there, you won’t have time to go shopping before tomorrow night…” sa han och flinade.
“What happens tomorrow night?” frågade jag nyfiket.
“Well, you’re coming with me, to the red carpet, at the AMA’s…” han log brett.
“What!?” utbrast jag, skulle jag få gå på röda mattan!? Var det totalt officiellt att vi var ett par nu!? Jag måste vara lyckligast i världen. “Are you kidding me!?” frågade jag.
“No, I’m not,” skrattade han.
“Yes you are!” envisades jag.
“No, I’m not, ant this won’t be the last time you go with me either…” sa han flörtigt.
“Thank you so much Justin, I love you, this is so cool!” sa jag och småskrek.
“I love you too Chelsea,” sa han.

Efter någon timme var det middag, vi satt vid matbordet.
“Okej, jag kan inte hålla mig,” sa jag, “Justin ska ta med mig till röda mattan på American Music Awards imorgon!”
“Är det sant!?” sa mamma förvånat.
“Men vilken grej gumman, vad kul!” sa pappa och log.
“Jag vet! Det ska bli så himla kul! Men jag vet inte vilken klänning jag ska ha…” sa jag.
“Ta din nyårsklänning då, går inte det?” frågade mamma.
“Jo, den kan jag ju ta,” sa jag.
Justin förstod nog typ vad vi pratade om, han satt och log, men jag hade inte orkat prata engelska hela tiden.
“I told them about tomorrow,” sa jag till honom.
“Yeah, I could guess that,” svarade han och log.
“Thanks for taking care of her Justin,” sa pappa och nickade mot Justin.
“I will always take care of her,” sa han och smekte mig på kinden, jag rodnade. Justin skrattade lite.

Vi tackade för maten och gick från bordet, vi gick och la oss, eftersom vi skulle upp och åka iväg rätt tidigt.
“I’m really looking forward to travel with you Chelsea,” sa Justin.
“Aaw, me too, it’ll probably be the best trip ever!” sa jag.
Vi somnade efter en srund, och jag vaknade av väckarklockan klockan 7.

“Justin,” sa jag, “you have to wake up now, it’s 7 o’clock.”
“Naah, I wanna sleep more,” sa han och rullade runt på mage.
“AWW C’MON!” sa jag och skrattade.
Han öppnade ögonen och vände sig mot mig, “well, just because you’re so cute,” sa han.
“Blah, blah, blah,” sa jag och log, “I’ll take a quick shower.” Jag gick och duschade och tvättade håret, och gick till mitt rum igen. Justin hade tagit på sig jeans, och lagt sig i sängen igen, och ja, han hade somnat om.
Jag hoppade upp i sängen och studsade på honom, “Baby, baby, baby, ooh wake up, baby, baby, baby!” sjöng jag och skrattade.
Justin vaknade och log, “You’re nuts,” sa han och drog händerna genom mitt blöta hår.
Jag la mig ner bredvid honom, “I’ve heard you like nuts,” sa jag och skrattade. Jag var så pigg, och förväntansfull.

En timme senare satt vi på vårt plan mot USA, det skulle snart lyfta. Jag var livrädd, jag hade aldrig åkt ett sånt här stort  plan förut. Vi satt i första klass, på en avskiljd “avdelning”.
Jag satt och skakade med benen, som jag brukade göra när jag var nervös.
“Hey, how are you?” frågade Justin.
“Great,” svarade jag kort.
“Are you afraid of flying?” frågade han.
Jag nickade bara och kollade rakt fram.
“Why didn’t you tell me earlier? Honey,” sa han och la en arm om mig.
Jag ryckte på axlarna. Planet började rulla. Justin la sin arm om mina axlar, jag fick panik och började gråta. “It’s okay,” sa han tröstande.
Jag storgrät. Han kramade om mig, “You’ll be okay, it’s nothing to be afraid of, I travel all the time, and I always get to my destination,” sa han och log.
Inte den här gången, tänkte jag för mig själv…

Vi kom in genom ytterdörren, jag ville helst inte prata med mamma och pappa, men jag skulle väl bli tvungen…
Så fort vi kom in började de skrika åt mig.
“Var har du hållt hus så här länge!?” undrade mamma.
“Vi har oroat oss här, förstår du inte det eller!?” ropade pappa.
“Men kan ni sluta eller!? Jag åker ju för fan imorgon, vi kommer inte träffas på tre veckor, vill ni vara så här jävla taskiga innan jag åker eller?” sa jag och sprang in på mitt rum, tårarna rann nerför kinderna igen.
Justin kom efter mig, “Chelsea, stop crying, I’ll talk to them,” sa han, jag nickade och gick in på mitt rum.
Jag la mig på sängen och tittade upp i taket. Skulle de skälla ut Justin nu eller? Åh vad jobbigt allt var.

Efter 5 minuter kom Justin in genom dörren, “Hi sweetie,” sa han och log.
“Hi,” sa jag.
“I talked to them, they’re not mad anymore,” sa han, han hann inte säga mer innan det knackade på dörren.
“Mm,” mumlade jag.
Mamma och pappa kom in genom dörren, “Chelsea, förlåt, vi är så ledsna,” sa mamma.
De kramade mig och sa förlåt, sen lämnade de mig och Justin ensamma.

“Jag älskar dig,” sa han med en brytning.
“Åååh, jag älskar dig också!” sa jag och slängde mig runt hans hals, “tack för att du finns Justin, du är bäst.”
“Wow wow wow, that went a little quick,” sa han och skrattade.
“You’re the best, thanks for beeing there for me.”
“Everything for you,” sa han och kysste mig.

Vi såg att ena polisen stod där, Justin öppnade dörren.
“Hej, Emil har åkt till polisstationen för ett förhör, för att ha varit hotfull i ditt hem, vi vill gärna att ni kommer in till stationen också, skulle ni kunna följa med mig?” sa polisen.
“Mm,” svarade jag och tittade på Justin, “He wants us to come to the police station, and yeah…”
Vi gick ut och satt oss i bilen, jag skrev ett sms till mamma: vi åker iväg en sväng, jag berättar sen, puss.

Vi fick gå in i ett varsitt rum, jag förhördes först, de frågade mest ifall jag ville göra en anmälan för att han slagit mig förut osv. Jag ville inte, jag orkade inte, jag ville bara hem. De ringde mina föräldrar, som kom dit och fick prata också, sen åkte vi hem. Vi satt tysta nästan hela vägen.
“Vad tänkte du med? Varför har du inte sagt något?” frågade mamma surt efter en stund.
“Men jag vet inte,” muttrade jag.
“Det är faktiskt allvarligt att han slagit dig, förstår du inte det!?” sa pappa.
“Men jag bryr mig inte!” snäste jag tillbaka.
“Hörrudu, var inte otrevlig, vi försöker ju bara få dig att förstå att vi vill ditt bästa,” sa mamma surt.
“Men jag fattar okej!? Kan ni sluta tjata då för fan!?” nästan skrek jag. Justin förstod ingenting, han satt bara bredvid mig och klappade mig på ryggen.
“Nu slutar du med den där tonen Chelsea!” sa pappa strängt, jag fick nog.
“Stanna biljäveln då!” skrek jag.
“Vad säger du?” undrade mamma.
“Stanna sa jag!!!”
Mamma svängde in till vägkanten, jag öppnade dörren och gick ut, “jag tänker inte åka med er!”
Justin tittade förvånat på mig, “What’s up?” frågade han.
Jag bara suckade, jag orkade inte prata engelska, jag smällde igen dörren och började gå hemåt. De började köra iväg.

Jag gick där och sparkade på allt jag hittade att sparka på, jag grät, men jag var inte ledsen, tror jag, jag var mest förbannad. Jag såg att bilen körde in till vägkanten igen ungefär 50 meter framför mig.
Justin klev ut och började springa mot mig, bilen körde vidare. Han kom med armarna utsräckta mot mig, jag stannade. Han kom fram till mig och kramade mig. Jag grät mot hans axel, vi stod så ett långt tag.
“Chelsea, what’s wrong?” frågade han sedan försiktigt.
“They’re just so stupid, they’re angry at me!” sa jag mellan snyftningarna.
“I’m sure they are just worried, it’ll be okay,” sa han och fortsatte krama mig.
“Thanks for being the best Justin,” sa jag.
Jag märkte att han log, “You are the best, Chelsea.”

Jag såg att det var min gamla pojkvän Emil. Han som hade slagit mig och varit så otroligt elak mot mig när vi hade varit tillsammans. Vi hade varit ihop i 4 månader, jag hade inte vågat göra slut.
“Justin, could you go to my room please?” frågade jag Justin, som satt där utan att fatta någonting.
“Han går ingen jävla stans!” röt Emil.
Justin satte sig blixtstilla i stolen igen, han hade antagligen förstått ungefär vad han menade.
“Emil, vad vill du mig? Vi har vart ifrån varandra i nästan ett år!” skrek jag åt honom. Innerst inne var jag rädd, rädd för vad han kunde göra med mig, med Justin, han var trots allt ett år äldre än honom också, och bra mycket större.
“Jag ska ha tillbaka dig,” sa han och gick sakta emot mig.
Jag backade, “Gå härifrån, jag vill inte ha dig, jag har adrig velat ha dig.”
Justin reste sig upp, “What are you talking about? What are you saying to my girlfriend?” frågade han och gick emot honom och såg sur ut.
“Håll käften din jävla mes, kan du inte svenska eller!?” sa Emil till honom och puttade till honom.
Justin tittade chockat på mig, “I don’t understand!”
“He’s my ex, we broke up like a year ago, he hit me,” viskade jag till honom.
“You get the hell away from my girl!” röt Justin till Emil och gick emot honom och puttade honom bakom.
“Ta det lugnt din jävla bög!” sa Emil.
“If you haven’t understand that yet, I don’t speak Swedish, and if you don’t get out here right now, I’m calling the police!” sa Justin hotfullt.
“Du är ju för fan helt dum i huvudet!” sa Emil.
“Emil kan du bara gå!?” skrek jag och grät.
“Glöm att jag går, jag ska ha tillbaka dig, vare sig du vill eller inte, den där jäveln ska inte få dig!” sa han.
Han gick emot mig och tog handen på mig rumpa. “Släpp mig!” skrek jag. Han fortsatte.
“Justin ring 112!” skrek jag. Jag hade panik. “112!” skrek jag, på svenska.
“Get off her!” sa Justin och knuffade bort Emil, han tog tag i honom och puttade honom hårt, mot ytterdörren, han kämpade för att få ut honom. Tillslut, efter mycket våld, fick han ut honom och låste ytterdörren. Emil bankade hårt på dörren, “akta er, jag slår in dörrjäveln!”
Jag grinade hysteriskt, “Justin ring polisen för fan!” skrek jag, jag fattade inte själv att jag pratade på svenska, jag var för rädd.
“Justin, vad väntar du på? Ring då, han kommer ju för fan banka in skiten!” jag bankade på honom och grät.
Han höll om mig, “Chelsea, I don’t understand you,” sa han.
Jag stannade upp ur gråten, fan också, tänkte jag, jag hade pratat på svenska, så jävla typiskt, “I’m sorry,” jag började gråta igen. Jag satt mig på golvet, Justin också, Emil stod och skrek utanför.
“Just call 112, the police, he will get in here,” sa jag.
Justin bara nickade och slog numret. Han pratade i 2 minuter.

“We should go out to the balcony, so we can see when they’re coming,” sa han sedan och tog min hand, vi gick ut på balkongen, där var vi säkra kändes det som.
Han höll om mig hårt, “Why did he hit you?” frågade han.
“I broke up,” sa jag och tittade ner i golvet, “I broke up after one month, but he made me stay for one more month, I didn’t have the guts to go, I know what he could do…”
“But why didn’t you tell the police?” frågade han.
“I don’t know, I haven’t told anyone yet…”

Vi såg två poliser springa över gården, jag reste mig upp, “Han är i trappen!” skrek jag, “2891 är koden!”
“Vi kommer!”
Vi satt kvar på balkongen, jag lutade mig mot Justins axel, jag hackade tänder.
“Are you freezing honey?” frågade han. Jag nickade. Han började ta av sin tjocktröja, och hängde den över mig.
“Thank you.”

Det ringde på dörren, “No, don’t go!” sa jag, “It could be him!”
“No, Chelsea, it’s the police, I promise,” sa han och reste sig upp.
“Don’t go!” ropade jag.
Han sträckte ut sin hand mot min, “Come with me, it’s safe,” sa han.
Jag snyftade lite och reste mig upp, vi gick mot dörren.
Vi tittade ut genom nyckelhålet, och såg…

Här har niiiii!! :) Jag älskar när ni lämnar kommentarer, och kollar in på bloggen ofta, och det är jätteroligt när ni kommer med förslag, jag ser alla förslag, och kommer använda de i kommande delar, där de passar in! KRAM:)



Justins synvinkel

She pushed me away and ran over to a dustbin, she threw up. I rushed towards her, “Oh Chelsea, honey,” I said to her and took her hair away from her face.
“I’m sorry,” she said.
“It’s okay, don’t apologize,” I said. She throw up once more, then she sat down on the ground, I sat down beside her.
I stroke her back, “It’s okay.”
We sat down in silence for a while.

“Wait here, I’ll be back in one minute, I’ll go get some water,” I said and ran to a small store and bought two bottles of water.
“Here you are,” I said and gave her one.
“Thanks,” she said and rinsed her mouth.
“How do you feel?” I asked when she got back.
“Better, actually,” she said.
I smiled, “That’s good,” I looked at her, “do you think that you have some kind of stomach flu or something?”
“Nah, I think it’s both because I fainted this morning, and all the drama…” she said and looked down.
“Yeah, let’s hope you’re not sick,” I said and put my arm around her.
“Wanna go home?” I asked her.
“Yeah, sure…” she answered.
“Alright, I’ll call a cab.”

Chelseas synvinkel

Jag satt ner mot betongväggen, Justin ringde en taxi. Jag skämdes fortfarande för att jag hade spytt, framför Justin.
Jag mådde i alla fall bättre, de andra gångerna jag svimmat, på grund av lika töntiga saker som lite blod, så hade jag också mått illa, så jag var nog inte sjuk. Jag visste det. Däremot var jag otroligt hungrig, och lite besviken över att jag inte hade kunnat köpa något som jag behövde inför resan.
Justin kom tillbaka, “They’re coming to the plaza soon,” sa han.
“Okay,” svarade jag och reste mig upp, Justin hjälpte mig.
Vi gick mot torget, jag mådde helt plötsligt jättebra, det kändes som att allt var som vanligt igen…
Taxin kom och vi hoppade in.
Jag och Justin satt i baksätet, det var en lite äldre chaufför, som inte visste vem Justin var, det var skönt.
Jag satt och funderade på ifall vi hade något att äta hemma.
“What are you thinking of?” frågade Justin och flinade.
“Emm, nothing, I’m just hungry,” sa jag och skrattade lite.
“Me too!” sa han och lutade sig fram emot taxichauffören, “can you pull over at McDonalds?”
Yes! Tänkte jag, äntligen skulle jag få mat.

Han körde in i drive in kön, och jag beställde en naggets meny, och Justin en Big Mac meny. Vi tog också en varsin McFlurry.
“Justin Bieber!?!?” utbrast tjejen som gav oss maten i luckan, “emm, yes,” sa Justin och tittade fram bakom chauffören.
Hon skrek och gapade, jag kopplade bort det från min hjärna och tittade bara ut genom fönstret, Justin skrev autografer genom rutan.
“It’s on the house, you don’t have to pay,” sa tjejen sen.
“Thank you very much,” sa Justin, och vi rullade vidare hemåt.

Vi gick ut ur bilen, min glass höll på att smälta, jag och Justin kollade på varandra och skrattade, vi började äta våra glassar innan maten.
“Mm, that’s tasty,” sa han.
“Yes sir,” sa jag och skrattade.

Helt plötsligt öppnades ytterdörren när vi satt och åt.
“HELVETE!” utbrast jag när jag såg vem som kom…

Jag bara stod och glodde på tanten, och ja, sen hon gav mig en örfil gick hon från att vara kvinna till tant.
Det sved på kinden.
“Chelsea, are you okay?” frågade Justin oroligt.
“Yeah, I’m fine,” sa jag och vände mig för att gå.
Helt plötsligt såg jag att Justin rusade fram till tanten, “What were you thinking!?” frågade han henne argt.
“Kan du inte prata svenska unge?” sa tanten surt.
Justin kollade frågande på henne, “So now you can’t speak english, or what?” sa han.
“Ungjävel,” muttrade tanten och gick in i ett omklädningsrum. Justin såg riktigt förbannad ut, han såg en vakt och rusade mot honom.
“Justin, don’t,” sa jag, “it’s okay, I don’t care.”
“No, it’s not okay Chelsea, she hit you,” svarade han och gick mot vakten.
“I just want to tell you, that the lady in that dressing room,” han pekade, “just hit my girlfriend.”

De stod och pratade i ungefär en minut, vakten gick sedan mot mig.
“Vad har hänt?” frågade han allvarligt.
“Eeh, jag skulle prova kläder, och sen kom min, emm, pojkvän in och vi kysstes, då kom en tant och skällde ut oss, så jag gick ut ur omklädningsrummet. Jag sa väl något i stil med att hon var för bitter för ett kärleksliv, och ja…” sa jag och pekade på min kind.
Vakten skakade på huvudet och gick emot omklädningsrummet.
Han knackade på dörren till ömklädningsrummet, “Ursäkta, frun, jag vill prata med dig.”
“Hur kan du komma och störa när jag byter om?” fräste tanten från andra sidan.
De stod och diskuterade en stund när tanten kommit ut. Justin stod bakom mig och kramade om mig. Efter några minuter kom vakten tillbaka, “Hon nekar att hon slagit dig, vill du göra en polisanmälan?” frågade han.
“Nej, jag vill bara gå,” sa jag.
“Säkert?”
“Mm.”

Jag vände mig om mot Justin, “Let’s go,” sa jag.
“What?”
“Yes, she denies that she hit me, and I don’t want to report it to the police,” sa jag. Jag kände att all min energi hade försvunnit igen. Jag mådde illa.
“You should,” sa han.
Jag rörde inte en min, jag skakade bara på huvudet och tog Justins hand och gick.

Vi åkte upp för rulltrappan i tystnad och gick ut. Vi stannade en bit utanför dörren. Justin tittade på mig, “how are you?”
Jag ryckte på axlarna.
“Maybe you’re in some kind of shock,” sa han. Han gav mig en kram, vi kramades en stund, han böjde sig sedan ner lite grann för att kyssa mig, men jag drog undan ansiktet.
“I’m sorry,” sa han och såg ledsen ut.
Jag skakade på huvudet, “I feel sick,” sa jag. Jag mådde mer illa nu.
“Oh no,” sa han och såg orolig ut, “you look pale, do you feel like really sick?”
Jag nickade.
“Come on,” sa han och drog med mig in i gränden bakom alla hus, där det var tomt på folk.
Han höll armen om mig hela tiden, och smekte mig tröstande.
“How are you feeling?” frågade han och smekte min rygg.
Jag ryckte bara på axlarna till svar, igen.
“Just tell me how you feel Chelsea,” sa han oroligt.
Jag orkade inte svara, jag orkade inte stå, jag gled ner mot väggen och satt mig mot väggen, jag hade ingen energi i kroppen. Det hade varit en hård dag för mig, skurit mig, svimmat, blivit örfilad och halvt förhörd av en vakt, på samma dag. Det var för mycket för mig just nu.
“Chelsea, what’s happening?” frågade Justin.
“Nothing,” sa jag tyst. Han satte sig ner bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans axel. Vi satt så en stund, tills han började närma sig mitt ansikte. Hans kyssar var det bästa som fanns, men inte nu.
Jag kände hur mitt blod försvann från huvudet, jag blev blek igen, “No!” sa jag till honom och slet mig ur hans grepp.

Han strök handen genom mitt hår och log, “are you really great enough to go out?” frågade han.
“Yes, ofcourse, I promise,” ljög jag igen och log.
“Alright then, I’ll go get dressed,” sa han och reste sig upp.
Jag gick till badrummet och fixade till mig lite, jag satt upp håret i en hög hästsvans och tog lite rouge och mascara, till sist fyllde jag i ögonbrynen och gick till min garderob. Jag satte på mig ett par tighta mörkblå jeans, ett svart linne och en rosa Adidas tröja. Jag gick tillbaka till mitt rum.
“Jag är färdig nu,” sa jag utan att tänka efer, “Haha, oops!”
“Yeah, right…” sa Justin och skrattade.
Jag rodnade, “emm, I’m done.”
“I can see that, you look pretty,” sa han och log. Han kom emot mig och gav mig en puss på kinden.
“Shall we go?”
Jag nickade och gick ut i hallen, jag tog på mig en svart dunjacka och rosa-vita Adidas high tops, Justin tog på sig sin jacka och ett par svarta Nike dojor.
Vi gick ut i kylan, och började gå mot stan. “This way,” sa jag och drog med honom i rätt riktning.
“Alright, is there as many stores as in Stockholm?” frågade han.
“No, really not, it’s nothing compared to Stockholm I guess,” sa jag och kollade ner i marken.
“That’s actually pretty nice, I like smaller towns,” sa han och log.

Vi kom fram till stan, och jag drog med honom in på Intersport.
“I love this sweater!” sa jag och höll up en ljusblå Adidas tröja med tre rosa ränder, Adidas var mitt favoritmärke.
“Wow, that’s sweet,” sa han och log, “try it on!”
Jag tog av mig min jacka och tjocktröja och gav till honom, jag provade tröjan.”
“It looks good on you,” sa han och tittade på mig nerifrån och upp.
“Thanks…”
Jag tog av mig tröjan och såg att det var rea, den kostade 400kr istället för 800kr. Jag tog på mig min tröja och jacka och tog tröjan jag provat med mig, “Let’s see if we find something for you,” sa jag och gick mot rulltrappan. Han följde efter.
“Check those out!” ropade han när vi kom upp för trappan till skoavdelningen, “sweet.”
Det var ett par röda skinnconverse, riktigt snygga.
“Yeah, they would look great on you,” sa jag när han tog upp ett par i sin storlek.
Han provade skorna, “perfect,” sa han.
“You should buy them!” sa jag och log.
Han la tillbaka skorna i kartongen och tog med sig den, “I will,” sa han och flinade.
“Are you done here?” frågade jag sedan.
“Yes, are you?”
“Yeah, I’m done, let’s go pay,” sa jag och vi gick mot kassorna.

Justin ställde sig före mig i kön och tog tröjan från mig, “no way you’ll have to pay for that,” sa han och flinade så stort han kunde.
“What? Ofcourse I’ll pay for it, it’s obvious,” sa jag och tog tillbaka tröjan och skrattade.
“Nah, it’s not,” sa han och tog tillbaka tröjan och la den på disken direkt när han kommit fram.
Jag viskade till honom, “Justin, you shouldn’t have to pay for all my stuff.”
“Chelsea, it’s no big deal, I have enough, I want to pay for you, I’ll do anything for you,” sa han och drog sitt kort i kortläsaren, “I want to, I promise,” han log och tog emot kassen.
“Thank you,” sa jag och tittade ner i marken. Han la sin arm om mig och vi gick ut ur affären.

“Let’s go in here,” sa jag när vi kom till H&M, “I need some stuff.”
“Sure,” sa han och följde efter. Jag tog tag i hans hand och drog med honom upp i rulltrappan.
“So, what do you need?” frågade han.
“Emm, some, emm, underwear,” sa jag och tittade ner i golvet igen. Jag visste inte varför jag skämdes.
“Okay,” sa han och nickade.
Vi kom upp på övervåningen och jag gick mot damavdelningen.
“Maybe you wanna go to the men’s section?” sa jag.
“Nah, I’ll be your style advice,” sa han och blinkade åt mig.
Jag fnissade bara lite till svar.
Jag gick runt och tittade lite bland hyllorna, jag behövde bh:ar, trosor och strumpor, jag plockade på mig  5 bh:ar som jag tänkte prova.
“I’ll go try these out,” sa jag till Justin. Jag antog att han skulle gå och kolla någon stans så länge.
“Alright,” sa han och följde efter mig till provrummen. Det började pirra i magen, skulle han vilja se mig i bh?

Jag gick in i ett provrum och testade den första, den var i vit spets med små rosor på banden.
“How’s it going?” frågade han efter en stund.
“Emm, I think it’s too big,” sa jag.
“Should I go get you a smaller one?” frågade han.
Shit, skulle jag våga säga min bh storlek till honom? “Eeh, yeah, could you get one in size 70 A, please?” sa jag till slut.
“Yes”
Jag passade på att prova en annan så länge, den var rosa och svart. Helt plötsligt öppnades draperiet, där stod Justin och tittade förvånat, och där stod jag i jeans och bh. Det var väl egentligen ingen fara, men jag skämdes ändå jättemycket.
“Oh, I’m sorry, I thought…” sa han.
“It’s okay, thank you,” sa jag och tog bh:n han höll i. Jag var nog röd som en tomat.
“Well, you look pretty hot,” sa han efter en stund. Han hade inte gått ut än.
Jag blev ännu rödare i ansiktet. Han flinade. Han gick emot mig, jag stod som fastfrusen, han kom närmre och närmre, och la händerna om min midja. Han förde sitt ansikte närmre mitt, och vi kysstes. Det var en underbar kyss, så spännande, i ett omklädningsrum på H&M.
Plötsligt var den någon som harklade sig, “Ursäkta, ska ni prova kläder eller kan ni gå ut?” frågade en äldre kvinna som såg bitter ut.
“Emm, förlåt,” sa jag och föste ut Justin, “I have to get dressed.”
Jag tog på mig min egna bh och min tröja och gick ut.
Jag tittade på kvinnan, som blängde på mig, och jag kunde inte hålla mig, “bara för att du är för bitter för ett kärleksliv,” sa jag. Jag ångrade mig direkt när jag sagt det. Kvinnan blev högröd i ansiktet och såg nu riktigt förbannad ut. Justin knackade på min axel, “what’s up?” frågade han.
Jag han inte svara innan kvinnan kom fram till mig, “du var mig en oförskämd liten snorunge,” sa hon. Jag blev lite chockad, och sen gav hon mig en örfil och vände på klacken.

Bara för att ni är så gulliga så får ni en del idag! :D Det är förresten jätteroligt när ni kommenterar delarna! Ni får jättegärna ge förslag på vad ni vill ska hända också! KRAM

---

---

---

“You never said when we’re leaving?” sa jag sedan och log.
“Oh, sorry,” sa han, “well, we’re leaving tommorow night, at 9 pm.”
“Alright, sounds good!” sa jag och kramade honom, “What should we do today?” frågade jag, jag vet inte var jag fått min energi ifrån, men Justin var väl antagligen allt som behövdes.
“I don’t know, what’s there to do here?” sa han och strök handen genom mitt hår.
“Emm, I could use some new clothes if I’m coming with you on tour,” sa jag och log förväntansfullt.
“Yes, let’s go check out some stores then,” sa han och pussade mig på pannan.
“Great!” sa jag och ställde mig upp, “I’ll take a shower.”
“Alright,” sa han och log. Han tittade sig omkring i rummet.
“And yes, I have an xbox,” sa jag och pekade på mitt tv-skåp.
Han sken upp och nickade. Jag gick och tog en dusch, jag tog på en ansiktsmask och rakade benen. Såklart råkade jag skära mig på vristen. “Helvete!” skrek jag högt. Mamma och pappa hade gått och jobbat, så det var väl bara Justin som var här.
Blodet rann, och det ville inte sluta, typiskt att jag skar mig just på vristen, där det typ aldrig slutar blöda…
“Fan alltså,” halvskrek jag för mig själv. Vi hade bara ljusa handdukar som skulle bli förstörda om det kom blod på de, så jag ville inte torka med den. Jag fick helt enkelt ropa på Justin, jag slängde på mig trosor och en t-shirt lite snabbt så att han inte skulle bli shockad när han kom in…
“JUSTIN!” ropade jag. Jag satt på badkarskanten och blodet rann. Jag kände att jag började bli lite snurrig, jag hade svårt för blod.
“What’s up?” ropade han tillbaka, jag hörde att han var på väg.
“Come quick,” sa jag för mig själv. Jag blev mer och mer snurrig.
Han kom in i badrummet, “Chelsea what happened!?” frågade han shockat.
“I was shaving my legs,” sa jag. Det började snurra mer och jag lutade huvudet neråt.
“Hey Chels? What…?” hörde jag honom säga, sen blev det svart.

Justins synvinkel

She was on her way to fall down in the bath tub, I hurried to catch her in my arms. Her ankle was bleeding pretty much. I grabbed a tissue from a shelf and put on her ankle. I layed her down on the bathroom floor with her haid in my lap.
“Chelsea, wake up,” I said to her. I got a flashback, from about 3 months ago after the concert, when she passed out too.
“Chelsea?” I wispered. Nothing. She finally opened her eyes after 30 very long seconds.
“Did I faint? Again?” she said.
“Yeah,” I answered and stroke her forehead, “How do you feel?”
“I’m okay, I guess,” she said.
“Good, we might take it easy today, just stay home?” I asked her.
“No, we’ll do something, I’ll be fine,” she said.
“But you just passed out Chelsea, you should rest,” I tried to convince her, she shouldn’t really be up and running right after she has passed out.
“I know, but I don’t want to, I want to go to the city with you today,” she said and smiled.
“Well, you will have to tell me if you don’t feel good, tell me right away, promise?” I told her.
“I promise.”

I went to get her a band-aid, her ankle wasn’t bleeding that much anymore. I put it on the wound and helped her stand up. We went to her room.
“Could I shower now?” I asked.
“Yes, do that,” she answered.

Chelseas synvinkel

Han gick in i duschen. Typiskt att jag skulle tuppa av av ett litet skärsår. Nu mådde jag lite illa, som jag har gjort de andra gångerna jag svimmat också. Typiskt mig.

Jag kom på att jag kanske skulle berätta för mina kompisar varför jag inte varit mig själv den senaste tiden, varför jag kommer vara ledig i 3 veckor, och att jag hittat en pojkvän.
Jag tog fram min dator, och loggade in på Facebook, jag hade inte vart inne på flera månader. Jag skrev på min status: ‘Många har undrat varför jag inte har varit mig själv den senaste tiden. Jag har inte mått bra, och det har tyvärr gjort att jag inte har kunnat vara mig själv. Jag har nu kommit ur den onda cirkeln, och det är pga att en person som jag älskar otroligt mycket har kommit tillbaka till mitt liv igen. Jag kommer att resa bort med den personen i 3 veckor från imorgon. Det här är vad jag vill dela med alla, medan endast mina närmsta kompisar kommer att få veta ALLT. Jag vill att ni ska veta att jag är otroligt ledsen för att jag har oroat er, och inte vart mig själv. Men ni ska få en förklaring, ni som känner er träffade av det här, får gärna höra av er. Kram’

Det var den längsta statusen jag någonsin skrivit, men jag hoppades att jag skulle kunna reda ut allt med mina vänner nu. Jag stängde igen datorn och klädde på mig. Jag tog svarta jeans, svart linne och en lila Adidas tröja, som såklart skulle matchas med mina lila Converse.

Justin kom ut ur duschen, “Hi, how are feeling?”
“Great,” ljög jag. Jag var fortfarande lite illamående, och samtidigt nervös över vad alla som läst min status skulle tro och säga.
“That’s good,” sa han och satt sig bredvid mig i sängen.

Jag har egentligen knappt någon tid att lägga ut några delar idag, men jag kände att jag kunde bara inte lämna er utan! :)

Ha en fortsatt bra lördag! :D KRAAM

---

Justins synvinkel

I was so Jet Lag, I just couldn’t sleep. Now I was at this 24/7 supermarket, just 5 minutes away from Chelseas apartment. I thought I could buy some breakfast, and make her breakfast at bed. That would probably be nice.
I picked up some freshly baked bread and went to the cashier.
The lady at the desk just looked at me like she was in shock, “J-j-justin Bieber!?”
“Emm, yeah…” I said and smiled.
“I LOVE YOU!” she almost screamed.
I laughed a little to myself, “I’m glad to hear that, thank you,” I said.
“What are you doing in Sweden?” she asked.
“I’m just visiting an important person,” I said and smiled.
“Alright, well, would you mind taking a photo with me?” she asked and smiled so much.
“´Sure, do you have a camera?”
“Yes,” she said and showed me.
We took a photo and I signed a paper for her. Then I payed and went back to Chelsea’s place.
I opened the door carefully and put the bag in the kitchen and went into her room. I saw that she laid there crying.
“No Chelsea, I’m sorry I was at the store,” I said and rushed towards her.
“I thought you had left me,” she said, crying.
“I’ll never leave you. I’m sorry honey,” I said and hugged her. We laid down in her bed and just hugged eachother for a while. She fell asleep in my arms, and I eventually did too.

I woke up again at 9 am, Chelsea was still sleeping, so I decided to make the breakfast.
I found a big plate to put the bread, butter and jam on, and then I made hot chocolate. I saw that Chelseas mum and dad got up.
“Good morning!” I said.
“Morning,” her dad said and yawned.
“Hi, what are you doing?” her mum asked and smiled at me.
“I’m making breakfast in bed for Chelsea and me,” I said.
“That’s sweet,” she said and went to the living room.
I took the plate and went to Chelseas room, “Chelsea?” I asked.


Chelseas synvinkel

Jag hörde att Justin sa mitt namn, jag måste ha somnat tillslut.
Jag tittade upp, där stod Justin med en bricka med frukost i dörröppningen och flinade.
“Hi,” sa jag och log.
“Hi gorgeous,” sa han och kom mot mig.
Jag satt mig upp i sängen, “You are so friggin sweet,” sa jag och log ännu bredare.
Han ställde ner brickan på mitt nattduksbord och gav mig en kram, jag vred på mig och la mig ovanpå honom och kysste honom. Han kysste tillbaka.
“Ooh I liked that,” sa han och log.
Jag skrattade, “Let’s eat, I’m hungry!”
“Yes, me too,” sa han och la armen om mig. Jag tog ett bröd och bredde på smör och marmelad. Justin också.
Vi åt och småpratade en stund.
“Thank you for the breakfast,” sa jag. Så här mycket hade jag inte ätit på länge, Justin fick mig att må bra igen.
“No problem sweetie,” sa han. Vi såg på varandra, vi kysstes igen. Jag undrade när man räknas som ett par. ‘Jag är ihop med Justin Bieber’, den meningen upprepades i mitt huvud, men jag vågade inte hoppas på något.
“So…” sa han, “Emm, hehe, would you like to be my girl friend?”
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev så lycklig inombords, “YES!” nästintill skrek jag sen.
Han svarade med att kyssa mig igen.
“Thank you,” sa han, “I love you.”
“I love you too, Justin Bieber,” sa jag och log.

Här får ni enligt önskemål del 19 nu istället för imorrn! :)

---

Jag blev om möjligt mycket deppigare, jag la mig ner i sängen. Plötsligt hörde jag att det knackade på dörren.
“Mm,” mumlade jag. Det var väl mamma eller pappa som skulle tjata om att jag skulle äta eller gå ut eller något antog jag.
Dörren öppnades, och jag såg det vackraste ansiktet i hela världen, det var Justin!
Jag började störtgråta och han slängde sig ner i sängen och kramade mig, länge och hårt.
Jag låg bara där och grät, i säkert 5 minuter kramade han mig utan att säga ett ord. Jag slutade gråta.
“Chelsea, I love you,” sa han och tittade mig i ögonen.
“I love you too Justin, I can’t live without you,” svarade jag hysteriskt och kramade honom med all kraft jag hade, vilket inte var mycket.
“I’m so sorry that I left, please forgive me Chelsea?” sa han sorgset.
“What? It wasn’t your fault, you had to,” sa jag.
“Yeah, but I still shouldn’t have left you.”
“It’s okay,” svarade jag och la mig bredvid honom i sängen, jag lutade mitt  huvud mot hans bröstkorg.

“What made you come here?” frågade jag efter en stund.
“Well, your mum called my mum, and she was really worried about your health, and I couldn’t take that, so we moved one concert so I could come here,” svarade han och höll om mig.
“Really? You didn’t have to,” sa jag.
“Yes I did have to, Chelsea,” sa han.
Han tittade på mig, “Have you lost weight Chels?” frågade han sedan.
“Maybe…” mumlade jag.
Han såg orolig ut, “Why?” frågade han lugnt.
“I didn’t have any strength when you were gone, I barely ate anything,” svarade jag och tittade ner.
“You are way too skinny, honey, that’s not healthy, you can get sick, like seriosly,” sa han. Han oroade sig verkligen. Jag ångrade att jag hade fått honom att bli orolig.
“I’m sorry,” sa jag bara.
“We have to do something, you know that, right?” sa han till mig och lyfte upp min haka.
Jag ryckte på axlarna.
“You can’t go on like this, there will be times when we are not together, and there will be hard times, but there will also be the times when we feel great, and everything seems so perfect. We have to live those great days to the fullest. And when we feel like we can’t feel any worse, then we know that we have great days to look forward to,” sa han.
Vi kramades länge.

De orden förändrade hela min deprimerade tillvaro. Han förändrade mitt liv, till det bättre. Jag skulle aldrig mer låta mitt liv förstöras så mycket som nu, jag skulle inte göra det mot mig själv, min familj, mina vänner, och framför allt, inte Justin.

Vi låg och mös i en halvtimme, sen somnade jag. Jag vaknade av att han strök sin hand genom mitt hår.
“Good evening beautiful,” sa han.
“Hi,” svarade jag och log, antagligen för första gången på flera månader.
“It’s time for dinner,” sa han, “we will start to work on the eating thing right away.”
Jag nickade och vi ställde oss upp.

Justins synvinkel

I put my hand around her waist. She was so skinny, she looked so thin and fragile. I felt like I was going to break her if I wasn’t careful. If I was the only one she listened to, that could help her, then I wouln’t leave her again.
We went out to the kitchen and took two plates and some food. We sat down at the table, her mum and dad sat in the living room, they wanted to leave us alone.
I saw that she tried to eat, she ate maybe one half portion, and I guess that was good compared to when I was gone.
“Are you okay?” I asked her. She looked all pale.
“Yeah, I’m alright,” she answered.
“Are you sure? You don’t look like ur alright, what’s up?” I asked.
“Naw, I’m just exhausted, I haven’t felt good since you left,” she said and looked down at her half full plate.
“I’m so sorry, we should just take it easy, wanna watch a movie?” I said. I knew that it would take time for her to be her self again after her sort of depressed period.
“Yeah, sure, I’m done,” she said and lifted her plate.
“Are you sure you don’t want to eat more?” I asked her sadly.
“Yes,” she said and stood up. I nodded and we went to her room. We chose a movie called Honey, it seemed pretty good.

Chelseas synvinkel

Vi låg i min säng och kollade på filmen, jag låg nära Justin och han höll om mig. Det kändes underbart. Jag hade saknat honom så mycket, men vad skulle hända nu? Skulle han behöva åka imorgon igen? Vad skulle jag göra då?

“When do you have to leave?” frågade jag honom och såg ledsen ut.
“Don’t you mean when do we have to leave?” sa han och log mot mig.
VA!? Skulle vi åka? Skulle jag få följa med honom?
“What do you mean?” frågade jag och flinade brett.
“I’ve talked to everyone, to the team, your parents and mum, and it’s only 3 weeks left on the tour, so…” han log ännu bredare, “…you’re coming with me.”
Mitt hjärta började slå supersnabbt, jag hade inte vart så här lycklig på så himla länge! Jag skulle få resa med honom! “Are you kidding me?” nästintill skrek jag.
“No I’m not!” svarade han och skrattade.
“Thank you so much, seriously, thank you!!!” sa jag till honom och kramade om honom.
“I’m just as happy as you are,” sa han och tittade mig i ögonen.
Jag tittade i hans ögon också, vi visste båda vad som skulle hända nu. Vi kom närmre och närmre varandra, och vi kysstes. Den första kyssen på nästan tre och en halv månad. Det var underbart. Vi låg tätt intill varandra en lång stund efter kyssen, och bara mös. Vi låg och småpratade i en timme, innan jag somnade i hans famn.

Jag vaknade mitt i natten, det var kolsvart ute, men var var Justin!? Han var inte här, jag gick upp och kollade i badrummet och överallt, men han var borta. Jag ringde honom, men han svarade inte, jag la mig ner på sängen och började gråta…

Justins synvinkel

I couldn’t believe this, I wouldn’t have ONE free week in four months, I would work almost every day. Actually, I didn’t have anything against working hard, I just wanted to meet Chelsea. I was in love with her, I was sure about that. And now I had to wait FOUR months to see her. Awful.
It would be really hard. But I had to do it, this was my dream, as she said, it’s what I love to do, what I’m meant to do. I shed a tear, I had to get my shit together now. I had to put on a great show in each and every city, and pretend like I wasn’t missing her. Bring up OLLG’s on stage and so on. But I knew that if I could only book a date to meet her, I would be able to get through this, then I had something to look forward to.

“Justin, we have to go now,” mum said to me.
“Yeah, I’m coming,” I said and took my stuff, and went out the door.


Chelseas synvinkel


Idag var den sista dagen på lovet, imorgon skulle jag behöva gå till skolan igen. Jag mådde dåligt. Jag var chockad över Justins besked om att vi inte kommer kunna träffas på 4 månader. Det är nästan ett halvår! Det kändes som en så otroligt lång tid. Du som läser det här tycker väl att 4 månader skulle gå fort, att det inte var någon fara, men det funkade inte så. Jag kände något så otroligt speciellt för Justin. Riktigt kärlek, jag visste det.

“Ska du ha frukost Chelsea?” frågade mamma.
“Nej, jag är inte hungrig,” svarade jag. Jag hade inte någon ork att äta, inte någon ork att göra någonting. Jag låg i sängen och läste hela dagen. Och ja, boken jag läste var First Step 2 Forever: My Story, Justins bok.
Jag läste den om och om igen.

“Chelsea, hur mår du?” frågade mamma.
“Jag kommer inte få träffa Justin på 4 månader,” svarade jag.
“Nej, jag vet gumman, men det kommer gå fort ska du se,” sa hon. Hon fattade ingenting. Vaddå gå fort!?
“Det är middag nu, du får ta och komma,” sa hon sedan och gick ut.
Jag släpade ut mig själv i köket och satt mig vid bordet, jag tog lite mat. När de andra var klara hade jag bara ätit några tuggor.
“Tack för maten, jag går och lägger mig”, sa jag och gick från bordet.

Jag la mig i sängen och tänkte, igen, jag somnade efter ungefär en timme.
På morgonen dagen därpå kunde jag bara inte gå upp ur sängen, jag hade ont i magen och huvudet.
Mamma kom in i mitt rum.
“Du måste gå upp nu, klockan är 7,” sa hon.
“Jag är nog sjuk,” svarade jag, “jag har ont i magen och huvudet.”
“Ojdå, det var ju inte bra, jag ringer och sjukanmäler dig,” sa hon.
Jag somnade om igen i några timmar. Jag gick ut i köket och såg en lapp. ‘Vi har gått till jobbet, ring om det är något, kram’.
Jag bestämde mig för att ta en dusch, jag stod där i säkert en halvtimme, när jag gick ut satt jag på mig mjukiskläder. Jag la mig i sängen och satt på tv:n.

Jag hörde telefonen ringa, det var Justin.
“Hi Chelsea,” sa han.
“Hello,” sa jag sömnigt.
“How are you? Were you sleeping? Haha,” frågade han.
“No, I’m sick,” svarade jag.
“Oh no, that’s not good at all, what is wrong?” frågade han och lät lite sorgsen.
“My head and my stomach hurt, I’ve been like gone ever since you called me yesterday…” sa jag.
“I’m so sorry,” sa han.
När vi hade pratat i en halvtimme gjorde min mage så otroligt ont.
“It hurts so much,” sa jag med gråten i halsen.
“Chelsea, I’m so so sorry, do you have a stomach flu or something?” frågade han.
“No, I don’t think so,” svarade jag.
“Alright, well have you eaten too little or something?” frågade han.
Jag funderade lite, “well, I haven't aeten almost anything since your call yesterday,” sa jag sen.
“What!? Why? You have to eat, ofcourse your stomach hurts if you don’t eat,” sa han och lät lite orolig.
“But when you called, I just got into some kind of shock, I can’t take it, not seeing you in 4 months seems like hell to me,” svarade jag.
“You have to take care of yourself Chelsea, promise me,” sa han.


Vårt samtal var det sista på en hel vecka, han var tydligen på någon slags röstvila. Han smsade mig ibland, men smsen blev färre och färre. Han skrev till mig att han hade jättemycket att göra, att han ville veta att jag saknade honom, men att han inte kunde smsa eller ringa så ofta.

På dagarna gick jag i skolan, mina kompisar var oroliga för mig. Jag hade knappt sagt något på en månad. De visste inget om Justin, de trodde att jag bara hade blivit helt deprimerad utan anledning. Jag åt ingenting i skolan, och knappt något hemma heller. Jag mådde otroligt dåligt.
“Chelsea, stannar du kvar ett tag?” frågade min mentor en dag när vår mattelektion hade slutat.
“Mm,” svarade jag.
“Du är inte dig själv längre, vad har hänt med dig? Dina vänner har pratat med mig, de är oroliga, du säger inget, du äter inget, vad har hänt?” frågade han.
Förväntade han sig att jag skulle svara på alla de där grejerna samtidigt eller? “Jag vet inte,” sa jag bara.
“Dina resultat i skolan blir bara lägre och lägre, och din hälsa påverkas otroligt mycket, du måste ha gått ner i vikt,” sa han.
Jag sa ingenting, jag brydde mig inte. Jag brydde mig bara om Justin, jag ville bara träffa honom.
Efter en halvtimmes meningslöst samtal gick jag ut ur klassrummet, och gick hem.
Mamma och pappa hade börjat bli överdrivet oroliga över mig nu också. Inte så konstigt kanske. När jag kom hem hörde jag mamma prata i telefonen.
“Yes, I think that she is having a depression, she doesn’t even eat, we have tried everything…”
Åh, måste hon prata om mig? Jag gick in i mitt rum och satte mig i min fåtölj framför fönstret. Jag satt där och tittade ut.

Ungefär så här såg mina dagar ut i ytterligare 3 veckor. Jag var som ett nervvrak. Jag såg bara mer och mer sliten ut. Justin ringde mig en gång varje vecka, han sa att han saknade mig och att vi snart skulle träffas, men jag blev aldrig bättre.

En dag kom mamma in i mitt rum, när jag satt där framför fönstret.
“Chelsea, nu får du faktiskt skärpa dig! Dina vänner, hela släkten, och framför allt pappa och jag är jätteoroliga för dig! Ditt beteende är inte okej, det är bara en kille som du träffade i några dagar, du får ge dig nu,” nästan skrek hon åt mig.
“Du fattar ju ingenting! Han är den bästa personen jag någonsin träffat!” skrek jag tillbaka till henne.
Hon tittade chockat på mig, jag hade ju knappt sagt ett ljud på flera månader.
Hon kom fram till mig och försökte krama om mig, säga förlåt.
“Chelsea förlåt mig, förlåt att jag inte förstått hur mycket han kan betyda för dig,” sa hon.
“Kan jag få vara ifred?” frågade jag.
Hon nickade bara och gick ut ur rummet.
Jag brast ut i gråt, för första gången på flera månader. Jag hade bara varit tom på känslor innan, men nu kom allt på en gång. Jag grät och grät tills jag somnade. Jag vaknade på morgonen av att jag fick ett sms, det var från Justin: Chelsea, you can’t go on like this, ur hurting urself, I guess I only have one thing to do…
VA!? Skulle han göra slut med mig!? Nej, vi var ju inte ens ihop, tror jag… Han skulle helt enkelt säga att vi inte kan vara kompisar längre, säga upp vänskapen. Vad skulle jag göra!? Jag började till och med fundera på vilket sätt som var minst smärtsamt, när det kom till att ta sitt liv.
Jag kunde inte föreställa mig att fortsätta mitt liv utan honom. Hur kunde han göra så här mot mig? Jag var av någon anledning säker på att det var säga upp vänskapen han skulle göra…

Här kommer den, bara för att ni va så otroligt duktiga att kommentera ;)

---

Chelseas synvinkel

Jag var så glad inombords nu! Jag skulle på middag med Justin, hans mamma och hela teamet! Hur coolt var inte det? Tänk vilken bra timing det här hände på också, mitt på lovet. Jag funderade på vad jag skulle säga till mina kompisar, jag hade tackat nej till att göra något hela veckan, och bara sagt att jag hade andra planer. Ingen skulle väl tro mig om jag sa att jag hade varit med Justin Bieber, att han hade sovit över hos mig, att vi hade kyssts.
Om jag skulle fortsätta fundera så här kunde jag ju hålla på i evigheter.
Jag ringde en taxi och sa att jag skulle till NK i Stockholm, sen ringde jag mamma, jag hade trots allt inte frågat de än, men jag tänkte åka vad de än sa!
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, vad gör du?” frågade hon.
“Jo, det är det som är grejen, jag har blivit bjuden på middag…” sa jag.
“Jaha, vi som skulle hem till Lotta och Marco, vem har bjudit dig?”
“Okej… Justin och hans mamma,” sa jag och log för mig själv.
“Nähä? Gud så roligt! Det kan du ju bara inte tacka nej till,” sa hon och lät otroligt exalterad.
“Jag vet! Det är i Stockholm, så jag har ringt en taxi, jag tar väl tåget hem antar jag,” svarade jag.
“Men har du pengar till det då?” frågade mamma.
“Ja, jag har på kortet, oroa dig inte, jag har pengar undanlagt, men jag måste gå nu!” sa jag.
“Vad bra, men du får ha det så himla roligt! Och hälsa från mig och pappa!”
“Jaa, hej då!” sa jag och la på luren.

Jag gick till badrummet och fixade till mig lite snabbt, tog på lite mascara och plattade håret lite halvt.
Nu såg jag att taxin stod utanför, så jag tog på mig mina ytterkläder och gick ut.

“Hej, ska du till NK?” frågade taxichauffören när jag kom in i bilen.
“Precis,” svarade jag.
“Vad händer på NK vid den här tiden? Det har varit tjejer utanför hela dagen,” sa han.
“Justin Bieber har signerat böcker, men inte nu längre,” sa jag och log.
“Jaha, den där flickidolen? Min dotter älskar honom, hon kanske var där med sin mamma…” sa han.
“Ja det hoppas jag!” sa jag.
“Men vad finns det är göra där så här dags?” frågade han mig, han var tydligen nyfiken.
“Jag ska bara möta upp en kompis där,” sa jag och flinade lite.

Vi var framme efter ungefär en timme, jag gick ut ur bilen när jag hade betalat och ringde Justin.
“Hi Chelsea, are you there yet?” svarade han.
“Yes, I’m outside the entrance now,” sa jag.
“Look inside!” sa han. Jag tittade in genom en ruta, han stod och viftade med armarna för att få min uppmärksamhet. Jag la på luren och gick in.

“Hi, I’ve missed you,” sa han när jag kom emot honom, han gav mig en kram.
“Aaw, I’ve missed you too,” svarade jag.
“So should we go eat? Mum and the team are inside that restaurant,” sa han och pekade över gatan.
“Oh, yeah, I’m pretty hungry,” sa jag.
Vi gick hand i hand över till restaurangen, vi gick in genom dörren. Jag såg att hela teamet satt och pratade och skrattade högt vid ett bord.
“Hello honey!” sa Pattie och reste sig upp och gav mig en kram.
“Hi,” sa jag och log.
Jag hälsade på alla och Justin drog ut en stol till mig, jag satte mig och han satt sig bredvid.
Jag beställde en fisksoppa och en Cola Light.
Justin tog oxfilé och Sprite.
Vi fick in vår mat och började äta, det var supergott.
“This was amazing,” sa jag.
“Yes, mine too,” sa Pattie och log.
“Hey guys, I wanna make a toast,” sa Justin och lyfte glaset, han fortsatte, “For the amazing time we have had here in Sweden, for my awesome team, mum, and for Chelsea!”
Jag rodnade lite och vi lyfte våra glas och skålade.
Alla pratade och skrattade och vi hade en jättetrevlig kväll.
Notan kom in, “How much did my food and drinks cost?” frågade jag Pattie som hade notan i handen.
“Nothing darling, we will take care of this, don’t worry,” svarade hon och log.
“No, Justin paid for me last time,” sa jag.
“But there’s no problem, we have had such a great time with you, and we want to pay,” sa hon och gav sitt kort till kyparen.
“Well, thank you so much, I don’t know how I can make this up to you, you guys have done so much for me these last couple of days,” sa jag.
“Oh, I’m so glad to hear that, we have all enjoyed having you here,” svarade hon och la en arm runt mig.
Jag tog mig mod och harklade mig för att få allas uppmärksamhet, “Guys, I have something to say,” sa jag. Alla tysnade och log, jag fortsatte, “I want to thank all of you for this amazing time. Before this I was actually dreaming of meeting you guys, saying ‘hi’ would have been a huge dream come true for me. To hang out with you have been an amazing experience. Thank you so much, and thanks Justin for being the nicest boy I’ve ever met…” sa jag och rodnade, jag satt mig ner på min stol igen. Justin kramade mig och sa, “Thank you, you’re an amazing girl.”
“And you’re an amazing boy,” viskade jag till honom.
Alla började resa sig upp, och vi började ta på oss jackorna. Vi gick ut ur restaurangen, och alla stod och småpratade en stund utanför.
“What’s the clock?” frågade jag Justin.
“It’s 10.45,” svarade han, “Why?”
“I have to take the train home, and it will leave 10 past 11,” svarade jag. Det var sorgligt att lämna de, att lämna Justin. Det här kanske faktiskt var den sista gången vi kunde ses innan han åkte vidare, inte roligt…
“Naw, I’ll get you a cab,” sa Justin och la en arm runt mina axlar och klappade på min arm.
“Okay, thanks,” jag började känna mig väldigt sorgsen.
“Are you sad?” frågade han.
“I just don’t want to leave you, I don’t want this to be the last time I see you,” svarade jag.
“Oh sweetie, I don’t want to leave you either, but I have to,” sa han och såg mig i ögonen.
Jag torkade en tår, “well, I hope we will meet atleast some day,” sa jag och fällde flera tårar.
Han torkade bort de och kramade om mig hårt, “are you crazy? I will talk to you as often as I can, and we will meet as often as we can, I promise,” han log och lyfte upp min haka med handen.
“I really hope so,” sa jag och lutade huvudet mot hans axel, han klappade mig på ryggen.
“I promise, I really do,” sa han.

Jag såg att en taxi kom och körde in vid trottoarkanten, det var min taxi, chauffören gick ut ur bilen och frågade om det var vi som skulle åka. Jag såg att det var samma som hade kört mig dit, “Ja det är jag igen!” sa jag.
“Jaha, där ser man,” svarade han, han stannade upp, “är inte det där….?”
“Jo, det är Justin Bieber,” sa jag och log.
Chauffören blev alldeles till sig och ville ha autografer till sin dotter. Medan Justin skrev gick jag och kramade alla i hej då, det blev lite känslosamt när jag kramade Pattie.
“I really think you have been good for him, he hasn’t been this happy in a long time,” sa hon och vi kramades länge.
“I’m glad to hear that, thank you for everything, I’ve had the time of my life, and I hope to see you again Pattie,” sa jag.
Justin kom och gav mig en sista kram innan jag skulle åka, “Bye Chelsea, I’ll miss you so much,” sa han när vi kramades.
“I’ll miss you even more,” svarade jag. När vi hade slutat kramats tittade han på mig, gav mig en puss på kinden och vinkade.
“Bye Justin,” sa jag och torkade ännu en tår.
“Bye Chels.”
Jag gick in i taxin och satt mig. Chauffören var fortfarande uppspelt, han pratade med mig hela resan, men jag lyssnade knappt, jag bara nickade och mumlade något ibland. När jag väl kom fram ville han inte ens ha något  betalt för att han var så glad, jag tackade och gick ut.

Jag gick in genom dörren, “hallå,” ropade jag.
“Hej, har du haft det bra?” frågade pappa.
“Otroligt bra,”  svarade jag, “men jag ska sova nu, puss.”
“Okej, god natt!” sa mamma och pappa.

Jag gick och la mig i min säng, alla tankar snurrade runt i huvudet. Jag mådde bra över att ha haft en sån underbar kväll, och dåligt över att jag inte visste när jag skulle få träffa honom igen.
Jag kunde knappt sova på hela natten, och klockan 11 på morgonen fick jag ett sms, från Justin: ‘Hi sweetie, can you call me when you see this?’
Jag ringde direkt, och han svarade snabbt.
“Hey Chels,” sa han.
“Hi,” svarade jag.
“I’m so sad to say this, but we have to leave today, we are leaving in one hour, something went wrong with the plane booking and stuff, I don’t know,” sa han och lät lite ledsen.
“Okay, well, thank you for everything, I hope to see you soon…” sa jag.
“That’s the problem, I won’t have a single day off in 4 months, atleast not enough much free time to go back here, or to take care of you if you came to visit. I’m truly sorry,” nu lät han verkligen ledsen.
“Oh,” jag började gråta lite tyst, det här var otroligt jobbigt, men han skulle inte behöva få skuldkänslor…
“Chelsea, I love you, and thanks for being there for me, for being a true friend,” sa han.
“I love you too, thanks, take care Justin,” svarade jag.
“I will, take care, bye.”
“Bye.”

Jag satt mållös i sängen, tittade bara framför mig.

Hejsan hoppsan allihopa! Det är så att jag och min mamma och syster ska till stan och äta middag och gå på en liten sen shoppingtur då butikerna har kvällsöppet ikväll, så jag kommer nog inte hinna lägga in en till del efter den här, (om ni inte ger mig en DUNDER anledning för det iof ;) ) så den här delen blir extra lång!! Enjoy!! :)





Chelseas synvinkel

Jag gick in i mitt rum och la mig på sängen, jag började tänka på allt som hänt igen. Jag var nu 100% säker på att jag höll på att bli kär i Justin, på riktigt.
Helt plötsligt började jag gråta, jag skulle väl antagligen aldrig få träffa Justin efter han åkt iväg och fortsatt sin turné, han skulle säkert glömma mig när han blev omringad av tusentals andra tjejer. Jag kunde inte sluta gråta, tårarna forsade, jag satte på MTV så att det överröstade mig, jag ville inte att mamma eller pappa skulle höra mig.
Jag hoppade till när jag hörde min telefon ringa, det var Justin, jag funderade på om jag skulle svara eller inte, jag grinade som en galning, och han skulle säkert ändå bara säga att det aldrig kommer fungera, att vi inte kommer kunna träffas igen. Trots mina tankar så klickade jag på den gröna luren, jag kunde ju trots allt inte ignorera ett samtal från Justin.
“H-h-hello,” svarade jag och försökte snyfta så lite som möjligt.
“Hi Chels,” det brusade lite i telefonen, så han hade nog inte hört att jag var ledsen, “I forgot my hat at your place, you know the purple one?” fortsatte han.
“Yeah,” jag andades djupt.
“Could you,” han hann inte längre, jag började tjuta igen, och han märkte det, fan också, “noo, are you crying?”
“Yes,” snyftade jag.
“Aaw, why? Talk to me,” sa han tröstande.
“I, I don’t know, I j-just think that we will never m-m-meet again, t-that you will just forget me when you see all these other girls,” jag kunde knappt prata för att jag grät så mycket.
“Chelsea, I would never do that, you are such a special, beautiful, cute and amazing girl, and I would never do that to you,” sa han allvarligt till mig, på ett sätt som fick mig att tro honom.
“Thanks, but, what will I do when you are gone?” frågade jag honom med gråten i halsen.
“The question is, what will I do…” svarade han och lät lite nere.
“You will be fine, you’re doing what you love to do, and you do what you are meant to do,” sa jag till honom och log för mig själv.
“Thanks, I just want you to know that I’m glad that I’ve found you, I feel like I can trust you, and I don’t want to screw it up.”
“You won’t,” sa jag och blev på bättre humör.
“Can I call you when I get to the hotel, I don’t want to lose my driver’s license if I get busted, haha,” sa han och skrattade lite.
“Haha, get busted for what?” frågade jag.
“Talking in the phone and driving at the same time…?”
“Oh, well that’s not illegal in Sweden,” sa jag.
“What? That’s weird, haha.”
“Yeah, but call me later, that’s safer,” sa jag till honom.
“Yeah, I’ll call you as soon as I get there,”
“Sounds good, bye Justin,” sa jag och la på luren. Jag hade blivit på otroligt bra humör helt plötsligt igen, jag litade på honom, han skulle inte svika mig.

Justins synvinkel

How could it be legal to drive and talk in the cell at the same time in Sweden? Haha, well, well…
Why did she think that I would let her down? I was crazy about her, I didn’t want to leave her in 2 days, I wouldn’t be able to do that. But I had to. I guess I could fly her over sometimes, maybe that way I could atleast survive…
The phone rang.
“Yeah, I’ts Justin,” I answered.
“Hi Justin it’s mum, are you on your way?” she asked.
“I’m almost there, was the book signing at three o’clock?” I asked her. I was going to sign my book to my fans at this place calles NK, it should be fun. I love meeting my fans.
“Yes, so you have about one hour to get ready from now,” she said.
“Yeah that’s good, see you in 5 mum,” I said and hung up.
I kept driving and now I was almost there, I drove in to a garage and parked the car. I ran up the stairs and said hi to mum, then I hurried to the shower, blow-dried my hair and put on a pair of black jeans, red Supras, a black t-shirt that said ‘Hooligan’ and a red hat.
I walked down to meet mum and the rest of the crew.
“Hey guys,” I said and did a secret handshake with Scooter.
“Let’s go,” he said, and we started walking to the limo that was waiting outside. We jumped in and went to a pretty big mall, not huge compared to what I had seen in like Japan, but it looked cool.
“So this is the NK place?” I asked.
“Yes, why do you think it’s like a billion girls over there if this is not the place,” Kenny said, laughed, and pointer out the window.
“Holy crap! That’s a pretty big bunch of girls…” I said. OH DAMN IT! I was supposed to call Chelsea when I got to the hotel, she probably thought that I had dissed her now…
“Can we wait like one minute, I have to call Chelsea,” I said and picked up my phone.
“Oooh, do you like her?” Scooter asked and laughed.
“Well, yes, we hung out yesterday too…” I answered and smiled prodly.
“Oh snap! Did you get any?” Kenny asked and they all laughed hard.
“Stop it, she seemed like a nice girl,” mum said.
They continued joking around and I moved to the back of the limo and called her.
“Justin?!” she answered.
“Yeah it’s me, I’m so sorry that I haven’t called earlier, I didn’t have much time to get ready for book signing at this NK place,” I said.
“That’s okay,” she said, “are there a lot of girls?”
“You can’t imagine, it’s like a billion,” I said and laughed.
“Hmm, really? Cuz we are only 9 million people in Sweden, but I guess you bring a lot,” she laughed too.
“Haha, well, I have to go, we are already a little late, but I’ll call you later, I promise!” I said to her.
“I trust you, have fun with the girls,” she said.
“You are the only girl on my mind right now,” I told her and smiled to myself, “Bye!”

When I hung up I saw that Scooter, Kenny, Ryan G and Alfredo sat quietly and looked at me. Then they cracked up, BIG TIME!
I couldn’t help blushing a little. They had probably heard what I said about her being the only girl on my mind. Well, she was, don’t blame me.
“Hey stop laughing! She is cute, don’t blame me!” I said to them, but I couln’t hold myself from laughing anymore, I cracked up too.
We just sat there, laughing so hard we could barely talk.
“We do have to go now, RIGHT?” mum said.
“Yeah, yeah, sorry,” Scooter said, “Let’s go sign some books Beebah!”
That didn’t help much, now I couldn’t stop laughing at all, thanks Scooter!
“Yeah, let’s do it” I said when I had gotten myself together a little.
We got out and all the girls started screaming, I smiled and said hi, then we got up to where we were going to be. I had gotten a chair and a table, just as usual, and I sat down. The fans came in and I wrote like a million autographs, but I didn’t complain.

Around seven o’clock we got out of there, and I called Chelsea right away, she answered at the second tone.
“Chelsea,” she said.
“Hi it’s Justin, how are you?” I asked.
“I’m good, did you have fun?”
“Good, yeah, it was pretty rough, but exiting,” I answered.
“Yeah, I can imagine that, 1 billion girls can’t be an easy thing to handle,” she laughed.
“Naw, you’re right,” I laughed too.
Mum tapped on my shoulder, “Ask if she wants to join us on dinner,” she said.
“She lives an hour away from here,” I said.
“We’ll pay a cab for her,” she said to me. I smiled.
“Well, would you like to come and join me, mum and the team for dinner?” I asked Chelsea.
“That sounds like fun, but mum and dad are not home at the moment, so I don’t know how to get there…” she answered.
“We will pay a cab for you, we really want you to come, we will leave the day after tomorrow, so everyone wants to get to know you a little better.”
“You are so nice, really, you don’t have to do this for me,” she said.
“We want to, just tell me your adress so I can call a cab,” I said to her.
“Naw, I’ll call one myself, where should I meet you guys?” ahe asked. I just had one of these ‘YES!’ moments inside when she said that she was coming.
“Well, come to this NK place, do you know where that is?” I asked.
“Yes, I know where that is, I live in Sweden duh,” she said laughing.
“Haha, okay, call me when you’re almost there!” I said.
“Yes, see you soon, bye!”

Justins synvinkel

“Why are you smiling?” I asked and smiled back.
“Well, it was my mum, she was wondering if you really were going to drive back to Stockholm this late on your own…” she answered.
Oh snap, I haven’t thought about that, maybe I could check in to a hotel or something, I was probably too lazy to drive for one hour again… “Well, I don’t know, I might stay at some hotel…”
“Okay, maybe you don’t want to, but you are welcome to stay at our place if you want…” she said and blushed a little.
She wanted me to sleep at her house, YES! “If that’s okay for you and your parents, then it would be great!” I said and smiled.
“Cool,” she said and smiled back at me.
I was getting a little hungry again, after dancing I guess. I was pretty good at eating, haha…
“Are you hungry?” I asked and laughed a little.
“Naw, not really,” she answered, “are you?”
I nodded and smiled, “Is there any place where you can get an ice cream at this time?” I asked and smiled even bigger.
“Yes! Come with me!” she said and took my hand, “Do you like milkshakes?”
“Ofcourse I do,” I answered. I loved everything sweet.
“Chocolate?” she asked.
“Oh yes!”
We got in to some kind of hamburger restaurant that was called Max, it looked like McDonalds.
We stood in the line and a couple of girls asked for pictures and autographs. While I was signing Chelsea ordered something. When I was done, she came towards me with these BIG milkshakes filled with chocolate sauce and whipped cream on top. It looked delicious.
“Here you are, a luxury shake with whipped cream, chocolate sauce and soft ice cream,” she said and gave me one of them.
“Thank you so much!” I said and tasted. It was the best milkshake ever, “Wow, this was good!”
“Yes, I know,” she answered, “Should we sit down, or should we eat while we are walking?”
“We can leave, it’s pretty much staring people here, I don’t like when people stare at me while I’m eating, haha,” I said.
“Okay, let’s go, do you want to go home, or see any other places?” she asked me.
“We could go home, if you want to?” I answered.
“Yeah, sure.”
We walked and ate our luxury shakes, when I was done with mine, she wasn’t even half way through hers. I smiled and looked at her.
“Oh, are you done already?” she asked me and smiled.
“Yup!”
“Well, I’m so full, I can’t eat more, haha,” she said to me. I saw that she was walking towards a dustbin.
I stopped her, “I can take care of that,” I said and smiled at her, she gave me her milkshake, and I drank what was left, “Mmm, that’s so tasty!” I said and laughed.
“You are crazy,” she smiled, “but I like it.”
I laughed a little.
After a while I started to recognize the street we were walking on, I guess we were close to her apartment.
“We are almost there,” she said, I nodded.
In about one minute we were standing in front of her door, she opened the door and we walked upstairs. It was almost 2 am now, so we walked quietly.
When we got in, we took off our shoes and jackets.
“You can go to my room if you want to,” she said.

Chelseas synvinkel

Jag gick till mamma och pappas rum och sa att vi var hemma, de tittade upp från sängen och sa god natt och sov gott. Jag gick in till mitt rum där Justin väntade. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag ens träffat Justin Bieber, och nu ska han till och med sova över hos mig! Hur galet är inte det?
“Hi,” sa jag.
“Hi beautiful,” svarade han.
Mamma hade bäddat ut min bäddfåtölj och lagt dit täcke och kudde.
“Are you tired?” frågade jag honom.
Han skakade på huvudet, “No, I’m kinda hyped,” sa han och log. Jag älskade hans leende.
“Me too,” svarade jag, “maybe it’s because of the milkshakes, haha.”
Jag slog på lite musik på Spotify, väldigt tyst eftersom det var så sent, vi satt oss på min säng och började prata om allt möjligt. Vi pratade om allt från resor, och familj till drömmar och framtidsplaner. Han var så härlig att umgås med, så enkel att prata med, det kändes som att vi varit vänner jättelänge.
Plötsligt kom Justins låt ‘Never Let You Go’ på Spotify, och Justin rodnade lite. Det var hur gulligt som helst.
“I love this song,” sa jag till honom och log, “I love all of your songs.”
“Thanks,” sa han och tittade ner i madrassen. När refrängen kom började han sjunga med.
“It’s like an angel came by, and took me to heaven,” sjöng han, “I’ll never let you go…”
Hans röst var underbar, om möjligt ännu bättre än på konserten, och på skivan, han var underbar.
Visst hade jag alltid älskat honom, hans musik, hans utseende, men jag började tro att det blivit något mer än så, jag kände mig kär. När vi hade kyssts kändes det som att alla pusselbitar i mitt liv föll på plats. Jag önskade bara att han kände detsamma.
Jag flyttade mig lite närmre honom och, han gjorde samma sak. Jag kände hans kroppsvärme, jag kände hur han andades, vi kom närmre och närmre varandra och vi kysstes. Han var så bra på att kyssas. Nu kom jag på att jag fått min första kyss av Justin Bieber, jag log för mig själv av tanken.
När vi kyssts en liten stund la jag mig ner i sängen och la huvudet i hans knä, han smekte mitt hår.
Min spellista hade tydligen tagit slut, för musiken tystnade, men jag gjorde inget åt det.
Justin började sjunga istället, “Don’t need these other pretty faces like I need you, and when you’re mine, in this world, there’s gonna be one less lonely girl…”
Jag log mot honom.
Plötsligt slutade han sjunga, och blev allvarligare, “You know, I’m leaving in three days, my tour continues…”
Jag hade inte ens tänkt på det, jag hade bara levt i nuet, jag måste verkligen satsa nu, han får inte åka utan att veta hur jag känner för honom!
“I will miss you so much,” sa jag sorgset.
“Well, that’s the thing, I will miss you so much too,” sa han lika sorgset, “I don’t know how to say this,” han tvekade, “but I think that I might be falling in love with you…”
Mitt hjärta började slå snabbare, jag blev otroligt lycklig inombords. “Well, I feel the same way,” sa jag.
“Really?” frågade han.
“Yes…”
“It’s weird, cuz we’ve only known eacother a couple of days, and I already feel like this, I don’t know what I will do when I’m not with you,” sa han.
“You will be okay, we can visit eachother, we will find a way,” sa jag och log.
“Yes, never say never,” sa han och skrattade lite. Vi skrattade tillsammans en stund, sen reste han sig upp, det gjorde jag också.
“Do you have like a big t-shirt or anything that I could borrow?” frågade han och skrattade.
“Yes, ofcourse, my brother has some stuff left here, is that okay?” frågade jag och höll upp en tröja.
“That will be great.”
“Here you go,” sa jag och gav honom t-shirten och även en oöppnad tandborste.
“Thanks,” svarade han, och vi gick mot badrummet och borstade tänderna, jag tvättade av mig mitt smink och bytte om till mjukisbyxor och tröja. Justin hade gått in i mitt rum igen, han bytte väl om antar jag.
När jag var klar gick jag in till mitt rum, jag blev chockad när jag såg Justin stå där i bara kalsonger.
“Sorry!” sa jag och vände i dörren.
“It’s okay,” sa han “I’m done now!”
Jag rodnade och gick in i rummet igen, han hade t-shirten på sig nu.
Vi gick och satt oss på min säng igen, klockan var säkert 4 på morgonen, och jag började bli trött.
Justin märkte det, “Well, I guess that we should get some sleep,” sa han och började resa sig.
Jag tog tag i hans arm och drog tillbaka honom, “Can’t you sleep here?” frågade jag och log lite busigt.
“If thats okay with you?” frågade han.
“Its more than okay,” svarade jag. Vi la oss ner under täcket, och jag somande snabbt.

Vi vaknade av att det knackade på dörren, mamma öppnade den.
“God morgon,” sa hon, när hon såg att vi låg i samma såg hon lite smått chockad ut, “frukosten är klar,” viskade hon sen till mig och gick ut igen.
“Breakfast is ready, should we go eat?” frågade jag Justin.
“Yeah, sure.”
Jag gick snabbt in till garderoben och rotade bland brorsans gamla kläder som han lämnat kvar här. Jag hittade ett par mjukisar och slängde de till Justin.
“Oh, thanks!” sa han och log.
“No problem,” svarade jag och vi gick ut till köket.
När vi hade ätit under en ganska pinsam tystnad gick vi tillbaka till mitt rum.
“I have to leave soon,” sa han till mig.
“Okay, thanks for everything,” sa jag.
“Thank you.”
“Well, just call me anytime, I have school break, so I’m all free a couple of days,” sa jag till honom.
“Great, I will, I promise.”
Vi kramades länge innan jag följde med honom ut i hallen och sa hej då. Det var ganska sorgligt, men han lovade att vi skulle ses igen innan han åkte.

Vi satt oss i våra biostolar och tog av oss ytterkläderna. Justin öppnade ena godispåsen och såg lycklig ut. Jag sparade mitt till filmen började.
“You know Miley, right?” frågade jag honom.
“Yes, I do, but I haven’t seen this movie yet,” svarade han.
“Okay, how is she?” Jag var nyfiken om deras dejtingrykten var sanna.
“She is pretty nice, but really not my type,” sa han och skrattade.
“Why?”
“She is, I don’t know, she has a pretty hard personality, I can’t really describe, but she is notning like you for example,” förklarade han.
Jag log för mig själv, “hmm..”
“You are easier to hang out with,” sa han och tog en godis.
“I’m glad to hear that.”
Det släcktes ner i salongen och filmen började.
Den var riktigt bra, men mot slutet så var den otroligt sorglig. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, och när jag väl börjat gråta kunde jag inte sluta, det var så otroligt känslosamt.
“Hey sweetie, don’t cry,” sa Justin till mig.
Fan han hade märkt att jag satt och grinade, fastän jag försökt dölja det.
“I’m sorry,” sa jag mellan snyftningarna.
Han la sin arm runt mig och klappade på mig. Det var så otroligt underbart.

Justins synvinkel

I had my arm around her, I was pretty close, it felt good. I didn’t want her to cry, but I couldn’t help that I found it pretty cute. She was cute, really, she was so pretty, and she was shorter and me. She was petite, but not too skinny. I guess she was the perfect girl for me, she had blue eyes and brown hair too, just like I love it.
I was wondering if she liked me too, or I knew that she was a fan of mine, but now when we had hung out a couple of times, she had seen the real me. I didn’t know if my feelings were real, but I think that I started to fall for her, big time!
I moved a little closer to her, and massaged her shoulder a little, so she could stop crying.
“It’s okay,” I said to her.
She didn’t cry anymore, I was happy about that. The movie ended and the lights turned on.
“That was a pretty good movie,” I said.
“Yeah, a little sad but it was good,” she said and did a puppy face.
I put my hand around her waist, I wanted her to realize that I liked her. We walked out from the cinema and she put on her jacket and lefts.
“So, do you want to do anything else?” I asked her. Our dinner was pretty early, so it was only 8.30 pm now.
“Sure, do you like parties?” she asked me.
I nodded happily, “I love parties, why?”
“It’s a big party at a place called Paradise, its non alcoholic and stuff, but I guess it’s too much people there, you will be like really followed.”
“Naw, that sounds cool, maybe they have a VIP place to be at?” I asked her and blinked.
“They do, actually, but those tickets costs like 500 each…” she said.
I did have money, not that I had extremely much, but I had pretty much. I would be given all the music money when I turned 18, but I still had a pretty great salary, so I would gladly pay for VIP tix.
“That’s no problem,” I said to her and smiled, I grabbed her hand and we walked towards that place.
It was very loud, but it seemed like a great party.
When we got there one of the security guards said something like “wappa tuffidattipotte”, atleast it sounded like that to me…
Chelsea said something to him, and then he turned to me, “I’m sorry, how old are you?”
“I’m 16,” I answered.
“Could I see an id?” he asked.
“Ofcourse,” I said and showed him. He nodded and asked if I was the one paying.
“Yes, I would like two VIP tickets, if thats possible?”
“That will be 1000 crowns then,” he said to me. I gave the money to him, and he lead us to a separate dancefloor. We put our jackets in the wardrobe and sat down in the big easy chairs.
“How is your foot?” I asked her.
“It’s getting better, It’s just a little sore still,” she answered.
“I’m glad it’s better,” I said and smiled.
We sat there and talked for a while, there was pretty much people that asked for autogaphs, and I loved to sign them, because I loved all my fans’ support.
After about an hour of talking, I heard my song ‘First dance’ from the speakers. I guess many people had noticed that I was here, and wanted to play it just because of that. It normally was that way, but I wasn’t complaining.
I thought that I should take my chance now, so I stood up, reached for her hand and asked her, “Would you dance with me?”
“I’d love to,” she answered. I was smiling really big.
We danced closely, and I was so happy. I was really falling for her.
When the song was about to end, I looked her in the eyes, and moved my face closer to hers, she answered it, and we kissed. It was amazing! We kissed for a while, until we noticed that we had a big audience of staring people. I let go of her and I smiled. We just looked eachother in the eyes, took our jackets and went outside. I couldn’t stop smiling, it was impossible.
I didn’t want to leave her tonight, I wished that I could just stay with her. Suddenly her phone rang, the ringtone was my song ‘Kiss and Tell’, I laughed to myself.
She answered. She spoke Swedish, so I just heard all that ‘uttifrutilutti’. When she hung up, she smiled at me...

Vi tog på oss jackorna och gick ut, det snöade igen. Jag tog på mig mina tumvantar som jag som tur var hade med mig i väskan.
“It’s cold, I hate winter,” sa jag och tittade på Justin som log.
“Yeah, well I like winter, and this is not winter compared to Canada, haha,” sa han och tog min hand.
Vi gick längs med gatan i några minuter utan att säga något, det behövdes inte, det var perfekt ändå.
“Would you like to do something?” frågade han plötsligt.
“Yeah, sure, like what?” svarade jag och log, jag skulle kunna vara med honom i evigheter.
“I don’t know, maybe go to a movie, bowl or something, what is there do here?” han tittade runt på gatorna.
“Not much really, but there’s like three cinemas, and a bowling hall, and that’s about it.”
“So… Wanna see a movie then?” frågade han och såg förväntansfull ut.
“Yes, what movie?” jag funderade på vad som fanns.
“We can go to the cinema, and just take anything available, is that cool?”
“Sounds great, the cinema is this way,” sa jag och pekade mot en gata.
“Great.”
Det var knappt några människor på gatorna, ingen ville väl gå ut i det här vädret, men jag såg ett stort tjejgäng som gick mot oss.

“OH MY BIEBER!” skrek en av de.
“Det är Justin Bieber, är det inte?!?!” ropade en annan.
Justin log lite och kollade på mig, “well, I’m surprised that we have been alone for this long, haha.”
“Yeah, should I like go another way? Maybe it’s not that good if so many people see us together and starts to make rumors…” sa jag lite sorgset.
“No, what are you saying, you are with me tonight, you’re not going anywhere,” försäkrade han mig om. Nu var tjejerna framme vid oss, de var säkert 10 stycken.
“Hi Justin we love you!” skrek alla från olika håll.
“Could you sign my phone?” sa en av tjejerna och tog fram en vit Iphone.
“Yeah sure, thanks for your support girls,” svarade han och skrev några autografer och var med på kort med de.
“Va Chelsea? Är det du?!” frågade en av tjejerna mig, jag kände igen henne, hon gick på min skola, men vi pratade inte.
“Emm, jaa,” svarade jag och fnissade.
“Va!? HUR!?” flämtade hon.
“Eeh, asså jag var på konserten i veckan, och blev skadad, så fick komma backstage, och där träffades vi…” sa jag och kunde inte sluta le.
“Skojar du!? Är ni typ ihop eller VAD?!” frågade hon chockat.
“Haha neej, men vi har hängt ihop lite, vi har väl blivit kompisar typ…” svarade jag.
“Shit pommes, gud vad coolt! Hur är han?” frågade hon. Justin stod och posade på fler bilder.
“Han är supersnäll, precis som jag drömt om,” sa jag och log drömmande.
“Lyckost dig, jag vet inte vad jag ska säga, det är bara hur coolt som helst!”
“Hey should we go?” kom Justin och frågade mig.
“Yes, ofcourse,” svarade jag, “ha det bra, vi ses väl i skolan antar jag, haha,” sa jag till tjejen, jag visste inte ens vad hon hette..
“Ja du med! Thank you so much for taking your time Justin! I love you!” sa hon till Justin.
“Thank you, love yall too, bye girls!”
Vi fortsatte gå mot bion, jag skrattade för mig själv.
“What’s so funny?” frågade Justin och flinade.
“Nothing, it was just a girl from my school, we have never talked, but she was like so amazed that I was here with you…” svarade jag och log.
“Haha, alright.”
När vi kom in till bion kollade vi på tv-apparaterna där det stod vilka filmer som skulle gå nu. Jag hade ingen aning om vad jag ville se. Justin drog med mig till kassan.
“Hi, do you speek english?” frågade han kassörskan. Hon fick stora ögon när hon uppenbarligen såg att det var Justin Bieber.
“Yes, yes ofcourse,” fick hon fram.
Han log, “Well, we would like to see any movie that’s available as soon as possible.”
“Yes, the next movie is ‘The Last Song’,” sa hon.
“Have you seen that one?” frågade Justin mig.
“No, I haven’t, what about you?” frågade jag tillbaka.
“No, should we see it?”
“Sounds good,” sa jag och nickade.
“Then we will take that one,” sa Justin till kassörskan och tog fram plånboken.
“Great,” sa hon, “180 kronor please.”
“Justin, you shouldn’t pay for this too,” sa jag till honom.
“I want to pay, please?” sa han och skrattade, han gav pengarna till henne.
“Thank you, here are your tickets,” sa hon och gav honom två biljetter, “You are Justin Bieber, right?” sa hon innan vi hade hunnit gå.
“Yes, I am,” sa han och log.
“Would you mind signing this, or take a photo with me?” sa hon och log förväntansfullt och visade upp sin telefon.
“I can do both,” svarade han och tog fram en penna ur fickan och skrev sin autograf på hennes telefon.
“Could you take a picture of us Chels?” frågade han och log mot mig.
“Yes, sure,” jag tog hennes kamera och tog tre foton, så att något skulle bli perfekt.
“Här har du,” sa jag och gav kameran till henne.
“Tack så hemskt mycket, ha en bra kväll!” sa hon, “and thaks Justin, I love your music.”
“Thank you very much,” sa han och vi gick upp mot kiosken.

Jag tittade på vad som fanns, och bestämde mig för att ta en Gott och Blandat påse, och en Vitamin Water.
“Do you want something?” frågade jag.
“Yes, ofcourse, but I don’t really know what all this Swedish things are, haha,” sa han.
“Well, you like those sour patch kids, right?” frågade jag.
“Yes! Love them,” svarade han och flinade.
“This one is only sour things,” sa jag och tog upp en Gott och Blandat Surt.
“Alright, I’ll take one of those, is there any other sour things?” frågade han förväntansfullt.
“Yeah, I guess this and this are sour too, atleast its written on the bag,” sa jag och pekade på två andra påsar.
“Great,” sa han och tog de två också, “And a Vitamin Water.”
Vi gick fram till kassan, och la våra saker där. Justin började ta fram sin plånbok.
“Det är jag som betalar,” sa jag till kassörskan och småskrattade lite.
“Okej, det blir 120 kronor,” sa hon.
Jag tog snabbt upp exakt 120 kronor och gav de till henne.
“That wasn’t necessary,” sa han till mig.
“I wanted to pay that,” svarade jag och log brett.
“Well, thanks then.”

Chelseas synvinkel

Min mobil ringde, och jag svarade fort, “Chelsea!”
“Hi, it’s Justin,” hörde jag i andra änden.
“Hey,” svarade jag.
“So, I know that you live in Uppsala, but like, where?” sa han.
“Haha, do you have a GPS or something?” frågade jag.
“Yeah…”
“Well, then you could try typing ‘Uppsala centralstation’, and then I could meet you there and guide you to my house if you want to park your car there?” förklarade jag.
“Yeah, that worked, how long does it take to get there?”
“About one hour maybe,” sa jag, “I can be there in one hour, if you are leaving now?”
“Yes, I am on my way, I am driving right now, haha.”
“Great, I’ll see you soon,” sa jag glatt.
“Yeah, see ya!”

Jag hoppde snabbt in i duschen och tvättade håret. När jag var klar skulle jag välja kläder, efter många om och men blev det ett par jeansleggings, en turkos tunika och en svart kavaj som jag vek upp lite slarvigt i ärmarna. Jag skulle matcha med mina rosa adidas high tops. Jag sminkade mig lite, tog lite foundation, puder och solpuder, fyllde i ögonbrynen och satt på mascara. Efter det plattade jag håret. Det gick strax nerför axlarna, och det var i en ganska ljusbrun färg.
När jag var klar kollade jag på klockan, jag skulle vara där om en kvart, så jag tog på mig min rosa klocka, packade ner kameran i väskan och snörde på mig dojorna. Till sist tog jag på mig min azurgröna Didrikson vinterjacka.
“Hej då, jag går och möter Justin nu, vi kommer nog upp hit en sväng skulle jag tro,” ropade jag till mamma, pappa var redan och jobbade.
“Okej, ha det så himla kul ifall vi inte ses innan, puss!” svarade hon.
“Puss!”

Jag gick ut i kylan, det var halt och jag fick gå sakta för att inte halka, och det gick ännu saktare eftersom jag fortfarande haltade. Efter precis en kvart var jag framme vid stationen. Han hade inte kommit än, så jag satt mig på en bänk och väntade, och såklart började det snöa som sjutton! Jag hatade snö, jag hatade vinter, jag hatade kyla! Efter ungefär 5 minuter kom Justin, och jag skynade mig så fort jag kunde in i hans bil.
“Hi, I hate snow,” sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite, jag satt ju trots allt i Justin Biebers bil!
“Well, you still look great,” svarade han och kramade mig.
“I’m pretty wet, haha.”
“That’s okay, where do I go now?” sa han.
“You can drive out this way, and then I will guide you,” svarade jag och pekade framåt.
“Nice, what have you done today?” frågade han.
“Not much, just been at home, cleaning my room,” sa jag och skrattade lite.
“Well, that sounds fun,” sa han och log.
“Naaw, not really, what have you done?” frågade jag.
“I’ve just been playing a little basketball with the crew, and then just waiting for this,” sa han och log för sig själv.
“Aww,” sa jag och kollade på hans perfekta ansikte, “turn left here.”

Efter ett par minuter var vi framme på vår parkering, han stannade bilen och tittade på mig, “Can I see how you live?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” svarade jag och knäppte upp säkerhetsbältet.
Vi gick över parkeringen till min gård, jag slog portkoden och öppnade dörren.
“We can take the stairs, right?” frågade han och tittade på hissen.
“Yes, ofcourse, that elevator is scary,” sa jag och log mot honom.
Jag gick sakta upp för trappan med min ömma fot.
“Come here,” sa Justin och la sin arm runt min midja så att jag fick lite stöd.
“Thank you,” sa jag. Han var en sådan gentleman. När vi kom fram till dörren öppnade jag den och vi gick in.
“Hallå,” ropade jag till mamma.
Hon kom ut i hallen, “Hej gumman, and hello Justin, nice to see you again!”
“Nice to see you too,” sa han och gav mamma en kram. Jag rodnade av någon anledning av att se det. Jag tog av mig jackan och skorna, det gjorde Justin också.
“So, this is how we live,” sa jag och började gå mot vardagsrummet, “this is the living room, and that’s my mum and dad’s room.”
“Cool,” sa han och följde efter mig genom köket.
“Kitchen,” sa jag och gick igenom vårat ganska fula kök snabbt, “And this is my room.”
Han gick in i mitt rum och log, “This is a nice room,” sa han, “do you talk to me at night when you can’t sleep? Haha,” skrattade han och pekade på JB affischen i taket över min säng.
“Well, emm, haha,” sa jag bara och kände att jag blev röd om kinderna igen.
“You’re cute,” sa han och flinade.
“No, you are cute,” svarade jag.
“Are you hungry?” frågade han mig när han stod bakom mig och la händerna på mina axlar.
Jag tittade bak på honom, “Yeah, I guess so.”
“Good, I am too, shall we go eat something?”
“Yes, sure,” sa jag och vände på mig. Nu stod jag rakt framför honom och tittade upp i hans ögon, han var ungefär en decimeter längre än mig, utan att tänka la jag armarna om honom och kramade honom, “Thank you so much for making my dream come true,” sa jag.
Han kramade mig tillbaka, “Hey, you’re making my dream come true too.”

Efter en stund gick vi ut och började gå mot stan. Justin hade googlat på lite restauranger, och han föreslog att vi skulle gå till La Fleur.
“Does that work?” frågade han.
“Yes, I have never been there, so that should be fun,” svarade jag, “is La Fleur french?”
“Oui ma belle,” sa han och log. Jag rodnade igen, hur hett var det inte att han precis sagt något på franska till mig? Inte för att jag visste vad han sa, men ändå.
“Hm,” fick jag bara fram, och log.
“Yes beautiful,” sa han, “it’s french for flower.” Han log flirtigt mot mig.

Vi kom fram till restaurangen och fick ett bord för två i ett lite avskiljt hörn. Det spelades lugn, romantisk musik. Vi tittade i menyerna.
“Emm, I don’t really understand any of this,” sa han och skrattade. Jag hade inte tänkt på att menyerna var på svenska.
“Oh, haha, I’ll ask for an english menu,” sa jag.
Jag tog ögonkontakt med en servitör, “Skulle vi kunna få en engelsk meny, om ni har?”
“Självklart,” sa servitören och la en på vårt bord.
“That’s better,” sa Justin och småskrattade.

Efter ungefär fem minuter hade vi bestämt oss. Servitören kom och tog våra beställningar.
“Vad önskar ni?” frågade han.
“Jag skulle vilja ha laxen,” sa jag, “do you know what to eat?” frågade jag Justin.
“Yes, I would like the salmon fillet, please,” sa han till servitören.
“What would you like to drink?” frågade servitören.
“Could we have two non-alcoholic drinks, please?” frågade Justin.
“Yes, ofcourse,” servitören tog våra menyer.
Snart kom han tillbaka med två fina drinkar till oss.
Den var väldigt god.
“This was good,” sa Justin när han smakat på den.
“Yes, it really was,” sa jag.

Vi fick in maten, och vi satt och åt och pratade i ungefär två timmar, innan vi bestämde oss för att gå.
När notan kom in började jag räkna på vad mitt skulle kosta, vi hade ju tagit samma saker, så det skulle bli 275 kr för mig om jag räknat rätt.
Jag tog fram plånboken och började bläddra bland några sedlar.
“No, I will take care of that,” sa Justin och tog upp sin plånbok.
“No, you shouldn’t have to,” sa jag.
“I want to,” sa han och la 600 kr på bordet.
“Well, thank you very much,” sa jag och log...

Här kommer nästa del, ur Justins synvinkel, alltså på engelska. Jag fick en kommentar om ifall inte allt kunde vara på svenska. Men då många andra har sagt att det är bra på engelska också, så kommer jag ha det så tills vidare. Det blir liksom fel ifall Justin pratar på svenska tycker jag... Jag tycker också att det gör att den här novellen skiljer sig lite från de andra novellerna, lite unikt liksom. Men jag uppskattar helt klart alla synpunkter, så fortsätt kommentera!! :)






Justins synvinkel

I laid down on my bed, it was so empty without her. Why did I feel like this? I have had several girls getting hurt, and they just got a hug and a picture, and their day was complete. Why am I missing her? She is just a normal girl, but maybe thats why I like her. She smiles at me instead of just screaming my name, she makes me laugh. She looks just like I’ve dreamt, she’s a brunette, she has gorgeous blue eyes, she is a bit shorter than me, she is one year younger, she has a beautiful smile, and best of all, she seem to have a heart made of gold.
Is this love?

“I really can’t get her of my mind,” I mumbled to myself. I grabbed my phone and decided to send her a text again.
I wrote: Hi, I can’t wait to talk to you, could I call u now?
In less than a minute a got an answer: Yes, I’d love that :)

I called her, and she answered on the second tone, “Hi Justin!”, she whispered, “I have to speak pretty quite, cuz everyone’s sleeping.”
“Sure,” I said, “Well, I actually couldn’t wait til’ tomorrow to call you,”
“Thats so sweet,” she answered.
“Well, you are sweet,” I laughed to myself, “I’m just wondering if you would like to have dinner with me tomorrow night? Cuz I’m free all day.”
“That would be nice, where?” she asked. I could imagine that she smiled right now, so I did too.
“Are there any good restaurants in your town, Upsalla, right?” I asked her. I didn’t know if I pronounced it right.
“Haha, in Uppsala,” obviously I didn’t, “yes, there are a couple,”
“Great, then I will come to you tomorrow, if that’s okay for you?” I asked.
“Sounds great,” I smiled to myself when she said that.
“Sweet, I’ll see you tomorrow then, bye!”
“Bye!”

Now I was happy, I would meet her tomorrow, we would go on a date. A great date, hopefully.
I closed my eyes, and fell asleep.

“Justin, get up now!” it was mum, as usual.
“I’m coming,” I sighed.
I took a quick shower, dried my hair with the towel just a little, brushed my teeth, put on my Adidas sweat pants and a t-shirt.
I went down to eat breakfast.
“Good morning,” I said to everyone. I was actually feeling great this morning, and I usually hate to get up early.
“Good morning,” they answered.
I grabbed a plate and took a couple of pancakes, yummy.
“I’m going to meet Chelsea again today,” I said, and smiled, I couldn’t help it.
“Oh, how fun,” mum said, “when, where?”
“I’m going to her town, Upsala, I think, and we will have dinner,” I said.
“Well okay, are you driving by your own, or do you want me to drive you?” she asked.
“Thanks, but I’ll drive by my self,” I said and continued eating my pancakes.

Later I played some basketball with Scooter, Sean, and a couple of other guys. The time ran away fast, and it was now 3.50 pm.
“I’m leaving now, see ya later!” I shouted and walked away.
“Good luck bro, have fun,” I heard them saying. I was smiling as I went upstairs to my room. I changed clothes to a pair of black jeans, red Supra shoes, and a red t-shirt with a black sweater over. I took my car keyes and left the building. I opened my Range Rover and wrote ‘Uppsala’ at the GPS, hopefully I would come to the right town. I called Chelsea just in case...