JDB stories! :)

Vi hoppade in i en stor bil och åkte iväg, efter ungefär 10 minuter var vi framme.
“Here we are!” sa Scooter. Vi gick ut ur bilen och gick in i byggnaden, den såg inte så speciell ut, bara som ett modernt, vanligt hus.
När vi kom in gick vi till receptionen och Scooter pratade med en person där, han öppnade en dörr åt oss, och vi gick in.
Det var massor av guld- och silverskivor från olika artister på väggarna.
“Wow, this is awesome,” sa jag.
“I know,” sa Justin, “Let’s hope our record will get here too.”

---

“It sound great, but just a little stronger Chels, alright?” sa Usher till mig när jag och Justin hade sjungit låten för första gången i studion.
Vi sjöng den om och om igen, och la till lite kör och andra effekter.
“We’ve got it!” sa Usher, “Get out here!”
Justin log mot mig, och vi gick ut till mixerrummet där Scooter, Usher och en till man satt.
Vi satt oss på en varsin stol, och Usher spelade upp låten i högtalarna.
“Wow, it’s good!” sa Justin.
“Yeah, it is,” sa jag.
“It’s not done yet, but this is almost like the real thing,” sa Usher.
Jag nickade.
När låten var slut, blev det helt knäpptyst i rummet, tills Scooter började applådera, och de andra hängde på.
Jag skrattade och blev röd i ansiktet.
“We’ll have to celebrate this,” sa Justin efter en stund.
Jag nickade ivrigt, “Yeah, I’m hungry.”
Alla skrattade
“You’re so cute,” sa Justin fnittrandes.
Jag skrattade också, “Stop it, you’re hungry too, admit it!” jag låtsasboxade Justin på armen.
“Emm, alright, yes I am,” sa han och flinade.
Jag log belåtet.
“But what I really thought about, was this,” sa Justin och gav mig ett kuvert.
“Another present? You’re crazy,” sa jag och log.
“Just open it!”
Jag öppnade kuvertet, där låg en bunt biljetter till Chelsea-Liverpool matchen som senare den dagen skulle spelas på Chelseas hemmaarena Stamford Bridge.
“Yaay!” utbrast jag och kramade Justin, “This is soo cool!”
“Glad you liked it, we have like the best seats ever,” sa Justin.

Några timmar satt vi i en bil på väg till matchen, nästan hela teamet var med.
Vi hittade våra platser, de var avskiljda från resten av publiken, och vi satt så långt fram att jag kunde se tränare och spelare på pratbart avstånd.
“Let’s hope Chelsea win this then!” sa Scooter till mig.
“Yes, I hope they do,” svarade jag.
Vi hade väldigt roligt under hela matchen, Chelsea vann med 2-0 och alla var glada.
“That was a great game!” sa jag.
“Yeah I agree!” sa Scooter.
Alla pratade om matchen i mun på varandra, så jag kände inte att det var någon idé att säga något mer.
Vi satt oss i bilen, alla pratade och skrattade för fullar muggar, och jag satt mig, utan att tänka på säkerhetsbälte.
Vi började åka.
“Let’s go get something to eat now,” sa Justin.
“Yeah, where shall we go?” frågade Pattie.
“I think we should go to some good english pub,” sa Scooter.
“Yeah, I want some real english food,” sa Justin och flinade.
Usher lutade sig över mig för att nå till chauffören, och sa åt honom att köra oss till närmsta bästa engelska pub.
Plötsligt smällde det till, och jag flög framåt och slog i huvudet i något. Alla ropade och skrek, bilen flög av vägen.
“Chelsea!” hörde jag Justin ropa.
Jag var snurrig, jag såg bara suddigt att flera personer tittade på mig, där jag låg i bilen. Jag tog min hand på huvudet, jag såg att den var röd av blod.
Sen blev det svart.
Jag kände som i sömnen att någon skakade om mig, och att folk skrek och ropade, “Chelsea! Wake up!” hörde jag, men ljuden bleknade bort mer och mer.