JDB stories! :)

Det blev trångt när allt folk kom, och Kenny skrek åt de att flytta sig, “Give us some space please!”
De lyssnade inte.
Jag började få lite smått panik av att vara så inträngd.
“Justin, I can’t do this,” sa jag och började tränga mig ut ur folkmassan.
“Chelsea, where are you going?” ropade han. Han skrev en sista autograf innan han ropade att alla skulle flytta sig. Att han behövde gå.
Jag var ute ur folkmassan och satt på en parkbänk och lutade huvudet neråt mot marken.
Jag såg Justin komma, Kenny var en bit bakom och försökte tränga sig fram.
“Hey what happened?” frågade han och satt sig bredvid mig.

---

“It was just too crowdy, I kinda paniced,” sa jag.
“Oh, I’m sorry,” sa Justin.
“It’s okay, it wasn’t your fault,” sa jag.
“It won’t happen again, I promise, okay?” sa Justin och tittade mig i ögonen.
Jag nickade.
Justin gav mig en varm kram och höll om mig en stund.
Det kom ett gäng tjejer mot oss, “Justin, can we plaese have you’re autograph?” skrek en av de, “Can I have a picture?” skrek en annan.
Justin tittade på dom, “I’m sorry girls, now is not a good time.”
Tjejerna såg ledsna ut.
“Justin, what are you doing?” frågade jag tyst.
“I will only be with you today, okay? It’s your day now,” sa han.
“No, Justin, it can be my day even if you make your fans happy too,” sa jag.
Tjejgänget började gå därifrån och såg ledsna ut.
“Are you sure?” frågade Justin mig.
Jag nickade och log, “I promise.”
Justin log, “Girls, come back here!” ropade han. Tjejerna vände sig om och tittade förvirrat sig omkring.
“Yeah you girls, come here so I can take a photo with you,” sa Justin.
De började fnittra och småspringa mot Justin.
Jag satt och pratade lite med Kenny medan Justin skrev autografer och tog kort, flickorna såg överlyckliga ut.
“So you’re not a big fan of large crowds?” frågade Kenny och knuffade till mig lite skämtsamt i sidan.
“I guess not, I haven’t ben like that before, but this time I just freaked out,” sa jag.
“Can it be since your accident at the concert?” frågade han.
Jag ryckte på axlarna, “I don’t know, maybe.”

Resten av dagen gick vi hand i hand längs Paris gator, jag fick några klänningar och skor av Justin, och även en parfym, som Justin valde åt mig, för han tyckte att den luktade så gott.
“I want ice cream,” sa Justin när vi kommit ut från parfymeriet.
“That sounds nice,” sa jag.
Vi kollade på Kenny, “we want ice cream,” sa Justin med en barnslig röst.
Efter 10 minuter hade vi hittat en perfekt glassbar, vi fick ett bord ensamma på en liten terrass.
“I want that one,” sa jag och pekade på en bild i menyn, det var en stor glass med grädde och jordgubbssås.
“Look’s tasty, but I want the chocolate one,” sa Justin.
“I’ll go order for you,” sa Kenny och reste sig upp.
När vi var ensamma en stund passade Justin på att ge mig en liten kyss.
“Are you feeling good now?” sa Justin och skrattade.
“I sure am,” sa jag och log.
“You have to tell me if you feel like it’s too crowdy somewhere or something,” sa han.
“Yes, I will,” sa jag, “you’re such a nice person Justin.”
“I love you,” sa han.
“I love you too.”
Kenny kom med våra glassar, och vi började äta.
“Aaaaaw, this was amazing!” sa jag med glass i hela munnen.
Justin och Kenny skrattade åt mig.
“You’re so cute,” sa Justin.
Jag skrattade för mig själv.
“Can I go to the bathroom?” frågade Kenny.
“Yeah, we’ll be alright,” sa Justin och skrattade lite.

Så fort Kenny försvunnit ur sikte tittade Justin på mig, och hans ansikte sken upp i ett stort flin, “prank time!”
“Alright,” sa jag och skrattade.
Justin tittade på saltkaret, och sen på mig, “Oh yes,” sa han.
“Really?” skrattade jag medan han öste salt i Kennys glass.
“Yeah, really.”
Kenny kom snart tillbaka och satt sig vid bordet.
“You guys missed me?” frågade han och flinade.
“YES!” utbrast Justin, och vi började garva båda två.
Kenny skakade på huvudet åt oss.
Han tog sin sked och fyllde den med glass och stoppade in den i munnen.
Han gjorde en hemsk grimas, “What the hell Justin!?”
“Haha, don’t blame me,” sa Justin.
“You little dork,” sa Kenny och smetade glass i ansiktet på Justin.
“No! what are you doing?” sa Justin, han försökte låta arg, men kunde inte hålla sig för skratt. Vi vad ganska högljudda, vilket inte uppskattades av personalen. En arg farbror kom mot oss och sa något argt på franska. Justin sa något tillbaka.
“We’ll have to leave,” sa Justin till mig och Kenny.
Vi nickade och lämnade restaurangen utan ett ljud.
När vi kom ut tittade vi på varandra, och brast, ännu en gång, ut i skratt.