JDB stories! :)

“I have to lay down,” sa jag till Justin.
“Are you dizzy?” frågade han.
“Yeah, a little,” svarade jag.
“Hey guys, move,” sa han och tog ett tag om mig och la mig försiktigt ner på golvet.
Jag andades djupt några gånger.
“How are you Chelsea?” frågade Pattie oroligt.
De andra i teamet ställde sig runt om mig, och Justin stod på knä bredvid mig.
Jag började fnissa lite, “I’m sorry, I just caught up with reality,” sa jag.
Teamet började skratta, och de berömde mig ännu mer, de sa att de inte hade någon aning om att jag hade en sån talang. Det visste inte ens jag själv.
“You’re amazing honey,” sa Justin och log.

---

Dagen efter var jag i tidningen. Jag blev shockad när jag såg mig själv på en löpsedel, “Bieber’s girl stole the show,” stod det på en. Jag log för mig själv när jag läste, och Justin verkade verkligen stolt över mig.
“I want you to sing again, tonight,” sa han.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade och gav mig en kyss. Vi gick hand i hand längst en lugn gata i Paris. Jag skulle alltså sjunga ikväll igen. Jag var inte ens nervös av att tänka på det, det kändes bara bra.

Nästa uppträdande gick lika bra, om inte bättre. Jag var otroligt stolt över mig själv. Jag gick av scenen, och väl backstage mötte jag en massa folk som gav mig beröm. Justin var kvar på scen den här gången, och körde en extralåt med Jaden.
“Chelsea!?” hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om, och där stod Usher. Jag slängde mig runt hans hals och han kramade mig tillbaka.
Han såg riktigt glad ut, “You have real talent Chelsea, I didn’t know that!”
“Emm, thanks,” sa jag och rodnade.
“I can’t believe it, you’re amazing!” sa han. Han verkade gladast i hela rummet, det gjorde även mig glad.
Justin kom av scenen, han kom bakom mig, kramade mig och gav mig en puss på kinden.
“Hello singer,” sa han och log.
“Hi,” sa jag och skrattade.
“You know what day it is tomorrow?” frågade han.
“Sunday?” svarade jag och flinade.
“One month,” sa han och log belåtet.
“Really? Our first, emm, anniversary,” sa jag och skrattade.
Han kysste mig, jag märkte att han log.

Dagen därpå väckte Justin mig runt 10 på morgonen, “Wake up sleepy head!”
Jag gäspade, “Good morning speedo.”
Han skrattade, “hotel breakfast?”
Jag nickade och reste mig upp ur sängen.
Vi gick ner till frukosten tillsammans, hand i hand.
“I have a little surprise for you,” sa Justin.
“Really?” frågade jag och log.
Han nickade.
“One month…” sa jag, “and hopefully many more to come…”
“There will never be an end,” sa han, “I’ll never let you go.”
Vi log båda två.
Väl vid frukosten möttes vi av nästan hela teamet.
Alla såg glada ut, som att de visste vad det skulle bli för överraskning.
Jag blev nyfiken.
Vi tog frukost och satt oss vid bordet, vi hade ett eget VIP rum som vi höll till i. Annars skulle Justin antagligen inte få en lugn stund…

Vi satt och pratade en stund, och de fortsatte säga till mig hur duktig jag var. Jag tyckte inte själv att jag var så duktig att de skulle behöva berömma mig så mycket, men det tyckte tydligen de.
Det knackade på dörren till vårt rum, och den öppnades. Det var Usher dom stod där.
“Wazzup man,” sa Justin och gjorde ett handslag med honom.
“I’m fan bro, sorry I’m late,” sa Usher.
“It’s okay,” sa Justin.
Usher hejade på alla, och klappade mig på axeln. Han satt sig bredvid Justin, och gav honom ett litet paket.
“Thanks man,” sa Justin och gav honom en kram.
“No problem.”
“So, Chelsea,” sa Justin, och alla tystnade, “since we’ve discovered how talented you are, we pretty much all wanted to give you something, and since we celebrate one month today, I thought it was a good time.”
Alla såg förvånade ut när de hörde att det var en månad sen vi blev officiellt tillsammans. Utom Usher, han verkade redan veta det.
“Congrats,” sa Pattie och log.
De andra grattade oss också lite snabbt, innan Justin fortsatte.
“So, this is from me, Usher and Scooter,” sa han och gav mig paketet.
Var inslaget i silvrigt papper, det såg ut som att det kunde ligga en cd-skiva i, “Oh, I know, It’s ‘My worlds acoustic,” sa jag och skrattade.
Alla andra skrattade också, “good guessing, close, but not correct,” sa Justin och log.
Jag öppnade pappret.
Där låg, som jag gissat, en cd-skiva, och ett papper.
Det stod ingenting på skivan, det såg bara ut som en tom cd-rom, jag öppnade pappret. Det var en lång text på engelska. Det såg ut som en låttext. Jag tittade upp på Justin, som satt och log.