Chelseas Första Kärlek, del 10
Det ringde i Justins telefon och han svarade.
“Hello? Yes ofcourse,” sa han och gav telefonen till mig, “it’s your mum.”
“Hej mamma,” sa jag, “Ja min fot har ingen spricka, den är väl bara stukad eller något, jag kan gå på den helt utan kryckor, jag haltar bara lite, okej, jag kommer ut om 10 minuter då, puss.”
“They will be here in 10 minutes, so I will leave soon,” sa jag och kollade på honom, han log.
“I’ve had a really great time with you, and I really hope that we can meet again this week.”
“Me too, thank you so much!” vi kramades en lång stund, och när jag skulle gå följde han med mig ut.
“There they are,” sa jag och pekade på vår bil som kom körandes mot hotellet.
“Okay, can I say hello to them?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” de körde in framför oss och stannade, mamma och pappa hoppade ur bilen båda två.
“Hej gumman!” sa mamma och kramade om mig, sen fick jag en kram av pappa som sa “Tjena Chelsea.”
“This is Justin,” sa jag och föste fram honom närmre mamma och pappa.
“Hello,” mamma och pappa skakade hand med honom och log.
“Thank you so much for taking care of our girl, we really appriciate it,” sa pappa till honom.
“Well, we had a blast, so thanks for letting me,” svarade Justin och log.
“I guess we should get going now,” sa jag och tittade på honom, mamma och pappa gick in i bilen så länge, de vinkade till Justin, och han vinkade tillbaka.
“I will miss you,” sa jag till honom och kände att mina ögon blev fuktigare och fuktigare. Han kramade om mig hårt.
“I will miss you too, but I promise that we will meet this week, don’t worry,” sa han.
“Okay, I really hope so, thank you for everything,” jag kände att jag fällde en tår.
“No, honey, don’t you cry,” sa han och såg sorgsen ut, han torkade min tår från kinden.
“I’m sorry,” sa jag och snyftade lite.
“Don’t apologize,” han strök med handen över min kind igen, “Do you have any phone number that I can reach you on, just in case you wont call me,” sa han och blinkade med ena ögat.
“Yes ofcourse,” jag snodde hans telefon ur hans ficka och skrev in det.
“Thanks, I will see you later this week then,” sa han och gav mig en puss på kinden.
“Bye,” sa jag och gick in i bilen, jag tittade bakåt och såg att han stod kvar och tittade, jag vinkade och han vinkade tillbaka.
Jag satte mig i bilen, och vi började åka. Jag somnade nästan direkt.
När vi kommit hem gick jag till mitt rum och la mig på sängen, jag frågade mamma om vi hade någon gammal mobil som jag kunde låna tills min är lagad, vi rotade fram en gammal Nokia. Jag bytte ut simkortet och skrev ett sms: Hi Justin, I am home now. I want to thank you so much for this time with you, you will never understand how much it meant to me. I can catch up with you at anytime, anyday, so just give me a call. Xoxo Chelsea.
Jag gick och åt middag med mamma och pappa, och vi pratade om helgen, vi snackade i nästan 1 timme. Jag gick in i mitt rum igen när jag var klar och tittade på min “nya” mobil. Han hade svarat, jag kände att mitt hjärta började slå snabbare och jag kunde inte låta bli att le när jag läste: Hi Chels, I’m glad to hear that u got home alright. Can I call u 2morrow and decide when to meet again?:) Love, Justin.
Jag svarade: Sounds great, can’t wait :) xoxo.
“Hello? Yes ofcourse,” sa han och gav telefonen till mig, “it’s your mum.”
“Hej mamma,” sa jag, “Ja min fot har ingen spricka, den är väl bara stukad eller något, jag kan gå på den helt utan kryckor, jag haltar bara lite, okej, jag kommer ut om 10 minuter då, puss.”
“They will be here in 10 minutes, so I will leave soon,” sa jag och kollade på honom, han log.
“I’ve had a really great time with you, and I really hope that we can meet again this week.”
“Me too, thank you so much!” vi kramades en lång stund, och när jag skulle gå följde han med mig ut.
“There they are,” sa jag och pekade på vår bil som kom körandes mot hotellet.
“Okay, can I say hello to them?” frågade han.
“Yes, ofcourse,” de körde in framför oss och stannade, mamma och pappa hoppade ur bilen båda två.
“Hej gumman!” sa mamma och kramade om mig, sen fick jag en kram av pappa som sa “Tjena Chelsea.”
“This is Justin,” sa jag och föste fram honom närmre mamma och pappa.
“Hello,” mamma och pappa skakade hand med honom och log.
“Thank you so much for taking care of our girl, we really appriciate it,” sa pappa till honom.
“Well, we had a blast, so thanks for letting me,” svarade Justin och log.
“I guess we should get going now,” sa jag och tittade på honom, mamma och pappa gick in i bilen så länge, de vinkade till Justin, och han vinkade tillbaka.
“I will miss you,” sa jag till honom och kände att mina ögon blev fuktigare och fuktigare. Han kramade om mig hårt.
“I will miss you too, but I promise that we will meet this week, don’t worry,” sa han.
“Okay, I really hope so, thank you for everything,” jag kände att jag fällde en tår.
“No, honey, don’t you cry,” sa han och såg sorgsen ut, han torkade min tår från kinden.
“I’m sorry,” sa jag och snyftade lite.
“Don’t apologize,” han strök med handen över min kind igen, “Do you have any phone number that I can reach you on, just in case you wont call me,” sa han och blinkade med ena ögat.
“Yes ofcourse,” jag snodde hans telefon ur hans ficka och skrev in det.
“Thanks, I will see you later this week then,” sa han och gav mig en puss på kinden.
“Bye,” sa jag och gick in i bilen, jag tittade bakåt och såg att han stod kvar och tittade, jag vinkade och han vinkade tillbaka.
Jag satte mig i bilen, och vi började åka. Jag somnade nästan direkt.
När vi kommit hem gick jag till mitt rum och la mig på sängen, jag frågade mamma om vi hade någon gammal mobil som jag kunde låna tills min är lagad, vi rotade fram en gammal Nokia. Jag bytte ut simkortet och skrev ett sms: Hi Justin, I am home now. I want to thank you so much for this time with you, you will never understand how much it meant to me. I can catch up with you at anytime, anyday, so just give me a call. Xoxo Chelsea.
Jag gick och åt middag med mamma och pappa, och vi pratade om helgen, vi snackade i nästan 1 timme. Jag gick in i mitt rum igen när jag var klar och tittade på min “nya” mobil. Han hade svarat, jag kände att mitt hjärta började slå snabbare och jag kunde inte låta bli att le när jag läste: Hi Chels, I’m glad to hear that u got home alright. Can I call u 2morrow and decide when to meet again?:) Love, Justin.
Jag svarade: Sounds great, can’t wait :) xoxo.
Chelseas Första Kärlek, del 9
Här har ni del 9, ett till tidsinställt inlägg då jag förmodligen är på mässan! Hoppas ni gillar den!:)
När vi kommit upp till våra rum ringde jag mamma, de skulle antagligen komma och hämta mig snart.
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, hur har du det?”
“Jag har det jättebra, vi har precis ätit värsta lyxfrukosten, och snart ska jag följa med Justin till gymmet…” berättade jag.
“Jaha okej, vad roligt, vi ska checka ut från hotellet om en timme, så vi hämtar dig om ungefär 2 timmar, blir det bra?” undrade hon.
“Ja, det blir bra, men min telefon fungerar inte, så du får ringa Justins, har du kvar numret som jag ringde från förut? Det är hans.”
“Ja det ska jag nog ha, men om jag inte ringt om 2 timmar, så ring mig, puss!” vi la på.
Jag gick tillbaka till Justins rum, och knackade på dörren.
“Hi, gorgeous,” sa han.
“Hello Justin,” svarade jag och gick in i rummet, “my mum and dad will be here in 2 hours…” sa jag sorgset.
“Okay, you should write down my number, so we can meet again in the week, while I’m still here,” svarade han.
“Yeah, I should,” jag tog en penna och gav den till honom tillsammans med min lilla almanacka, “can you write it down here?” frågade jag och pekade på en tom rad.
“Yes…”
Han skrev: Justin 555-231876 <3
“Here you are, and promise me that you call me, I really like hanging out with you, and I want to meet you again,” sa han och gav tillbaka almanackan.
“I promise,” svarade jag.
Han kramade mig, länge och hårt, jag skulle kunna stå så här för evigt.
“I don’t have any exercise clothes, this is all I have,” sa jag tillslut till honom.
“Don’t worry, we’ll find something…” sa han och funderade. Han gick till sin stora resväska och började rota, han tog fram en t-shirt och ett par basketshorts.
“Well, I guess they are pretty oversized on you, but you could try, right?” sa han med ett leende och gav kläderna till mig. Jag hann inte göra mer än att ta emot kläderna innan telefonen ringde och Justin svarade, “Yeah?” han mumlade några “yes” och “alright” sedan la han på.
“Who was it?” frågade jag nyfiket.
“It was a doctor, he will be here any minute to see you, he wants to check out your foot,” svarade han.
“Okay, well, you could go to the gym, you don’t have to wait,” sa jag.
“Hey, ofcourse I’m waiting, I want to be here with you,” när han sa det smälte mitt hjärta…
Någon minut senare knackade det på dörren, det var doktorn. Han bad mig att sätta mig på sängen.
“Hur känns foten idag?” frågade han.
“Mycket bättre, jag känner knappt av den,” svarade jag.
“Okej, jag är tveksam om att det är en spricka i så fall, eller då måste den vara väldigt liten,” berättade han.
“Det låter ju bra, jag tänkte gå till gymmet idag, men bara träna överkroppen, är det okej?” frågade jag.
“Ja, bara du inte känner av att det gör ont någonstans, du kan ju vara öm från i går, men det borde gå bra,” sa han och öppnade sin väska, “här har du en ny sorts strumpa som du kommer få som stöd, den är ännu mindre klumpig än den förra.”
“Tack så jättemycket,” sa jag och bytte till den.
“Oj, om du inte kände någon smärta nu så kan det bara inte vara en spricka,” sa han och log.
“Vilken tur!” sa jag, och doktorn lämnade rummet.
“Eeeh, Swedish is a hard language to understand…” sa han och höjde ögonbrynen.
“Haha, well, he basically said that it can’t be a crack, cuz I would have been in more pain, and I got this new supporting sock, it’s almost like a normal sock,” förklarade jag.
“Sounds great, you should try those too big clothes now,” sa han och skrattade.
“Well, I don’t think they are that big, cuz you’re not that big,” sa jag och skrattade lite jag med.
“Yeah, yeah, we’ll see.”
Jag provade kläderna och t-shirten var ganska lång och stor, men om jag stoppade in den i de för långa shortsen så såg jag nästan normal ut.
Jag gick ut för att visa Justin.
“Naaaw you’re so cute in that outfit,” sa han när jag kom, “I told you it would be too big.”
“Well, atleast it works,” sa jag och boxade honom på armen på skoj.
Vi gick till gymmet, en trappa upp, och han visade mig några maskiner och jag gjorde så gott jag kunde. Jag var inte speciellt stark, så det gick inte sådär överdrivet bra, men vi hade roligt.
En timme senare var vi på väg tillbaka till hotellrummet, jag följde med in till Justin.
“I should take a shower,” sa jag, “then put on the same clothes that I’ve worn for a while, haha”
“You could borrow a pair of sweatpants from me,” sa han, “too big, but I guess you’ll survive.”
“Yeah, then we really have an excuse to meet, cuz I have to return them,” sa jag och blinkade med ena ögat...
När vi kommit upp till våra rum ringde jag mamma, de skulle antagligen komma och hämta mig snart.
“Hej mamma,” sa jag.
“Hej gumman, hur har du det?”
“Jag har det jättebra, vi har precis ätit värsta lyxfrukosten, och snart ska jag följa med Justin till gymmet…” berättade jag.
“Jaha okej, vad roligt, vi ska checka ut från hotellet om en timme, så vi hämtar dig om ungefär 2 timmar, blir det bra?” undrade hon.
“Ja, det blir bra, men min telefon fungerar inte, så du får ringa Justins, har du kvar numret som jag ringde från förut? Det är hans.”
“Ja det ska jag nog ha, men om jag inte ringt om 2 timmar, så ring mig, puss!” vi la på.
Jag gick tillbaka till Justins rum, och knackade på dörren.
“Hi, gorgeous,” sa han.
“Hello Justin,” svarade jag och gick in i rummet, “my mum and dad will be here in 2 hours…” sa jag sorgset.
“Okay, you should write down my number, so we can meet again in the week, while I’m still here,” svarade han.
“Yeah, I should,” jag tog en penna och gav den till honom tillsammans med min lilla almanacka, “can you write it down here?” frågade jag och pekade på en tom rad.
“Yes…”
Han skrev: Justin 555-231876 <3
“Here you are, and promise me that you call me, I really like hanging out with you, and I want to meet you again,” sa han och gav tillbaka almanackan.
“I promise,” svarade jag.
Han kramade mig, länge och hårt, jag skulle kunna stå så här för evigt.
“I don’t have any exercise clothes, this is all I have,” sa jag tillslut till honom.
“Don’t worry, we’ll find something…” sa han och funderade. Han gick till sin stora resväska och började rota, han tog fram en t-shirt och ett par basketshorts.
“Well, I guess they are pretty oversized on you, but you could try, right?” sa han med ett leende och gav kläderna till mig. Jag hann inte göra mer än att ta emot kläderna innan telefonen ringde och Justin svarade, “Yeah?” han mumlade några “yes” och “alright” sedan la han på.
“Who was it?” frågade jag nyfiket.
“It was a doctor, he will be here any minute to see you, he wants to check out your foot,” svarade han.
“Okay, well, you could go to the gym, you don’t have to wait,” sa jag.
“Hey, ofcourse I’m waiting, I want to be here with you,” när han sa det smälte mitt hjärta…
Någon minut senare knackade det på dörren, det var doktorn. Han bad mig att sätta mig på sängen.
“Hur känns foten idag?” frågade han.
“Mycket bättre, jag känner knappt av den,” svarade jag.
“Okej, jag är tveksam om att det är en spricka i så fall, eller då måste den vara väldigt liten,” berättade han.
“Det låter ju bra, jag tänkte gå till gymmet idag, men bara träna överkroppen, är det okej?” frågade jag.
“Ja, bara du inte känner av att det gör ont någonstans, du kan ju vara öm från i går, men det borde gå bra,” sa han och öppnade sin väska, “här har du en ny sorts strumpa som du kommer få som stöd, den är ännu mindre klumpig än den förra.”
“Tack så jättemycket,” sa jag och bytte till den.
“Oj, om du inte kände någon smärta nu så kan det bara inte vara en spricka,” sa han och log.
“Vilken tur!” sa jag, och doktorn lämnade rummet.
“Eeeh, Swedish is a hard language to understand…” sa han och höjde ögonbrynen.
“Haha, well, he basically said that it can’t be a crack, cuz I would have been in more pain, and I got this new supporting sock, it’s almost like a normal sock,” förklarade jag.
“Sounds great, you should try those too big clothes now,” sa han och skrattade.
“Well, I don’t think they are that big, cuz you’re not that big,” sa jag och skrattade lite jag med.
“Yeah, yeah, we’ll see.”
Jag provade kläderna och t-shirten var ganska lång och stor, men om jag stoppade in den i de för långa shortsen så såg jag nästan normal ut.
Jag gick ut för att visa Justin.
“Naaaw you’re so cute in that outfit,” sa han när jag kom, “I told you it would be too big.”
“Well, atleast it works,” sa jag och boxade honom på armen på skoj.
Vi gick till gymmet, en trappa upp, och han visade mig några maskiner och jag gjorde så gott jag kunde. Jag var inte speciellt stark, så det gick inte sådär överdrivet bra, men vi hade roligt.
En timme senare var vi på väg tillbaka till hotellrummet, jag följde med in till Justin.
“I should take a shower,” sa jag, “then put on the same clothes that I’ve worn for a while, haha”
“You could borrow a pair of sweatpants from me,” sa han, “too big, but I guess you’ll survive.”
“Yeah, then we really have an excuse to meet, cuz I have to return them,” sa jag och blinkade med ena ögat...
Chelseas Första Kärlek, del 8
Idag ska jag på gymnasiemässa, alltså info om olika gymnasieskolor som man kan välja på, så ni får ett tidsinställt inlägg här, och del 9 får ni kl 5! Enjoy :)
Jag vaknade av att jag hörde hårfönen från badrummet, jag tittade upp och såg Justin stå och föna håret framför handfatet. När han såg mig vinkade han och log, “Good morning sunshine!”
“Good morning,” svarade jag. Jag reste mig sakta upp och gick mot badrummet, jag kollade mig i spegeln.
“Oj, shit pommes vad jag ser ut,” sa jag när jag såg min spegelbild, mitt år stod åt alla håll och jag såg ut som ett troll.
“Say what!?” sa Justin och kollade frågande på mig.
Jag började skratta, “I’m sorry, I was just shocked about how crazy I look, so I reflexevly spoke Swedish,” sa jag och fortsatte skratta lite för mig själv.
“Well, you don’t look crazy, you should have seen me before my shower,” sa han och log mot mig.
“I’m sure that you look hot no matter how your hair looks like,” svarade jag honom utan att tänka efter. Jag kom på mig och tittade ner i golvet och rodnade. Han lyfte upp min haka och tittade rakt in i mina ögon och sa “I’m really happy that I met you, you seem like a great girl.”
Jag log brett mot honom, och han kramade mig hårt, och vi fnissade lite båda två.
“How do you feel today Chels?” frågade han mig.
“Much better,” svarade jag.
Det knackade på dörren, jag satte mig i en av fåtöljerna som fanns i rummet, och Justin öppnade dörren. Det var Pattie.
“Morning, mum,” sa han.
“Good morning, they serve breakfast downstairs now, so come now if you want to eat before all the other people are coming,” sa hon och fortsatte “You should go to Chelsea and ask here to come too.”
“Well, she is already here,” sa han och log ett stolt leende och öppnade dörren lite till så att jag syntes.
“Hi Pattie!” sa jag.
“Oh, good morning! See you at breakfast soon,” sa Pattie och gick ner.
“Can I just take a super duper quick shower before we eat?” frågade jag Justin.
“Ofcourse you can, I will watch some tv while I’m waiting”
“Thanks,” sa jag och gick ut från rummet, tillbaka till mitt rum igen.
Jag tog en snabb dusch och torkade håret halvt, borstade igenom det, och tog på lite foundation, så lite att det såg naturligt ut. Hela badrumsskåpet var nämligen fyllt med olika produktprover, det märktes att det var ett lyxigt hotell… Jag tog på mig mina mörkblå tighta jeans, vitt linne, och min lila hoodtröja, jag snörde på mig mina lila converse och gick ut ur mitt rum. Samtidigt som jag skulle knacka på Justins dörr så öppnades den.
“Holy crap,” sa han och hoppade till, han visste ju inte att jag skulle stå precis utanför dörren och vänta.
“I’m sorry, did I scare you?” skrattade jag.
“Well, yeah, but that’s okay, shall we go?” han la sin arm över mina axlar och vi började gå. Han var ett halvt huvud längre än mig, jag var 163cm, och han måste ha varit 173cm.
“You’re kinda tall,” sa jag till honom medan vi gick sakta nerför trappan.
“Haha are you kidding me? Everyone tells me that I’m so short…” svarade han och skrattade till.
“Well, you’re taller than me, and I really don’t think you’re short, I am short,” sa jag och tittade upp på honom och skrattade.
“I guess I have grown atleast a little in the last months,” sa han, “and you are the perfect lenght, just as I like it.” Han log mot mig. Vi var framme i frukostrummet.
“Wow, this is huge,” sa jag och kollade med stora ögon. Det var en superstor matsal, och en jättebuffé med allt ifrån olika sorters bröd och flingor, till frukt och pannkakor.
“Yeah, that’s how I like it!” sa han och log drömmande, “Come on, take a plate.”
Jag tog en tallrik, men jag lät honom gå först, jag visste inte vart jag skulle börja. Justin fyllde sin tallrik med pannkakor, och lönnsirap. Jag räknade hans pannkakor, det var säkert 5 stycken amerikanska pannkakor, ett helt berg.
Han tittade på mig, “I love pancakes, and maple syrup, I really love maple syrup!”
“Haha, me too, but I had pancakes for breakfast yesterday, so I’ll pass today,” svarade jag och tog en skål med yoghurt och flingor.
“I never get tired of pancakes, I could have them for breakfast everyday!” han flinade gulligt åt mig.
Vi gick och satt oss vid bordet, och Pattie kollade på Justins pannkaksberg.
“I hope you will eat everything now when you took so much…” sa hon och tittade strängt på Justin.
“Mum, you know I will, I looove this!” sa han och reste sig upp igen, “Do you want orange juice?” frågade han.
“Yes, thank you,” svarade jag och log.
Han gick och hämtade två glas och satte sig igen, “Here you are.”
“Thanks,” sa jag.
Vi började äta, och han var klar med hela sitt berg innan jag ens ätit upp min yoghurt. Han var så smal, men han kunde äta hur mycket som helst.
“Do you want more?” frågade han.
“No, I’m fine,” svarade jag.
“Are you sure?”
Jag nickade, “Yeah, I’m full.”
“Okay, we’ll go upstairs now, see you later mum,” sa han och vi började gå upp igen.
“I would like to work out a little today, you know, abs,” sa han och skrattade, “do you exercise?”
“Not at the gym, but I go to spinning and stuff,” svarade jag.
“Would you like to try?” frågade han.
“Yeah, I could try, I’ll try some on my upper body,” sa jag. Han la armen runt mina axlar igen...
Jag vaknade av att jag hörde hårfönen från badrummet, jag tittade upp och såg Justin stå och föna håret framför handfatet. När han såg mig vinkade han och log, “Good morning sunshine!”
“Good morning,” svarade jag. Jag reste mig sakta upp och gick mot badrummet, jag kollade mig i spegeln.
“Oj, shit pommes vad jag ser ut,” sa jag när jag såg min spegelbild, mitt år stod åt alla håll och jag såg ut som ett troll.
“Say what!?” sa Justin och kollade frågande på mig.
Jag började skratta, “I’m sorry, I was just shocked about how crazy I look, so I reflexevly spoke Swedish,” sa jag och fortsatte skratta lite för mig själv.
“Well, you don’t look crazy, you should have seen me before my shower,” sa han och log mot mig.
“I’m sure that you look hot no matter how your hair looks like,” svarade jag honom utan att tänka efter. Jag kom på mig och tittade ner i golvet och rodnade. Han lyfte upp min haka och tittade rakt in i mina ögon och sa “I’m really happy that I met you, you seem like a great girl.”
Jag log brett mot honom, och han kramade mig hårt, och vi fnissade lite båda två.
“How do you feel today Chels?” frågade han mig.
“Much better,” svarade jag.
Det knackade på dörren, jag satte mig i en av fåtöljerna som fanns i rummet, och Justin öppnade dörren. Det var Pattie.
“Morning, mum,” sa han.
“Good morning, they serve breakfast downstairs now, so come now if you want to eat before all the other people are coming,” sa hon och fortsatte “You should go to Chelsea and ask here to come too.”
“Well, she is already here,” sa han och log ett stolt leende och öppnade dörren lite till så att jag syntes.
“Hi Pattie!” sa jag.
“Oh, good morning! See you at breakfast soon,” sa Pattie och gick ner.
“Can I just take a super duper quick shower before we eat?” frågade jag Justin.
“Ofcourse you can, I will watch some tv while I’m waiting”
“Thanks,” sa jag och gick ut från rummet, tillbaka till mitt rum igen.
Jag tog en snabb dusch och torkade håret halvt, borstade igenom det, och tog på lite foundation, så lite att det såg naturligt ut. Hela badrumsskåpet var nämligen fyllt med olika produktprover, det märktes att det var ett lyxigt hotell… Jag tog på mig mina mörkblå tighta jeans, vitt linne, och min lila hoodtröja, jag snörde på mig mina lila converse och gick ut ur mitt rum. Samtidigt som jag skulle knacka på Justins dörr så öppnades den.
“Holy crap,” sa han och hoppade till, han visste ju inte att jag skulle stå precis utanför dörren och vänta.
“I’m sorry, did I scare you?” skrattade jag.
“Well, yeah, but that’s okay, shall we go?” han la sin arm över mina axlar och vi började gå. Han var ett halvt huvud längre än mig, jag var 163cm, och han måste ha varit 173cm.
“You’re kinda tall,” sa jag till honom medan vi gick sakta nerför trappan.
“Haha are you kidding me? Everyone tells me that I’m so short…” svarade han och skrattade till.
“Well, you’re taller than me, and I really don’t think you’re short, I am short,” sa jag och tittade upp på honom och skrattade.
“I guess I have grown atleast a little in the last months,” sa han, “and you are the perfect lenght, just as I like it.” Han log mot mig. Vi var framme i frukostrummet.
“Wow, this is huge,” sa jag och kollade med stora ögon. Det var en superstor matsal, och en jättebuffé med allt ifrån olika sorters bröd och flingor, till frukt och pannkakor.
“Yeah, that’s how I like it!” sa han och log drömmande, “Come on, take a plate.”
Jag tog en tallrik, men jag lät honom gå först, jag visste inte vart jag skulle börja. Justin fyllde sin tallrik med pannkakor, och lönnsirap. Jag räknade hans pannkakor, det var säkert 5 stycken amerikanska pannkakor, ett helt berg.
Han tittade på mig, “I love pancakes, and maple syrup, I really love maple syrup!”
“Haha, me too, but I had pancakes for breakfast yesterday, so I’ll pass today,” svarade jag och tog en skål med yoghurt och flingor.
“I never get tired of pancakes, I could have them for breakfast everyday!” han flinade gulligt åt mig.
Vi gick och satt oss vid bordet, och Pattie kollade på Justins pannkaksberg.
“I hope you will eat everything now when you took so much…” sa hon och tittade strängt på Justin.
“Mum, you know I will, I looove this!” sa han och reste sig upp igen, “Do you want orange juice?” frågade han.
“Yes, thank you,” svarade jag och log.
Han gick och hämtade två glas och satte sig igen, “Here you are.”
“Thanks,” sa jag.
Vi började äta, och han var klar med hela sitt berg innan jag ens ätit upp min yoghurt. Han var så smal, men han kunde äta hur mycket som helst.
“Do you want more?” frågade han.
“No, I’m fine,” svarade jag.
“Are you sure?”
Jag nickade, “Yeah, I’m full.”
“Okay, we’ll go upstairs now, see you later mum,” sa han och vi började gå upp igen.
“I would like to work out a little today, you know, abs,” sa han och skrattade, “do you exercise?”
“Not at the gym, but I go to spinning and stuff,” svarade jag.
“Would you like to try?” frågade han.
“Yeah, I could try, I’ll try some on my upper body,” sa jag. Han la armen runt mina axlar igen...
Chelseas Första Kärlek, del 7
Chelseas synvinkel
“That’s so kind of you, I would reallt appriciate that!” svarade jag lyckligt.
“Great, tell me when you want to leave, and I will get you a room,” sa Justin.
“It doesn’t matter when we leave, you decide,” sa jag och kollade honom i ögonen.
Han kollade rakt in i mina också, “I’m pretty tired, so if it’s okay with you we can leave now.”
Jag nickade, “I’m tired too.”
Han tog min hand och hjälpte mig försiktigt upp, “we are leving now, I will get Chelsea a room at the hotel, see you tommorow guys, thanks for a great night!”
“Good night!” svarade de.
“Just tell me if you want anything or if you don’t feel good,” sa han till mig när vi gick mot hotellet. Det var inga folk ute och det var mörkt.
“Thanks Justin,” svarade jag.
Vi kom in på hotellet, och Justin började prata med kvinnan i receptionen om att han ville ha ett till enkelrum. Han fick ett kort, som fungerade som nyckel.
“You got the room beside my room,” han fortsatte, “right here.” Han pekade på en dörr med numret 18 på.
“I Can’t thank you enough,” sa jag till honom. Han gav mig en kram, och sa “use the phone on the room if you want to contact me, anytime, my room is here, number 19,” han blinkade åt mig och gick in i sitt rum.
Jag öppnade min dörr och klev in i ett fint rum, litet, men fint. Jag hade en ganska stor säng, för att vara en enkelsäng, en platt-tv, och ett nattduksbord med en telefon på.
Jag bytte om och tvättade av mig i badrummet, sen gick jag och la mig.
Jag låg en stund och funderade över dagen. Jag hade fått en spricka i foten, och blivit helt nertrampad, svimmat, och trott att jag skulle få åka hem och bara veta att jag missat slutet på konserten och blivit skadad på köpet, men istället hände det roligaste som kunde ha hänt mig. Jag fick träffa Justin Bieber, hans vänner och familj, vara med de, och nu bo vägg i vägg med honom. Den bästa dagen i mitt liv.
Redan efter 10 minuter hade jag somnat.
Jag vaknade av att jag frös så mycket att jag låg och nästintill skakade i min säng. Jag gick upp och drog på mig en extra tröja, och la mig i sängen igen. Jag kände mig lite yr. Tröjan hjälpte inte särskilt mycket, jag frös fortfarande jättemycket, så jag bestämde mig för att ta en varm dusch. Jag gick in i badrummet och satte på varmvattnet i duschen, när jag var klar tog jag på mig trosor, mjukisbyxor, linne och en tjocktröja, jag undrade hur jag fortfarande kunde frysa. Mitt huvud värkte, jag försökte slappna av i sängen, när jag hörde att det knackade tyst på dörren.
Jag kollade genom titthålet, det var Justin, jag kände mig lättad.
“Hi,” sa jag och hackade tänder när jag öppnat dörren.
“I heard that you were up, what’s wrong, you’re freezing like crazy,” han såg orolig ut.
“I don’t know, I guess it’s cold in here…” svarade jag och log lite halvt.
“It’s pretty warm in here,” sa han när han klivit in i mitt rum, “why didn’t you call me?”
“I didn’t want to wake you up,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“It wouldn’t matter,” han tittade på mig, som stod och skakade, “come here, you can sleep in my room.”
Jag nickade och följde efter.
Han höll armen om mig, och det kändes underbart. När vi kom in i hans rum så bäddade han ner mig i hans säng.
“But where will you sleep?” frågade jag honom.
“In my bed,” svarade han och flinade, “I’m not going to let you freeze anymore.”
“That’s nice of you.”
Han la sig bredvid mig i sängen, han kände på min panna, “Wow you really have fever, very much…” sa han och såg sorgsen.
“Yeah, that could be true,” svarade jag.
“Does it hurt any where or something?” frågade han.
“My head hurts, and I feel a little dizzy.”
“Stay here, I will get you a painkiller,” han gick till sin väska och plockade upp en förpackning aspirin, han tog upp en tablett och hämtade ett glas vatten. Han gav mig det och hjälpte mig att sätta mig upp sakta.
“You will be alright soon,” försäkrade han mig.
Han kröp ner i sängen igen, han höll om mig så att jag inte skulle frysa, det hjälpte nog, för till slut somnade jag om...
“That’s so kind of you, I would reallt appriciate that!” svarade jag lyckligt.
“Great, tell me when you want to leave, and I will get you a room,” sa Justin.
“It doesn’t matter when we leave, you decide,” sa jag och kollade honom i ögonen.
Han kollade rakt in i mina också, “I’m pretty tired, so if it’s okay with you we can leave now.”
Jag nickade, “I’m tired too.”
Han tog min hand och hjälpte mig försiktigt upp, “we are leving now, I will get Chelsea a room at the hotel, see you tommorow guys, thanks for a great night!”
“Good night!” svarade de.
“Just tell me if you want anything or if you don’t feel good,” sa han till mig när vi gick mot hotellet. Det var inga folk ute och det var mörkt.
“Thanks Justin,” svarade jag.
Vi kom in på hotellet, och Justin började prata med kvinnan i receptionen om att han ville ha ett till enkelrum. Han fick ett kort, som fungerade som nyckel.
“You got the room beside my room,” han fortsatte, “right here.” Han pekade på en dörr med numret 18 på.
“I Can’t thank you enough,” sa jag till honom. Han gav mig en kram, och sa “use the phone on the room if you want to contact me, anytime, my room is here, number 19,” han blinkade åt mig och gick in i sitt rum.
Jag öppnade min dörr och klev in i ett fint rum, litet, men fint. Jag hade en ganska stor säng, för att vara en enkelsäng, en platt-tv, och ett nattduksbord med en telefon på.
Jag bytte om och tvättade av mig i badrummet, sen gick jag och la mig.
Jag låg en stund och funderade över dagen. Jag hade fått en spricka i foten, och blivit helt nertrampad, svimmat, och trott att jag skulle få åka hem och bara veta att jag missat slutet på konserten och blivit skadad på köpet, men istället hände det roligaste som kunde ha hänt mig. Jag fick träffa Justin Bieber, hans vänner och familj, vara med de, och nu bo vägg i vägg med honom. Den bästa dagen i mitt liv.
Redan efter 10 minuter hade jag somnat.
Jag vaknade av att jag frös så mycket att jag låg och nästintill skakade i min säng. Jag gick upp och drog på mig en extra tröja, och la mig i sängen igen. Jag kände mig lite yr. Tröjan hjälpte inte särskilt mycket, jag frös fortfarande jättemycket, så jag bestämde mig för att ta en varm dusch. Jag gick in i badrummet och satte på varmvattnet i duschen, när jag var klar tog jag på mig trosor, mjukisbyxor, linne och en tjocktröja, jag undrade hur jag fortfarande kunde frysa. Mitt huvud värkte, jag försökte slappna av i sängen, när jag hörde att det knackade tyst på dörren.
Jag kollade genom titthålet, det var Justin, jag kände mig lättad.
“Hi,” sa jag och hackade tänder när jag öppnat dörren.
“I heard that you were up, what’s wrong, you’re freezing like crazy,” han såg orolig ut.
“I don’t know, I guess it’s cold in here…” svarade jag och log lite halvt.
“It’s pretty warm in here,” sa han när han klivit in i mitt rum, “why didn’t you call me?”
“I didn’t want to wake you up,” svarade jag och tittade ner i golvet.
“It wouldn’t matter,” han tittade på mig, som stod och skakade, “come here, you can sleep in my room.”
Jag nickade och följde efter.
Han höll armen om mig, och det kändes underbart. När vi kom in i hans rum så bäddade han ner mig i hans säng.
“But where will you sleep?” frågade jag honom.
“In my bed,” svarade han och flinade, “I’m not going to let you freeze anymore.”
“That’s nice of you.”
Han la sig bredvid mig i sängen, han kände på min panna, “Wow you really have fever, very much…” sa han och såg sorgsen.
“Yeah, that could be true,” svarade jag.
“Does it hurt any where or something?” frågade han.
“My head hurts, and I feel a little dizzy.”
“Stay here, I will get you a painkiller,” han gick till sin väska och plockade upp en förpackning aspirin, han tog upp en tablett och hämtade ett glas vatten. Han gav mig det och hjälpte mig att sätta mig upp sakta.
“You will be alright soon,” försäkrade han mig.
Han kröp ner i sängen igen, han höll om mig så att jag inte skulle frysa, det hjälpte nog, för till slut somnade jag om...
Chelseas Första Kärlek, del 6
Chelseas synvinkel
Han ville träffa mig igen, det här måste ha varit en dröm, jag var så glad!
“I’d love to.” sa jag till honom.
“You need some rest, put your head in my lap, and try to sleep,” sa han till mig. Han var så underbar.
“But what will you do?” frågade jag.
“I’ll watch tv or something, just try to sleep a little, and you will feel better.”
Jag la huvudet i hans knä, vänd mot honom, och blundade. Jag somnade väldigt snabbt.
När jag vaknade hörde jag flera röster. Både manliga och kvinnliga. Jag öppnade ögonen och såg att Justin hade en xbox kontroll i handen, och att det var ungefär 10 personer i rummet.
“Hi Chels,” sa han och tittade mig i ögonen, “do you feel any better?”
Jag nickade.
“Well almost the whole team is here, they are kinda worried about you, just like I am.”
Han var verkligen så snäll. Jag satte mig upp i soffan.
“Be careful, I don’t want you to faint again,” sa han.
“I wont.”
“Hi, I’m Pattie,” sa en kvinna med mörkt hår, jag kände igen henne, det var hans mamma. “I’m Justins mother.”
“I’m Chelsea.”
“We are really worried about you, how do you feel, I heard what happened,” sa hon.
“I’m feeling better, thank you,” svarade jag och log.
Sen hälsade jag på alla, Sean (som jag redan sett, men vi hade glömt att hälsa), Jessica J, Scooter, Ryan Good, Kenny, Alfredo, Jasmine V och Dan.
Nu satt jag bredvid Justin i soffan, vi började prata om allt möjligt. Jag kollade på klockan, “I wonder when my mum and dad will be here, its 11 o’clock.” sa jag.
“Don’t worry, they will probably be here soon,” svarade han.
“I’m not worried, I like it here, I’m having a great time with you,” sa jag och log mot honom. Jag förstod inte att jag faktiskt hängde med Justin Bieber och nästan hela hans team. Det var en dröm som gått i uppfyllelse.
Jag bestämde mig i alla fall för att ringa mamma, jag ville säga att jag mådde bra. Jag tog upp min telefon som jag hade i fickan på tröjan.
“Vad fan…” sa jag. Jag såg att hela skärmen var sprucken, och den var död.
“What did you just say?” frågade Justin och kollade frågande på mig.
“Oh, emm, Swedish…” sa jag, “my phone is broken, it must have broke when I fell.”
“Thats too bad, you can borrow mine if you want to call your mum or something,” han gav mig sin Blackberry.
“Thank you so much,” sa jag och började resa mig upp.
“Maybe you shouldn’t walk around so much, with your foot and all,” stoppade han mig, “and I really don’t want you to get dizzy,” han kollade lite sorgset på mig.
“You’re right, I should probably take it easy,” sa jag och slog mammas nummer och satte mig igen.
“Hej gumman,” svarade hon, “hur mår du? Det är kaos här, vi har inte rört oss en meter på 2 timmar.”
“Jag mår bättre, jag har bara en spricka i foten, annars mår jag bra nu,” svarade jag, “oroa er inte.”
“Vad bra, jag är så ledsen, men den här gatan är helt kvaddad, vi kommer inte framåt på länge,” sa hon besvärat.
Justin knackade mig på axeln, “Could I speak to her?” frågade han. Justin Bieber ville prata med min mamma, hur coolt är inte det!? Jag nickade åt honom.
“Mamma, jag glömde säga att jag är med Justin Bieber och hans team backstage, jag är så himla lycklig,” sa jag.
“Nej är det sant? Vad roligt för dig älskling!”
“Aa visst, men Justin vill i alla fall säga något till dig, hälsa pappa, hej då!” sa jag och gav Justin telefonen.
“Hello ma'am, it’s Justin,” började han, “I just want to tell you that Chelsea is welcome to stay here, I heard that you were stuck in traffic.”
“Thank you so much, emm, Justin, I know that it means a lot to my girl,” svarade hon.
De pratade en liten stund, och jag slutade lyssna, jag pratade lite med Jessica istället, hon var så himla trevlig!
Jag hörde att Justin sa “Bye, I will take care of your daughter,” och lade på. Han log mot mig och sa “I offered your mum and dad to stay at a hotel for the night, cuz they will shut off the whole street, so it will take hours to get here.”
“But what will I do?” frågade jag. Skulle jag behöva bo på något hotell helt ensam hela natten?
“If you want, you can join me and the team at the hotel across the street, we will pay your room,” sa han.
Han ville träffa mig igen, det här måste ha varit en dröm, jag var så glad!
“I’d love to.” sa jag till honom.
“You need some rest, put your head in my lap, and try to sleep,” sa han till mig. Han var så underbar.
“But what will you do?” frågade jag.
“I’ll watch tv or something, just try to sleep a little, and you will feel better.”
Jag la huvudet i hans knä, vänd mot honom, och blundade. Jag somnade väldigt snabbt.
När jag vaknade hörde jag flera röster. Både manliga och kvinnliga. Jag öppnade ögonen och såg att Justin hade en xbox kontroll i handen, och att det var ungefär 10 personer i rummet.
“Hi Chels,” sa han och tittade mig i ögonen, “do you feel any better?”
Jag nickade.
“Well almost the whole team is here, they are kinda worried about you, just like I am.”
Han var verkligen så snäll. Jag satte mig upp i soffan.
“Be careful, I don’t want you to faint again,” sa han.
“I wont.”
“Hi, I’m Pattie,” sa en kvinna med mörkt hår, jag kände igen henne, det var hans mamma. “I’m Justins mother.”
“I’m Chelsea.”
“We are really worried about you, how do you feel, I heard what happened,” sa hon.
“I’m feeling better, thank you,” svarade jag och log.
Sen hälsade jag på alla, Sean (som jag redan sett, men vi hade glömt att hälsa), Jessica J, Scooter, Ryan Good, Kenny, Alfredo, Jasmine V och Dan.
Nu satt jag bredvid Justin i soffan, vi började prata om allt möjligt. Jag kollade på klockan, “I wonder when my mum and dad will be here, its 11 o’clock.” sa jag.
“Don’t worry, they will probably be here soon,” svarade han.
“I’m not worried, I like it here, I’m having a great time with you,” sa jag och log mot honom. Jag förstod inte att jag faktiskt hängde med Justin Bieber och nästan hela hans team. Det var en dröm som gått i uppfyllelse.
Jag bestämde mig i alla fall för att ringa mamma, jag ville säga att jag mådde bra. Jag tog upp min telefon som jag hade i fickan på tröjan.
“Vad fan…” sa jag. Jag såg att hela skärmen var sprucken, och den var död.
“What did you just say?” frågade Justin och kollade frågande på mig.
“Oh, emm, Swedish…” sa jag, “my phone is broken, it must have broke when I fell.”
“Thats too bad, you can borrow mine if you want to call your mum or something,” han gav mig sin Blackberry.
“Thank you so much,” sa jag och började resa mig upp.
“Maybe you shouldn’t walk around so much, with your foot and all,” stoppade han mig, “and I really don’t want you to get dizzy,” han kollade lite sorgset på mig.
“You’re right, I should probably take it easy,” sa jag och slog mammas nummer och satte mig igen.
“Hej gumman,” svarade hon, “hur mår du? Det är kaos här, vi har inte rört oss en meter på 2 timmar.”
“Jag mår bättre, jag har bara en spricka i foten, annars mår jag bra nu,” svarade jag, “oroa er inte.”
“Vad bra, jag är så ledsen, men den här gatan är helt kvaddad, vi kommer inte framåt på länge,” sa hon besvärat.
Justin knackade mig på axeln, “Could I speak to her?” frågade han. Justin Bieber ville prata med min mamma, hur coolt är inte det!? Jag nickade åt honom.
“Mamma, jag glömde säga att jag är med Justin Bieber och hans team backstage, jag är så himla lycklig,” sa jag.
“Nej är det sant? Vad roligt för dig älskling!”
“Aa visst, men Justin vill i alla fall säga något till dig, hälsa pappa, hej då!” sa jag och gav Justin telefonen.
“Hello ma'am, it’s Justin,” började han, “I just want to tell you that Chelsea is welcome to stay here, I heard that you were stuck in traffic.”
“Thank you so much, emm, Justin, I know that it means a lot to my girl,” svarade hon.
De pratade en liten stund, och jag slutade lyssna, jag pratade lite med Jessica istället, hon var så himla trevlig!
Jag hörde att Justin sa “Bye, I will take care of your daughter,” och lade på. Han log mot mig och sa “I offered your mum and dad to stay at a hotel for the night, cuz they will shut off the whole street, so it will take hours to get here.”
“But what will I do?” frågade jag. Skulle jag behöva bo på något hotell helt ensam hela natten?
“If you want, you can join me and the team at the hotel across the street, we will pay your room,” sa han.
Chelseas Första Kärlek, del 5
Här kommer en del i Justins synvinkel, alltså i engelska, det känns som att det blir lite mer äkta då, dock kommer det att vara flest delar i Chelseas synvinkel. Hoppas ni gillar den!
Justins synvinkel
“Man it was a crazy energy out there!” Sean said to me.
“Yeah, but I think one of the girls in the front row got really hurt…” I couldn’t stop thinking about that girl, I recognized her from the soundcheck. It looked like she passed out…
“Yup, the Swedish fans were crazy, they really wanted to come close.”
We walked towards the tv rom to play some videogames. I felt so bad for that girl, “I have to ask Scooter if she did okay, and where she is, when I see him…” I thought.
“Hey Bieber, that chick doesn’t look alright!” Sean yelled at me.
I saw her, it was the girl that got hurt, she was holding her hand at the wall and she looked very dizzy. I saw that she was about to fall, so I ran to her, and I catched her right in time. She fell unconscious in my arms.
“She fainted, go get help!” I lifted her up and carried her into the tv room and put her in the sofa with her legs in my lap. She had a bandage on her foot, so I was extra gentle. I remembered her name.
“Chelsea,” I said quietly, “can you hear me?” No answer. “Come on, please wake up, Chelsea.”
She opened her eyes a little and blinked a couple of times. “Finally,” I sighed, “your’e awake.”
“Justin?” she said and looked shocked, “how did you, why are, what happened?”
I looked at her and smiled, she really was pretty, “Yeah, well, you fainted in the hallway,” I said, “and I carried you here…”
“Oh, I’m so sorry,” she said.
“Sorry for what?” I smiled again, “do you apoligize for passing out? It was not your fault.”
“No, I guess not, but you don’t have to waste your time on me…” She said.
“I’m not wasting my time at all, I want to help you,” I continued “I saw when you got hurt in the audience, and I was actually on my way to ask Scooter where you were anyway, I wanted to see if you were okay…”
“Oh, thank you,” she blushed, “I Can’t believe that I’m actually talking to you, its like a dream come true.”
“You have really beautiful eyes, “ I told her, “you are very pretty.”
She blushed like crazy, so cute, I love it when girls blush… “How do you feel, Chelsea?” I asked.
“You kinda take away the pain, so good I guess… Did you remember my name from the soundcheck?” She looked at me with her beautiful eyes.
“I’m glad to hear that. Well yes, ofcourse I did, you stood out with your prettyness,” I said, smiling at her.
“You are so kind Justin.”
Sean and a doctor came in to the room, they looked at us.
“Oh you seem to be alright haha,” Sean said.
I laughed to myself.
The doctor looked at Chelsea, “So, did you faint again?” he said.
“Yeah… But I feel much better now,” she answered.
He held his hand on her forehead, “you have fever, do you want a pill? Your parents wont be here in a while…”
“Yes, please”
She sat up carefully, and I handed her a glass of water, and she swallowed a painkiller. The doctor walked towards the door, “I will leave you guys alone, tell me if you feel worse or if you have any questions.” Sean followed the doctor out, and blinked at me.
She looked tired, and her face was really pale at the moment, I got a little worried, “hey, you don’t look like you’re feeling so well, how are you?” I asked her.
“Well, I’m very tired, and I feel a little weird, it’s been a rough night,” You could tell she wasn’t feeling good at all.
“I’m so sorry, can you tell me what happened in the audience?” I didn’t even know everything yet.
“I got pushed into the fence, and I passed out, and got a crack in my foot, and then a guard took me to the doctor, and they said that I could wait in here, cuz my parents are stuck in the traffic, and when I went back from the toilet, I passed out again, as you know… And thats it,” she explained.
“Its crazy… They can’t keep pushing like that…” I was a sad that she got hurt.
“Yeah… But atleast I got to meet you, but I will be so sad when you or I have to leave,” she said.
“Well, I wont leave you here, thats for sure, and I’m staying in Stockholm for 5 more days, if you want to meet?” I looked at her, and she smiled.
Justins synvinkel
“Man it was a crazy energy out there!” Sean said to me.
“Yeah, but I think one of the girls in the front row got really hurt…” I couldn’t stop thinking about that girl, I recognized her from the soundcheck. It looked like she passed out…
“Yup, the Swedish fans were crazy, they really wanted to come close.”
We walked towards the tv rom to play some videogames. I felt so bad for that girl, “I have to ask Scooter if she did okay, and where she is, when I see him…” I thought.
“Hey Bieber, that chick doesn’t look alright!” Sean yelled at me.
I saw her, it was the girl that got hurt, she was holding her hand at the wall and she looked very dizzy. I saw that she was about to fall, so I ran to her, and I catched her right in time. She fell unconscious in my arms.
“She fainted, go get help!” I lifted her up and carried her into the tv room and put her in the sofa with her legs in my lap. She had a bandage on her foot, so I was extra gentle. I remembered her name.
“Chelsea,” I said quietly, “can you hear me?” No answer. “Come on, please wake up, Chelsea.”
She opened her eyes a little and blinked a couple of times. “Finally,” I sighed, “your’e awake.”
“Justin?” she said and looked shocked, “how did you, why are, what happened?”
I looked at her and smiled, she really was pretty, “Yeah, well, you fainted in the hallway,” I said, “and I carried you here…”
“Oh, I’m so sorry,” she said.
“Sorry for what?” I smiled again, “do you apoligize for passing out? It was not your fault.”
“No, I guess not, but you don’t have to waste your time on me…” She said.
“I’m not wasting my time at all, I want to help you,” I continued “I saw when you got hurt in the audience, and I was actually on my way to ask Scooter where you were anyway, I wanted to see if you were okay…”
“Oh, thank you,” she blushed, “I Can’t believe that I’m actually talking to you, its like a dream come true.”
“You have really beautiful eyes, “ I told her, “you are very pretty.”
She blushed like crazy, so cute, I love it when girls blush… “How do you feel, Chelsea?” I asked.
“You kinda take away the pain, so good I guess… Did you remember my name from the soundcheck?” She looked at me with her beautiful eyes.
“I’m glad to hear that. Well yes, ofcourse I did, you stood out with your prettyness,” I said, smiling at her.
“You are so kind Justin.”
Sean and a doctor came in to the room, they looked at us.
“Oh you seem to be alright haha,” Sean said.
I laughed to myself.
The doctor looked at Chelsea, “So, did you faint again?” he said.
“Yeah… But I feel much better now,” she answered.
He held his hand on her forehead, “you have fever, do you want a pill? Your parents wont be here in a while…”
“Yes, please”
She sat up carefully, and I handed her a glass of water, and she swallowed a painkiller. The doctor walked towards the door, “I will leave you guys alone, tell me if you feel worse or if you have any questions.” Sean followed the doctor out, and blinked at me.
She looked tired, and her face was really pale at the moment, I got a little worried, “hey, you don’t look like you’re feeling so well, how are you?” I asked her.
“Well, I’m very tired, and I feel a little weird, it’s been a rough night,” You could tell she wasn’t feeling good at all.
“I’m so sorry, can you tell me what happened in the audience?” I didn’t even know everything yet.
“I got pushed into the fence, and I passed out, and got a crack in my foot, and then a guard took me to the doctor, and they said that I could wait in here, cuz my parents are stuck in the traffic, and when I went back from the toilet, I passed out again, as you know… And thats it,” she explained.
“Its crazy… They can’t keep pushing like that…” I was a sad that she got hurt.
“Yeah… But atleast I got to meet you, but I will be so sad when you or I have to leave,” she said.
“Well, I wont leave you here, thats for sure, and I’m staying in Stockholm for 5 more days, if you want to meet?” I looked at her, and she smiled.
Chelseas Första Kärlek, del 4
“We are almost there, you can do it” sa vakten till mig.
“I know, but I just can’t believe that I won’t see the end of the concert” svarade jag emellan snyftningarna.
“Thats too bad, I know, but your health comes first, and now we are here.” Vi hade kommit backstage och han la ner mig på någon slags brits, och det fanns sjukvårdare där.
“Har du ont någonstans?” frågade en äldre kvinna, och jag kom på att jag pratat engelska hela tiden med vakten, men alla sjukvårdare verkade vara svenska.
“Ja typ överallt!” svarade jag och började böla ännu mer.
“Vi ska undersöka dig, kommer du ihåg vad som hänt?” fortsatte kvinnan.
“Alla började trycka jättemycket, så jag klämdes mot staketet och kunde knappt andas, sen blev allt svart, och när jag vaknade till lite så låg jag på marken och jag var helt nertrampad.” fick jag fram.
“Okej, det kommer bli bra ska du se.”
Efter att sjukvårdarna hade undersökt hela mig och kommit fram till att jag inte var allvarligt skadat, utan “bara” hade fått en spricka i vänster fot och resten av skadorna skulle bara bli blåmärken lindade de in foten i bandage och satte på en stor slags stödstrumpa. De sa att det inte var nödvändigt att åka till akuten eftersom de hade kontakt med dem, och det hade skett en stor trafikolycka, och jag skulle få vänta säkert 5 timmar på sjukhuset innan jag fick träffa en läkare. Mina skador var ju trots allt inte så farliga jämfört med en trafikolycka.
“Vi har kontaktat dina föräldrar, men de är fast i köer på grund av olyckan, och det var en väldigt stor olycka, så de kommer inte kunna komma hit förrän om några timmar…” informerade en manlig sjukvårdare mig.
“Okej, vad ska jag göra till dess?” undrade jag.
Du kommer få gå in i rummet där,” sa han och pekade på en dörr, “det finns en soffa som du kan lägga dig på, och lite tv-spel och så, men det kan hända att det kommer lite folk om ungefär 10 minuter, för då är showen slut, hoppas det inte gör dig något.”
“Okej, det är lugnt,” svarade jag.
“Du har en toalett runt hörnet,” sa han.
Jag gick mot rummet och öppnade dörren, det fanns en gigantisk tv och en stor mysig soffa, ett biljardbord och lite andra underhållningsgrejor. Det såg ut som ett megalyxigt uppehållsrum.
Jag satt mig i soffan och slog på tvn, jag flipprade mellan kanalerna i några minuter. Sen bestämde jag mig för att gå och kissa. Jag gick ut ifrån rummet och gick runt hörnet som jag blivit informerad, och såg en dörr som det stod ‘WC’ på. När jag var klar gick jag tillbaka mot rummet, jag kände att jag började bli lite yr, men jag brydde mig inte om det. Det blev bara suddigare och suddigare, och jag kände att jag förlorade balansen…
“I know, but I just can’t believe that I won’t see the end of the concert” svarade jag emellan snyftningarna.
“Thats too bad, I know, but your health comes first, and now we are here.” Vi hade kommit backstage och han la ner mig på någon slags brits, och det fanns sjukvårdare där.
“Har du ont någonstans?” frågade en äldre kvinna, och jag kom på att jag pratat engelska hela tiden med vakten, men alla sjukvårdare verkade vara svenska.
“Ja typ överallt!” svarade jag och började böla ännu mer.
“Vi ska undersöka dig, kommer du ihåg vad som hänt?” fortsatte kvinnan.
“Alla började trycka jättemycket, så jag klämdes mot staketet och kunde knappt andas, sen blev allt svart, och när jag vaknade till lite så låg jag på marken och jag var helt nertrampad.” fick jag fram.
“Okej, det kommer bli bra ska du se.”
Efter att sjukvårdarna hade undersökt hela mig och kommit fram till att jag inte var allvarligt skadat, utan “bara” hade fått en spricka i vänster fot och resten av skadorna skulle bara bli blåmärken lindade de in foten i bandage och satte på en stor slags stödstrumpa. De sa att det inte var nödvändigt att åka till akuten eftersom de hade kontakt med dem, och det hade skett en stor trafikolycka, och jag skulle få vänta säkert 5 timmar på sjukhuset innan jag fick träffa en läkare. Mina skador var ju trots allt inte så farliga jämfört med en trafikolycka.
“Vi har kontaktat dina föräldrar, men de är fast i köer på grund av olyckan, och det var en väldigt stor olycka, så de kommer inte kunna komma hit förrän om några timmar…” informerade en manlig sjukvårdare mig.
“Okej, vad ska jag göra till dess?” undrade jag.
Du kommer få gå in i rummet där,” sa han och pekade på en dörr, “det finns en soffa som du kan lägga dig på, och lite tv-spel och så, men det kan hända att det kommer lite folk om ungefär 10 minuter, för då är showen slut, hoppas det inte gör dig något.”
“Okej, det är lugnt,” svarade jag.
“Du har en toalett runt hörnet,” sa han.
Jag gick mot rummet och öppnade dörren, det fanns en gigantisk tv och en stor mysig soffa, ett biljardbord och lite andra underhållningsgrejor. Det såg ut som ett megalyxigt uppehållsrum.
Jag satt mig i soffan och slog på tvn, jag flipprade mellan kanalerna i några minuter. Sen bestämde jag mig för att gå och kissa. Jag gick ut ifrån rummet och gick runt hörnet som jag blivit informerad, och såg en dörr som det stod ‘WC’ på. När jag var klar gick jag tillbaka mot rummet, jag kände att jag började bli lite yr, men jag brydde mig inte om det. Det blev bara suddigare och suddigare, och jag kände att jag förlorade balansen…
Chelseas Första Kärlek, del 3
Jag såg att det var en VIP biljett till Justin Biebers konsert. Jag börade hoppa och skrika.
“Tack tack tack tack tack!!!! Jag älskar er!!!!!” sa jag och kramade och pussade de båda.
“Varsågod” sa mamma och pappa i mun på varandra och skrattade.
29e februari 2011
Jag stod ensam i kön utanför Hovet tidigt på morgonen, jag var först där. Jag hade bara fått en biljett till konserten eftersom jag faktiskt ville gå själv, ingen annan jag kände gillade JB så jag tyckte att det var lika bra att gå ensam. Men jag skulle ju egentligen inte vara ensam eftersom Justin och 10000 skrikande tjejer också skulle vara där…
Efter några timmar var det dags för soundcheck, jag var längst fram bland ca 200 tjejer som skrek som galningar. Jag var så nervös och förväntansfull och kunde knappt få fram ett ljud när killen med stort K kom ut på scenen och skrek “Hej Stockholm!” på typ svengelska.
Han började snacka med publiken och gav ordet till vissa som räckte upp handen. Till slut vågade jag, och han pekade på mig och sa “The pretty girl in the purple Converse, do u have a question?”
Jag nickade ivrigt och en vakt gav mig en mikrofon.
“Hi my name is Chelsea,” sa jag och hann inte fortsätta innan han svarade.
“Thats a beautiful name, hi Chelsea!” och log sitt underbara leende.
“Thanks…” jag rodnade och kom bort mig lite, men fortsatte, “so, do you like Swedish girls?” jag skrattade lite och gav tillbaka mikrofonen till vakten.
“Yes, ofcourse I do, Swedish girls are very cute!” sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag fick hjärtklappning och fortsatte rodna och fnittra.
Soundchecken höll på i ca 40 minuter till, och han dansade och sjöng lite för oss.
“I want to thank you all for coming, and I love all of you! Enjoy the show, and take care!” sa han och gick backstage.
Jag började snacka med massa tjejer runt omkring mig som var avundsjuka för att han hade svarat mig så flörtigt, och vi skrattade och pratade i ungefär 2 timmar tills hela Hovet var fullt och showen började.
Justin kom ut på scenen och började sjunga på ‘Love Me’. Mitt hjärta smälte…
När han hade sjungit nästan alla sina låtar började jag förstå att det snart var över, men då skrek han “Who wants to be my baby!?” och alla började skrika som galningar började trycka hårdare och hårdare framåt. Jag trycktes tightare och tightare mot staketet när han började sjunga på ‘Baby’. Jag kände att det började bli jobbigt att andas.
“Hallå sluta trycka, jag mosas här framme!” försökte jag skrika till de bakom mig, men de bara fortsatte. Jag började se suddigt, och snart såg jag inget alls, det hade blivit svart för ögonen.
När jag började få tillbaka medvetandet lite märkte jag att jag låg på marken och var nästan helt nedtrampad av alla fans. Jag såg en vakt komma springandes mot mig och bar upp mig i famnen och bar mig över staketet till en vakt på andra sidan. Jag hörde Justin säga “Hey everyone, you have to take it easy, you are hurting eachother when you push that hard! Can all of you on the floor just take two steps back, cuz people in the front row cant take it. Thanks guys!” sen fortsatte han sjunga.
“How do you feel?” frågade vakten som bar på mig.
“I dont know, it hurts…” svarade jag.
“Where?”
“Like everywhere, in my leg, my arm, my ribs…” jag visste kunde inte säga ett speciellt ställe för hela kroppen gjorde ont, verkligen överallt!
“You are going to be okay, just breathe.” vakten försökte lugna mig. Jag hade obeskrivligt ont, men jag kunde ändå inte sluta tänka på att jag missar slutet på konserten. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka…
“Tack tack tack tack tack!!!! Jag älskar er!!!!!” sa jag och kramade och pussade de båda.
“Varsågod” sa mamma och pappa i mun på varandra och skrattade.
29e februari 2011
Jag stod ensam i kön utanför Hovet tidigt på morgonen, jag var först där. Jag hade bara fått en biljett till konserten eftersom jag faktiskt ville gå själv, ingen annan jag kände gillade JB så jag tyckte att det var lika bra att gå ensam. Men jag skulle ju egentligen inte vara ensam eftersom Justin och 10000 skrikande tjejer också skulle vara där…
Efter några timmar var det dags för soundcheck, jag var längst fram bland ca 200 tjejer som skrek som galningar. Jag var så nervös och förväntansfull och kunde knappt få fram ett ljud när killen med stort K kom ut på scenen och skrek “Hej Stockholm!” på typ svengelska.
Han började snacka med publiken och gav ordet till vissa som räckte upp handen. Till slut vågade jag, och han pekade på mig och sa “The pretty girl in the purple Converse, do u have a question?”
Jag nickade ivrigt och en vakt gav mig en mikrofon.
“Hi my name is Chelsea,” sa jag och hann inte fortsätta innan han svarade.
“Thats a beautiful name, hi Chelsea!” och log sitt underbara leende.
“Thanks…” jag rodnade och kom bort mig lite, men fortsatte, “so, do you like Swedish girls?” jag skrattade lite och gav tillbaka mikrofonen till vakten.
“Yes, ofcourse I do, Swedish girls are very cute!” sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag fick hjärtklappning och fortsatte rodna och fnittra.
Soundchecken höll på i ca 40 minuter till, och han dansade och sjöng lite för oss.
“I want to thank you all for coming, and I love all of you! Enjoy the show, and take care!” sa han och gick backstage.
Jag började snacka med massa tjejer runt omkring mig som var avundsjuka för att han hade svarat mig så flörtigt, och vi skrattade och pratade i ungefär 2 timmar tills hela Hovet var fullt och showen började.
Justin kom ut på scenen och började sjunga på ‘Love Me’. Mitt hjärta smälte…
När han hade sjungit nästan alla sina låtar började jag förstå att det snart var över, men då skrek han “Who wants to be my baby!?” och alla började skrika som galningar började trycka hårdare och hårdare framåt. Jag trycktes tightare och tightare mot staketet när han började sjunga på ‘Baby’. Jag kände att det började bli jobbigt att andas.
“Hallå sluta trycka, jag mosas här framme!” försökte jag skrika till de bakom mig, men de bara fortsatte. Jag började se suddigt, och snart såg jag inget alls, det hade blivit svart för ögonen.
När jag började få tillbaka medvetandet lite märkte jag att jag låg på marken och var nästan helt nedtrampad av alla fans. Jag såg en vakt komma springandes mot mig och bar upp mig i famnen och bar mig över staketet till en vakt på andra sidan. Jag hörde Justin säga “Hey everyone, you have to take it easy, you are hurting eachother when you push that hard! Can all of you on the floor just take two steps back, cuz people in the front row cant take it. Thanks guys!” sen fortsatte han sjunga.
“How do you feel?” frågade vakten som bar på mig.
“I dont know, it hurts…” svarade jag.
“Where?”
“Like everywhere, in my leg, my arm, my ribs…” jag visste kunde inte säga ett speciellt ställe för hela kroppen gjorde ont, verkligen överallt!
“You are going to be okay, just breathe.” vakten försökte lugna mig. Jag hade obeskrivligt ont, men jag kunde ändå inte sluta tänka på att jag missar slutet på konserten. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka…
Chelseas Första Kärlek, del 2
Jag loggade in på Twitter och såg att jag gått från typ 3 followers till 754! Mitt hjärta började slå och jag kunde inte fatta det. Jag klickade på en knapp där det stod ‘mentions’ , och där fanns meddelanden som t.ex. “Please tell Justin to follow me” eller “Ur so lucky, please follow me”.
Jag förstod inte vad alla snackade om, förrän jag gick in på Justins Twittersida och läste det senaste han skrivit. Hans senaste tweet var : RT @chelseabieber: @justinbieber Ur so amazing! -- Thanks beautiful ;)
OMB HAN SVARADE MIG!!!!!!!! HAN SKREV THANKS BEAUTIFUL !!!!!!!!!
Mitt hjärta slog som aldrig förr och jag kunde inte sluta le. Jag sket i alla läxor och kollade bara Twitter i flera timmar, Justin hade svarat mig, han följde mig, han hade märkt mig. Han märkte mitt allra första tweet.
Jag skrev ett privat meddelande till honom, och skrev: U will probably not see this, but thank u so much for noticing me, u made my day and I love u!
Två minuter senare såg jag att jag hade fått tre nya meddelanden, två var från någon som ville att jag skulle säga till Justin att följa de, och det sista var från JUSTIN!!!!!! Jag kan inte fatta att han svarar mig, IGEN. Han skrev: Ofcourse I see u;) I can see ur from Sweden, I hope to see u there next year! Love u too.
Okej, nu kunde jag knappt andas, jag var seriöst i chock! Han kommer till Sverige! Han hoppas han ser mig där! Han skrev Love u too!
Jag kände mig så otroligt lycklig just nu.
Jag svarade på hans meddelande, men jag var ju säker på att han inte skulle svara igen, men jag vill ju ändå visa att jag läst det.
Jag skrev: U will definately see me there! I cant wait (:
När mamma och pappa kom hem bara skrek jag att Justin hade skrivit till mig och att han kommer till Sverige nästa år. De blev såklart glada för min skull men de förstod inte varför jag var så besatt, haha…
En månad senare var min födelsedag, den 22a november. Jag fyllde 15 år, och min högsta önskan var att få VIP biljetter till Justins konsert på Hovet den 29e februari, men de kostade nästa 3000 kr så jag förväntade mig inget… Men samtidigt kändes det som ett tecken eftersom de hade släppts dagen innan min födelsedag…
Hela släkten kom hem till oss och åt tårta, nu var det dags att öppna presenter!
“Öppna min och pappas sist.” sa mamma.
“Haha okej,” svarade jag, “då tar jag den här, Grattis Chelsea önskar mormor och morfar”
Jag öppnade paketet och där låg ett par lila Converse! Jag blev superglad och tackade jättemycket. Efter ett tag var jag klar med alla utom mammas och pappas.
Mamma sträckte över ett kuvert till mig och sa “öppna det nu, hoppas du blir lika glad som vi tror du blir.”
Jag öppnade kuvertet…
Jag förstod inte vad alla snackade om, förrän jag gick in på Justins Twittersida och läste det senaste han skrivit. Hans senaste tweet var : RT @chelseabieber: @justinbieber Ur so amazing! -- Thanks beautiful ;)
OMB HAN SVARADE MIG!!!!!!!! HAN SKREV THANKS BEAUTIFUL !!!!!!!!!
Mitt hjärta slog som aldrig förr och jag kunde inte sluta le. Jag sket i alla läxor och kollade bara Twitter i flera timmar, Justin hade svarat mig, han följde mig, han hade märkt mig. Han märkte mitt allra första tweet.
Jag skrev ett privat meddelande till honom, och skrev: U will probably not see this, but thank u so much for noticing me, u made my day and I love u!
Två minuter senare såg jag att jag hade fått tre nya meddelanden, två var från någon som ville att jag skulle säga till Justin att följa de, och det sista var från JUSTIN!!!!!! Jag kan inte fatta att han svarar mig, IGEN. Han skrev: Ofcourse I see u;) I can see ur from Sweden, I hope to see u there next year! Love u too.
Okej, nu kunde jag knappt andas, jag var seriöst i chock! Han kommer till Sverige! Han hoppas han ser mig där! Han skrev Love u too!
Jag kände mig så otroligt lycklig just nu.
Jag svarade på hans meddelande, men jag var ju säker på att han inte skulle svara igen, men jag vill ju ändå visa att jag läst det.
Jag skrev: U will definately see me there! I cant wait (:
När mamma och pappa kom hem bara skrek jag att Justin hade skrivit till mig och att han kommer till Sverige nästa år. De blev såklart glada för min skull men de förstod inte varför jag var så besatt, haha…
En månad senare var min födelsedag, den 22a november. Jag fyllde 15 år, och min högsta önskan var att få VIP biljetter till Justins konsert på Hovet den 29e februari, men de kostade nästa 3000 kr så jag förväntade mig inget… Men samtidigt kändes det som ett tecken eftersom de hade släppts dagen innan min födelsedag…
Hela släkten kom hem till oss och åt tårta, nu var det dags att öppna presenter!
“Öppna min och pappas sist.” sa mamma.
“Haha okej,” svarade jag, “då tar jag den här, Grattis Chelsea önskar mormor och morfar”
Jag öppnade paketet och där låg ett par lila Converse! Jag blev superglad och tackade jättemycket. Efter ett tag var jag klar med alla utom mammas och pappas.
Mamma sträckte över ett kuvert till mig och sa “öppna det nu, hoppas du blir lika glad som vi tror du blir.”
Jag öppnade kuvertet…
Chelseas Första Kärlek, del 1
Här är en berättelse om Chelsea, en helt vanligt tjej från staden Uppsala vars dröm kom att gå i uppfyllelse… :)
“Chels, kom och titta!” det var min kompis Nina som ropade på mig.
Jag gick från hallen till hennes rum för att kolla vad hon ville visa. Hon satt framför sin laptop och kollade på något klipp på Youtube.
“Du måste bara se det här! Han heter Justin, är typ 14 bast och sjunger som en gud!” hon satt på en video som hette “Justin singing So Sick by Ne-Yo”, och jag tittade.
När videon var slut var jag mållös, “jäklar, den där killen är ju grym” tänkte jag.
“Åh vad bra han var,” fick jag fram, “jag slår vad om att han slår igenom om ett år eller två, det måste han.”
2 år senare….
Jag slog på MTV och slängde mig på sängen efter en lång skoldag. Jag sjöng med lite tyst till låten som gick på tv:n.
“Baby, baby, baby, oh like baby, baby, baby no like….” Den där låten var fast på min hjärna, men jag hade inte tänkt så mycket på vem det var eller så, konstigt nog. Visst var jag medveten om att det rätt söta killen hette Justin Bieber, men det var inte mer med det. Plötsligt slog det mig, “nämen shit, det är ju han!” det var ju Justin, Justin som jag och Nina hade sett på Youtube för 2 år sen! Han som var så galet duktig, han som jag gissat skulle slå igenom stort, han som jag av någon sjuk anledning inte kollat upp igen efter den dagen hos Nina. Han hade inte över huvud taget lika frisyr eller så, men det måste ju vara han, eller hur? Jag gick genast in på datorn och googlade på “Justin Bieber”, och jag fick den informationen jag sökte. Det var samma kille som jag sett en video på för 2 år sedan. I flera timmar satt jag och sökte på nätet och kollade på klipp med honom i, det var som att jag hade blivit beroende.
Det var först när mamma ropade att middagen var klar som jag faktiskt märkte att jag var hungrig.
Jag gick till köket och satte mig vid bordet, utan att jag själv kunde kontrollera det så började jag babbla om Justin. Mamma och pappa tänkte väl att det bara var en ny flickidol som jag snart skulle ha kommit över, men de hade fel, så fel…
Efter middagen gick jag tillbaka till mitt rum och började kolla på massa intervjuer och liknande med Justin i. Jag kunde inte sluta. Jag bestämde mej för att skaffa Twitter, för att kunna följa honom där, jag valde användarnamnet chelseabieber, det slutade med att jag läste hans gamla tweets i flera timmar. Jag kom på mig själv när jag kollade på klockan, den var 03.21.
“Jävlar, jag måste ju upp halv 7 imorgon…” tänkte jag, och tvingade mig själv att börja avsluta. Innan jag loggade ut skrev jag bara ett snabbt meddelande: @justinbieber ur so amazing!
Sedan stängde jag av datorn och bäddade ner mig i under täcket…
Jag vaknade av alarmet klockan 06.30 och tog en dusch, sedan åt jag en macka och yoghurt till frukost och gjorde mig inordning. Klockan 08.00 var jag på väg ut till cykeln och begav mig mot skolan. Hela dagen gick åt till att berätta för mina kompisar hur underbar Justin var, till svar fick jag typ “Han låter som en tjej”, “han ser ut att vara 11 år” och liknande. Jag hade alltid varit stark och stått upp för mina åsikter, så jag sket i vad de tyckte, för jag hade hittat min prins…
Hela vägen hem funderade jag på vad man skulle skriva på Twitter för att han skulle märka en, det kanske aldrig kommer hända, men man kan ju alltid hoppas…
“Chels, kom och titta!” det var min kompis Nina som ropade på mig.
Jag gick från hallen till hennes rum för att kolla vad hon ville visa. Hon satt framför sin laptop och kollade på något klipp på Youtube.
“Du måste bara se det här! Han heter Justin, är typ 14 bast och sjunger som en gud!” hon satt på en video som hette “Justin singing So Sick by Ne-Yo”, och jag tittade.
När videon var slut var jag mållös, “jäklar, den där killen är ju grym” tänkte jag.
“Åh vad bra han var,” fick jag fram, “jag slår vad om att han slår igenom om ett år eller två, det måste han.”
2 år senare….
Jag slog på MTV och slängde mig på sängen efter en lång skoldag. Jag sjöng med lite tyst till låten som gick på tv:n.
“Baby, baby, baby, oh like baby, baby, baby no like….” Den där låten var fast på min hjärna, men jag hade inte tänkt så mycket på vem det var eller så, konstigt nog. Visst var jag medveten om att det rätt söta killen hette Justin Bieber, men det var inte mer med det. Plötsligt slog det mig, “nämen shit, det är ju han!” det var ju Justin, Justin som jag och Nina hade sett på Youtube för 2 år sen! Han som var så galet duktig, han som jag gissat skulle slå igenom stort, han som jag av någon sjuk anledning inte kollat upp igen efter den dagen hos Nina. Han hade inte över huvud taget lika frisyr eller så, men det måste ju vara han, eller hur? Jag gick genast in på datorn och googlade på “Justin Bieber”, och jag fick den informationen jag sökte. Det var samma kille som jag sett en video på för 2 år sedan. I flera timmar satt jag och sökte på nätet och kollade på klipp med honom i, det var som att jag hade blivit beroende.
Det var först när mamma ropade att middagen var klar som jag faktiskt märkte att jag var hungrig.
Jag gick till köket och satte mig vid bordet, utan att jag själv kunde kontrollera det så började jag babbla om Justin. Mamma och pappa tänkte väl att det bara var en ny flickidol som jag snart skulle ha kommit över, men de hade fel, så fel…
Efter middagen gick jag tillbaka till mitt rum och började kolla på massa intervjuer och liknande med Justin i. Jag kunde inte sluta. Jag bestämde mej för att skaffa Twitter, för att kunna följa honom där, jag valde användarnamnet chelseabieber, det slutade med att jag läste hans gamla tweets i flera timmar. Jag kom på mig själv när jag kollade på klockan, den var 03.21.
“Jävlar, jag måste ju upp halv 7 imorgon…” tänkte jag, och tvingade mig själv att börja avsluta. Innan jag loggade ut skrev jag bara ett snabbt meddelande: @justinbieber ur so amazing!
Sedan stängde jag av datorn och bäddade ner mig i under täcket…
Jag vaknade av alarmet klockan 06.30 och tog en dusch, sedan åt jag en macka och yoghurt till frukost och gjorde mig inordning. Klockan 08.00 var jag på väg ut till cykeln och begav mig mot skolan. Hela dagen gick åt till att berätta för mina kompisar hur underbar Justin var, till svar fick jag typ “Han låter som en tjej”, “han ser ut att vara 11 år” och liknande. Jag hade alltid varit stark och stått upp för mina åsikter, så jag sket i vad de tyckte, för jag hade hittat min prins…
Hela vägen hem funderade jag på vad man skulle skriva på Twitter för att han skulle märka en, det kanske aldrig kommer hända, men man kan ju alltid hoppas…
Chelseas Första Kärlek
Nu lägger jag alldelles strax in den första delen, i den första novellen, som jag valt att kalla Chelseas Första Kärlek.
Novellen är uppbyggd i olika synvinklar, antingen i Chelseas synvinkel, eller Justins synvinkel (kan komma fler), och Justins synvinkel kommer att vara skriven på engelska, då jag vill att den ska kännas så äkta som möjligt, så att han faktiskt pratar sitt riktiga språk!
Hoppas ni gillar den! :)
Kram
Novellen är uppbyggd i olika synvinklar, antingen i Chelseas synvinkel, eller Justins synvinkel (kan komma fler), och Justins synvinkel kommer att vara skriven på engelska, då jag vill att den ska kännas så äkta som möjligt, så att han faktiskt pratar sitt riktiga språk!
Hoppas ni gillar den! :)
Kram
