JDB stories! :)

“You little dork,” sa Kenny och smetade glass i ansiktet på Justin.
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.

---

“The soundcheck starts in one hour, we have to leave now,” sa Kenny och kollade på klockan.
“Alright,” sa Justin.
Vi gick tillbaka till hotellet, där stod en bil, och Pattie och några fler från teamet satt och väntade i den.
Vi åkte till arenan där showen skulle vara, och Justin började byta om och göra röstövningar med sin sångcoach.
Jag och Pattie satt oss ner och snackade ett tag.
“So, are you having a good time here in Paris?” frågade hon.
“Yes! I really I’m, I love it here,” svarade jag.
“I’m glad to hear that. You look happy,” sa hon och log.
Jag log tillbaka, “Thanks.”
Justins hade varit ute på scenen i ungefär en kvart, och jag och Pattie pratade fortfarande.
“Chelsea?” hörde jag Justin ropa.
Han stod backstage och vinkade till mig, jag gick till honom, “Yeah?”
“They want you to come out on stage,” sa Justin och log brett.
“What!?” frågade jag, “Why!?”
“They wanna see you too, just come,” sa han och tog min hand.
Jag gick ut på scenen med Justin och såg ungefär 200-300 förväntansfulla tjejer där. När jag kom ut började de skrika och applådera.
“Chelsea, Chelsea, Chelsea!” ropade de.
Jag rodnade lite, men jag blev inte nervös av att stå där framför de på scenen.
Jag hade blivit så mycket självsäkrare sen jag träffade Justin, jag blev nästan aldrig nervös eller tvivlade på mig själv längre.
Jag vinkade till publiken.
“This is my beutiful girlfriend Chelsea,” sa Justin i mikrofonen och de började jubla igen.
En kille kom fram till mig och gav mig en mikrofon, “Hi guys!” sa jag.
“Does anyone have a question for me or Chels?” frågade Justin.
En massa tjejer räckte upp handen, och Justin pekade på en av de och nickade.
“Chelsea? Can’t you tell us a little about yourself?” frågade hon.
I samma ögonblick som hon ställde frågan fick jag en flashback, från hur jag faktiskt vart i samma situation och ställt Justin en fråga. Det jag trott var min livs bästa händelse, som ledde till något ännu bättre. Det som händer nu. Jag och Justin. Jag log för mig själv och viftade bort tankarna i mitt huvud, “Yes, I can, my name is Chelsea Carling, and I’m 15 years old, I’m from Sweden. Emm, do you guys wanna know how me and Justin met?” frågade jag. De skrek, jag tolkade det som ett ja.
“Alright,” sa jag och satt mig på scenkanten, bredvid Justin, “I was at Justin’s concert in Sweden, and I was at a soundcheck too, I asked him a question, that he answered. It was the best day of my life. When the best concert ever was almost over, people started to push really hard forward, and I got hurt. A guard carried me backstage, and I got to see the medics, after that, I got to a room, when I was up and running for a bit, I suddenly passed out. But then I woke up in the same room as Justin, and, well, we got to know eachother, and here we are.”
Publiken verkade gilla min story, och applåderade.
Justin satt där bredvid mig och log, sen tog han sin hand på min kind, och tittade mig djupt in i ögonen, och kysste mig.

Jag kom backstage igen medan Justin avslutade soundchecken med Sean.
“What did you do up there?” frågade Pattie när jag kom in.
Jag log, “They wanted to know a little about me, so I told them, then I told them how me and Justin met.”
“Really? Did they like it?” undrade Pattie.
“Yeah, I guess so.”

Efter soundchecken hade Justin en stund ledigt, för att ta det lugnt.
Vi gick in hans loge, och Justin tog en power nap, jag satt i andra änden av soffan. Jag såg en gitarr i andra sidan rummet. Justin brukade ändå inte vakna av odjud, så jag bestämde mig för att spela en låt för mig själv.
Jag hade spelat i ungefär ett halvår, så jag var inte mer än hyfsad, men jag kunde än del.
Jag började spela Lady Gagas ‘Bad Romance’, fast i en egen, långsam version.
Eftersom jag inte hade någon annan som sjöng, så gjorde jag det själv.
“I want you love and I want your revenge, you and me could write a bad romance…” sjöng jag.
När låten var slut tittade jag upp, och såg till min förvåning att Justin hade satt sig upp, och kollade på mig.
Jag blev röd om kinderna när jag insåg att han hade lyssnat när jag spelat, och inte minst när jag sjungit. Han hade aldrig hört mig förut, och jag hade antagligen skämt ut mig…
Jag undrade vad han skulle säga, men han satt bara där och tittade på mig…