JDB stories! :)

“So, this is from me, Usher and Scooter,” sa han och gav mig paketet.
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.

---

“What is this!?” frågade jag förvirrat och log.
“A song,” svarade han och log belåtet.
“Alright, and…?” jag förstod inte vad jag skulle ha med den till.
“It’s for us, you and me, we will record it, for my next album,” nu log han ännu bredare.
“What? Are you kidding me!?” frågade jag förvånat. Jag var så glad att hjärtat bankade snabbare än någonsin.
Justin skakade på huvudet.
“Thank you so much!” sa jag och slängde mig runt halsen på honom.
“I’m glad you liked it,” sa han.
Jag kramade honom en stund, innan jag gick vidare och kramade Usher och Scooter.
“So, am I really that good?” frågade jag och skrattade lite.
“Haven’t you realized that yet?” frågade Justin och log, “Well record it tomorrow, we’ll go to London tomorrow morning, as you know, and then we’ll go to a studio there.”
Jag nickade ivrigt, “who wrote it?” frågade jag sedan.
“Me and Usher, actually,” sa Justin.
“That’s so cool!” sa jag. Jag kunde inte sluta pladdra, jag var överlycklig.

Efter frukosten tog vi en promenad, innan Justin skulle ha ännu en konsert, utomhus den här gången.
“Well, I haven’t talked to my parents in a couple of days, is it okay if I call my mum?” frågade jag Justin.
“Yes, ofcourse, you don’t have to ask,” svarade Justin, “Wanna borrow my phone?”
“No thanks, I can use mine.”
Jag ringde mamma, hon svarade efter andra tonen.
“Hej gumman! Vi saknar dig!” utbrast hon.
“Haha, jag saknar dig också,” sa jag.
“Har du det bra?” undrade hon.
“Ja, jag har det otroligt bra, du kommer aldrig att tro mig, men jag har uppträtt en låt live, med Justin, två dagar i rad!”
“Nej har du? Gud vad häftigt!” sa hon, hon lät nästan lika glad som jag.
“Och idag fick jag en present av Justin, Usher och Scooter, det var en låt, som jag och Justin ska spela in imorgon till hans nästa skiva!!!” nästintill skrek jag i luren.
Jag såg att Justin småskrattade lite där han gick bredvid mig, jag antog att han nästan förstod vad jag pratade om.
Jag och mamma fortsatte prata en stund, innan jag fick prata med pappa istället, efter ungefär en kvart la jag på luren.
Jag tittade på Justin och log.
“What did they say?” frågade han.
“They were very happy for me,” sa jag och flinade.
“Great,” sa han. Han kysste mig, och vi gick tillbaka mot hotellet, hand i hand.

Nästa morgon satt vi på flyget på väg till London, det skulle bara ta någon timme.
“Alright, London,” sa Justin för sig själv.
Jag log.
“Chelsea, do you like soccer?” frågade han.
“Yes, I do, my name is Chelsea, right?” sa jag och skrattade.
“We’ll have to go to a Chelsea game then,” sa han och log brett.
Jag nickade ivrigt. Jag var ett stort Chelsea-fan, ironiskt nog.

Vi gick av planet, och blev körda till ett hotell. Det var lika stort och fint som alla andra vi bott på den här resan.
“Are you ready for the studio, girl?” frågade Usher och puttade till mig på skämt.
“I guess so,” svarade jag.
“You’ll do great!” sa Justin och la en arm om mina axlar.
Jag och Justin gick till vårt rum, och alla andra till sina.
Vi slängde oss på sängen, “I can’t believe that I’ll get this chance, thank you,” sa jag.
“You don’t have to thank me, it’s all your win, you would have made it without us too,” svarade Justin.
Jag skakade på huvudet, “no, I wouldn’t, I owe it all to you guys, you’ve made me so happy,” sa jag. Vi låg i sängen och kramades en stund.
“Are you ready to leave?” frågade Justin sen.
“Yeah, I’m just gonna brush my hair,” svarade jag och reste mig upp. Jag satt upp mitt hår i en hög hästsvans, sen tog jag bara på lite mascara.
“I can’t believe how pretty you are,” sa Justin när jag kom ut från badrummet.
Jag rodnade, “thanks.”

Vi gick och mötte upp Scooter och Usher vid entrén.
“Hey youngsters,” sa Scooter och flinade.
Justin låtsasboxade honom på armen, “hey old man!”
Usher la sin hand om mina axlar och klappade mig vänskapligt, “nervouse?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Don’t worry, we have time, we’ll make it great,” sa han och log.
Jag nickade.
Vi hoppade in i en stor bil och åkte iväg, efter ungefär 10 minuter var vi framme.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”